Category Archives: General

“Den intressanta politiska debatten förs inte längre på DN Debatt.”

Det här är något av det insiktfullaste jag läst på länge:

Vi lever i en tid då de som har makten, i myndigheter och i företag, inte har en susning om den teknikanvändningsrevolution som pågår. De enda grupper vuxenvärlden som har börjat förstå internets möjligheter är media och politiker. Övriga grupper, inklusive min egen grupp, tjänstemän som arbetar med strategiska framtidsfrågor, har hört talats om bloggar, men förstår inte sprängkraften i det, förstår inte att det faktiskt kan förändra det sätt på vilket vi arbetar och interagerar med varandra.

Den riktiga politiska debatten, den intressanta politiska debatten förs inte längre på DN Debatt. Vill jag få veta vilka sakfrågor som diskuteras, och få andra perspektiv på dem, så går jag in på knuff.se.

Jag har tillräckligt med självinsikt för att förstå att jag tillhör de gamla världen. Men jag hänger i varje fall med så pass bra att jag förstår att världen förändras, och att våra förklaringsmodeller och glasögon behöver anpassas, för att vi skall förstå omvärlden, och för att vi skall kunna påverka omvärlden. Om inte fler analytiker och beslutsfattare försöker förstå informationsrevolutionen så kommer vi att bygga Maginot-linjer inom alla möjliga verksamheter.

(The Blogger Formerly Known as Ensamma Mamman editerat citatet med tillagd länk)

Detta är fascinerande när man jobbar med strategier och koncept för konsumentprodukter. Kunden kan ha en förutfattad mening om vad som är inne – men inte ha något hum om vad det handlar om. Och jag tror att det finns alltför många reklamare som ännu inte riktigt har koll på den bredd som bloggandet handlar om, hur en community socialt fungerar och väldigt få som ens känner till Second Life och än mindre varit inne för att förstå känslan.
Alltför ofta får man förklaringen “men det hinner man ju inte!”. Men det är något som faktiskt ändå förväntas av oss – eller åtminstone borde förväntas av oss: hur skulle den personen, som anser att han eller hon inte hinner med att ta reda på vad som faktiskt händer inom den värld där målgrupperna finns, reagera om hans eller hennes bilmekaniker förklarade att “nej, du vet – man hinner ju inte hänga med vad som händer på bilfronten” när man kommer in med sin nya bil på service?

Johan surnar till om via-länkar

Johan som skapat knuff.se, intressant.se och nyligen.se är less på att så få länkar tillbaka till källan som man plockat information från och använder Beta Alfa som exempel. Utan att nämna namn så förklarar han att

se att det fanns ett par andra bloggar som ofta tipsade om exakt samma länkar som Beta Alfa – dock en stund senare och ofta (eller aldrig) utan att ge Beta Alfa erkännande med en enkel via-länk

(Johans blogg-blogg)

Det krävs knappast någon Einstein för att inse att det bland annat är Researcher som Johan surat ihop på. Vilket jag kan tycka är rätt orättvist. Är det någon jag alltid försökt att ge kredd så är det BA. Men samtidigt – på grund av BA:s oerhörda produktivitet – blir det ibland så att det är så många länkar att det bara skulle se fånigt ut. Vidare har våra respektive bloggar uppenbarligen svårt att prata ping ibland – fr a så fungerar mina dåligt när det gäller automatiska pingar, vilket jag inte förstått förrän relativt nyss.

Men visst – rent principiellt borde alla länkar vara försedda med via-länkar. Det jag försöker hålla är att ge kredd till dem som faktiskt ger mig något matnyttigt. Just inom bloggarna om reklam så tenderar det att stjälas hejvilt av varandra – fr a de som publicerar kampanjebilder. Om jag någon gång hittar något på en sådan sajt väljer jag att använda via-länk om det finns någon sorts ytterligare kommentar som ger fler dimensioner till det som länkats till. Annars känns det relativt meningslöst.

Researcher har i den här formen funnits sedan januari 2003, och det är knappast så att jag undgått att upptäcka såväl rena stölder av nyheter, länkar etc. som att (när pingandet inte fungerade som nu) jag saknat trackbacks från många andra som använt sig av såväl mina nyheter som av de kommentarer jag gett.

Slutsatsen: Principiellt håller jag med Johan men jag tycker han kunde varit man nog att skriva ut vilka bloggar han anklagade och gett möjligheten att förklara och besvara. Som det är nu hamnar man i ett sorts vacuum.

Länkdumpar lite

Microsoft får kreativt lyft med Strawberry Frog

Antalet sidvisningar snart irrelevant på webben

Han vill in i ditt hem

Bra reklamår även 2007

Stopp för chips- och läskreklam i TV3 och Kanal 5

Interaktiv utomhusreklam med bluetooth

Medieakademin

KFC creates giant logo, wastes money

So much for TV

EU enas om TV-direktiv och Här är reklamens nya regelverk

Vems underkropp fick Jesper

Det här var inte så smart etiskt sett. Elever fick extra ben. Att välja att lägga sig raklång för olika rektorers tyckanden och därmed manipulera personer i en skolkatalog är dålig varumärkesvård. Tema Skolfoto borde nog fundera över det här med etik:

Ibland finns det inte tid att ta om bilder och då måste vi retuschera dem för att de ska kunna publiceras.

Siffror är aldrig bokstäver

Finn felet på Resumés anti-spamcaptcha:

screenshot009.png

Ibland är det nästan skrattretande.

Gregger menade att inlägget var superointressant och en Nim förklarade att han/hon tänkte sluta läsa min blogg på grund av den här postningen. Så det är kanske på sin plats att förklara att det hela inte bara var en ordinär Resumé-bashing utan har också sin grund i att jag anser att en tidning som faktiskt skriver om kommunikation måste hålla en högre status på all text. I det här fallet är det helt enkelt uruselt dåligt att skriva “siffror” när det faktiskt handlar om en kod som både innehåller siffror och bokstäver. Det blir ungefär som i det här fallet – genom att misslyckas med att göra rätt så blir det mycket mer fel än annars. Resumés miss blir också intressant i skenet av den flagranta besserwissrighet som visas i artikeln om Serners kritik av tidningen.

Resumé går av stapeln

Resumé dissar fd VDn för Reklamförbundet och hennes åsikt att deras “101 marknadschefer” innehar felaktigheter. Hela kommentaren från Tobias Rydergren andas småaktighet och knappast några argument gentemot Serners debattartikel. Att försöka göra guilty by association som en sorts gyllene regel för sin artikel visar mest på samma sak som han anklagar Anna Serner för: småsint bitterhet. Patetiskt är det sannerligen.

Priset tar denne skribent – som verkar gått i skola hos Mäster Vigs när det gäller att göra markanta missar – när han i ett PS förklarar för Serner:

Ett tips i all välmening Anna. Om du nu ska försörja dig som skribent.
Båtar går av stapeln.
Det gör inte reklamtävlingar.

(Resumé)

Vän av ordning kan tycka att jag väldigt mycket väljer att dissa Resumé och visst – det gör jag. Varför? För att jag som reklamare vill ha en tidning som behandlar min bransch med allvar, seriositet och skarp journalistisk granskning. Inget av detta finns på Resumé efter att Viggo Cavling tog över. Det är mycket tråkigt. Det är riktigt illa. Och nej, tyvärr har Dagens Media inte alls lyckats att ta upp den fallna manteln. Även om de numera tenderar att vara en mer dedikerad marknadsföring- och mediagranskare än sin konkurrent. Så jag tänker fortsätta basha Resumé och fr a Vigs, som jag anser inte hör hemma på den chefredaktörsstolen. Att det sedan antagligen innebär att jag aldrig mer kommer att få vara med i olika tester eller publiceringar må vara hänt. Jag gillar reklam för mycket för att hålla käft när det som historiskt sett varit branschens huvudsakliga media helt enkelt blir en sämre (om det nu ens är möjligt) kopia av en kvällstidning.

Beta Alfa har rotat vidare i historien och skärmdumpar hur Resumé själva gärna använder uttrycket “går av stapeln” i samma sorts sammanhang som Rydergren menar att Serner inte borde använda dem. Och spiken i kistan för Resumé är när Betan frankt visar på hur DN:s språkvårdare helt enkelt förklarar att det inte går att säga att ett dylikt uttryck är fel att använda metaforiskt. Ridå Rydergren.

Kan man lita på Wikipedia?

Det beror antagligen på vilken språkversion man väljer att använda ((Själv väljer jag att använda den engelska språkversionen så långt som möjligt när det gäller Wikipedia.)).

Johan, bloggvärldens verkliga sugardaddy (han står bakom såväl knuff.se, intressant.se, bloggar.se som nyligen.se) gör ett som det kan tyckas ointressant avslöjande men det sätter onekligen en viktig spot på Wikipedias tillförlitlighet:

Någon med Aftonbladets ip-adress har redigerat svenska Wikipedia så att Aftonbladets Sigge Eklund bland annat hegemoniskt beskrivs som “en förgrundsgestalt för den svenska bloggvärlden”.

(Johans bloggblogg på knuff.se)

Det har diskuterats väldigt mycket om Wikipedia faktiskt är trovärdigt. Vad gäller den engelskspråkiga versionen så har tester visat att den har mycket få fel, jämfört med andra uppslagsverk. Det visar sig att journalister mer och mer väljer Wikipedia som källa.
Problemet är att den svenskspråkiga versionen inte på något sätt testats på samma sätt, fr a gör de rätt få användarna/redigerarna att den svenska versionen knappast automatiskt kan sägas ha samma tillförlitlighet.
Grejen är att Wikipedia oftast sätts som en gemensam entitet, trots att det egentligen är ett antal språkversioner som är autonoma från varandra.

Beta bashar Vigs

Beta Alfa hänger på den av Researcher inte vackra men rätt roliga Viggo-bashingen:

Med andra ord är det kvällstidningstänket med lösnummer/många klick som går före branschbevakningen, om jag tolkar det rätt? Och dagboken.

Inget fel i det, men orden “Resumé är Nordens största affärstidning om medier och marknadskommunikation” börjar kännas som just bara ord….?

(Beta Alfa)

Och seriöst så är det milsvid skillnad mellan Resumé pre-Vigs och dagens. Till det sämre.

En ljudbok

Precis som att glöggen varje år är varm så utser HUI (i år tillsammans med Deloitte) varje år “årets julklapp” ((Faktorerna för detta är:

  • Produkten skall representera den tid vi lever i.
  • Produkten skall vara en nyhet eller så ska det finnas ett nyväckt intresse för den
    under året.
  • Produkten skall svara för ett högt försäljningsvärde eller säljas i ett stort antal
    enheter.

)) 2006 är årets julklapp en ljudbok. Anledningen är att boken som fenomen fått stor uppmärksamhet under senare år, ljudböckerna har trefaldigt ökat sin omsättning, man räknar med att cirka två miljoner svenskar under 2006 har lyssnat på åtminstone en ljudbok. Samtidigt har den mobila utvecklingen skapat ett behov av innehåll – för att kunna sälja mp3-spelare till personer vars musikintresse är måttligt så krävs något annat.

Intressant för HUI är också tillgängligheten för konsumenten – att det är en vara som inte bara säljs via bokhandlare utan också har en självklar plats inom dvh och inom servicehandeln.

HUI prognosticerar också julhandeln för året som ännu ett rekord. 52 miljarder räknas summan bli inom detaljhandeln, en nätt summa på 5700 kr per svensk. Det är tionde året i rad som julhandeln sätter rekord och det är första gången HUI räknar med att konsumenterna spränger 50 miljarder-vallen. Uppgången är på 7,6 % och hela 60 % av intäkterna beräknas hamna i specialistledet medan resten ligger inom dvh-segmentet.

Läs pressmeddelandet här. Hela rapporten för årets julhandel finns här.

Att hyra en stjärna

En våldsamt intressant artikel där Hal R. Varian, professor i företagande och information management vid Berkeley, jämför kostnaden för en stjärna med kostnader för produktionen av en film. Han använder hyra som en bild för hur problemet faktiskt är genomgående. Han sätter det sedan i sammanhanget runt en billigare och enklare väg till att skapa film vilket innebär ett reellt hot för fr a film som ligger i en mellanklass mellan underground och blockbusters. Men självklart också därmed ett hot mot Hollywood.

Economic rent comes from scarcity. It is true that there is only one Tom Cruise, but it is equally true that there are only 24 hours in a day. The more time young people spend watching Lonelygirl15, the less time they will have to watch Mr. Cruise.

Läs artikeln (efter registrering) på New York Times.

Jobs, kreativiteten och bilarna

Would you buy a car from this man?

null

Dale Dauten skriver i en artikel om den amerikanska bilindustrin, och med referens till boken “Branding Iron“:

Detta är varför jag ber dig på mina bara knän Steve Jobs, starta ett bilföretag. Du förstår att det inte handlar om att vara billigast, det handlar om att vara coolast genom att fungera bäst och vara en glädje att använda. [översättning av IDG; admin. påpekar]

(IDG.se)

Onekligen en intressant aspekt på det hela. Frågan är: skulle Jobs kunna göra samma sak inom en annan industrigren? Går det att flytta över kreativitet utan att ta hänsyn till själva produkterna? Det är en diskussion som ofta förs och jag är skeptisk till om det faktiskt fungerar. Kreativitet skapas av många faktorer varav engagemang är en viktig drivkraft. Möjligheten till trial and error utan att få halsen avskuren är en annan viktig drivkraft. Liksom att branschens mognadsgrad skapar olika incitament. Själva produkterna är också viktiga faktorer att ta med i beräkningen: vad de kostar för konsumenten, vilka politiska och samhälleliga effekter de har osv. Så – i den rena retoriska frågan håller jag med Dauten – men jag tror att uppmaningen rent bokstavligen är bullshit.

För övrigt, för att koppla tillbaka till en tidigare postning, så vore det snarare en smärre disaster. För genom Apples historia har isolationism och icke-standard varit det viktigaste. Skulle man föra över iPod, iTunes och även MacOS till en bilindustri så skulle det innebära att man bara kunde köpa bilarna på iCar-affärer och köra dem med iGas. Reparationer utförs endast på iRepairshops, bilarna går bäst på (vissa modeller fungerar endast på) de egna iWays och väldigt få tillverkare skulle tillåtas att göra originaltillbehör. Sen skulle man länge köra med en gammal teknik för motorn för att skilja ut sig och hålla kvar möjligheterna att sälja sin egen bensin osv. För att inte tala om att alla bilarna måste låsas in i iGarage.
Icke att förglömma är att det skulle vara en hel del buggar som tar väldigt lång tid att åtgärda, där företaget påpekar att det bara är så och batteriet kommer endast att hålla ett år. iCar skulle också kosta ungefär en tredjedel mer och ha ett rätt lågt andrahandsvärde.

Alltså. Jag gillar vad Apple gör, jag gillar det varumärket. Och jag gillar storyn runt Jobs. Men fan om jag skulle köpa en bil från Apple…