Wordcount är en artistisk sajt över orden och dess användande. En grafisk representation av vilka ord engelskspråkiga använder mest. Det finns över 80 000 ord i databasen. Data är taget från British National Corpus och varje ord skalas utifrån sitt användande. Etta ligger (så klart) “the” (Wordcount.org)
Hugh McLeod har en vass och sardonisk humor. Hans syn på reklamvärlden kan i bästa fall kallas hatkärlek. För att inte bli galen ritar han olika händelser på visitkortsstora papper.
Här är några av hans tips för hur man kan vara kreativ:
Läs alla hans tips och hans förklaringar runt dem på gapingvoid: how to be creative.
BBC ger alla skrivarglada möjligheten att tävla i konsten att skriva kort med så många givna ord som möjligt. Det är en undersökning om när olika ord fick allmänt genomslag som föranlett tävlingen. (BBC NEWS)
Lipton kommer att ge ut en insticksbilaga för att marknadsföra tedrickandet som en livsstil. Bland annat väljer man att använda en terminologi som närmast för tankarna till vin- och whisky-provningar. (Dagens Media)
“The most powerful element in advertising is the truth.”
Bill Bernbachs citat må vara vist och genomtänkt men ibland måste det väl ändå finnas gränser för “sanningen”. Se exempel:
Diskussionerna runt bindor och blöjor har pågått länge, bland annat menade sanningssökarna att det var helt klart fel färg på det blå vatten som använts för att visa hur mycket vätska som en binda/tampong/blöja absorberar. Andra gånger har sanningen framgångsrikt använts för att skapa bra reklam – se de klassiska annonserna från DDB för såväl Volkswagen som Avis.
Jag hävdar visserligen att sanningen ibland må vara den allra bästa kommunikatören men inte alltid. Konsumenten söker att bli lite förd bakom ljuset, även om hon/han aldrig skulle erkänna det och därmed anser att reklam ska tyckas illa om. Men precis som att människor väljer att läsa böcker med spänning, med romantik och liknande så kan reklamen fungera som upplevelseskapare: det ger möjligheten att ge sig själv lite tid att dagdrömma en stund. Det finns ett stort värde i detta, vilket vissa reklammakare missar och försöker förklara emotionell reklam genom olika rationella slutsatser.
Det visar sig att det är en av mina list-buddies som skrivit annonsen via Saathci&Saatchi i Köpenhamn.
Jag vet inte vad de pysslade med på mediadagarna men när man läser Virves artikel förstår man varför TV visar så usla program… och att artikelförfattaren fått för mycket gratischampagne. Häng med!
“Och TV4 har precis köpt in programmet Supernanny. Det är ett brittiskt program, och går ut på att en expert hjälper just barnfamiljer med baruppfostran.”
Det är ju det jag alltid sagt – det behövs en expert för att lära barnfamiljer baruppfostran. Det går inte att både fru och barn står och drar fadern i skjortan när han hänger vid baren.
“En annan realitygenre är “hälsa och form”-program. En variant är programmet “You are what you eat”, där allt det de olika programdeltagarna ätit under en vecka läggs ut på ett smörgåsbord. Till tv-tittarnas skräckblandade förtjusning, förmodas.”
Det man funderar över är om det är före intagande eller efter.
“Det är mer vardagsproblem och familjer som är intressant nu. Dejting utvecklas inte lika mycket. Det håller den här säsongen också, men sen är det nog på väg utför”
Känt fenomen inom dejting – de flesta förhållanden håller inte mer än en säsong. Däremot är ju familjelivet längre. Eller så pratar han om sig själv, den gode Kanal 5-inköparen.
“Det är en sport som går ut på att man kastar bollar på varandra”
Jaha. Handboll? Nehej. Basket?
“Liksom sina branschkollegor ser inte Camilla Clarke heller någon “ny” trend efter reality.
– Genren håller i sig, men med nya varianter. Nu handlar det mycket om att förändra liv och att utsätta människor för olika intressanta situationer.”
Och kära Camilla Clarke – vad är det nya i det? Livet blir förändrat: de blir ju mediavillebråd.
“- Vi letar efter bra komediserier som har en egen profil och sticker ut, som är vassa. Det är en bristvara. ”
Hm… och?
“fler och fler livsstilsserier som hamlar om mat, inredning och olika “gör om”-program. Jag sysslar inte med format, men det verkar som att fantasin hos formatförsäljarna börjar tryta.”
“hamlar”? Är det att vara eller inte vara – det är (media)frågan.
“Diskussionen om kopia kontra original vad gäller tv-format har blivit allt mer aktuellt ju populärare realitygenren blir. Frågan har varit uppe flera gånger under mässan, enligt Kanal 5s Johan Westman.
– Frågan är hur verkshöjd ska definieras.”
Verkshöjd? I Reality-genren? Snarare värkshöjd. Hur ont det gör att titta på skräpet…
“Clichés are grammatical abuse of the worst kind, because they’re worthless. Worthless in advertising. Worthless in business memos. Worthless because they carry no weight. And, since they’re insubstantial, they can’t punch through the skin.”
Ibland behöver man inte skriva något alls. Mer än ‘amen på det’.
Varje företag behöver ha goda relationer med pressen. Därför kan ett “tool-kit” och en speciell sida uppbyggd för mediarelationer vara en idé. Den bör innehålla:
Senaste nytt.. Uppdaterade nyheter och alla pressmeddelanden som skickats ut.
Högupplösta bilder färdiga för nedladdning. För många tidningar tar det lite lång tid att ringa och be om bilder. Bättre att de finns där – färdiga att använda. Tänk på komprimering och format. Och att många tidningar jobbar på Mac.
Eventuella ljudklipp och videoklipp.
Bakgrundsfakta. Den som kan ge bakgrunden styr informationen bäst. Lägg upp färdiga dokument med bakgrundsfakta om företaget, om de viktigaste delarna i företagets produktion etc.
Uppdaterad kalender med för företaget viktiga händelser.
Lite tech-nörderi. Den här musen är fett “vill-ha”. Logitech MX1000. Den använder laser istället för optisk avkänning, den ser onekligen ut att ligga bra i handen och… tja. Den är sannerligen en Internet Explorer Wireless Microsoft-dödare. Läs recensionen av skönheten hos HardwareCentral.
Efter att ha gjort lite research bland datorhandlarna inser jag att musen kostar mindre än MS olika jollar… det blir en sån här.
Okej. Det här är sannerligen riktig nördhumor – typsnittsnördshumor. Men det är roligt. Läs mer på Typophile Forums. (Tipstack från Johan Nilsson)
En självklarhet för varje copywriter som ska försöka att sälja saker till förortskids: Förortiseraren
Dick Sproud har läst Motorolas PR-material:
“Promoting its new handset to the fast-moving, tech-savvy and demanding youth segment”.
Han sätter det skrivna gentemot det faktum att väldigt många äldre köper mobiltelefoner:
“We are not promoting this handset to the weary, technophobic and easy-to-please older age segment”.
Och slutligen gör han en, som han tycker, sann re-write av texten:
”Promoting its new handset to the fashion driven, gadget-obsessed and cynical youth segment”.
Viktor Sjöberg har spelat in ljud. För han är ljudkonstnär. Det är ju knappast något konstigt men att göra det som en sorts dagbok är lite speciellt. Lyssna på hans ljuddagbok och njut också av en clean och snygg sajt.
Scott Trattners sajt är otroligt läcker! Crispigt clean som jag gillar det (egentligen *ler*). Seså sitt inte här och häcka – kolla in Scott! (via Adland så klart… min ständiga källa till sajter on the edge)
UR REKLAMBIBELN. 19/1000.
David Ogilvy
Yeah right…
Collagetekniken hade sin storhet under sextiotalet. Men fortfarande finns det idéer att hämta. Kolla in Cut & Paste.
När man som byrå jobbar med B2B kommer ofta idén om att använda kundens kunder för att berätta hur bra en produkt eller tjänst är. Problemet är att dessa case måste finnas tillgängliga. Det finns sällan case-files hos kunden, framförallt sådana som bygger på kundens kunds egna erfarenheter.
Karen Gedney och Joanna Belbey har några tips:
I dagens lokalblad fanns en rätt pinsam annons (jag hoppas att annonsen inte är gjord av Sprida – det vore ju för sorgligt…). Copy-texten säger
“Via lär oss att vinna [/] har du någonsin sett en Brage-spelare varit rädd för att smutsa ner sin vinnartröja? / nej, vi trodde väl det! [/] IK Brage använder Via för att få sina kläder rena till nästa seger.”
Problemet är att svaret på frågan “har du någonsin…” är ett klart nej. Inte beroende på att spelarna i Brage skulle vara mer rena än spelare i andra lag utan på grund av att IK Brage ligger sist i tabellen och har bara vunnit tre av sina 21 matcher i år!
En sån här annons ger knappast något mer än fler stenar på bördan som IK Brage har. Och förutom det är hanteringen av språket lite underlig: ett gement h i början av en mening, att inte skriva ihop Bragespelare och istället använda ett bindestreck innebär att det är en spelare som spelar Brage. “för att få…” är bara riktigt dålig svenska.
Ett ställe med massor av nytta: Digital Thread