Category Archives: Online

Jelpo interagerar under uppstartsfasen

Företaget Jelpo och entreprenörerna Daniel Bergström och Kristian Johansson har valt att köra en totalt transparent uppstartsfas för sin nya e-tjänst. Tjänsten i sig är väl inte speciellt revolutionerande: en tjänst som ska låta användarna tipsa om vilka företag som är bra och dåliga – det har Cint gjort i många år (tack Kristofer!), och på så sätt bli en konsumentsajt a la användargenererad:

På 90 dagar ska de starta en ny webbtjänst, som de själva beskriver som en kombination av Gula sidorna, Wikipedia och Pricerunner.

Det intressanta är deras öppenhet i att låta alla följa deras vardag via bloggen.

Vår förhoppning är att Jelpo ska fylla en så pass central funktion i vardagen att den mer eller mindre sprids som en löpeld till vänner och bekanta. Vår tjänst bygger på att användarna ska känna sig delaktiga i något och tillhöra ett kollektiv, en känsla vi tror är svår att bygga upp via de mer traditionella och opersonliga marknadskanalerna.

Nyckeln för oss blir att få till den här virala spridningen så pass fort att eventuella konkurrenter som lär dyka upp inte hinner ikapp oavsett om dom heter Eniro eller Hitta. Vad tror ni, väljer vi rätt väg?

(IDG.se)

Om jag bortser från en viss känsla av “sett det förut” när det gäller den korta tidsintervallen, och den något flåshurtiga “vi ska bli en del av vardagen” ((det är samma löften som företag under Den Nya Ekonomin/IT-bubblan kommunicerade. Mrs Freckles är ett exempel som såg bra ut, på papperet.))så är Jelpo spännande som exempel hur bloggformatet kan användas för att både marknadsföra en idé eller ett företag, liksom att interagera med sina läsare och potentiella användare/konsumenter.
Fördelen ligger i att man har möjligheten att redan från dag 1 som skarp tjänst redan vara känd bland många, och ha en relation med pionjäranvändarna. Alla de som kommer att testa tjänsten, kommer också ha en särskild känsla av att de är en del av tjänsten.

Effektiva annonser i rich media-format

En studie av Dynamic Logic visar på hur man bör optimera en marknadsföring med hjälp av sk “rich media”. För det är inte den heliga graal som webb-byråerna ibland tenderar att vilja påskina – inte om man missar att göra sin hemläxa:

  1. Den måste fungera även utan ljud
  2. Often it wasn’t clear what exactly was being advertised and marketers may not have considered that many people don’t turn on the sound on their computers — meaning that a punch line or catchy jingle wouldn’t register with all viewers.

  3. Varumärket i centrum
  4. While a funny, brand-irrelevant spot might fly in the Super Bowl, it certainly doesn’t bear well for making an impact online.

  5. Interaktiviteten – länkar till annat innehåll
  6. A food marketer might, for example, link to nutritional information, coupons or a social-media-inspired recipe-sharing site.

    Till sist: integrationen:

  7. En statisk annons användes tillsammans med videoannonsen
  8. On a site, an ad (of any kind) is always in competition with the site itself.

  9. Igenkänning och koppling till marknadsföring via andra media

Och word-of-the-wise från kommentarerna till Ad Age-artikeln:

The rule applies to all communications – online video, print, outdoor – they need to be deeply relevant and conected to the brand. How effective is it to have the consumer think or say: “I saw that funny ad, really great – had those two guys – think it was selling computers – one guy’s got glasses…really funny.”

(Advertising Age via Lost Remote TV Blog)

Lär vi oss aldrig?!

Också ett användargenererat perspektiv

Pricerunner har börjat att utse de bästa nätbutikerna utifrån användarnas betygsättning. I de olika kategorierna har olika vinnare utsetts – en del förväntade varumärken, andra som kanske inte är lika förväntade. (Supermarket / Market)

Två saker. I YouTube-frenzyn är det lätt att glömma att en sån här sak är minst lika viktig utifrån ett användarperspektiv: genom betygssättningen skapas direkt relation mellan konsument och varumärke, vilket i sin tur påverkar andra konsumenters val. För min del skulle jag vilja påstå att det här antagligen är långt viktigare än diverse jippobetonade användargenererade kampanjer.
Tyvärr delger inte artikeln mer om själva metodiken runt undersökningen – men rent tekniskt så bör man nog vara lite fundersam över om alla betyg som är satta alltid är helt biasfria: ibland kan man misstänka att konkurrenter satt betyg, eller att de stora drakarna lider av att just vara stora.
Men det sista påverkar ändå inte det första, vilket gör det hela mycket intressant för varumärken inom segmenten.

När elefanterna dansar (och annat)

En lite oväntad konsekvens av att “alla” ökar sina investeringar i onlineannonsering: de små spelarna går “tillbaka” till lokala media, och däribland print och TV. (paidContent.org via Vassa Eggen)

Trinity Medias Sly Bailey menar däremot att onlineannonseringens påverkan på tidningarna har blivit något överdriven:

There’s no question that the internet represents an enormous challenge to our business models, as we face the twin threats of consumers accessing the web for news and entertainment and advertisers following the eyeballs.

Hon tror att printeditionerna kommer att vara viktiga en lång tid framöver, och menar att det är fel att titta på hoten istället för att se möjligheterna även i gamla medieval. (MediaGuardian)

Brand Autopsy tipsar om boken Make to stick. Verkar läsvärd. Själv ska jag, när jag hinner, recensera ett gäng böcker som jag läst.

Briljant idé – varumärken som [[CAPTCHA]]s. Och onekligen har det tänkts hos flera enligt MIT Adlab.

IT-forskningsföretaget Primelabs anställer Anton på Fyra Nyanser Av Brunt som bloggare. Grattis! (Primelabs)

Modebloggaren Sigrid blir en av H&Ms skyltfönster berättar Metro. Kul för Sigrid och de andra men på tal om det här med integritet… Onekligen är inte det helt enkelt när man kan få saker gratis… Finns helt klart en fara att bloggandet alltför mycket blir “köpt” och därmed blir alla bloggare misstänkta för att ha en egen agenda.

Björn M berättar om ett udda och extremt reklaminslag: ett flygplan som skriver samma meningar om och om igen. (JMW blogg)

Sökord är en del – inte allt

I en debattartikel skriver CRM-företagens VD Mats Gustafsson att många företag missar hela sökordsannonseringen. Och han har onekligen rätt i att om hela 48 % av tillfrågade företag i Kundbarometern uppger att de inte tänker använda sökordsannonsering så är det allvarligt. (IDG.se)

Tyvärr gör han en oerhört märklig dubbel saltomortal och beskyller reklambranschen för att inte ha intresse i att föreslå detta för sina kunder. Och menar att det inte längre är intressant med “luddiga varumärkeskampanjer”. Tyvärr Mats, men du gör samma fel när du helt enkelt inte inser att marknadsföring idag inte handlar om antingen-eller utan om både-och. Att integrera marknadskommunikationen kräver både ett genomlyst varumärke och ett medieneutralt kommunikativt koncept – och sedan att detta går i olika media, utifrån målgruppsfokusering. Så att varna för att många missar sökorden, och samtidigt förklara att det är lite det enda “sanna” blir dumt.

Sprite utmanar användare

Mer användargenererat. Nu är det Sprite som mixar celebvertising, user-generated, webb och total (normal?) galenskap från Crispin, Porter + Bogusky i den senaste av “sublymonal”-serien. Se filmen på Youtube (den är värd att se – det är CP+B i sin prydno med en fullkomligt vrickad spot) och gå sedan till Lebron23-23.com och mixa din version av musiken till spoten. Du deltar i en tävling där kanske din mix används i just den reklamfilmen i samband med NBA-finalen, och är det tillräckligt bra väljer LeBron att använda det som sin personliga ljudlogotyp. (Adweek)

Är det här egentligen inte bara en uppdaterad form av de gamla slogantävlingarna? Jo. Vilket gör hela “user-generated”-frenzyn en smula överhettad och media/bloggar/branschen försöker i vanlig ordning uppfinna hjulet en gång till. Det som är “nytt” är medieval för att få ut själva tävlingen (YouTube, GoogleVideo och Yahoo!), och det faktum att man lovar att den bästa låten väljs.
Ett problem – som andra varumärken som utmanat nätvärlden att skapa reklam för dem – är att det ofta är professionella eller semi-professionella som gör de bästa spotarna. Här kan man lätt tänka sig att tävlingen vinns av någon som inte är helt ny på att mixa schyssta beats. Vilket innebär att den lätt rebelliska, amatöristiska user-generated-trenden egentligen handlar om att företagen får professionell hjälp. Gratis.

Men spoten är jävligt läcker :)

Finansbranschen tung online i mediemixen

I en översikt över de 50 största investerarna i onlineannonsering visar det sig att flest av de som satsar mest på webben är finansföretag – något som nog är rätt likt vad som sker i Sverige. Inom “retailsegmentet” innefattas en stor bredd av produkter och varumärken. Saknas gör helt modebranschen men nöjesbranschen och bilbranschen är mycket få. (Top 50 Advertisers by Media Value in November, 2006 via Vassa Eggen)

Frågan är vad som egentligen är “onlineannonsering” – för såväl mode- som bilbranschen gäller snarare att jobba med sina egna sajter och sedan bygga upp ett sug genom PR och buzz. Bannerannonsering är mycket av utbudsreklam – vilket inte nödvändigtvis passar alla sorts varor, liksom att det största segmentet: finansmarknaden har reella kopplingar till många av de nyheter som släpps i världen (mycket handlar om ekonomi direkt eller indirekt) liksom att datorn ofta används till saker som ligger nära användarens intresse för sin privatekonomi.

ViceTV

Miami Guerilla Advertising har släppt version 2 av sin webbplats. Borta är paraplydrinkarna, det nostalgiska åttiotalet – ViceTV är mer skitigt, stöddigt och … lätt förvirrande.

Ah! Nu fattade jag hur man navigerade… och då föll fjällen från ögonen över formen också. Jävligt trevlig. Precis som deras övriga grafiska profil. De rosa flamingosarna har flugit sin kos och det är mer Rio Grande, kubansk frihetsrörelse och Rio Grande Blood över det hela.

Ett namn är svårt att skydda, Manne

Sinner aka Pash har hittat ett mail till Schulman och Stureplan.se där Manne af Klintberg aka Clownen Manne påpekar att han tycker det är fel att någon använt hans artistnamn i en diskussion på Stureplan.se’s forum. Och Sinners slutfråga är onekligen intressant:

Nicknames på Internet. Kan det vara nästa hetsjakt för upphovsrätts-jurister?

(Sinner)

Om man bortser från att mailet visar att Manne af Klintberg uppenbarligen är rätt oinsatt hur Internetdiskussioner faktiskt fungerar så är det en bra fråga: hur ska ett varumärke faktiskt kunna skydda sig från att användas i situationer där skadan kan vara relativt liten men ändå så finns den där. Exempelvis kan man tänka sig att någon i en bloggkommentar kallar sig “Coca Cola Jesus” men skriver oerhört dumma, elaka och nedvärderande saker. Detta kommer sedan att indexeras på sökmotorer vilket innebär att en sökning på Coca Cola kommer att ge en träff på den kommentaren (beroende på om bloggverktyget tillåter indexering av kommentarer). Nu är det knappast någon fara att Coca Cola skulle skadas nämnvärt (de lyckas rätt bra själva att urholka sitt varumärke) men just för ett sånt varumärke som Clownen Manne kan det bli ett problem. Och det finns idag inga legala möjligheter att hantera en sån fråga, och de möjliga sätt att göra det är antingen mycket komplicerade och inskränker mycket av den frihet som varumärken många gånger vinner på när det gäller buzz och onlinemarknadsföring.

Folk på communities är heta

En intressant postning där Beta Alfa refererar till en rapport från Attention Company [pdf] som listar varför personer som använder sig av online-forum är intressanta för företag på många olika sätt:

  • Följer snabbt med, både nyheter och trender.
  • Mer flexibla än gemene man.
  • Öppna kommunikatörer.
  • Vill nå storhet/berömmelse/respekt.
  • Söker efter nya friska och innovativa idéer.
  • I korthet: framtidens ledare.

(Beta Alfa 2.0)

Det är onekligen viktigt i brandinghänseende. Borde vara viktigt för marknadsförare helt enkelt. Också.

Fyra sekunder

Det är nästan så att man börjar att nynna Ugglas gamla hit. Företaget Akamai har hårda klappar för e-handlare och webbformgivare:

Four seconds is the maximum length of time an average online shopper will wait for a Web page to load before potentially abandoning a retail site.

Det är en undersökning på över tusen personer som Jupiter Research har gjort och den ger vissa viktiga faktorer som ger skillnad mellan framgång och motgång:

  • Badwill, låg conversion och sämre varumärkesrelation med konsumenter skapas genom dåliga laddningstider.
  • Lojaliteten hos stora konsumenter är direkt kopplat till hur snabbt sajten laddar.
  • En tredjedel går från sidan om den inte laddas direkt.
  • 75 % kommer aldrig tillbaka.

En annan viktig del är hur snabbt man som online-konsument kan komma “genom kassan”, något som många gånger kan vara det viktigaste för att få till ett genomfört köp. För lång tid, för invecklade procedurer innebär ofta att konsumenterna struntar i att genomföra köpet. Brad Rinklin vid Akamai menar att konsumenter inte kräver kvalitet på sajten – de förväntar sig det.

Four seconds is the new benchmark by which a retail site will be judged, which leaves little room for error for retailers to maintain a loyal online customer base. Site performance becomes even more critical as retailers add more dynamic content and applications to their site.

(Akamai)

Siffror är aldrig bokstäver

Finn felet på Resumés anti-spamcaptcha:

screenshot009.png

Ibland är det nästan skrattretande.

Gregger menade att inlägget var superointressant och en Nim förklarade att han/hon tänkte sluta läsa min blogg på grund av den här postningen. Så det är kanske på sin plats att förklara att det hela inte bara var en ordinär Resumé-bashing utan har också sin grund i att jag anser att en tidning som faktiskt skriver om kommunikation måste hålla en högre status på all text. I det här fallet är det helt enkelt uruselt dåligt att skriva “siffror” när det faktiskt handlar om en kod som både innehåller siffror och bokstäver. Det blir ungefär som i det här fallet – genom att misslyckas med att göra rätt så blir det mycket mer fel än annars. Resumés miss blir också intressant i skenet av den flagranta besserwissrighet som visas i artikeln om Serners kritik av tidningen.

Världens mest sedda virala video är inte reklam

Viral Factory, specialiserade på marknadsföring via ett viralt distributionssätt, har mätt vilka filmer som setts mest. Det intressanta är att titta vilka som faktiskt är viral marknadsföring (även om man aldrig egentligen kan vara säker).

(MSNBC.com via Beta Alfa)

Om man bortser från det faktum att man kan fundera hur Viral Factory statistiskt säkerställt det hela så är det onekligen ett bevis på att vi antingen tror för mycket på den virala tanken eller att viral marknadsföring bäst används till att sikta in sig på en viss grupp konsumenter, och därmed blir de oftast inte så vitt spridda. Samtidigt innebär det en sorts inneboende motsägelse – om viral marknadsföring per se ska vara framgångsrik så ska den spridas okontrollerat, och göra det under lång tid.
Samtidigt så skulle en jämförelse mellan virala kampanjer, exempelvis Subservient Chicken från BK och andra virala kampanjer som faktiskt använder sig av nätet på ett mer interaktivt sätt. Läs mer om olika virala kampanjer i kategorin: Viral/Guerilla och gör en historisk odyssé genom att läsa igenom Adlands alla artiklar om viral marknadsföring: Virulating the web.

Den nya undersökningen från USA som visar att personer under 25 år är skeptiska mot användarskapat/viral reklam kan sägas till viss del också bevisar min tes om att det hela är en trend som inte har motsvarande effekt mot vad som skrivs om den. Läs mer på Resumé. Och det hela borde vara en varningsklocka för företag som tror att satsningar på buzz marketing är det som de ska lägga största pengarna i. AMAs marknadschef Nancy Costopulos:

Unga vuxnas skepticism kan ha sina rötter i att de vill distansera sig från företagssponsrade budskap.

Kan man lita på Wikipedia?

Det beror antagligen på vilken språkversion man väljer att använda ((Själv väljer jag att använda den engelska språkversionen så långt som möjligt när det gäller Wikipedia.)).

Johan, bloggvärldens verkliga sugardaddy (han står bakom såväl knuff.se, intressant.se, bloggar.se som nyligen.se) gör ett som det kan tyckas ointressant avslöjande men det sätter onekligen en viktig spot på Wikipedias tillförlitlighet:

Någon med Aftonbladets ip-adress har redigerat svenska Wikipedia så att Aftonbladets Sigge Eklund bland annat hegemoniskt beskrivs som “en förgrundsgestalt för den svenska bloggvärlden”.

(Johans bloggblogg på knuff.se)

Det har diskuterats väldigt mycket om Wikipedia faktiskt är trovärdigt. Vad gäller den engelskspråkiga versionen så har tester visat att den har mycket få fel, jämfört med andra uppslagsverk. Det visar sig att journalister mer och mer väljer Wikipedia som källa.
Problemet är att den svenskspråkiga versionen inte på något sätt testats på samma sätt, fr a gör de rätt få användarna/redigerarna att den svenska versionen knappast automatiskt kan sägas ha samma tillförlitlighet.
Grejen är att Wikipedia oftast sätts som en gemensam entitet, trots att det egentligen är ett antal språkversioner som är autonoma från varandra.

Länkdump2

Helena, kulturstudent i London skriver om immaterialrätt och idéstölder i sin postning: Om intellektuell äganderätt, apor och Kent och Morian fortsätter
via diskussionen.

Ju mer produkten som livsmedelskedjan säljer är lik din egen, desto mer måste livsmedelskedjans varumärke för produkten skilja sig från ditt varumärke för att förväxlingsrisk inte ska föreligga.

DI fortsätter att tipsa företagare om varumärken (di.se)

Mediebyrån OMD skriver om den lätt excentriske men geniale (enligt mitt förmenande) franske branding gurun Rapaille: Använd reptilhjärnan.

CBC har gjort en podcastingserie om The End of Media.

Om du bloggar: läs Probloggers gamla postning 3 factors to consider before starting a blog. För tillfället är fortsättningen intressant för min del maintaining blogging momentum”. Och läs också The biggest lie about blogging (via Beta Alfa).

En lärdom att dra: hur man ökar försäljningen med hjälp av genomtänkt re-design av sin webbplats. Läs MyTravel Redesign increases online Booking Conversion by 20% (via Användbart)

Min holländske bloggarkollega Coolz0r skriver en dråplig historia om How not to start a social network apropå AOLs totalt misslyckade försök att både vara hypercensor och bygga ett fungerande användarnätverk.

Ett andra liv i ett pararellt universum

Second Life har kommit att bli ett rent ekonomiskt pararellt universa för många användare där riktiga pengar plöjs ner i byggnader, kläder etc. Reklambyråer, nyhetsmedia och diverse ungdomsevent sker inuti den världen. Läs mer i E24s Virtuell vinstmaskin och gå med Coolz0r på en tur i medialandskapet.

Själv tillhör jag de personers som inte gillar att spela datorspel. Eller så är det att jag inte känner att jag har tid att hålla på att lära mig något på det sättet som ett modernt datorspel kräver. Och Second Life är en sorts blandning av en community och Sims. Med drag från Myst/Riven och med nätverkandet i WoW, gamla goda MUD och de animerade chattar som uppstod och dog i samband med att proppen gick ur IT-sfären 2000.
Men Second Life fascinerar mig ändå. Som socialt experiment, som bevis på att den virtuella världen faktiskt är en riktig värld (något som Sherry Turkle visade på i sin bok leva.online redan ’97) och för mig som marknadsförare: ännu ett nischat möjligt medieval. För är det något som Second Life är så är det där man skulle kunna möta early adopters. Självklart gäller det i vissa, specifika segment – ungdom, teknik, savvydesign – men ändå. Jag tror att Second Life kan vara social networking på riktigt – allt tidigare är lite skissartat gentemot det här.

Och för min del är det bara att inse – till slut har jag blivit gammal även för Internet.