Monthly Archives: July 2005

Söndagslänkar

Det är inte första gången någon gör en “Subservient” men den här tillhör de mer intelligenta: MagneCote: The World’s Most Attractive Paper. Tips: skriv “crispin porter bogusky” eller testa “ugly”. (via Adland)

Snygga till laptopen: Schtickers.com

Welcome to The Freaky Universe of McDonald’s Commercials

Snygga affischer och lite sleazy: Adult movie posters of the 60s and 70s

Värsta self-promo ever seen?: Garry Turner (via Adland)

Coola killar: JU$T ANOTHER RICH KID

Ännu en förbjuden reklamfilm från Lynx/Axe: Spray More Get More (via Adland)

Framtiden är (inte här ännu)

BuzzMetrics har varit på seminarium om reklamens framtid och har några intressanta jämförelser:

DOWN DRAMATICALLY
Money spent on building the perfect website.

UP DRAMATICALLY
Money spent syndicating and placing brand-relevant content to points all over the Internet.
DOWN DRAMATICALLY
Time spent deciding between TV, print or radio.
UP DRAMATICALLY
Marketers thinking about call centers and retail environments as parts of the marketing mix.

De fyller på:

DOWN DRAMATICALLY
Hype about blogs.
UP DRAMATICALLY
Use of holistic online environments to manage the content we purchase, publish and manage the content we create, and manage communications and relationships. Publishing in an online diary will still be critically important, but it will be subservient to the bigger phenomenon in which virtually the entire population uses these permission-based, highly-networked environments which look a lot more like MySpace than Blogspot.

De tar också upp det faktum att flera stora publikationer väljer att samarbeta med Technorati och därmed pekar läsarna ut från sina sajter. Det är en revolution som reklammakare måste förhålla sig till – det blir ett helt annat sätt att räkna på CPC.

Mer, ännu mer:

DOWN DRAMATICALLY
Use of celebrity endorsements in television ad campaigns.
UP DRAMATICALLY
Use of “super consumer” sponsorships, through which brands will rent the attention of and buy the media created by the individual citizens who are most important to their marketing goals. These buzz agents will accept elaborate product samples for free in exchange for the possibility that they might create some word of mouth activity if they like it (or don’t) – as certain clever companies are already coordinating. But they will also sell their cars or loft windows or foreheads or midriffs as out of home media; participate in elaborate reseller programs that combine the best of the Amazon affiliate programs with Girl Scout cookie sales and Tupperware parties; execute elaborate customers-helping-customers programs for many brands; and sell their services to create and distribute brand-relevant content.”

(BuzzMetrics Mouthpiece)

Researcher.se förändras

Researcher.se startade som en mer genomtänkt blogg i samband med att jag inte jobbade så mycket. Alltså kunde det vara en stor vidd i ämnen.

Nu jobbar jag som planner på Heimer & Company vilket gör att min tid ofta är synnerligen upptagen av kundmöten, strategimöten och att skriva strategier och koncept. Följdaktligen finns inte samma tid att driva en så pass bred blogg som Researcher.se varit.

Jag har därför bestämt mig för att försöka smalna av ämnesvalet. Följande prioritering kommer att bli vägledande för Researcher.se i framtiden:

  • Alla postningar ska ha koppling till reklambranschen. Visserligen kan det vara ganska brett och det kommer innebära att jag kommer att skriva om såväl media som om PR. Men nyhetsvärderingen kommer ändå bli mer strikt.
  • Designpostningar kommer att ske varje söndag i en “länkdump” där också lite mer lättsamma reklamnyheter finns med.
  • Jag kommer företrädesvis inrikta mig på den svenska reklambranschen.
  • Det kommer handla mer om varumärkesrelaterade ämnen än om kampanjer. Mer strategi än kreativitet. Mer koncept än formgivning.
  • Med jämna mellanrum kommer jag att posta omvärldsanalyser under rubriken “Tendens”.

Min privata blogg frikopplas från varumärket Researcher och blir kort och gott N|.

Jag hoppas att ni läsare hänger med ändå.

mvh
Niclas, ad.min Researcher.se

Bäst är när de gillar det

Word of mouth-marketing kan jag ibland tycka är en smula överdrivet. Samtidigt så är det ett faktum att vi behöver hitta nya sätt att marknadsföra på – de gamla har liksom tappat mycket av sin makt över konsumenterna och det är alltför trångt. I en fallstudie som finns hos WOMMa visar det sig att brand evangelists faktiskt genererar avkastning. Och även om det känns som en självklarhet:

THE LESSON: The best evangelists are the ones that talk about your product because they love it.”

(WOMMA via DurnikBlog)

Parkeringsbot var reklam

Shoppande londonbor fick för ett tag sedan en smärre chock när de kom ut till sina bilar och hittade p-böterlappar. Trodde de tills att de tittade på dem och såg att det var reklam för en fastighetsförmedling. Reklamens tagline var:

“If we’ve managed to get your attention, you should see how good we are at finding tenants and purchasers”.

Yeah! som företaget heter förstod inte alls varför det blev så mycket kritik och försökte försvara sig med att de hade svårt att få ut sin reklam eftersom så många områden är gated communities… (Guardian Unlimited via Ad Jab)

Har de tänkt på att använda sig av annonser i tidningar?
Det här är baksidan av den snabba utveckling av guerilla- och viralmarknadsföring som skett under senaste åren – istället för att ta hjälp av byråer som vet vad de sysslar med så försöker folk göra det själva och då blir det pannkaka.

En observation

Jag råkade ramla in och kolla min “slaskpost”-adress. Den ser jag till att hålla mig långt borta ifrån för att slippa alla knäppa spam som kommer. Det visade sig att det låg ett gäng pressreleaser där – istället för att titta på vad som faktiskt står i adressen och ta bort saker som “NOSPAM” och “ta bort” så har folk bara skickat direkt dit.

Synd eftersom det var ett antal intressanta pressreleaser som nu känns obsoleta. Så om ni vill skicka pressreleaser till Researcher.se – gör det till adressen pressreleaster/a/researcher.se. Om ni vill komma i kontakt med mig så är adressen ad.min/a/researcher.se. Och självklart ska /a/ bytas ut mot ett snabel-a, en kanelbulle…

Filmtrailer som viral

Filmtrailers är ofta väldigt förutsägbara. Tråkiga skulle man kunna säga. Filmen Wedding Crashers har valt ett lite annorlunda grepp och låter dig själv spela en av huvudrollerna. Det hela blir därmed en viral som kommer att på olika sätt ses av ännu fler än ordinära filmtrailers. Självklart har “yours truly” en önskan att vara med i en Hollywoodproduktion så här är er Ad.min – i två upplagor: Wedding Crashers trailer. Och så klart kommer tipset från dabitch. Självklart har även Clayton sett till att göra en version.

En artikel i Slate tar upp marknadsföringen av filmer och visar med kryddigt språk hur det mesta är pengar i sjön: Dumb Money – The madness of movie advertising. By Edward Jay Epstein

Reklam luras inte

Björn M på JMW ställer en väldigt rak och intressant fråga i en postning: Är reklam att luras?

På ett seminarium börjar han fundera över reklambranschens självbild när den själv verkar se sig själv som en bransch i ljugeriets tjänst. Han ser det som allvarligt om det faktiskt är så att branschens företrädare tycker sin uppgift är att lura konsumenter – då är det slut på svensk reklam.

“Vem vill använda reklambyråer som ser sin uppgift att luras? Företagen som säljer sina produkter och tjänster vill inte lura sina konsumenter. De vill ha nöjda konsumenter. Inte lurade konsumenter.”

Han gör också en kort genomgång av hur konsumenter oftast “använder” sig av reklam och vad det hela oftast (bör) handla om:

“Som konsument ser jag reklam som ett sätt att få information om nya produkter och tjänster. Det är också ett sätt att förmedla vad ett varumärke står för. Det är ett sätt att kommunicera priser och erbjudanden. När jag ser en annons eller tittar på TV-reklam så tänker jag inte – “å nu luras domigen”. Jag vet att det är reklam och jag sorterar in den i facket reklam. Något som producenten skapat, förhoppningsvis med en reklambyrå, för att informera mig som konsument. Jag granskar det kritiskt. Men luras? Nej.”

(JMWs blogg)

Eller som Seth Godin väljer att säga det:

“Marketing is not about trickery or even insincerity. It’s about spreading ideas that you believe in, sharing ideas you’re passionate about… and doing it with authenticity. Marketing is about treating prospects and customers with respect, and realizing that it’s easier to grow the amount of business you do with happy people than it is to find new strangers to accost.”

(via Durnikblog)

Som kommande “utifrån” in i branschen har jag också funderat mycket över den självbild som ibland poppar upp i interna reklamdiskussioner både på vår egen byrå och på Bold och annorstädes. Det finns en djup spricka i hur många inom branschen ser på sig själva, och nu senast har till och med reklam gjort reklam genom att säga att reklam ljuger (tvättmedelsspot).
Jag ljuger inte. Jag använder mig av olika sätt att sälja in en känsla, en upplevelse – det är inte att ljuga. Det är rent principiellt precis samma sak som jag gjorde i min förra karriär. Det är bara att då “sålde” jag in tro och konceptet Gud – nu säljer jag in njutning och konceptet runt CCS produkter (för att ta ett exempel). Continue reading

Luckies under läppen

Den galopperande trenden av rökförbud som går över världen har gjort att stora tobaksbolag på allvar börjat titta på snus som en framtidsprodukt.

BAT – British American ­Tobacco – lanserar bland annat snus under sitt klassiska premiumvarumärke Lucky Strike. BAT:s mål är att sälja in varumärke och design snarare än att konkurrera med priset. (DN )

Som gammal varumärkesrökare blir jag lite sorgsen över att man använder ett sånt klassiskt och starkt varumärke för att sälja snus.

Byrån bakom den Parisiska hamburgaren

En av de byråer som ofta får höra att de tillhör reklamvärldens sleaze-gäng, Mendelsohn Zien Advertising LLC, ligger bland annat bakom den mycket utskällda hamburgerreklamen för Carl Js hamburgare med en porrig Paris Hilton och är van vid att få utstå både spott och spe för sina reklammanér. Richard Zien förklarar byråns inriktning:

“We try to get our concepts to come to the edge of the table, but we don’t want them to fall off.”

Claudia Caplan på byrån menar att de bäst jobbar med “akuta fall” som snabbt behöver nå en medvetandegrad i konsumentmedvetande.

“Mendelsohn Zien’s principals see themselves as turnaround artists – able to take a foundering brand, work with the executives to rescue it and then unveil attention-getting ads intended to show how things have changed.”

Diskussionen om Paris Hilton-spotten är intensiv men byrån är nöjd och siffrorna för Carl Js-kedjan visar ökning. Om det är smart målgruppstargetting eller bara en tillfällig uppgång är för tidigt att säga. (Los Angeles Business Journal Online via Clay)

Att sex säljer är väl knappast någon överdrift. Att Carl Js målgrupp är ungefär samma målgrupp som läser tidningar som FHM, Playboy och liknande, och att Paris Hilton är het bara av sig själv är ingen nyhet. Frågan är bara om det här verkligen bygger varumärke?
En undran är också om vi nu ser en ny byrå ta den plats som Crispin, Porter+Bogusky tidigare haft?

Ord är inte kommunikation

Kommunikation är svårt – det är inget nytt. Och viktigt är att tänka på att kommunikation sker inte när du pratar – utan när den som lyssnat har förstått vad du sagt.

I en kort postning ger Doug Sundheim goda exempel på vad kommunikation handlar om: prat är inte kommunikation – ord är bara det synliga av det som ligger under ytan. Han ger några korta tips:

1. Take some time to jot down your thinking behind the point.
2. Share the point and the supporting thinking with the other person.
3. Allow the other person to probe into your thinking.
4. Paraphrase each others’ points to one another.
5. Finish by agreeing on how you will stay in communication.
6. Realize that some issues might take more than one conversation to fully communicate.

(Fast Company Now)

Kulturpartiets utmaning av medierna

Diskussionen om den politiska “spoof” som Kulturpartiet stod för har varit intensiv. Det nya partiet snodde enligt Agent 25 det mesta av mp:s medietid just den dag som miljömupparna hade som sin stora PR-dag i Almedalen. När det sedan visade sig att Kulturpartiet inte var “på riktigt” blev diverse medier rätt sura och började att dissa det hela genom att påpeka att “spoofen” “kostade skattebetalarna 200 000”.

Roger Wilson på Kulturnytt P1 är irriterad och skriver:

“Jag förstår att kuppen är ett desperat sätt att försöka få upp kulturfrågorna på den politiska agendan, men är den inte också lite förnedrande mot kulturarbetarna själva. Som om de inte skulle vara intellektuellt kompetenta nog att sätta samman ett schysst manifest ens.
Därför lämnar bluffen kring Kulturpartiet mest en bitter eftersmak. Nu har man till och med lyckats reducera svensk kulturpolitisk debatt till att bli ett dåligt skämt. Ett rätt kackigt genomfört skämt dessutom.

Det som det hela visar sig vara är … PR. Och bra sån. I sitt avslutande anförande på hemsidan skriver initiativtagarna:

“…Kulturpartiet inte var något riktigt parti. Företrädarna var skådespelare. Handlingen ett manus. Hela skådespelet var regisserat. Det var kort sagt, teater.”

Det som kritikerna missar är att Kulturpartiet satt fingret på flera viktiga saker:

  • Hur skiljer man på teater och verklighet? Är politik alltid verklighet. “Teatern” diskuterades som om det vore verklighet. En av tio kunde tänka sig att rösta på ett kulturparti enligt Aftonbladet. Var tredje svensk är intresserad av ett “kändisparti” enligt Expressen.
  • Kulturpartiet lyckades med små medel att få stort mediagenomslag. Det genomslag en enkel pressrelease och en välbesökt presskonferens var överväldigande.

Som reklamstrateg (den här postningen är en korspostning med Researcher 2 är det en viktig fråga som ställs genom Kulturpartiets PR-stunt: hur styr man en verklighet? Hur långt är det möjligt att använda sig av traditionella media i att skapa stealth-PR för en produkt eller fråga?
Kulturpartiet är för mig en fräsch kritisk röst av såväl PR- som reklambransch. Det faktum att årets politikervecka i Almedalen tar nya rekord i nedlagd tid och pengar för lobbyverksamhet gör att mediernas surmagade kritik visar på det stora etiska problemet: media har rätt oreflekterat blivit en del av ett pr-maskineriet.

(Källor: Kulturpartiet, Sveriges Radio P1 – Kulturnytt, Newsdesk/Agent25, SvD, Expressen.se, Lotta Grönings blogg, Almedalsveckan.se.)

Tidningar påverkar mer än reklam

Enligt en undersökning som Täby Centrum beställt så påverkas flest klädkonsumenter av tidningarnas skriverier och först i andra hand av reklam.

I surveyn från SIFO menar 32 % att de påverkas av tidningar medan endast 13 % anser sig påverkas mest av ren reklam. Bland kvinnor är siffran 38 % och i åldrarna 30-49 hela 44 % som anser att tidningarna är deras främsta inspirationskälla till att köpa kläder.

Internet har inte hämtat sig från Boo.com och endast tre procent menar att nätet är en stark påverkare. (Dagens Media)

EVM differentierar

Femton procents försäljning räknar man nu att dagligvaruhandelns egna varumärken står för. Det är visserligen en bit kvar till den europeiska siffran på 20-25 % men det har gått fort. Nästa steg är antagligen att EVM differentieras i egna lågpris- och premiumsegment. (Resumé)

Den väldigt heta debatt som sker runt EVM kan jag tycka är lite underlig. Inom detaljhandeln, fr a inom kläder och liknande har det funnits en sorts EVM under många år. Vi har till och med ett antal kedjor som enbart säljer sina egna varumärken, andra som säljer både och. Dessa kläder har många gånger slagit ut dyrare specialiserade varumärken. This is just evolution.

Att nämna dem vid namn

United Airlines väljer att göra precis som ölbryggerier och andra segment valt att göra: nämna konkurrenterna vid namn i sin reklam. För United Airlines handlar det om att positionera sig gentemot American Airlines genom att jämföra benutrymme. (Ad Age)

Marknadsföring börjar mer och mer likna proffsboxning. Själva matchen är mindre intressant än snacket inför den.

Timbro vill förbjuda statlig pr

Den ultrakonservativa (min åsikt) nyliberala (deras åsikt) tankesmedjan Timbro har räknat ut att staten använder två miljarder (2 057 014 000) årligen för reklam och pr. Tillsammans med den moderate riksdagsmannen Henrik von Sydow menar lobbyisterna på Timbro att det är fel. Maria Rankka säger:

“Jag är förvånad över att det är så pass mycket. Man kan konstatera att det är en enorm stor del skattepengar som läggs på att påverka medborgare och politiker. Tittar man på innehållet så finns det politiska drag och socialdemokratiska tendenser.”

(Resumé)

Timbros Maria Rankka har en intressant ställning som “idéproducent” liksom att hon också är stående krönikör för Dagens PS. Hennes uttalande hoppas jag är lite felciterat av de Faire, annars är hon faktiskt dummare än tåget eftersom jag, i min enfald, trodde att det var myndigheterna skyldighet att både påverka men också informera medborgarna om olika saker. Uppenbarligen är det inte så. Det som är riktigt knivigt i uttalandet är det sista – en rätt så typisk Timbro-vändning: att det är socialdemokratiska tendenser i statlig PR och reklam. Själv har jag lite svårt att se sådan i ex. premiespar-reklamen, eller reklamen om sjukskrivningar. Jag har också svårt att se det socialdemokratiska i de reklamkampanjer som gjorts inför pensionsomläggningen och ppm-valen. Men vad vet jag – jag är ju bara en simpel planner som råkar hysa mer liberalistiska tankar än det mörkblå anhanget på Timbro.