Category Archives: Blog

Kortisar

Det är märkligt och oroande att svenska företag inte är bättre på att rikta sig mot hbt-kulturen. Begreppet “rosa pengar” har diskuterats länge (jag har tidigare skrivit om det 2003 och 2005). Idag visar det sig att stora företag gör mycket lite för att faktiskt rikta sig mot en väl nischad målgrupp med stor köpkraft, där många kan räknas in som både early adopters och möjliga ambassadörer för varumärken. (E24.se)
Enligt en amerikansk undersökning leder reklam för receptbelagd medicin (Rx) ofta till oro och upplevelse av att vara sjuk hos konsumenterna: ABC News: Could Drug Ads Be Bad for Your Health?
En lång intervju med Liv Sjödin, printchef på mediebyrån Starcom, om tidskrifter hos Vassa eggen
H&M:s drottning Margareta van den Bosch berättar om sina medievanor: E24.se: Lite hysterisk humor är kul
Bloggandet börjar sippra ner i styrelserummen: Ekonominyheterna: Svenska börschefer vill blogga

När elefanterna dansar (och annat)

En lite oväntad konsekvens av att “alla” ökar sina investeringar i onlineannonsering: de små spelarna går “tillbaka” till lokala media, och däribland print och TV. (paidContent.org via Vassa Eggen)

Trinity Medias Sly Bailey menar däremot att onlineannonseringens påverkan på tidningarna har blivit något överdriven:

There’s no question that the internet represents an enormous challenge to our business models, as we face the twin threats of consumers accessing the web for news and entertainment and advertisers following the eyeballs.

Hon tror att printeditionerna kommer att vara viktiga en lång tid framöver, och menar att det är fel att titta på hoten istället för att se möjligheterna även i gamla medieval. (MediaGuardian)

Brand Autopsy tipsar om boken Make to stick. Verkar läsvärd. Själv ska jag, när jag hinner, recensera ett gäng böcker som jag läst.

Briljant idé – varumärken som [[CAPTCHA]]s. Och onekligen har det tänkts hos flera enligt MIT Adlab.

IT-forskningsföretaget Primelabs anställer Anton på Fyra Nyanser Av Brunt som bloggare. Grattis! (Primelabs)

Modebloggaren Sigrid blir en av H&Ms skyltfönster berättar Metro. Kul för Sigrid och de andra men på tal om det här med integritet… Onekligen är inte det helt enkelt när man kan få saker gratis… Finns helt klart en fara att bloggandet alltför mycket blir “köpt” och därmed blir alla bloggare misstänkta för att ha en egen agenda.

Björn M berättar om ett udda och extremt reklaminslag: ett flygplan som skriver samma meningar om och om igen. (JMW blogg)

Hur mycket är integriteten värd?

Det senaste försöket att använda bloggar som annonsverktyg genom att få till någon sorts “länk”-buzz är ett underklädesföretag ((Nej, jag tänker inte skriva ut namnet eftersom de då får hjälp genom att namnet ökar sin träffpotential liksom att de verkar vara helsnurriga och skicka Trisslotter till alla som nämner deras varumärke…))som skickat ut förfrågan om att bli omskrivna på bloggar. För detta får bloggaren en trisslott… En som funderar över hur bloggarna som gått med på det tänker är I hell-mans värld och medan han funderar över om det verkligen är värt en trisslott att få sitt varumärken nämnt på en sajt så funderar jag över: hur billigt kan man sälja sin integritet? Framförallt som bloggare men även som varumärke.
Ett exempel är Per Jodenius ((Jo, det är han med SAPnet.)), som på sin blogg skriver:

I så fall får du ta en titt här, Evas underkläder erbjuder något för alla smaker. En polare till min handlade hos dem för ett tag och var väldigt nöjd. Han tyckte jag borde tipsa om sajten här på bloggen. Eftersom jag är en snäll vän gör jag som han önskar. Handla lungt nu.

Ingen vet om han har någon vän som faktiskt handlat där, men det känns onekligen lite misstänkt. Så frågan är – hur billig är en bloggares integritet? En trisslott, visserligen potentiellt en högvinst – men annars inte värd mer än tjugofem kronor. Och att göra som Jodenius gör innebär att man lätt misstänkliggörs för att ljuga. Han försöker senare förklara sig vilket gör det hela ännu mer märkligt.

Men är inte det upp till bloggaren själv? Jo. Men även för varumärket som saluförs blir det ett problem i det här fallet – då de valt att skicka mail till massor av bloggare ((Jag har fått två själv. Onekligen känns det kanske inte speciellt seriöst att spamma bloggare.)) och där vissa valt att vara transparenta och berätta om hela grejen, medan andra uppenbarligen tar det hela på rejält allvar och därmed ljuger. Vilket ställer varumärket i en dålig dager. För det är bra buzz om lögnen aldrig blir avslöjad. Men när den blir det är det även varumärket som tappar värde.

En bitsk postning finns om detta hos Media Culpa

Enligt Jimmy så har underklädesföretaget kopplingar till porrklubben Taboo i Malmö… Jimmy gör ungefär samma slutsats som jag:

Om den enskilde individen – och inte yrkesutbildade journalister – ska ha makten på Internet i framtiden så krävs det att han/hon börjar tänka i termer av trovärdighet.

(Informatören)

Blogsoft ingår i reklamsamarbete med sina bloggare

Bloggsoft väljer att utöka sitt samarbete runt reklam på de bloggar som ligger i deras nätverk. Medan det idag är endast modebloggarna Engla’s Showroom ((jag fattar inte varför inte Roland ser till att Engla får en vettig URL…)) och Hotspot som ingår i samarbetet tänker Roland åtminstone försöka att samarbeta med tio stora bloggare till.

Själv gissar jag att Hedgehog-Sara är en av dem. Eller åtminstone borde hon vara det.

Det individuella kollektivet

Ett företag inom våra branscher som förstått hur använda sig av bloggar är Hill & Knowlton. Fr a genom att samla alla till företaget knutna bloggar i en community: Collective Conversation – Hill & Knowlton’s professional blogging community. För problemet för många svenska företag har varit ett sorts behov av en kollektiv syn och att bara driva en gemensam blog, vilket helt enkelt skapar ett behov av att jämka och bli mindre personlig. Bloggen är ett format som fungerar bäst när det finns en personlig touch.

(Ps. Tack för tipset Christian Lundgren från Hill & Knowlton Sverige. Men du missade att Researcher inte är reellt knuten till Heimer & Company. Jag som driver den, själv, är visserligen planner på byrån men Researcher är fristående och inte på något sätt en officiell kanal för byrån och byråns värderingar).

Johan surnar till om via-länkar

Johan som skapat knuff.se, intressant.se och nyligen.se är less på att så få länkar tillbaka till källan som man plockat information från och använder Beta Alfa som exempel. Utan att nämna namn så förklarar han att

se att det fanns ett par andra bloggar som ofta tipsade om exakt samma länkar som Beta Alfa – dock en stund senare och ofta (eller aldrig) utan att ge Beta Alfa erkännande med en enkel via-länk

(Johans blogg-blogg)

Det krävs knappast någon Einstein för att inse att det bland annat är Researcher som Johan surat ihop på. Vilket jag kan tycka är rätt orättvist. Är det någon jag alltid försökt att ge kredd så är det BA. Men samtidigt – på grund av BA:s oerhörda produktivitet – blir det ibland så att det är så många länkar att det bara skulle se fånigt ut. Vidare har våra respektive bloggar uppenbarligen svårt att prata ping ibland – fr a så fungerar mina dåligt när det gäller automatiska pingar, vilket jag inte förstått förrän relativt nyss.

Men visst – rent principiellt borde alla länkar vara försedda med via-länkar. Det jag försöker hålla är att ge kredd till dem som faktiskt ger mig något matnyttigt. Just inom bloggarna om reklam så tenderar det att stjälas hejvilt av varandra – fr a de som publicerar kampanjebilder. Om jag någon gång hittar något på en sådan sajt väljer jag att använda via-länk om det finns någon sorts ytterligare kommentar som ger fler dimensioner till det som länkats till. Annars känns det relativt meningslöst.

Researcher har i den här formen funnits sedan januari 2003, och det är knappast så att jag undgått att upptäcka såväl rena stölder av nyheter, länkar etc. som att (när pingandet inte fungerade som nu) jag saknat trackbacks från många andra som använt sig av såväl mina nyheter som av de kommentarer jag gett.

Slutsatsen: Principiellt håller jag med Johan men jag tycker han kunde varit man nog att skriva ut vilka bloggar han anklagade och gett möjligheten att förklara och besvara. Som det är nu hamnar man i ett sorts vacuum.

Länkdump2

Helena, kulturstudent i London skriver om immaterialrätt och idéstölder i sin postning: Om intellektuell äganderätt, apor och Kent och Morian fortsätter
via diskussionen.

Ju mer produkten som livsmedelskedjan säljer är lik din egen, desto mer måste livsmedelskedjans varumärke för produkten skilja sig från ditt varumärke för att förväxlingsrisk inte ska föreligga.

DI fortsätter att tipsa företagare om varumärken (di.se)

Mediebyrån OMD skriver om den lätt excentriske men geniale (enligt mitt förmenande) franske branding gurun Rapaille: Använd reptilhjärnan.

CBC har gjort en podcastingserie om The End of Media.

Om du bloggar: läs Probloggers gamla postning 3 factors to consider before starting a blog. För tillfället är fortsättningen intressant för min del maintaining blogging momentum”. Och läs också The biggest lie about blogging (via Beta Alfa).

En lärdom att dra: hur man ökar försäljningen med hjälp av genomtänkt re-design av sin webbplats. Läs MyTravel Redesign increases online Booking Conversion by 20% (via Användbart)

Min holländske bloggarkollega Coolz0r skriver en dråplig historia om How not to start a social network apropå AOLs totalt misslyckade försök att både vara hypercensor och bygga ett fungerande användarnätverk.

SVT vågar bloggen

Martin Jönsson påminner oss om att SVT totalt bytt ställning gentemot bloggandet. Idag används det som marknadsföring för det nya programmet “Hos Jihde”. Det var inte länge sedan SVT förbjöd sin medarbetare Per Gudmundsson att blogga (han är dock tillbaka i bloggosfären igen). (Jönssons blogg på SvD)

En liten tillbakablick kan vara på sin plats:
gudmundson: Den stora illusionen – Pers avsked till bloggosfären.
politiskt.nu – Gudmundsson, public service och att bloga – en postning som i sig är intressant eftersom den är av licensskolkaren Billström, numera minister i Reinfeldts regering.

Som att jämföra äpplen och päron

Eftersom både E24 och Martin J skriver om hur stora modebloggarna är kan Johans inlägg om diverse bloggtopplistors glädjesiffror vara viktigt att föra fram. Att jämföra Bloggtoppens siffror med siffror från KIA-index är fullkomligt vansinnigt.

Varför? Jo, för såna här artiklar visar dels på hur illa ställt det kan vara mer researchen inom media, vilket för min del skapar ifrågasättande av deras övriga artiklar om ekonomi. Dels är det ren desinformation gentemot annonsörer och reklamköpare som kan få för sig att de betalar för fem gånger så stor räckvidd mot vad den verkligen är.

Det hela håller på att utveckla sig till en rewind av haussen runt webben som skedde under 98-00, och som sedan skapade en ganska svårartad backlash för marknadsföring på Internet – något som egentligen först nu gjort nätet till ett reellt medium, med någorlunda vettiga siffror både vad gäller räckvidd och impact.

Det är lätt att glömma, både för oss inom bloggosfären men uppenbarligen också för journalister, att bloggen är ett format för att nå early adopters. Bloggen kan inte användas som massmarknadsföringsinstrument, oavsett hur upphottade vissa listor väljer att sina siffror att vara, utan är ett media för att skapa buzz. Liksom att det är ett format för att bygga relationer med befintliga kunder. Men att oreflekterat mena att bloggen är själva grejen gör bara bloggandet en björntjänst.

En intressant aspekt är också det som Jarno Vanhatapio, VD för Nelly, påpekar:

Omvandlingstrafiken, den del som verkligen handlar, är avsevärt högre än vid annonsering på till exempel Aftonbladet.se.

Självklart. Konstigt vore annars. Men – problemet är att det bara säger att bloggläsare har en högre grad av ‘conversion’ – däremot så säger det inget om själva antalet köp. Om fler köp nominellt kommer via bloggar än genom annonsering via Aftonbladet så är det snarare en diskussion om annonseringen via banners på Sveriges största sajt som borde föras. Om inte så är vi åter tillbaka i en diskussion om målgruppen. Att bloggar handlar om något annat än säljinriktad marknadsföring.

Martin Sjöström på Whyred förstår det hela, även om också han gärna framhåller att säljet skapas via bloggarna (utan att faktiskt ge några incitament mer än sitt ord):

Visst påverkar de försäljningen – det är definitivt mer än en känsla jag har. De får saker att snurra.

(E24)

Min bloggarkollega Fredrik Wass påpekar i en kommentar på sin blogg att:

Men vad som ändå är intressant i det här sammanhanget är att modeföretag märker direkt inkommande trafik som leder till köp från flertalet bloggar. Det handlar ju lika mycket om kvalitets- som kvantitetsbesökare. Dvs med rätt besökare kan det som skrivs få stor påverkan även om antalet är lågt. Jag tror många skulle tjäna på att inte stirra sig blinda på besökssiffror utan istället titta på profilen hos de som läser.

En ganska bra bild av den begreppsförvirring som finns just runt både bloggar, besöksstatistik och vad ett format bör användas till.

Bloggar är perfekta för varumärken. Att skapa buzz runt ett visst varumärke, eftersom det innebär en högre grad av relation. Läsaren av en blogg, ex.vis modeblogg, har en relation till bloggaren. Det är något som vissa företag som tidigt prövade på bloggande som marknadsföringskanal missade – det är personen bakom som skapar tillit och kredd för varumärket som han/hon skriver om.

Problemet – som Martin J också tar upp – är att det blir svårare och svårare för läsaren att avgöra om en bloggare verkligen gillar det han/hon skriver om, eller om han/hon är köpt av företaget självt eller ett företag som specialiserat sig på buzz. Förtroendekapitalet hos en bloggare är högt men kan också snabbt försvinna om det visar sig att hon eller han inte är ärlig när det gäller de produkter och märken han eller hon skriver om (tidigare postning om detta: Buzzmarketing går fel).

Detta problem innebär i sin tur att företag som satsar sitt varumärkesarbete i att bli känt via bloggar också riskerar mycket mer eftersom en bloggare som förlorar “ansiktet” också drar med sig de varumärken han eller hon skrivit upp. Och det spelar ingen roll om varumärket inte har “köpt” bloggarens åsikter – om en bloggare visar sig vara alltför köpt får alla varumärken samma negativa släng av sleven. Så tyvärr är Jarno Vanhatapios synpunkt när det gäller bloggen Engla’s Showroom inte speciellt säker: viktigt att hennes blogg fortsätter att handla även om konkurrenterna, annars försvinner trovärdigheten. Trovärdigheten ligger i Englas person och att hon skriver utifrån sitt eget intresse – inte i hur många varumärken hon skriver om.

Fördelen med bloggen är samtidigt det som är risken: att det blir ett sorts “lovemark”. Bloggarna skapar sina personliga varumärken som många gånger är mycket värda för läsarna – en bloggare kan ha en mängd tillskyndare som, ifall “älsklingsbloggen” hotas eller dissas, helt enkelt ger sig på den som talar illa om personen via kommentarer och egna bloginlägg. Det har skett regelrätta [[flame wars]] där läsare hos Engla, Lassbo och andra modebloggare fyllt kommentarsfält med försvar.

Det visar sig nu att statistiken på YouTube knappast är helt tillförlitlig. Om man räknar vad vissa användare har för statistik skulle det innebära att de ser videoklipp på Tuben under dygnet runt i sex månader. Det hela handlar om att komma upp på listor. På samma sätt är det enkelt att höja ett videoklipp genom att helt enkelt automatiskt ladda om det – något som Mashable bevisade genom att göra det. (Internetworld)

Jag vill inte påstå att någon av bloggarna skulle göra såna saker för att öka sina siffror på exempelvis bloggtoppen etc. men det kan vara viktigt att tänka på att det faktiskt går att fejka siffror själv.

Ett femtiotal

En ytterligare bild av hur den svenska bloggosfären ser ut får man via Knuff.se och den realtidslista över De 50 mest länkade bloggarna i Sverige. Researcher.se är inte med (däremot systerbloggen Deepedition.com) och märkligt nog är inte heller Adland med – fast den är antagligen mest länkat från engelskspråkiga bloggar om reklam.

För övrigt ser listan ut som väntat (idag ska tilläggas – eftersom Johans imperium av bloggmätning bygger på realtidsmätningar kan det självklart förändras). Nummer ett är Tjuvlyssnat som ju är ett (stulet) koncept och i mångt och mycket läsargenererat. På andra plats är ung vänsters tidigare ordförande Esbati och hans politiska kommentarer medan tredjeplatsen innehas av Karolina Lassbo.

Det man kan se är att, förutom Lassbo och Ett liv i exil (plats nummer 6), är det politiskt inriktade bloggar som är mest länkade (jag räknar Isobel till pseudopolitisk i detta fall). De mer modeinriktade kommer först på tolfte plats med Engla’s Showroom. Och Linda Skugge får nog hjärtsvikt av att bara ligga på femtonde plats efter att ha investerat så mycket kredd i att vara en av de populäraste svenska bloggarna.

Inom Researchers ämne finns ett antal bloggar på listan: redan på sextonde plats återfinns kollegan Beta Alfa. Det gläder mig eftersom det är en blog som Researcher numera hittar mycket innehåll hos. Kullin och Media Culpa återfinns på plats 23, vilket är kul eftersom Researcher och MC funnits ungefär lika länge – vi tillhör den där “gamla” bloggosfären… På plats 38 ligger relativt nystartade NMI och sedan kommer Martin Jönssons medie- och reklamblogg.

Textreklam i bloggar

Ett märkligt försök att skapa ett buzz marketing-format på bloggar är Creamaid ((Till och med namnet är riktigt udda. “Gräddhjälp” – visst: att kunna åka i gräddfilen men hallå: there’s no such thing as a free lunch.)). Projektet, som har ett tröttsamt Web 2.0-gränssnitt, handlar om att skriva om en produkt, lägga till en [[widget]] som länkar till övriga som skrivit om densamma. Det hela bygger på två saker som blir intressanta för bloggaren: möjligheten att få mycket länkpoäng respektive möjligheten att bygga trafik. Plus att det enligt CreamAid också ger flis. Och verkar vara ett test än så länge, där företaget CreamAid köper textreklam för varumärken som inte har beställt reklamen. Vilket rent faktiskt är att göra intrång på varumärkets immateriella rättigheter. (Magnus tankar)

Även om buzz marketing fått en del bloggare att gå igång så verkar det här helt enkelt ett företag som är tekniskt kunniga men rätt okunniga när det gäller brand marketing. Att ens våga skapa en tjänst och sälja reklam utan att företag bett om det är totalt galet och mycket mycket farligt. All PR är inte bra PR.

Länkdump om bloggande i företagssfären

En massa länkar om bloggandet inom företagande:
Blogs: The Marketing Killer
Bloggar är ett mysterium för företagsledareBlogrelation har uppenbarligen lagt ner.
Alla är inte lika glada i bloggar
Sweden’s Minister for Trade brought down by blogger
Bloggsfären kommer bli en sfär för ytligheter?
Blogs: A Good (If Scary) Buy for Advertisers
Time for the last post
Ligg steget före i arbetslivet
Corporate blogs to double in 2006
Corporate Blogging 101: What You Said
Bloggar som effektfull pr-kanal
Påverkar buzzreklam på en blogg dess trovärdighet i negativ riktning?
Bloggsfären har fått cancer