Monthly Archives: November 2006

Problemet är att vi slipper kompromissa

Resumé har en lång intervju med W+K:s två CD:s och det är intressant läsning. John Norman låter Nike vara ett exempel på hur ibland kunden förändrar sin inriktning och tvingar med byrån:

Sedan dess har branschen förändrats och Nike är mer digital inriktade.
Nike vill att Wieden & Kennedy ska jobba mer integrerat utifrån kommunikationsplattformen där alla medier samspelar. Det låter som en självklarhet men är ett nytt steg för byrån.

Det visar åtminstone att det inom konsumentsegmentet mer och mer handlar om digitala media och integration mellan alla media. Frågan är när branschen ska lära sig?

På frågan Vilka problem innebär det att inte ha ett stort nätverk bakom sig? är herrar Moseley och Norman skönt ironiserande:

– Problemet är att vi inte har några aktieägare som vi måste ge pengar till och att vi inte pitchar på jobb som vi inte vill ha.
– Vi har inga revisorer och holdingbolag efter oss. Problemet är att vi inte behöver kompromissa.

Uppfriskande.

Kallt kaffe en succé i Sverige

Att sälja kallt kaffe i Sverige. Och öka försäljningen med 30 % på några månader. Att peta ut Kraft och Löfbergs från hyllorna. Det är vad Emmi gjort med sina triangelformade koppar av kallt gott kaffe.

Tricket är lanseringsmixen. Timingen är otroligt viktig och att handeln kan lita på att vi arbetar enligt vår handlingsplan. Vi lät ingenting störa lanseringsplanen. Det är annars lätt att man ändrar strategi och man får motgångar och det tror jag handeln uppskattar.

(OMD nyhetsbrev)

En intressant artikel utifrån det faktum att kallt kaffe knappast känns som det första man skulle satsa på gentemot svenska konsumenter – inte utifrån en sorts kulturell analys. Och det är kanske ett av problemen som många analytiker bär på – att man ser för mycket på en sorts traditionell kultur istället för att ligga i framkanten och prognosticera vad som kan tänkas komma.

Det har varit en rejält intensiv vecka

Två stora varumärkestrategier har presenterats för kunder vilket gjort att min RSS-läsare flödat över och det där med att samla ihop design och filmlänkar inte heller blivit av. Så here we go – en sammanslagen videospot och designlänkdumpning:

Gawker presenterar en lista över de sämsta tidningsomslagen all time: The Gallery of Lame (via fashio)

Cheoptics360 XL – 3D-projektion i själva rummet. Ramboll har fått det att fungera men jag vill minnas att ett finska företag gjorde något liknande (hittar det inte).

WWF | Storms – rätt just i dagens debatt om klimatet.
Calton Draught – Flashbeer – ölreklam är… ölreklam.

En liten bonus som jag hittade hos Coloribus: Axe/Lynx jobbar även de med speglar som wow-faktor.

Absolut Prostitution

ab153.jpgAbsoluts reklam har återgått till att uppröra och provocera. Nu är det reklam i Tyskland som får en del att sätta i halsen då “Absolut Herbertstrasse” anspelar på den lagliga tyska prostitutionen.. V&S blir förstås lite svettiga och antagligen får TBWA i Tyskland försöka att lugna bolaget. (DN)

Själv tycker jag att det hela är ett väl genomfört arbete. Och går vidare på den trend att skapa kontextuell utomhusreklam. Det man kan ifrågasätta är det visa att koppla ihop sprit och prostitution – å andra sidan är sprit och sex knappast något som är vitt skilt i konsumentens medvetande.
Diskursen är intressant då journalisten också ifrågasätter om ett “statligt bolag” ska göra sån här reklam. Reklamen görs i Tyskland, den går i Tyskland. Mig veterligen är inte V&S ett tyskt statligt bolag utan för de tyska konsumenterna ett företag som kränger sprit.

Det är ingen stake i V&S: i ett pressmeddelande meddelas att annonsen inte kommer att mer användas i marknadsföring om Absolut Vodka: (V&S Group)

Självklart har diverse rättrogna bloggare upprörts av Absolut-reklamen. Med andra ord är det bra reklam. Läs Gubbslemsreklam som verkligen visar att det här med balans inte ligger för diverse pk-terrorister…

I Resumé finns en lite längre intervju med den pressansvariga för Absolut Vodka och det hela visar än mer att svenskar fortfarande anser sig vara moraliskt mycket mer högstående än andra:

Tyskarna gillade idén som gick ut på att knyta an till gatans historia. Herbertstrasse hade tidigare samma rykte som Reperbahn men har enligt Marika Hjelm Siegwald i dag fått en rejäl upplyftning, något som inte är känt i Sverige.

Och det hela är som sagt en typisk svensk, och helt nationell uppbragthet. I Tyskland är det ingen som brytt sig nämnvärt.

Så det var inte helt lyckat att koppla ihop sprit och prostitution?
– Nej, precis. Vi har rutiner som brustit men det handlar också om kulturella skillnader som visats i det här.

Hur lät samtalet till Tyskland?
– Vi förklarade hur det låg till och vilken reaktion vi fått i Sverige och de respekterade detta. Men de står fortfarande för vad de har gjort och tycker att det är en bra annons, det får man säga.

(Resumé)

Stör inte. Jag skriver.

Programmet Writeroom verkar balansera på gränsen mellan konceptuell idé, verkligt användbar applikation och coolt program för riktiga retronördar. Tanken bakom det är att ta bort allt som kan störa den kreativa processen för den som skriver. Det innebär att programmet är extremt avskalat och lägger sig över allt annat i datorn.

Se det som en skrivmaskin med möjlighet att ändra färg på både bakgrund och text men det är egentligen de enda saker du kan ändra på förutom textstorleken.

Här finns Mac-versionen och här finns Windowsversionen. (tips från MacWorld)

Problemet är väl inte att det är saker i datorn som stör utan saker utanför (ex.vis barn, möten, fruar och projektledare) som stör mest…

Jobs, kreativiteten och bilarna

Would you buy a car from this man?

null

Dale Dauten skriver i en artikel om den amerikanska bilindustrin, och med referens till boken “Branding Iron“:

Detta är varför jag ber dig på mina bara knän Steve Jobs, starta ett bilföretag. Du förstår att det inte handlar om att vara billigast, det handlar om att vara coolast genom att fungera bäst och vara en glädje att använda. [översättning av IDG; admin. påpekar]

(IDG.se)

Onekligen en intressant aspekt på det hela. Frågan är: skulle Jobs kunna göra samma sak inom en annan industrigren? Går det att flytta över kreativitet utan att ta hänsyn till själva produkterna? Det är en diskussion som ofta förs och jag är skeptisk till om det faktiskt fungerar. Kreativitet skapas av många faktorer varav engagemang är en viktig drivkraft. Möjligheten till trial and error utan att få halsen avskuren är en annan viktig drivkraft. Liksom att branschens mognadsgrad skapar olika incitament. Själva produkterna är också viktiga faktorer att ta med i beräkningen: vad de kostar för konsumenten, vilka politiska och samhälleliga effekter de har osv. Så – i den rena retoriska frågan håller jag med Dauten – men jag tror att uppmaningen rent bokstavligen är bullshit.

För övrigt, för att koppla tillbaka till en tidigare postning, så vore det snarare en smärre disaster. För genom Apples historia har isolationism och icke-standard varit det viktigaste. Skulle man föra över iPod, iTunes och även MacOS till en bilindustri så skulle det innebära att man bara kunde köpa bilarna på iCar-affärer och köra dem med iGas. Reparationer utförs endast på iRepairshops, bilarna går bäst på (vissa modeller fungerar endast på) de egna iWays och väldigt få tillverkare skulle tillåtas att göra originaltillbehör. Sen skulle man länge köra med en gammal teknik för motorn för att skilja ut sig och hålla kvar möjligheterna att sälja sin egen bensin osv. För att inte tala om att alla bilarna måste låsas in i iGarage.
Icke att förglömma är att det skulle vara en hel del buggar som tar väldigt lång tid att åtgärda, där företaget påpekar att det bara är så och batteriet kommer endast att hålla ett år. iCar skulle också kosta ungefär en tredjedel mer och ha ett rätt lågt andrahandsvärde.

Alltså. Jag gillar vad Apple gör, jag gillar det varumärket. Och jag gillar storyn runt Jobs. Men fan om jag skulle köpa en bil från Apple…

Vi var först (även om vi inte heter samma sak)

Det här är nog den roligaste och samtidigt den sorgligaste varumärkes/namingnyheten på länge: rörfirman Utube anser att sajten YouTube antingen ska byta namn eller på annat sätt se till så att Utube slipper strulet med att många går in på deras sajt och därmed skapar problem genom att trafiken blir för hög. Deras argument är att “de var tio år före”. Ett argument som åtminstone inte skulle hålla i Sverige. Och knappast ens i USA eftersom namnen faktiskt inte är lika. Så det hela kommer helt enkelt sluta i att en rörfirma med en ordinär sajt slänger ut pengar på dyra immaterialrättsadvokater. Och förlorar. (IDG.se)

En sidoeffekt kommer att bli att rörfirman kommer att få ännu mer “oönskad” trafik till sin sajt i samband med sin stämning mot YouTube. Lite att “farka” sig själv av misstag.

Och nu blir det reklamfilm 25

Briljans som vanligt när det kommer från Reginald Pike: The Perlorian Brothers gör reklam för Domino’s. På nåt sätt lyckas de göra utbudsreklam intressant med mycket enkla medel. Och jag håller med advergirl att det är bra mycket bättre än den tidigare Fudgem och Oreo.

Lysande reklam för Vim.

Go ape. Rexona

En gammal idé (män är dumma i huvudet) gör reklam för Elmers lim. Lågbudget.

Tyska DDB har fortsatt göra lysande reklam för Smart. Här en hoper filmklipp som logiskt för fram ett “värde”: No backseats (tips från Advertising for peanuts).

PSP cobrandar med Lonely Planet som skapar kartprogram i den handhållna speldosan. Baklängesfilm. Måttligt roande. Däremot är PS3-spotten Baby ((Ber om ursäkt om jag har postat den förut men eftersom jag inte kan hitta den på min sajt så är det väl typ nåt jag tänkt första gången jag såg den))lätt sinnessjuk.

För den svenska mediediskursen aktuella reklamfilmer, som försöker att balansera skräckpropagandan, men är tyvärr mycket… tråkiga. Energy och Glaciers. Men Competitive Enterprises bredsida mot Al Gore är riktigt lattjo: An Inconvenient Story

Skön popkulturell blinkning för Lissabons Cow Parade.

Ångestfilm. Squeeze me. Jeezus.

Tre korta tekniska

Adobe vinner en Emmy. Och gör det för utvecklingen av Flash Video som används på de flesta videosajter: YouTube, GoogleVideo och MySpace liksom av de flesta största TV-bolagen. (IDG.se)

Onekligen ett bevis på att Internet och TV har vuxit ihop på ett sätt som bara för något år sedan var en teoretisk möjlighet.

Com Hem tvingar de kunder de köpte av Chello/UPC att byta sina e-postadresser till den nya domänen. Diskussionsforumet menar att den som använt en chello-adress som företagsadress är lite korkad men som vissa påpekar – Chello har funnits väldigt länge och för åtta-tio år sen var det inte så enkelt att skaffa en egen domän ens om man hade ett mindre företag. (PC för alla)

Själv kan jag varumärkesstrategiskt förstå Com Hem. De vill att deras varumärke även ska markeras via de domäner som deras kunder använder. Men som relationsmarknadsföring suger det rejält. E-postadresser är inte något som man längre gör lite hur man vill med: för Com Hem kommer det här att innebära en dyr pr-förlust.

Forgent Networks lägger ner alla stämningar mot företag som använder jpeg-formatet i sina applikationer efter att det amerikanska patentverket förklarat att Forgent inte kan hävda patentet på det sätt som de gjort. (IDG.se)

Den här diskussionen är nog en av de längsta som pågått på nätet. Samtidigt har det inte hänt något vilket också gjort utvecklingen av nya bildformat ointressant, vilket är synd då png-formatet borde vara mycket intressantare i dagens nätvärld.

De:sign6

Idag blir det designshoot out redan på lördagen:

Skönt retro: relanserade miniräknardigitalur från Paul Frank.

Jacob Sutton – sjukt läcker modefotograf.

Briljant köksutrustning: Lego Brick Ice. och LEGO® Classic Magnet Bricks. Och briljans när det gäller att låta vuxna fortsätta att branda sitt varumärke.

Chip Chick: LG’s Holier Then Thou 1900 R LCD Monitor. Det speciella är den futuristiska ljuscirkeln som är en klocka.

Geniol Edition är helt klart mystiskt läcker. Eld fascinerar alltid även om det här knappast är något för barnfamiljer…

Tapet för grafiker: HELVETICA

Dutch design house DEMAKERSVAN via Ytlig

Extremt cool hi-techig designprocess: Prylfeber visar Front Designs process. Via mymarkup kan man läsa om Fab@Home

Fult eller skitsnyggt. Jag kan inte bestämma mig: Fashionista har tittat på DKNY Red Delicious.

Skriv om du gillar det – knip käft om du inte gör det

Nu börjar det visa sig hur buzz marketing-företagen faktiskt tänker. Att det skulle handla om någon frihet att faktiskt säga vad man verkligen tycker om det hela visar sig vara fel:

Låt säga att buzzadorens hår blir grönt av schampot. I det läget hänvisas han eller hon att ta kontakt med Buzzador för ytterligare instruktioner.
”Vi informerar då buzzadoren om att inte delta i kampanjen och att inte heller prata om produkten”, säger Pär Thunström.

Buzzador kör stenhårt vidare med sina värvningar och berättar exempelvis inte heller om hur hela Kronfågelskampanjen gick snett då kylningen av kycklingen inte fungerade för vissa buzzadorer. Något som flera av buzzadorerna bloggade om – något som knappast stämmer överens med Buzzadors strategi.

Den slipade ingressen är tyvärr alltför sann:

Gillar du prylarna – sprid budskapet om deras fantastiska egenskaper till dina vänner. Avskyr du dem – knip käft och returnera dem på posten.

(Diego)

Jag tror helt enkelt inte på en ordnad buzz marketing på det sätt som diverse företag försöker sig på. Helt enkelt eftersom det innebär en alltför rigid gränsdragning för den som ska skapa spinn för en produkt. Bra buzz skapar sig själv, möjligen med hjälp av företag som förstår att uppskatta sina kunder. Men blandningen av databaskopplade utvalda personer och sampling blir lite mycket maskineri. Och inget maskineri har hittills lyckats att bygga starka varumärken som bygger på kärlek.

Att tänka rätt – att gilla sin kund

Något som borde vara självklart – att faktiskt se till att ge sina kunder upprättelse om något går fel. Läs La Reinas diskussion runt hur Posten hanterar ett ärende jämfört med hur företaget Lush hanterar ett misstag.

Statliga posten är fortfarande inne i ett felaktigt tänkande – insidebox där företagets eget administrativa intresse är större än intresset för sina kunder. Lush visar på ett outsidebox-tänkande, där den extra kostnaden för att ge kunden något extra är minimal gentemot att förlora kundens förtroende, och därmed riskera ett negativt word of mouth-rykte.