Category Archives: Buzz

Användargenererad reklam ett hot eller en möjlighet?

Det senaste årets värsta buzzword är antagligen “user generated”. Nu börjar också de idéer som vissa företag använt som en sorts relationsmarknadsföring att omskapas till företagsidé. Företag med Web 2.0-namn som Spot Runner, PayPerPost, PayPerClip, Current TV, BrightCove, BrandWizard, Google’s AdSense for radio and newspapers, precis som YouTube och MySpace kan distribuera och ge konsumenterna möjlighet att skapa reklamen för företagen. (Brandweek)

Chris på AdJab tillhör dem som ser användargenererad reklam som en verklig möjlighet för företag och som ett reellt hot mot reklambranschen:

There’s a crisis they’re facing in a new media world where consumers sometimes create better ad messaging, companies are looking for specific tasks to be performed as opposed to all-encompassing media planning and the tools to do all of that are cheaper than ever before.

(AdJab)

Varför vara oroliga? Inte speciellt om man som byrå väljer att bygga kampanjer på en strategisk plattform. Vilket åtminstone jag anser vara fullständigt nödvändigt för att på lång sikt få full effekt av ett varumärke, och de investeringar som kunderna gör i sin marknadskommunikation.
Snarare se hur vi kan använda oss av den nya mediemöjligheten och möjligheten att, precis som flera redan gjort, använda det i att stärka relationerna med personer som gillar varumärket.
Jag tror också att användargenererat material inte kan användas överallt, diskussionen runt användargenererat innehåll liknar i mångt och mycket den under ’97-’99 lätt feberaktiga tron att en webbsajt kunde omskapa ett företag. Fr a så handlar det om att kunna kontrollera flödet. Att släppa kontrollen över företagets profilering innebär att man har få möjligheter att styra kommunikationen och varumärkets imageuppfattning – det räcker med att vi vet att buzz och WoM är både möjligheter och hot, som vi inte kan styra.
(Ett längre paper om user generated kommer framöver.)

Stolle vill fria till flickvännen under Super Bowl

Det hela känns 15 minutes of fame men självklart hänger vi alla på och berättar om killen som söker sponsorer för att kunna fria till sin flickvän under de dyraste reklamtiderna i Superbowl och sälja rättigheterna till resten av historien, bland annat hennes svar på frieriet. (Resumé)

Nej, jag tycker det inte är något bra exempel varken på användargenererad marknadskommunikation, på att online och offline blandas ihop eller egentligen något bra exempel alls. Det enda det handlar om är ett sätt att sticka ut en del – för de företag som väljer att hänga på finns det få saker att tjäna mer än det (om man bortser från vissa datingföretag etc.)

En svensk “affärsman” i Borås har valt att sätta ut en kontaktannons modell större i Borås Tidning. Den kostade visserligen bara 11 500 kr. (Resumé)

Ett gäng med årslistor

Lidbom har gjort en genomgående lista över året som gått. Läs Vassa Eggens årskrönika 2006 och hans sammanfattning av årets medietrender: Medieåret 2006. Även hos Martin finns en fast rewind över året som gått inom media: Medieåret 2006 i snabbspolning. Jönsson utser också årets tre viktigaste reklamkampanjer: Folkpartiets löpsedelsreklan, Nikes Joga Bonito och Mentosexperimentet som fick upp marknadens ögon för användargenererat innehåll. (Reklamkampanjerna som vägde tyngst).

Yahoo! Top Searches of 2006
Zeitgeist 2006 – mest sökt på Google.
The Top of Live Search for 2006

Top Ten (Best and Worst) Communicators of 2006

Adtunes har listat årets bästa reklammusik: Top Ad Music of 2006

Resumé har listat andra tidningars mest klickade länkar: Krokodiljägarens död – årets mest klickade nyhet ((Att Resumé själva börjar att platsa i kvällstidningsfacket inser man när man ser klickstatistiken: 1. Mytoman blåste Aftonbladet, 41 166 klick; 2. Tone Bekkestad avstängd från TV4, 27 502 klick; 3. Aftonbladet publicerade namn och bild på våldtagen 13-åring, 26 607 klick; 4. Levi’s: Vi produktplacerar på Andres Lokko, 22 728 klick; 5. Microsoft: Gates citat i Aftonbladet är falska, 22 694 klick.))

Social Networking Awards – The Top Social Networks of 2006 respektive 10 användarsajter som stod i fokus 2006

The Top 11 Word of Mouth Stories of 2006

ERK har haft ett lugnt år. (Resumé)

Influx har listat årets mest intressanta brands: influx’s brands of 2006

Sen har också WSJ utsett Best (and Worst) Ads of ’06 precis som New York Times: How to Lose Cadillac and Other Lessons on Madison Ave. in 2006

Bannerblog återpostar Campaigns lista över digitala kampanjer: Campaign – 2006 wrap up

Fashionista.se har tittat tillbaka på de modetrender som varit under året: 2006 och trenderna

Årets nyordslista har släppts av Svenska språknämnden

Konstigaste krönikan för året står Rolf van den Brink för: Såsom Sandahl, Skugge och Söderqvist

From Ad Land, tecknat sammandrag.
Cool Hunting är extensiva i sina sammandrag: m ss ng p eces’ Top Five 2006 CH Videos, Top Five Songs from CH Video Soundtracks, Get More Exercise, Live Green, Eat Better, Read More Books.

Nu orkar jag inte mer :)

Världens mest sedda virala video är inte reklam

Viral Factory, specialiserade på marknadsföring via ett viralt distributionssätt, har mätt vilka filmer som setts mest. Det intressanta är att titta vilka som faktiskt är viral marknadsföring (även om man aldrig egentligen kan vara säker).

(MSNBC.com via Beta Alfa)

Om man bortser från det faktum att man kan fundera hur Viral Factory statistiskt säkerställt det hela så är det onekligen ett bevis på att vi antingen tror för mycket på den virala tanken eller att viral marknadsföring bäst används till att sikta in sig på en viss grupp konsumenter, och därmed blir de oftast inte så vitt spridda. Samtidigt innebär det en sorts inneboende motsägelse – om viral marknadsföring per se ska vara framgångsrik så ska den spridas okontrollerat, och göra det under lång tid.
Samtidigt så skulle en jämförelse mellan virala kampanjer, exempelvis Subservient Chicken från BK och andra virala kampanjer som faktiskt använder sig av nätet på ett mer interaktivt sätt. Läs mer om olika virala kampanjer i kategorin: Viral/Guerilla och gör en historisk odyssé genom att läsa igenom Adlands alla artiklar om viral marknadsföring: Virulating the web.

Den nya undersökningen från USA som visar att personer under 25 år är skeptiska mot användarskapat/viral reklam kan sägas till viss del också bevisar min tes om att det hela är en trend som inte har motsvarande effekt mot vad som skrivs om den. Läs mer på Resumé. Och det hela borde vara en varningsklocka för företag som tror att satsningar på buzz marketing är det som de ska lägga största pengarna i. AMAs marknadschef Nancy Costopulos:

Unga vuxnas skepticism kan ha sina rötter i att de vill distansera sig från företagssponsrade budskap.

Skriv om du gillar det – knip käft om du inte gör det

Nu börjar det visa sig hur buzz marketing-företagen faktiskt tänker. Att det skulle handla om någon frihet att faktiskt säga vad man verkligen tycker om det hela visar sig vara fel:

Låt säga att buzzadorens hår blir grönt av schampot. I det läget hänvisas han eller hon att ta kontakt med Buzzador för ytterligare instruktioner.
”Vi informerar då buzzadoren om att inte delta i kampanjen och att inte heller prata om produkten”, säger Pär Thunström.

Buzzador kör stenhårt vidare med sina värvningar och berättar exempelvis inte heller om hur hela Kronfågelskampanjen gick snett då kylningen av kycklingen inte fungerade för vissa buzzadorer. Något som flera av buzzadorerna bloggade om – något som knappast stämmer överens med Buzzadors strategi.

Den slipade ingressen är tyvärr alltför sann:

Gillar du prylarna – sprid budskapet om deras fantastiska egenskaper till dina vänner. Avskyr du dem – knip käft och returnera dem på posten.

(Diego)

Jag tror helt enkelt inte på en ordnad buzz marketing på det sätt som diverse företag försöker sig på. Helt enkelt eftersom det innebär en alltför rigid gränsdragning för den som ska skapa spinn för en produkt. Bra buzz skapar sig själv, möjligen med hjälp av företag som förstår att uppskatta sina kunder. Men blandningen av databaskopplade utvalda personer och sampling blir lite mycket maskineri. Och inget maskineri har hittills lyckats att bygga starka varumärken som bygger på kärlek.

Som att jämföra äpplen och päron

Eftersom både E24 och Martin J skriver om hur stora modebloggarna är kan Johans inlägg om diverse bloggtopplistors glädjesiffror vara viktigt att föra fram. Att jämföra Bloggtoppens siffror med siffror från KIA-index är fullkomligt vansinnigt.

Varför? Jo, för såna här artiklar visar dels på hur illa ställt det kan vara mer researchen inom media, vilket för min del skapar ifrågasättande av deras övriga artiklar om ekonomi. Dels är det ren desinformation gentemot annonsörer och reklamköpare som kan få för sig att de betalar för fem gånger så stor räckvidd mot vad den verkligen är.

Det hela håller på att utveckla sig till en rewind av haussen runt webben som skedde under 98-00, och som sedan skapade en ganska svårartad backlash för marknadsföring på Internet – något som egentligen först nu gjort nätet till ett reellt medium, med någorlunda vettiga siffror både vad gäller räckvidd och impact.

Det är lätt att glömma, både för oss inom bloggosfären men uppenbarligen också för journalister, att bloggen är ett format för att nå early adopters. Bloggen kan inte användas som massmarknadsföringsinstrument, oavsett hur upphottade vissa listor väljer att sina siffror att vara, utan är ett media för att skapa buzz. Liksom att det är ett format för att bygga relationer med befintliga kunder. Men att oreflekterat mena att bloggen är själva grejen gör bara bloggandet en björntjänst.

En intressant aspekt är också det som Jarno Vanhatapio, VD för Nelly, påpekar:

Omvandlingstrafiken, den del som verkligen handlar, är avsevärt högre än vid annonsering på till exempel Aftonbladet.se.

Självklart. Konstigt vore annars. Men – problemet är att det bara säger att bloggläsare har en högre grad av ‘conversion’ – däremot så säger det inget om själva antalet köp. Om fler köp nominellt kommer via bloggar än genom annonsering via Aftonbladet så är det snarare en diskussion om annonseringen via banners på Sveriges största sajt som borde föras. Om inte så är vi åter tillbaka i en diskussion om målgruppen. Att bloggar handlar om något annat än säljinriktad marknadsföring.

Martin Sjöström på Whyred förstår det hela, även om också han gärna framhåller att säljet skapas via bloggarna (utan att faktiskt ge några incitament mer än sitt ord):

Visst påverkar de försäljningen – det är definitivt mer än en känsla jag har. De får saker att snurra.

(E24)

Min bloggarkollega Fredrik Wass påpekar i en kommentar på sin blogg att:

Men vad som ändå är intressant i det här sammanhanget är att modeföretag märker direkt inkommande trafik som leder till köp från flertalet bloggar. Det handlar ju lika mycket om kvalitets- som kvantitetsbesökare. Dvs med rätt besökare kan det som skrivs få stor påverkan även om antalet är lågt. Jag tror många skulle tjäna på att inte stirra sig blinda på besökssiffror utan istället titta på profilen hos de som läser.

En ganska bra bild av den begreppsförvirring som finns just runt både bloggar, besöksstatistik och vad ett format bör användas till.

Bloggar är perfekta för varumärken. Att skapa buzz runt ett visst varumärke, eftersom det innebär en högre grad av relation. Läsaren av en blogg, ex.vis modeblogg, har en relation till bloggaren. Det är något som vissa företag som tidigt prövade på bloggande som marknadsföringskanal missade – det är personen bakom som skapar tillit och kredd för varumärket som han/hon skriver om.

Problemet – som Martin J också tar upp – är att det blir svårare och svårare för läsaren att avgöra om en bloggare verkligen gillar det han/hon skriver om, eller om han/hon är köpt av företaget självt eller ett företag som specialiserat sig på buzz. Förtroendekapitalet hos en bloggare är högt men kan också snabbt försvinna om det visar sig att hon eller han inte är ärlig när det gäller de produkter och märken han eller hon skriver om (tidigare postning om detta: Buzzmarketing går fel).

Detta problem innebär i sin tur att företag som satsar sitt varumärkesarbete i att bli känt via bloggar också riskerar mycket mer eftersom en bloggare som förlorar “ansiktet” också drar med sig de varumärken han eller hon skrivit upp. Och det spelar ingen roll om varumärket inte har “köpt” bloggarens åsikter – om en bloggare visar sig vara alltför köpt får alla varumärken samma negativa släng av sleven. Så tyvärr är Jarno Vanhatapios synpunkt när det gäller bloggen Engla’s Showroom inte speciellt säker: viktigt att hennes blogg fortsätter att handla även om konkurrenterna, annars försvinner trovärdigheten. Trovärdigheten ligger i Englas person och att hon skriver utifrån sitt eget intresse – inte i hur många varumärken hon skriver om.

Fördelen med bloggen är samtidigt det som är risken: att det blir ett sorts “lovemark”. Bloggarna skapar sina personliga varumärken som många gånger är mycket värda för läsarna – en bloggare kan ha en mängd tillskyndare som, ifall “älsklingsbloggen” hotas eller dissas, helt enkelt ger sig på den som talar illa om personen via kommentarer och egna bloginlägg. Det har skett regelrätta [[flame wars]] där läsare hos Engla, Lassbo och andra modebloggare fyllt kommentarsfält med försvar.

Det visar sig nu att statistiken på YouTube knappast är helt tillförlitlig. Om man räknar vad vissa användare har för statistik skulle det innebära att de ser videoklipp på Tuben under dygnet runt i sex månader. Det hela handlar om att komma upp på listor. På samma sätt är det enkelt att höja ett videoklipp genom att helt enkelt automatiskt ladda om det – något som Mashable bevisade genom att göra det. (Internetworld)

Jag vill inte påstå att någon av bloggarna skulle göra såna saker för att öka sina siffror på exempelvis bloggtoppen etc. men det kan vara viktigt att tänka på att det faktiskt går att fejka siffror själv.

Och nu blir det reklamfilm 23

Helt enkelt lysande från KitKat.

Mer briljans: Smart blir tuffare och tuffare. Tre spots: Bigfoot, Ghost och UFO. Viralt så att det förslår. Skönt populärkultur-esque. (via Coolz0r)

Två IKEA-spots. Portugisiska IKEA av TBWA Portugal. Dinner is ready och Wedding Album.

Snyggt animerad en-minutare för Johnnie Walker. The Android.

Typisk amerikansk framgångssaga från Cadillac “New Job“.

Det är mycket ljussvängande: Nanoreklamen

The wait is over“. En mycket vacker och ödslig film för PS 3.

Det är möjligt att jag kört den förut men den är så bra i sin enkelhet – och fr a så är ljudläggningen briljant: Roddick vs Pong

Lite flummig film för en tvättmaskin: Electrolux “Time Manager

HPs “PC’s become personal again” är rejält snyggt gjord. Här Jay Z-spoten och här alla reklamfilmerna och printannonseringen.

Priusspot Impossible.

Amp’d Mobile – knappast comme il faut.

Telenor har faktiskt gjort något annat än “nu blir rött blått”.

Okej… onekligen en tennismatch till och med en sportnovis som jag skulle gillat: Ché Magazine

Textreklam i bloggar

Ett märkligt försök att skapa ett buzz marketing-format på bloggar är Creamaid ((Till och med namnet är riktigt udda. “Gräddhjälp” – visst: att kunna åka i gräddfilen men hallå: there’s no such thing as a free lunch.)). Projektet, som har ett tröttsamt Web 2.0-gränssnitt, handlar om att skriva om en produkt, lägga till en [[widget]] som länkar till övriga som skrivit om densamma. Det hela bygger på två saker som blir intressanta för bloggaren: möjligheten att få mycket länkpoäng respektive möjligheten att bygga trafik. Plus att det enligt CreamAid också ger flis. Och verkar vara ett test än så länge, där företaget CreamAid köper textreklam för varumärken som inte har beställt reklamen. Vilket rent faktiskt är att göra intrång på varumärkets immateriella rättigheter. (Magnus tankar)

Även om buzz marketing fått en del bloggare att gå igång så verkar det här helt enkelt ett företag som är tekniskt kunniga men rätt okunniga när det gäller brand marketing. Att ens våga skapa en tjänst och sälja reklam utan att företag bett om det är totalt galet och mycket mycket farligt. All PR är inte bra PR.

Och nu blir det reklamfilm 21

Den är gammal. Men den är rolig. Helt värdelös konceptmässigt och knappast varumärkesbyggande. What the heck: Coop “Deathmetal Disco

Det här är nog det lättaste och det svåraste copyjobb man kan tänka sig. Fast egentligen tror jag att det är Järegård själv som står för såväl copywritingskills som för regi. Det är klassiskt och borde tillhöra något av det bästa som gjorts i Sverige: Postbanken

Synd med dålig bildkvalitet. Eller så är det jävligt tur. Konstigt är det i varje fall.

Ytterligare en klassiker: Zazoo condoms

Djuice har gjort en reklamfilm i Norge som verkligen anspelar på riktigt dålig porr: Control.

Vad ska man säga? Peter Forsberg in Bed (tips från A. von Achtersnurra)

Spek-film för Smart av ett ungt team från tyska BBDO. Urban Stealth Technology. Rufft men bra. (via advertising for peanuts som har bra kommentarer om spoten)

Buzz inte mogen?

Coca Cola har fått på pälsen efter att några buzzbyråer spammat norska diskussionsforum med stealth-aktig reklam. Norska Coca Cola pudlar vilt:

Vi har köpt en rad marknadsföringstjänster, och använt oss av en del reklambyråer som är specialiserade på att nå män i 20- till 24-årsåldern. Men vi har lagt märke till att de blivit lite provocerade av det här, så det kommer vi att ta hänsyn till nästa gång vi ska köra en kampanj och nästa gång vi använder oss av en byrå.

(Expressen.se)

Oops. Ännu ett bevis på att buzz marketing inte är speciellt mogen.

Och nu blir det reklamfilm 20

Den här är lysande. Ännu en Sony Bravia “remake”: Travelers “Snowball“. Och med idén snodd från Läkare utan gränsers mer otäckt relevanta film och som Erik påpekar – spelet [[Katamari Damacy]]. (tips från Erik). Snacka om att vinna högsta vinsten i popkulturmemory :)

Cigarreklam. Skön stil. Hamlet – the mild cigar. En comb-over. En bra skådespelarinsats.

Först tänker man “hm… inte speciellt politiskt korrekt”. Sen inser man att det hela är roligt. D&G Sunglasses.

Acne Jeans har låtit Acne Creative göra en tvåminutersspot. Den är vacker, oerhört läckert ljudlagd. Men fan vet om det är reklam som får mig att vilja köpa jeans – eller ens känna “wow, jag vill vara en del av Acne-livsstilen”.

Nike “Little less gravity”. Snyggt. Inte speciellt nyskapande. Men snyggt.

Den är så snyggt reklamen för Nissans nya fyrhjulsdrivna (och jag älskar taglinen): Naturally Capable

I gråzonen

Företaget Pronto jobbar sannerligen i gråzonen. För deras affärsidé är att skapa buzz genom att använda personer som rör sig på communities och forum som vanliga användare. De snackar igång grejerna helt enkelt. Det är något som knappast kan anses som etiskt ok. Stealth marketing innebär att man går över gränsen till att ljuga, en gräns som buzz marketing alltid är nära men här är själva idén att faktiskt kliva över på andra sidan. Såklart påpekar företaget att “trendsättarna” alltid påpekar att de har en uppdragsgivare men jag är ledsen – det tvivlar jag på. Framförallt motsägs det av företagets själva grundidé:

Vi försöker få konsumenter att prata med varandra om våra uppdragsgivares produkter, varumärken och tjänster med så lite inblandning från våra uppdragsgivare som möjligt.

Pronto har hittills mest förklarat att det är mycket livsstilsprodukter man jobbar med liksom ren nöjesproduktion som musik och film. I detta kan det fungera men stealth marketing kan knappast sägas vara ett säkert sätt att få effekt för mer komplicerade och finansiellt mer värda produkter och tjänster. (Ekonominyheterna via Beta Alfa 2.0)

Vem vill ha en “kompis” som helt enkelt inte berättar om sig själv och vad man tycker om utan pratar om saker för att hon eller han är betald att göra det? Jag tror faktiskt att man gjort ett feltänk här och inte tagit hänsyn till olika kulturella skillnader mellan ex.vis USA och Sverige. Och att man, precis som buzz marketing från Buzz Paradise och Buzzador, helt enkelt inte kunnat hålla uppe intresset bland sina ambassadörer. Grejen med såväl stealth-, spinn- och buzz marketing är att sändaren måste ha rejält med cred. Att plocka in några “trendsättare” som dyker upp ger knappast den genomgripande spinn som önskas. Fr a inte när man går ut med sin affärsidé så hårt och därmed kommer skapa en högre grad av skepsis. Det som man kan tänka sig ger bättre genomslag för en sån här idé skulle vara att “trendsättarna” har tillgång till outgivet material och liknande. Samtidigt går då det hela över till en mer viral form av marknadsföring och kontrollen tappas.
Det är samtidigt något som är både skrämmande och häftigt med de nya formerna av marknadsföring vi under de senare åren sett dyka upp – att det handlar om att på ett nytt sätt våga avhända sig kontrollen över varumärket. Skrämmande för den som känner att varumärket inte har en tillräcklig essentiell styrka nog för att klara av det medan häftigt för det varumärke som är genomarbetat och har en stark essens och vars existens därmed är relevant för målgrupperna.

Och nu blir det reklamfilm 19

Reklamen som Chiat/Day gjort för iPod Nano. Copyn “Completely Remastered” stämmer väl överens med reklamen som är något helt annat än tidigare reklam för iPod.

En läcker och oamerikansk reklam för McDonald’s. Den är så bra att man inte funderar om det är en spek-film…

En episk och storslagen film där copyn nog är det bestående värdet. Landrover – Go Beyond.

Voiceovers. Geicos är… märklig bara. Enkelt utförande men jag tycker inte att det ger något mervärde.

Jag har kört den förut men den är så snygg (och läckert att Stina Nordenstam har soundtracket): Ariston tvättmaskiner.

Nåt för den som ogillar lapplisor: AppealNow.com

Nike Italien har försökt spela på Materazzis starka bröstkorg. Bättre är däremot Nikes reklam med Shaporova.

Heinz The Finger. Rätt äcklig egentligen…

Juicy Fruit där en man har ett något annorlunda husdjur.

Det märkliga är att i båda dessa spots används gamla Volvobilar…

Och nu blir det reklamfilm 17

Rätt elak film, Gas Gussler, som mer får mig att fundera över hur Greenpeace människosyn utvecklats än på att byta bil. Eller?

Cingular har däremot gjort en intelligent copy för sin reklamfilm för “ungdomstelefonen” Go. Det tar ett tag innan man inser att allt är precis tvärtom. Liksom.

Den här filmen för ett italienskt non-alcoholic öl borde svenska ölfabrikanter titta på. Den anspelar på alla tänkbara fördomar som finns. Klockren helt enkelt. Fast paret borde nog gå i familjeterapi – de verkar inte vara på riktigt samma våglängd :).

BMWs film Kinetic Sculptures med konstnären/konstruktören Theo Jensen är för den sydafrikanska marknaden. Men den borde gå worldwide för den bygger på en oerhört vältänkt storytelling från Ireland/Davenport. Varumärkesbyggande av bara fan. Sen gillar jag BMW:s stringenta och uthålliga användande av ett ljudlogotyp tillsammans med den grafiska.

Nåt som mest känns flåsigt amerikanskt, trots sin flirt med filmen The Great Escape är H3s kontorsslavsflykt. Storyn har knappast någon som helst koppling till varumärket. Kasst helt enkelt.

En fokusgrupp får uttala sig om Dodge Caliber. Onekligen lite reklamnördigt. Bra? Näe…

Vi har sett det förut – bland annat IKEA har gjort det – en film som ser ut som en amatörfilm. Här är det sockerfri Sprite som förklarar att Friendship is overrated. Rätt kul men problemet är att det här skapar en osäkerhetskänsla om vad som är reklam och vad som är verklighet. Vilket inte nödvändigtvis alltid är bra för ett varumärke. Å andra sidan – reklam och verklighet är inte helt skilda saker ;).

Bloggande en del av PR-erbjudandet

PR-byrån Mahir tänker sig använda sig av bloggare för att få ut sina budskap. Bland annat har de skapat en bloggrupp där bland annat Fredrik Wass från Bisonblog och Johanna Ögren från Fashionista. Fredrik Pallin på Mahir är rätt så hemlighetsfull om vad det hela egentligen går ut på. Och glömmer att säga att en av Mahirs egna konsulter står bakom den mycket lästa Mitt liv som populärkultursjunkie. Själva gjorde de ett halvhjärtat “test” med en byråblogg som de sedan la ner efter nåt år. ((Efter en uppläxning av Johanna så inser jag att jag helt enkelt missat att Mahir fortsatt sitt bloggande.)) De få saker som kommer fram är mest mummel: ungdomar, nya sätt att mötas, kunder förstår inte bloggande.. (Resumé)

Det verkar tyvärr som om den största delen av Resumés läsare inte heller förstått det här med nischmarknadsföring eller att jobba med “rätt” media för att nå early adopters och skapa buzz. För det blir mer och mer ointressant att i medieköp och PR-sammanhang “räkna huvuden” – däremot blir det viktigare och viktigare att hitta “rätt” och kunna pinpointa sin strategiska målgrupp mycket mer. Jag tror att Mahir gör rätt, men det är synd att Pallin, antingen av konkurrensskäl eller på grund av att han inte klarar av att kommunicera en idé, inte tar chansen och missionerar lite mer.