SVT:s lördagssatsning “Megadrom” totalfloppar. I lördags sågs programmet bara av 630 000 tittare. Och under hela påsken dominerade TV4 på tittartoppen. (Expressen)
Har ni sett Megadrom? Det är fullkomligt uselt! Diverse duktiga atleter som får tävla i diverse mer eller mindre fåniga grenar (kickbikeracet är det allra fånigaste) och det hela känns som ett försök att både göra ett mer “politiskt korrekt” Gladiatorerna och samtidigt göra en kopia av det programmet. Man misslyckas kapitalt. Det seriösa med att ha två bisittare i en sportspegelnstudio är idiotiskt och att välja två personer där den ena är känd som TV-hallåa (Jovan Radomir) och den andra som misslyckad friidrottsstjärna (Maria Akraka) som läser sina skämt innantill känns ohederligt. Att sedan den i barnprogrammet Hjärnkontoret lysande Henry Chu ska försöka vara en Gunde Svan faller platt och jag lider med honom.
Varför gör SVT så ofta magplask? Är problemet det att SVT har ett krav om folkbildning på sig, en syn på sig själva som mer seriösa än reklamkanalerna och därmed kan man inte sno Gladiatorkonceptet rakt av? Det kunnande och det mod som visades upp med Robinson och med omgörningen av Melodifestivalen – varför får det inte genomsyra all produktion?
Betonghäckarna inom SVT håller på att dränera företaget. Fler och fler av de allra bästa börjar gå över till de andra kanalerna, fr a till fyran – nu senast i raden Richard Olsson vars självklara och avslappnade stil i morgonsoffan höjer både tittarvärdet och Tilde de Paulas programledarskap. De har förlorat en av de snyggaste (det är faktiskt viktigt) av nyhetsreportrarna, Elisabeth Frerot, och förlorat mr Norrmalmstorget himself; Bo Holmberg.
SVT behöver det stålbad som nu sker – problemet är att det inte kommer ge den utdelning av bättre produktioner som Jyttan hoppas eftersom SVT glömt att titta över sina kärnvärden och uppdatera dem i dagens mediavärld.