Category Archives: Brands

Perfekt placering?

Motorola och Dolce Gabbana har co-brandat en RazrV3-telefon och hur gör man för att skapa buzz? Självklart ser man till att kändisar får tillgång till telefonen. I det här fallet väljer man uppenbarligen att ge den till glamourbabes typ Victoria Silvstedt som påpassligt använder den när en nyhetsfotograf är i närheten.

silver210.jpg

(Aftonbladet)

Det känns som en vettig cobranding. DG är lika mycket accessoirer som det är kläder och en mobiltelefon är idag mycket av en accessoir – ett nästintill funktionellt smycke. Är det ett win-winsamarbete? Ptjaa, DG kan vinna en publik bland fashionistas. Samtidigt känns varken DG eller Silvstedt som designens högborg vilket Razr försökt att vara. Å andra sidan har man produktplacerat Razrn bland annat hos Pink och i andra mer glamouraktiga situationer. Razr blir genom samarbetet med DG mer bling-bling vilket de kanske vill bli.

Tysk ordning eller usel varumärkeshantering

Det är knappast commes il faut att bestämma sig för att utestänga en viss åldersgrupp från sin affär men tyska Lidl struntar i det mesta. Senast är det Lidl i Olofsström som bestämt sig för att vägra alla skolelever från att handla i affären, antagligen på grund av snatterier – för Lidl kör vidare på sin tystnad om allt som berör företaget.

När de senare skulle betala uppmanades de av kassörskan att lägga tillbaka sina varor och försvinna.

(Supermarket / Market)

Skrämmande kortsiktighet. Att använda sig av en kollektiv brännmärkning på grund av att personer tillhör en viss åldersgrupp eller annan kategori innebär möjligen kortsiktiga vinster men i längden skadar man sitt varumärke i grunden. Dels kommer garanterat många föräldrar till skolungdomar i Olofsström att låta bli att handla på Lidl, oavsett vilka prisningar man väljer att göra, dels underminerar man varumärket hos ungdomarna själva som de facto är framtida konsumenter och som ännu inte skapat de förutfattade meningar om Lidl som befintliga dvh-konsumenter har (vilket gör att Lidls expansion i Sverige inte blivit riktigt som det var tänkt).

Problemet ligger i flera skikt.

  • En allmän syn på att ungdomar som grupp är mer amoraliska men också att det är en grupp som är ok att straffa kollektivt. En syn som bygger på en märkligt obsolet syn på såväl sitt eget varumärke som på människors värderingsfunktioner.
  • En kortsiktig ekonomisk plan. Och en okunskap om hur varumärken byggs.

Gör burkig konst

Jag brukar sällan ge mig på separata kampanjer men det intressanta med Red Bull Art Of Can är att ett varumärke som Red Bull gör något så… förväntat. Visst – de har jobbat med sina tecknade reklamfilmer (Red Bull ger dig vingar) men varumärkets styrka ligger i deras sponsring av diverse extremsporter (Red Bull Rampage är ett exempel), diverse stolligheter som Vancouver Flugtag och av Felix Baumgartners mer eller mindre vansinniga base jumps (däribland Turning Torso). Problemet är att det spretar. Vilken är deras strategiska målgrupp? Och vilken identitet bygger de egentligen? Ska jag känna att jag är en person som får lite extra kraft eller vill jag uppleva mig som en del av ett extremsportsäventyr? Och var kommer designen in i det hela?

Att strategiskt bygga varumärken på nätet

Det blir ingen länkdump idag utan ett whitepaper om hur sökmotorerna valt att jobba med sina brand extensions och varumärkesportföljer.

Det finns en intressant synkronicitet i hur de stora sökmotorerna valt att utvecklas – och fr a att knyta användaren till sig och kunna kapitalisera sitt varumärke och sin annonsfunktion:

  • Knyta till sig nyhetstjänster
  • Skapa eller köpa kontextuell annonstjänst
  • Köpa eller starta email-tjänst
  • Inkorporera och skapa forumfunktioner (usenet, mailinglists etc.)
  • Skapa individuellt gränssnitt
  • Integrera sig i webbläsare och i desktopmiljö
  • Bygga in eller knyta till sig chatfunktioner
  • Skapa eller köpa användargenererade format
  • Bloggar
  • Bilder
  • Filmklipp
  • Köpa eller bygga en kalenderfunktion
  • Skapa eller köpa in kontorsapplikationer som körs online

Det visar ganska klart att Google och även Yahoo! (även om den senare har ekonomiska problem) helt enkelt skapat relevans utifrån sitt grundkoncept och kunnat generera relevanta utvidgningar för användaren. Sökmotorerna har blivit en personlig betjänt, och genom att bygga in mycket av användarens liv och behov under samma paraply. Genom detta konsolidierar sökmotorerna användarens trohet till ett varumärke. Google eller Yahoo! får värde genom att vara en del av sina nya varumärken – samtidigt som Google och Yahoo! står som garanter gentemot de varumärken de köpt.

Det intressanta är att jämföra detta med de sökmotorer som inte lyckades (läs Altavista, Fast, Webcrawler). Exempelvis Altavista utvecklade sig till en portal efterhand. Problemet var att de därmed glömde bort att hela tiden bygga vidare på sin kärnverksamhet – genom att de började att lägga på diverse andra tjänster förflackades deras sökmotors kvalitet och de tappade mark gentemot den då nya Google och mot Fast. Den senare valde däremot att utveckla sin kärnverksamhet enbart medan Google tog en position av att vara “geekiga” och helt enkelt bygga vilt men aldrig låta kärnan förflackas. Yahoo! valde att en mer sober utveckling men hela tiden med utvecklingen av sökfunktionaliteten i centrum.

Affärsstrategiskt kan man lära sig några viktiga saker av hur Google och Yahoo! valt att handla:

  1. Soft overtakes – att låta de tjänster som köps upp fortsätta som ett eget varumärke och istället låta huvudvarumärket fungera som co-brand eller som garanter för tjänsten. Fr a har Google varit duktiga på att göra detta (Blogger, Picasa etc.) medan Yahoo! tidigare gjorde hard overtakes och helt enkelt varumärkte allt under eget namn. Men iom Flickr valde Yahoo! samma strategi som Google.
  2. Känner sin strategiska målgrupp. Altavista glömde bort vilka som var deras strategiska målgrupp och därmed kunde Google enkelt ta över som ett lovemark för early adopters och netsassy-användare. Att ta över en tjänst som många använder måste innebära att något adderas. Och det är något som båda lyckats med: Flickr by Yahoo! innebar helt enkelt att fler kunde logga in. Blogger tillsammans med Google innebär ökad sökfunktionalitet på bloggar.
  3. Att inte släppa fokus på kärnverksamheten – både Google och Yahoo! har fortfarande sin identitet som sökmotor intakt. Det är centrum och allt annat är utvidgningar av varumärkesterritoriet.
  4. Att låta användaren vara i fokus för hur man gör affärs- och varumärkesstrategiska utvidgningar. Både i vad man väljer att utöka funktionaliteten med och i hur man taktiskt väljer att utveckla sin varumärkesportfölj.

Den gordiska knuten hos ett lovemark

B&O använder ungefär samma strategi som Apple. Vilket ger cred – men frågan är om det ger ekonomisk framgång?

Vi ser oss inte som ett konsumentelektronikföretag utan snarare som ett livsstilsföretag som råkar sälja audio och video.

(Ekonominyheterna)

Det är lite problemet med sk “lovemarks”. Det är nödvändigtvis inte ett likhetstecken mellan att älskas som varumärke och faktiskt sälja. Såväl Apple som B&O har det problemet gemensamt med en del biltillverkare. Varumärket är högt värderat men marknadsandelarna är försvinnande. Ibland kan jag uppleva att jag själv och andra varumärkesstrateger glömmer kopplingen mellan varumärke och ekonomi, eller åtminstone värderar kopplingen på ett annat sätt än vad en realekonom skulle göra. Det finns en sorts gordisk knut när det gäller just livsstilsmärken inom fr a kapitalvarumarknaden – att “kärleken” till viss del är kopplad till uniciteten hos produkterna – att varumärket är något man inte kan skaffa hur som helst (på grund av ekonomiska eller tillgångsmässiga faktorer). Och idag blir det mer och mer faktorer som måste viktas tyngre eftersom designuniciteten avtar för märken som Apple och B&O.

I gråzonen

Företaget Pronto jobbar sannerligen i gråzonen. För deras affärsidé är att skapa buzz genom att använda personer som rör sig på communities och forum som vanliga användare. De snackar igång grejerna helt enkelt. Det är något som knappast kan anses som etiskt ok. Stealth marketing innebär att man går över gränsen till att ljuga, en gräns som buzz marketing alltid är nära men här är själva idén att faktiskt kliva över på andra sidan. Såklart påpekar företaget att “trendsättarna” alltid påpekar att de har en uppdragsgivare men jag är ledsen – det tvivlar jag på. Framförallt motsägs det av företagets själva grundidé:

Vi försöker få konsumenter att prata med varandra om våra uppdragsgivares produkter, varumärken och tjänster med så lite inblandning från våra uppdragsgivare som möjligt.

Pronto har hittills mest förklarat att det är mycket livsstilsprodukter man jobbar med liksom ren nöjesproduktion som musik och film. I detta kan det fungera men stealth marketing kan knappast sägas vara ett säkert sätt att få effekt för mer komplicerade och finansiellt mer värda produkter och tjänster. (Ekonominyheterna via Beta Alfa 2.0)

Vem vill ha en “kompis” som helt enkelt inte berättar om sig själv och vad man tycker om utan pratar om saker för att hon eller han är betald att göra det? Jag tror faktiskt att man gjort ett feltänk här och inte tagit hänsyn till olika kulturella skillnader mellan ex.vis USA och Sverige. Och att man, precis som buzz marketing från Buzz Paradise och Buzzador, helt enkelt inte kunnat hålla uppe intresset bland sina ambassadörer. Grejen med såväl stealth-, spinn- och buzz marketing är att sändaren måste ha rejält med cred. Att plocka in några “trendsättare” som dyker upp ger knappast den genomgripande spinn som önskas. Fr a inte när man går ut med sin affärsidé så hårt och därmed kommer skapa en högre grad av skepsis. Det som man kan tänka sig ger bättre genomslag för en sån här idé skulle vara att “trendsättarna” har tillgång till outgivet material och liknande. Samtidigt går då det hela över till en mer viral form av marknadsföring och kontrollen tappas.
Det är samtidigt något som är både skrämmande och häftigt med de nya formerna av marknadsföring vi under de senare åren sett dyka upp – att det handlar om att på ett nytt sätt våga avhända sig kontrollen över varumärket. Skrämmande för den som känner att varumärket inte har en tillräcklig essentiell styrka nog för att klara av det medan häftigt för det varumärke som är genomarbetat och har en stark essens och vars existens därmed är relevant för målgrupperna.

Nysläppt

Idag är det koncept som vi jobbat med närmare ett halvår släppt: Dalarna Business. Mer kommer som synes. Heimer & Company står för koncept, marknadsstrategi och form.

Kund: Dalarna Business (Almi Dalarna, Företagarna, Svenskt Näringsliv, Dalarnas Tidningar, Länsstyrelsen).
Arbetsgrupp: Projektledare Helené Eriksson, Planner och cd Niclas Strandh, AD Magnus Larsson, Copywriter Mats Wigh (frilans).

Ries om line extensions

Al Ries försöker förklara varför line extension sällan blir framgångsrika. En av hans käpphästar är att alltför många företag väljer att förhålla sig till nya line extensions som om de vore separata varumärken.

Companies tend to treat a line extension as a separate brand when logic suggests that consumers see a strong connection between the base brand and the extension.

Han visar på olika amerikanska bryggeriers försök att göra fler och fler serier inom samma “sort”. Men att de inte lyckas. Hans slutsatser är knappast omvälvande:

If you want to build a successful long-term brand, for a beer or any other product, you can’t go wrong by following two simple rules. (1) Be first. (2) Rub it in with an anthem that resonates with consumers.

And go light on line extensions.

Själv tänker jag skriva ut det här och sätta det i pärmen “Saker att använda för att få kunder att förstå”.

Advertising Age

Brand i emailen

USA har kommit mycket längre än Europa när det gäller att seriöst använda email som marknadsföringskanal. Trots att de minst är lika utsatta för spam väljer många företag att använda sig av mailen, vilket gör att det finns en mycket grundläggande kunskap om vad som funkar och vad som inte funkar. På ett seminarium där den amerikanska intresseorganisationen EEC berättade om den amerikanska situationen tog de bland annat upp möjligheten att bygga varumärke även i emailen och gav fem tips:

  1. Know your “brand-lationship”–the context of which your audience is engaged with your brand.
  2. Understand how your audience perceives your brand.
  3. Be aware of how your brand “appears” to others when it lands in the inbox.
  4. Establish and follow through with an engagement program.
  5. Have a disaster recovery plan.

(Email Insider)

Knappast speciellt omvälvande idéer men många företag verkar ofta glömma bort såna självklarheter när det kommer till online-marknadsföring och fr a hur email hanteras utifrån ett varumärkesperspektiv. Och all varumärkesstrategi borde egentligen ha en katastrofplan inbyggd. Problemet är att det är något som få kunder vill betala för, och att det ofta blir kontraproduktivt att försöka sälja in ett (positivt) varumärkesjobb och samtidigt säga “men om det skiter sig så…”

Bredbandsbolaget är Telenor. Också.

Och ny logotyp. Helt enkelt ett undervarumärke till Telenor och måste använda den där slokande propellern.

bbb-nylogotyp.jpg

Visserligen gillade jag inte den gamla bevlade. Och den gula färgen var väl skrikig. Men fasen vet om det här är bättre. Det intressanta är att Telenor väljer att fimpa Vodafone-varumärket men att behålla Bredbandsbolaget som undermärke. Självklart handlar det om själva varumärkenas värde och att Bredbandsbolaget som namn är mycket bra. Samtidigt skulle det – utifrån att Telenor vill vara en totalentreprenör av kommunikationstjänster – finnas en vettig anledning att låta alla tjänsterna gå under det övergripande varumärket.

Coca Kaffe

Nån som kan klura ut hur man får ihop det här?

Världens största dryckestillverkare Coca-Cola känner försäljningsmässigt av hälsotrenden i världen och ska nu börja sälja kaffe och te.

Hälsotrend = kaffe? (Supermarket / Market)

CC fortsätter sitt idoga stretchande av varumärket. Det är smått fascinerande att man hela tiden kan göra så fel?

Att bli kompis med sin kund

Nu ska jag vara lite smått elak mot diverse IT-bolag. För jag älskar exempel på hur företag mer eller mindre misshandlar sina kundrelationer. För min del har jag en lätt masochistisk relation till Oderland som Researcher ligger på.

Nu senast har de startat ett nyhetsbrev, som jag dels aldrig optat in för, och dels kom det nu ett svar från någon tysk som önskade nyhetsbrevet på engelska – till alla kunder.

Jag skickade ett lite fundersamt brev där jag skrev att det verkade korkat att programmet skickar vidare såna mail till alla. Och får det “trevliga” svaret tillbaka:

lika korkat som att inte läsa under nyeter innan du utalar dig. Listan har använts ofta och är inställt rätt . Finns mer att läsa på mailmans buggzilla arkiv

Eh… jaha? Så jag går in på Oderland.se och försöker hitta nån flik med Nyheter. Finns inte. Klickar till slut på Support och se där – där finns nyheterna men inte direkt så synligt som jag skulle kunna tänka mig.

Efter ett frågande mail till Jack som jag tidigare haft mycket kontakt med förklarade han att han var trött på kunder som ifrågasatte allt möjligt och att de jobbade jättemycket… osv. osv.

Fine with me. Problemet är att det är faktiskt inte mitt problem. Jag betalar för en tjänst som ska fungera – inte för att bli anklagad för att skapat problemet själv (senast servern överlastades av Researcher gjorde jag inget alls utan lät allt vara och nu verkar det fungera ändå) eller efter ett påpekande om att något verkar blivit fel i inställningarna i deras open source-baserade mailinglisteapplikation bli kallad korkad.

På samma sätt fungerar datorsupporter och datorhandlare. Min jobb-laptops tangentbord och pekplatta la totalt av. Mindre än ett år gammal. Vår byrås externa datorsupportmänniska tittade över den och sa att det bara var att skicka till ASUS i Holland. Fine with me. Problemet är att det nu gått den stipulerade tvåveckorstiden. Inte ett ljud. Trots dagliga påstötningar från mig på dem att åtminstone ta reda på hur läget ligger. Den bästa, eller sämsta, ursäkten var:

Det är lite rörigt nu så jag kan inte göra något. Vi bygger om i butiken vet du.”

Det är inte mitt problem.
Continue reading

Briljant Volvo

Volvo har bytt logotyp. Lite så där i skymundan har den tvådimensionella “for life”-logotypen ge vika för en mer tredimensionell. Dock – den känns oerhört retro. Tillsammans med kampanjen “Framtidens klassiker” med fullkomligt lysande reklamfilmer – splittad bild och remakes av gamla reklamfilmer från gamla Volvospotar. Kolla själv på Volvo Cars.

volvonewlogoandad.jpg

Briljant.

Tesco fimpar påsarna

Engelska Tesco väljer att i naturens och den politiska korrekthetens namn att minska användandet av plastkassar. Detta genom att ge kunderna bonus om de antingen klarar sig utan sådana eller tar med begagnade – oavsett vad det står på dem. (Supermarket / Market)

Knappast smart. Plastkassar slutar visserligen oftast som sopor men är ändå en plats där en logotyp “lever” längst. Tesco är visserligen tillräckligt stora, och kända, för att kunna leva utan det men jag skulle knappast föreslå en liknande idé till ett mindre företag.

Ett brinnande intresse för brands

Fredrik på Bisonblog har varit på resande fot och i London hittat Museum of Brands, Packaging and Advertising. Onekligen ett spännande resmål för varumärkesnördar som en annan. Läs hans korta intervju med en av museets (icke namngivna) eldsjälar: bisonblog: Museum of brands, packaging and advertising i Notting Hill.

Själv sitter jag och försöker att få ihop en kort copy som ska förklara Helmut Krones storhet.

Listade varumärke

Än en gång försöker man värdera varumärken.

Den här gången är det Business Week som tillsammans med Interbrand släpper sin årliga lista ((För sjätte året i rad. Något som klart visar att varumärket som egen storhet inte är speciellt gammalt.)). Problemet är hur man ska räkna – ett varumärkes värde är inte bara möjligt att räkna i ekonomiska värden utan bör också beräknas utifrån kännedom. Interbrand väljer att låta den ekonomiska sifferexercisen väga tyngst.

THE FIRST STEP IS figuring out what percentage of a company’s revenues can be credited to a brand. (The brand may be almost the entire company, as with McDonald’s Corp., or just a portion, as it is for Marlboro.) Based on reports from analysts at J.P. Morgan Chase, Citigroup, and Morgan Stanley, Interbrand projects five years of earnings and sales for the brand. It then deducts operating costs, taxes, and a charge for the capital employed to arrive at the intangible earnings. The company strips out intangibles such as patents and management strength to assess what portion of those earnings can be attributed to the brand.
FINALLY, THE BRAND’S strength is assessed to determine the risk profile of those earnings forecasts. Considerations include market leadership, stability, and global reach—or the ability to cross both geographic and cultural borders. That generates a discount rate, which is applied to brand earnings to get a net present value. BusinessWeek and Interbrand believe this figure comes closest to representing a brand’s true economic worth.

Det är knappast heller några nyheter i toppen. Coca Cola, Microsoft, IBM, GE, Intel och Nokia ligger kvar på samma plats som förra året. Toyota har gått upp två platser till sjunde plats och Disney har tappat en placering precis som McDonalds medan Mercedez-Benz går in på tionde plats. Största vinnare är Google (24/38), Starbucks (91/99), Ebay (47/55) och Motorola (69/73).
Mest har Gap (52/40) förlorat i värde liksom Ford (30/22), Kodak (70/62) och Heinz (54/47). Överraskande är att även Intel har förlorat mycket i varumärkesvärde men ändå behåller sin topplacering. Det enda varumärket med svensk koppling är IKEA som går upp en placering till plats 41.

Det viktigaste är ändå den lärdom som man kan dra av hur de stora företagen använder sig av branding för att få inkomster. Jez Frampton, VD för Interbrand menar att:

As soon as you try to go someplace that doesn’t fit or where you don’t have credibility, it can detract from your organization and your brand.

Och i artikeln Best Global Brands finns ett antal läro”pinnar” att sätta sig på:

  • Ge konsumenterna upplevelser istället för en produkt (exemplifierat med Motorolas utveckling i samband med Razr).
  • Räds inte vissa offentliga misstag (exemplifierat med Googles Video och Gmail – som jag har lite svårt att tycka är floppar)
  • Se svagheterna (exemplifierat med McDonald’s nedgång fram till 2003 då man valdet att sätta igång med “I’m lovin it”-kampanjen)
  • Förtjäna att växa i varumärkesvärde (exemplifierat med Huyndais aggressiva kvalitetspolitik)
  • Fråga dina kunder – skapa enkla produkter (och varumärken) (exemplifieras med Philips produktutveckling som ledde fram till varumärkesvärdet “Sense and Simplicity“)
  • Skydda varumärkets kultur och kännetecken (exemplifierat med Starbucks aggressiva skyddande av sin idé, sitt varumärke och samtidigt uppbyggnad av Starbucks-kulturen och -upplevelsen).

(Business Week och N24.se)

Viktiga lärdomar men själva listan känns oerhört teknokratisk och ekonomistyrd. Visst är det så att ett varumärkes mening är att skapa inkomster och omsättning men att räkna varumärken som starka utifrån enbart ekonomiska styrkor innebär att man förlorar ett antal premisser utifrån ett varumärkes värde byggs upp. Det man kan tänka sig att Interbrand gör är att utgå från att dessa varumärken gjort “rätt” i alla de andra delarna och därför nått den omsättning och den intjäningskapacitet som de visar. Samtidigt är det en svår balansgång att göra – bara för att ett varumärke är stort rent ekonomiskt behöver det inte vara omtyckt. Och då blir varumärkesvärdet instabilt, och ett starkt konkurrerande varumärke kan relativt enkelt ta över marknadsandelarna. Å andra sidan kan ett varumärke vara relativt svagt ekonomiskt sett (exempelvis Apple som numera återfinns på plats 39 men som förr haft en liten ekonomisk impact men ett stabilt starkt varumärke när det gäller igenkänning och är ett starkt exempel på ett lovebrand ((Att konsumenterna antingen älskar eller hatar varumärket reservationslöst. Bygger på en teori från Saatchi&Saatchi)) ) men vara starkt “i hjärtat” hos konsumenter.

Telenor ökade varumärkesigenkänning

Den smått osannolika 40 miljonerskampanjen som Telenor kört i samband med namnbytet har fungerat. Varumärkesigenkänningen har ökat markant – från tre till fyrtio procent. Och de har inte sett något tapp i samband med att de bytte namn på mobilsidan – det som reklamkampanjen mest handlade om. (N24.se)

En lägre effekt för alla de pengarna borde setts som ett fiasko. Frågan är om det inte till och med är rätt lågt om man ser den oerhört höga närvaro varumärket haft i TV-reklam. Det intressanta med varumärkesigenkänning eller det som Telenor kallar “spontan igenkänning” säger inte om det är en positiv, negativ eller bara objektiv igenkänning av ett varumärke. Problemet är att Telenor, till skillnad mot Vodafone, knappast känns som speciellt “sexiga” i marknadsföringsmening – TV-reklamen består av töntar som visserligen startades i slutet av Vodafones tillvaro men fortsätter nu. Vodafone hade stöd i internationell reklam och skapade livsstilskänsla där medan Telenor byggt hela sin marknadsföring på indirekt mobbing, mammaknuten fåntratt och lätt debil Östermalmspojk. Marknadsföringsmässig position ligger väldigt nära Telia Mobile, vilket är ett mycket märkligt om än inte ovanligt val. Men kanske inte i längden så smart.

Tidigare postningar:

Kvinnor över fyrtio hetast inom modebranschen

Att Isabella Rosellini återigen blir kampanjansikte är knappast något speciellt – inte ens om det är Lindex. Det går i linje med annan celeb-advertising som pågått under senaste åren. Bara senaste året handlar det om Liz Hurley för MQ och Madonna för H&M. (N24.se)

Det intressanta är den trend som är genomgående inom modebranschen – att välja kvinnor som inte bara är kända utan också kommit över 40-årsåldern. Rosellini är 54, Madonna är 49 och Liz Hurley 41. Helt klart visar det att modebranschen börjat att inse att det inte längre är ungdom som är det som konsumenterna söker utan personlighet. Oavsett ålder. Styrkan i den här trenden är hög – och det kommer att fortsätta under en lång tid på grund av den demografi som vi står inför med en stor grupp personer som ligger i åldrarna 45+. Fler och fler företag inser att det är dags att överge 15-45-segmentet även när man tittar på den strategiska målgruppen.