En het diskussion om journalistikens renhet har blossat upp i vanlig ordning. Den här gången handlar det om hur journalister ska förhålla sig till det som jag väljer att kalla “skribenteri” dvs. köpta texter för en bestämd produkt eller ett varumärke. Det hela ställs på sin spets när det handlar om kundtidningar. Lisa Förare Winblad beskriver sin verklighet i sin bloggpost I’ve gone commercial! och Redaktörn skriver långt och mycket om “fuljournalistik” i sina postningar Finns det fuljournalistik?, Fuljournalistik part II och Fuljournalistik part III. (via Vassa Eggen)
Själv väljer jag i samband med seminarier för studenter inom MKV att skilja mellan journalistik – där det handlar om att ifrågasätta, vara objektiv och i mångt och mycket vara “sanningens” företrädare. Det innebär också ett stort mått av konsekvensneutralitet. Nästa grad är skribenteri vilket innebär en del journalistiskt arbete och ett visst mått av objektivitet gentemot ämnet men att ens uppdragsgivare i stort är det varumärke/företag som man skriver för men samtidigt är läsaren också uppdragsgivare. När det handlar om kundtidningar etc. handlar det om en solklar bild som ska fram – det journalistiska ifrågasättandet är inte primärt utan det handlar om att bygga relationer mellan varumärke och kund, liksom att ge solid och sann information runt varumärke och produkt. Den sista delen är copywriting och där är uppdragsgivaren varumärket. Copy ska sälja. Inget annat – sen handlar det kanske om att sälja in image, branding, produkt whatsoever men det handlar om sälj. Och dessa tre är inte möjliga att sammanföra – en journalist kan inte utifrån sin journalistiska etik vara skribent eller copywriter och en copy kan inte vara journalist utan att släppa sin reklamhemmavist. Studenter brukar ibland fråga: när ska man ljuga? och då påpekar jag att oavsett i vilken textproduktion du befinner dig i så måste du generalisera men ingen av de tre bör ljuga. Däremot handlar det om hur man hanterar sanningen: en journalist ska visa sanningen som den är, för skribenten handlar det om att låta sanningen vara det som mottagaren behöver för att hantera, och helst tycka om produkten medan copywritern ska låta sanningen arbeta för säljet.
Den där rubriken är i alla fall inte grammatiskt rätt…
huvudet på spiken! När jag presenterade något snarlikt (som copy) för en byrå i dina trakter sög hon in luft och såg ut som en blåsfisk. Behöver jag säga att mitt frilansfrieri gick åt skogen, eller rättare sagt sjönk till botten.
För övrigt använder jag din sida som inspiration, rolig läsning, för tips och idéer och en källa för kunskapsinsamling. Nog med smörj, men du gör ett bra jobb.
Vilken byrå? ;)
Egentligen är det ganska enkelt. Att skriva copy är att visa saker från en för produkten lämplig sida. Copy är ärligt. Man skriver subjektivt och alla vet om det. Alla förstår att det är en partsinlaga. Att skriva journalistiskt är både smärtsamt och svårt. I många fall är det även direkt tvivelaktigt. Även om man väljer ett tokobjektivt perspektiv och skildrar i bästa notisstil måste man ställa sig frågan varför man valde just denna nyhet och inte en annan. Även om man inte kan hitta speciellt många paralleller mellan copy och journalistik är en sak tvärsäker: Om man blandar disciplinerna blir det alltid katastrof. Inte minst för trovärdigheten.
Tjusigt! Kunde inte säga det bättre själv. Har dock aldrig kallat mig journalist. Skribent är mycket bra. Önskar att jag kunde fortsätta på den smala(re) vägen för jag har haft roligt. Anden är villig men köttet är svagt (så svagt att jag är sjukskriven i långa perioder). Enligt försäkringslassam jar jag en lön på ca 10.000 (efter skatt) i månaden och den täcker inte ens mina fasta utgifter när jag är sjuk. Och jag garanterar att den låga lönen inte beror på fancy avdrag som företagsbil eller annat.
Bra blogg förresten, jag är här ibland.
Jag började skriva en kommentar. Men den blev så lång att jag lade den på min egen blogg istället. Här hittar ni den:
http://redaktorn.blogspot.com/2006/04/fuljournalistik-sista-delen-och-lite.html
Redaktörn: Vi måste sluta träffas på det här sättet!