Second Life har kommit att bli ett rent ekonomiskt pararellt universa för många användare där riktiga pengar plöjs ner i byggnader, kläder etc. Reklambyråer, nyhetsmedia och diverse ungdomsevent sker inuti den världen. Läs mer i E24s Virtuell vinstmaskin och gå med Coolz0r på en tur i medialandskapet.

Själv tillhör jag de personers som inte gillar att spela datorspel. Eller så är det att jag inte känner att jag har tid att hålla på att lära mig något på det sättet som ett modernt datorspel kräver. Och Second Life är en sorts blandning av en community och Sims. Med drag från Myst/Riven och med nätverkandet i WoW, gamla goda MUD och de animerade chattar som uppstod och dog i samband med att proppen gick ur IT-sfären 2000.
Men Second Life fascinerar mig ändå. Som socialt experiment, som bevis på att den virtuella världen faktiskt är en riktig värld (något som Sherry Turkle visade på i sin bok leva.online redan ’97) och för mig som marknadsförare: ännu ett nischat möjligt medieval. För är det något som Second Life är så är det där man skulle kunna möta early adopters. Självklart gäller det i vissa, specifika segment – ungdom, teknik, savvydesign – men ändå. Jag tror att Second Life kan vara social networking på riktigt – allt tidigare är lite skissartat gentemot det här.

Och för min del är det bara att inse – till slut har jag blivit gammal även för Internet.