Monthly Archives: August 2007

Alla kan inte göra en Cheap Monday

1 Reply

När jag läser om att Cheap Monday och Monki stolt påpekar att de växer utan att köpa reklam så funderar jag över vad man egentligen kommunicerar i stort. Under en längre tid har vi översköljts av idéer om relationsmarknadsföring, WOM och viral buzz. Och självklart – de är kanaler som är mycket viktiga. Men problemet visar sig när Örjan R och Cheap Monday påpekar att PR-vinsterna handlar om artiklar som hänsyftar företaget till “unga och nya entreprenörer”. Hur mycket man än kan driva fram ett varumärke på det så är det svårt att uppehålla varumärkets värden utifrån det – fr a måste man låta varumärket växa och mogna. Att hänga kvar i “gasellsvängen” blir svårt och i slutänden blir man ett varumärke utan substantiella värden och istället gårdagens nyheter.

Branschen och vi planners har pratat om det ofta – men ibland känns det som om vi glömmer våra seriösa idéer eftersom alla Web2.0-grejer är så coola och virala filmer känns så fräscha och nyskapande: men att inse att all marknadsföring måste integreras med varumärkets substansvärden och inte leva på sina tillfälliga metavärden borde vara med i varje tanke som vi för fram. Och problemet är ju att “alla” varumärken inte kan satsa all sin budget på att skapa buzz – dels bygger det en inflation i pratet om varumärken och dels kan bara ett visst antal “få plats”. Om däremot buzzen hjälps upp av mer traditionella marknadsföringsinsatser så kommer det bli mer säkert och effektivare relationer. Tror jag. Vad tror ni?

Nina tar en liknande dragning:

Men. Det jag inte fattar (kanske för att jag inte är journalist) är varför alla nya hypes inom marknadskommunikation per definition ska slå ut de gamla. Cheap Monday är en dundersuccé utan reklam. Då är helt plötsligt reklambyråerna illa ute. Eller om någon satsar på förpackningsdesign. Eller PR. Eller web. Eller vad-fan-som-helst.

Ursäkta, men är inte det lite som att dödförklara mjölk för att nån kom på att man började importera kaffe? Vissa gillar bara mjölk. Det funkar för dem. Andra gillar kaffe, men HATAR mjölk och skulle aldrig ta ett glas. Men däremot kan man gärna ta en Loka. Och de flesta tycker väl att kaffe med en skvätt mjölk i är gott. Man gillar det ena, man gillar det andra, men allra bäst blir det tillsammans, liksom.

Precis. I ena änden pratar vi om Long Tail och valfrihet, å andra änden gör reklambranschen precis samma saker som alla andra.

Reklamartätt Facebook

Leave a reply

Reklamare är flockdjur. Trots våra försök att såväl vara early adopters som individuella ironiker. Facebook är det nya svarta och där flockas numera reklamare. Bland annat har APG Sweden skapat en grupp för medlemmar i denna illustra samling av planners, Pia Grahn Brikell har startat en grupp som heter Reklamsverige och såväl Adlist som många andra mer internationella grupper finns att tillgå.

Heimer & Company har skapat Heimer och Company + friends (tänkt för oss och våra underleverantörer, samarbetspartners mfl) liksom en grupp för Omform, vårt årliga event som går av stapeln den 24 september.

Är Facebook nåt att ha? Jag tror det är som med allt annat – det beror på användarna och vad man gör det till.

Ett exempel på dåligt gjord hemläxa

Leave a reply

Ibland blir det lite galet det här med varumärkesintrång. I en artikel jag hittade i min rss-läsare hittar jag ett sånt exempel: ett italienskt företag har slutligen fått sin överklagan nekad av PRV. Det hela handlar om det italienska varumärket Solidea som anser att den svenska kungens registrering av varumärket Solliden är ett intrång.

Det som historien visar är att det är av vikt att faktiskt göra sin hemläxa. Varumärket Solidea menar att Solliden surfar på deras goda namn. Och inser inte riktigt att Solliden för svenskar är mycket mer känt och inarbetat än deras eget namn. Tittar man på den enda svenska sajt som Solidea verkar ha: tahandombenen.se så är de själva inte så noggranna när det gäller att surfa på andra varumärkens goda namn.

Det förpackade smakar bättre

3 Replies

I en undersökning som Saabira Chaudhuri refererar till i Fast Co:s blog visar det sig att 77 procent av en grupp barn (3-5 år low-income) menar att McDonald’s-pommes fritsen som serverades i märkta förpackningar smakade bättre än precis likadan mat förpackad i omärkta förpackningar, och 55 % ansåg att minimorötterna som var Donkanförpackade smakade bättre än de omärkta.

Dr. Tom Robinson opined that the children’s perceptions about the food were “physically altered by the branding.”

Raison Pure, som jobbar med brand design menar att det egentligen är självklart – förpackningen är en del av produkten och måste därför vara central när man jobbar med varumärkesstrategier. (Marketing Tuesday: Study Confirms the Power of Brand Packaging)

En utgångspunkt har alltid varit att se förpackningar som viktigare i lättrörliga konsumentsegment än i säg B2B-segment. Dock tycker jag att den studie som Saabira refererar till ställer intressanta frågor. Visserligen kan man tänka sig att barnen redan känner igen varumärket McDonald’s och därför får en positiv upplevelse av smaken genom salienta upplevelser av varumärket. Man kan till och med gissa att barnen har en varumärkesrelation med företaget. Samtidigt har barn i den åldern ännu inte utvecklat en rationalitet vilket ger indicier att förpackningen, oavsett segment, adderar upplevelse av varumärket på ett mycket basalt och relativt omedvetet plan. Och om man utgår från det så är det vansinnigt att slarva med förpackningar oavsett vad som ska säljas för just som Raison Pure också påpekar: det är förpackningen som har den nästlängsta relationen med konsumenten.

Godmorgon branschmedia ;)
BoR:ed: banal – pwnd

David Report citerar Marc Gobé som skrivit boken BrandJam:

Design is the new advertising. The agencies should fold, they’re out of line and out of touch. The only advertising that works is about product that you’re drawn to any way.