I serien “Stora-medieföretag-köper-små-innehållsproducenter” har vi nu ännu ett avsnitt när Reuters köper syndikeringstjänsten Pluck. Lidbom på Vassa Eggen kommenterar det utifrån gate-keeper vs. user generated diskursen:
Bloggen decimerad till innehållsproducent. (Newspaperindex och Vassa eggen)
Glöm inte att klicka er in på Reportrar utan gränsers sajt www.rsf.org idag tisdag och ett dygn framåt. Det hela är ett event för att protestera mot nätcensuren i världen. (IDG.se)
Ett udda sätt att demonstrera – uppmaningar att klicka sig in på en sajt brukar mest innebära servrar som går ner.
Patrice Chaminade dissar svensk webbdesign och då framförallt tidningarnas misslyckade satsningar. Att inte kunna fullfölja strategin in i designen och användarvänligheten är alltför vanligt.
Läs hela hans lustfyllda sågning på Cap & Design
Adobe vinner en Emmy. Och gör det för utvecklingen av Flash Video som används på de flesta videosajter: YouTube, GoogleVideo och MySpace liksom av de flesta största TV-bolagen. (IDG.se)
Onekligen ett bevis på att Internet och TV har vuxit ihop på ett sätt som bara för något år sedan var en teoretisk möjlighet.
Com Hem tvingar de kunder de köpte av Chello/UPC att byta sina e-postadresser till den nya domänen. Diskussionsforumet menar att den som använt en chello-adress som företagsadress är lite korkad men som vissa påpekar – Chello har funnits väldigt länge och för åtta-tio år sen var det inte så enkelt att skaffa en egen domän ens om man hade ett mindre företag. (PC för alla)
Själv kan jag varumärkesstrategiskt förstå Com Hem. De vill att deras varumärke även ska markeras via de domäner som deras kunder använder. Men som relationsmarknadsföring suger det rejält. E-postadresser är inte något som man längre gör lite hur man vill med: för Com Hem kommer det här att innebära en dyr pr-förlust.
Forgent Networks lägger ner alla stämningar mot företag som använder jpeg-formatet i sina applikationer efter att det amerikanska patentverket förklarat att Forgent inte kan hävda patentet på det sätt som de gjort. (IDG.se)
Den här diskussionen är nog en av de längsta som pågått på nätet. Samtidigt har det inte hänt något vilket också gjort utvecklingen av nya bildformat ointressant, vilket är synd då png-formatet borde vara mycket intressantare i dagens nätvärld.
BSA är inte bara irriterande. De gör rätt ful bannerreklam också.
Uppköpen i det sk [[Web 2.0]]-svängen fortsätter.
Google har köpt wikitjänsten Jotspot och Wired köper Reddit.
Jag tror iofs att det inte är samma sak som förut men jag kan inte hjälpa att tänka på vad som hände runt millenieskiftet. Som Money påpekar:
Kommer ngn ihåg boo.com, letsbuyit och oppido?
Det är onekligen en intressant funktion som skapar ett DNA-träd för din sajt. Applikationen tittar helt enkelt hur sajten är uppbyggd kodmässigt. Ett antal stora sajter visar sig ha mycket olika “DNA” – CNN är gigantisk medan Google är mycket liten (titta på dem på bloggen Aharef).
Jag gjorde DNA över mina två bloggar och intressant är att, trots att båda bygger på samma underliggande system, så ser de olika ut.
För att verkligen se skillnaden gjorde jag också ett träd för vår byrås sajt heimercompany.se
(tips från anvandbart.se)
Martin J gör en genomgång av de sajter som nu är hetaste hett: sajter som bygger på att användarna skapar innehållet. Fr a ger han nyckeln till varför vissa köpare är intresserade. Det är inte reklamintäkterna utan att kunna använda ett uppbyggt system, där användarna redan är vana och hemma.
Enkelt – men effektivt. Och när man väl fått publiken att strömma till krävs inte mer än så för att bli ett miljardobjekt, trots att det inte finns minsta reklamplats att skymta någonstans på sajten och därmed heller inte några intäkter. Pengarna kan komma senare, för den köpare som kan placera den i rätt sammanhang.
(E24.se)
Ving väljer att stänga hälften av sina butiker till förmån för ett supportcenter och nätet. En tredjedel av kunderna köper redan sina resor över nätet och över 80 % använder nätet för att skaffa sig den information de behöver för ett köpbeslut. (Supermarket / Market)
En ytterligare bild av hur den svenska bloggosfären ser ut får man via Knuff.se och den realtidslista över De 50 mest länkade bloggarna i Sverige. Researcher.se är inte med (däremot systerbloggen Deepedition.com) och märkligt nog är inte heller Adland med – fast den är antagligen mest länkat från engelskspråkiga bloggar om reklam.
För övrigt ser listan ut som väntat (idag ska tilläggas – eftersom Johans imperium av bloggmätning bygger på realtidsmätningar kan det självklart förändras). Nummer ett är Tjuvlyssnat som ju är ett (stulet) koncept och i mångt och mycket läsargenererat. På andra plats är ung vänsters tidigare ordförande Esbati och hans politiska kommentarer medan tredjeplatsen innehas av Karolina Lassbo.
Det man kan se är att, förutom Lassbo och Ett liv i exil (plats nummer 6), är det politiskt inriktade bloggar som är mest länkade (jag räknar Isobel till pseudopolitisk i detta fall). De mer modeinriktade kommer först på tolfte plats med Engla’s Showroom. Och Linda Skugge får nog hjärtsvikt av att bara ligga på femtonde plats efter att ha investerat så mycket kredd i att vara en av de populäraste svenska bloggarna.
Inom Researchers ämne finns ett antal bloggar på listan: redan på sextonde plats återfinns kollegan Beta Alfa. Det gläder mig eftersom det är en blog som Researcher numera hittar mycket innehåll hos. Kullin och Media Culpa återfinns på plats 23, vilket är kul eftersom Researcher och MC funnits ungefär lika länge – vi tillhör den där “gamla” bloggosfären… På plats 38 ligger relativt nystartade NMI och sedan kommer Martin Jönssons medie- och reklamblogg.
Synnerligen intressant landningssida för bröllopssviten på Muang Kulay Pan Hotel i Thailand:
(tips via Coolz0r)
Beta Alfa uppmärksammar oss på att Coop Sverige har en länkpolicy som dels är fullkomligt meningslös, dels fullkomligt obsolet och motsäger allt som ett varumärke online ska våga göra.
Länkning till coop.se får endast ske från hemsidor vars innehåll, enligt Coops uppfattning, inte kan anses skada Coops varumärke eller goda renommé.
Det Coop inte gjort är att frågat sina varumärkesstrateger (eller så är det just vad de gjort vilket vore ännu värre) utan tänkt sig att en URL är en sak som ligger under copyright. Det gör det inte. Det var väl nån gång för säg två år sedan såna här fåniga länk-disclaimers fanns på olika företag (läs här)- och de fick snabbt inse att det gav större förluster i kredd än att någon länkade om något negativt.
Fyrkantigt regeldeontologiskt varumärkestänkande. Gör mig förbannad på att så stora företag inte gjort hemläxan.
Advertising Age har gjort sin årliga byråutnämningslista.
Årets digitala byrå blev Goodby, Silverstein & Partners.
A couple of years ago, there was a lot of introspection about what our involvement in interactive would be. We wanted to be more like the Crispin [Porter & Bogusky] and R/GA people.[…]The key is figuring out what part of the overall story should be told using different channels.
Årets digitala marknadsförare blev Nike:
We create demand for our brand by being flexible about how we tell the story. We do not rigidly stay with one approach. […] We always start with the consumer and then look for the best ways to connect with them.
Årets digitala mediebyrå blev MediaVest.
If you start with the consumer at center, you need an integrated product and strategy — and that’s above the line, below the line and digital. You can’t just be in an interactive silo and expect to put powerful communication plans at the center.
Det är helt klart så att trenden (äntligen) slagit igenom: att marknadskommunikation handlar om integration av alla tänkbara kanaler. På Tendensdagen pratade också Nakeds Niku Banaie om just detta – att ett koncept måste vara medieneutralt och sedan omskapas, revideras utifrån varje media. Och precis som Fast Companys artikel från förra året prognosticerar så har budskapet gått in.
Ett annorlunda konstprojekt som bygger på såväl fildelning som på viralitet: Filter. En 73 minuter lång konstfilm vars existens bygger på att den delas ut. Originalfilmen är kastad. Konstnären Anders Weberg ser det som en del av den flyktighet som den digitala världen innebär för allt som inte längre gillas:
I framtidens fotoalbum kommer det bara finnas perfekta bilder. Men det är ofta de bilder som blev lite fel man minns.
Filmen kan laddas ner från projektets hemsida: P2P Art.
Jag brukar sällan ge mig på separata kampanjer men det intressanta med Red Bull Art Of Can är att ett varumärke som Red Bull gör något så… förväntat. Visst – de har jobbat med sina tecknade reklamfilmer (Red Bull ger dig vingar) men varumärkets styrka ligger i deras sponsring av diverse extremsporter (Red Bull Rampage är ett exempel), diverse stolligheter som Vancouver Flugtag och av Felix Baumgartners mer eller mindre vansinniga base jumps (däribland Turning Torso). Problemet är att det spretar. Vilken är deras strategiska målgrupp? Och vilken identitet bygger de egentligen? Ska jag känna att jag är en person som får lite extra kraft eller vill jag uppleva mig som en del av ett extremsportsäventyr? Och var kommer designen in i det hela?
En massa länkar om bloggandet inom företagande:
Blogs: The Marketing Killer
Bloggar är ett mysterium för företagsledareBlogrelation har uppenbarligen lagt ner.
Alla är inte lika glada i bloggar
Sweden’s Minister for Trade brought down by blogger
Bloggsfären kommer bli en sfär för ytligheter?
Blogs: A Good (If Scary) Buy for Advertisers
Time for the last post
Ligg steget före i arbetslivet
Corporate blogs to double in 2006
Corporate Blogging 101: What You Said
Bloggar som effektfull pr-kanal
Påverkar buzzreklam på en blogg dess trovärdighet i negativ riktning?
Bloggsfären har fått cancer
Det blir ingen länkdump idag utan ett whitepaper om hur sökmotorerna valt att jobba med sina brand extensions och varumärkesportföljer.
Det finns en intressant synkronicitet i hur de stora sökmotorerna valt att utvecklas – och fr a att knyta användaren till sig och kunna kapitalisera sitt varumärke och sin annonsfunktion:
- Bloggar
- Bilder
- Filmklipp
Det visar ganska klart att Google och även Yahoo! (även om den senare har ekonomiska problem) helt enkelt skapat relevans utifrån sitt grundkoncept och kunnat generera relevanta utvidgningar för användaren. Sökmotorerna har blivit en personlig betjänt, och genom att bygga in mycket av användarens liv och behov under samma paraply. Genom detta konsolidierar sökmotorerna användarens trohet till ett varumärke. Google eller Yahoo! får värde genom att vara en del av sina nya varumärken – samtidigt som Google och Yahoo! står som garanter gentemot de varumärken de köpt.
Det intressanta är att jämföra detta med de sökmotorer som inte lyckades (läs Altavista, Fast, Webcrawler). Exempelvis Altavista utvecklade sig till en portal efterhand. Problemet var att de därmed glömde bort att hela tiden bygga vidare på sin kärnverksamhet – genom att de började att lägga på diverse andra tjänster förflackades deras sökmotors kvalitet och de tappade mark gentemot den då nya Google och mot Fast. Den senare valde däremot att utveckla sin kärnverksamhet enbart medan Google tog en position av att vara “geekiga” och helt enkelt bygga vilt men aldrig låta kärnan förflackas. Yahoo! valde att en mer sober utveckling men hela tiden med utvecklingen av sökfunktionaliteten i centrum.
Affärsstrategiskt kan man lära sig några viktiga saker av hur Google och Yahoo! valt att handla:
Google har utökat sin Excel-wannabe med en enkel men fullt funktionell ordbehandlare. Kolla själv på Google Docs & Spreadsheets
NMI har gjort en genomgång (hela rapporten i pdf-format) av hur bloggarna användes i valrörelsen. En svidande vidräkning med partiernas misslyckande av att använda ett nytt media:
flesta av dessa satsningar är ogenomtänkta, röriga, oinspirerade eller visar på bristande kunskaper om bloggvärlden. Folkpartiet ser tydligen bloggen som en hygienfaktor. Centerpartiet tycks ha tänkt att det skulle bli en kul satsning för att locka fler ungdomar. Socialdemokraterna kör enligt principen ”more is more”. Och kristdemokraterna hälsar blivande kd-bloggare att ”Riksorganisationen kommer att bidra med inspiration och teman som du kan blogga om”.
De bloggar som får godkänt är exempelvis Esbati och Federley, liksom att även Norberg, Morian och flera andra får godkänt. Det intressanta med deras bloggar är att de är startade av personerna, drivs av dem och (ofta) funnits redan innan “bloggtsunamin” som NMI väljer att kalla förra årets totala bloggcraze.
Tidningarnas bloggar får mer en sorts avgörande om att vara komplement till den vanliga rapporteringen. Bloggarna har här använts, enligt NMI, mer som kommentarer till nyheter i huvudupplagorna.
Rapportens slutsats är krass:
På ett sätt har Sverige en intressant och mycket levande bloggosfär. Men på ett annat saknar den politiska bloggosfären, från vänster till höger, bred dragningskraft därför att denna valrörelse helt enkelt har saknat en dominerande sakfråga som varit tillräckligt polariserande för att driva landets väljarkår till nätbarrikaderna.
Enligt NMI kan man inte finna några svar om bloggarna verkligen har påverkan haft någon påverkan på valutgången eller ((Nöjd, Morian? ;) )) på opinionen. Och det hela visar antagligen mest på att bloggosfären fortfarande är ung i Sverige, samtidigt som det inte finns samma gräsrotsmentalitet varken i eller utanför det partipolitiska etablissemanget.
Den här rapporten är viktig även när det gäller reklambranschen – om inte bloggandet egentligen gett något stort genomslag på en övergripande opinion så är såväl bloggbuzzande eller ren marknadsföring via bloggar ännu inte så pass säkert att man som marknadsförare kan föreslå det som en stor del av en mediemix. Och samtidigt kan den utveckling som skett helt klart innebära att bloggandet måste vara med som en del, även om den är mindre, i en mediemix.
Rapporten visar också att det är innehållet som styr bloggar, och att det viktiga är att bloggandet är relevant och personligt. Det är vad Federley, Esbati och Morian gjort – och det som många partianknutna bloggar misslyckats med. Det visar också att en framgångsrik blog helt enkelt måste ha en skribent som kan skriva, och som gillar att skriva – och som förstår syftet med “sin” blog.
