En het diskussion om journalistikens renhet har blossat upp i vanlig ordning. Den här gången handlar det om hur journalister ska förhålla sig till det som jag väljer att kalla “skribenteri” dvs. köpta texter för en bestämd produkt eller ett varumärke. Det hela ställs på sin spets när det handlar om kundtidningar. Lisa Förare Winblad beskriver sin verklighet i sin bloggpost I’ve gone commercial! och Redaktörn skriver långt och mycket om “fuljournalistik” i sina postningar Finns det fuljournalistik?, Fuljournalistik part II och Fuljournalistik part III. (via Vassa Eggen)

Själv väljer jag i samband med seminarier för studenter inom MKV att skilja mellan journalistik – där det handlar om att ifrågasätta, vara objektiv och i mångt och mycket vara “sanningens” företrädare. Det innebär också ett stort mått av konsekvensneutralitet. Nästa grad är skribenteri vilket innebär en del journalistiskt arbete och ett visst mått av objektivitet gentemot ämnet men att ens uppdragsgivare i stort är det varumärke/företag som man skriver för men samtidigt är läsaren också uppdragsgivare. När det handlar om kundtidningar etc. handlar det om en solklar bild som ska fram – det journalistiska ifrågasättandet är inte primärt utan det handlar om att bygga relationer mellan varumärke och kund, liksom att ge solid och sann information runt varumärke och produkt. Den sista delen är copywriting och där är uppdragsgivaren varumärket. Copy ska sälja. Inget annat – sen handlar det kanske om att sälja in image, branding, produkt whatsoever men det handlar om sälj. Och dessa tre är inte möjliga att sammanföra – en journalist kan inte utifrån sin journalistiska etik vara skribent eller copywriter och en copy kan inte vara journalist utan att släppa sin reklamhemmavist. Studenter brukar ibland fråga: när ska man ljuga? och då påpekar jag att oavsett i vilken textproduktion du befinner dig i så måste du generalisera men ingen av de tre bör ljuga. Däremot handlar det om hur man hanterar sanningen: en journalist ska visa sanningen som den är, för skribenten handlar det om att låta sanningen vara det som mottagaren behöver för att hantera, och helst tycka om produkten medan copywritern ska låta sanningen arbeta för säljet.