Reklam luras inte

Björn M på JMW ställer en väldigt rak och intressant fråga i en postning: Är reklam att luras?

På ett seminarium börjar han fundera över reklambranschens självbild när den själv verkar se sig själv som en bransch i ljugeriets tjänst. Han ser det som allvarligt om det faktiskt är så att branschens företrädare tycker sin uppgift är att lura konsumenter – då är det slut på svensk reklam.

“Vem vill använda reklambyråer som ser sin uppgift att luras? Företagen som säljer sina produkter och tjänster vill inte lura sina konsumenter. De vill ha nöjda konsumenter. Inte lurade konsumenter.”

Han gör också en kort genomgång av hur konsumenter oftast “använder” sig av reklam och vad det hela oftast (bör) handla om:

“Som konsument ser jag reklam som ett sätt att få information om nya produkter och tjänster. Det är också ett sätt att förmedla vad ett varumärke står för. Det är ett sätt att kommunicera priser och erbjudanden. När jag ser en annons eller tittar på TV-reklam så tänker jag inte – “å nu luras domigen”. Jag vet att det är reklam och jag sorterar in den i facket reklam. Något som producenten skapat, förhoppningsvis med en reklambyrå, för att informera mig som konsument. Jag granskar det kritiskt. Men luras? Nej.”

(JMWs blogg)

Eller som Seth Godin väljer att säga det:

“Marketing is not about trickery or even insincerity. It’s about spreading ideas that you believe in, sharing ideas you’re passionate about… and doing it with authenticity. Marketing is about treating prospects and customers with respect, and realizing that it’s easier to grow the amount of business you do with happy people than it is to find new strangers to accost.”

(via Durnikblog)

Som kommande “utifrån” in i branschen har jag också funderat mycket över den självbild som ibland poppar upp i interna reklamdiskussioner både på vår egen byrå och på Bold och annorstädes. Det finns en djup spricka i hur många inom branschen ser på sig själva, och nu senast har till och med reklam gjort reklam genom att säga att reklam ljuger (tvättmedelsspot).
Jag ljuger inte. Jag använder mig av olika sätt att sälja in en känsla, en upplevelse – det är inte att ljuga. Det är rent principiellt precis samma sak som jag gjorde i min förra karriär. Det är bara att då “sålde” jag in tro och konceptet Gud – nu säljer jag in njutning och konceptet runt CCS produkter (för att ta ett exempel).

De senaste åren har vi sett en trend där PR-byråerna tar mer och mer av den marknadsföringskaka som reklambyråerna förut knaprat sig feta på. Kanske är det just detta som är förklaringen: medan PR-byråer ser sitt jobb som viktigt och etiskt försvarbart går reklambranschen i sin egen säck och aska, och i luthersk-melanchtonsk anda ser sig själva som syndare som borde göra bot. Det är farligt – det skapar en självbild som inte ger någon som helst plats åt kreativitet och god strategisk förmåga.
Det hela beror med stor sannolikhet på den bild – utkablad via media och cementerad vid fikarasterna – som både branschen självt men också konsumenterna har av reklam: det är något “fult”, det är “farligt” för barn osv. Det går inte en vecka utan att man hittar någon artikel om reklamen som ungas förförare, konsumentens fiende nummer 1. Den bilden etsar sig fast i konsumenten och även i reklamaren.

Reklamen måste börja att se sig själv utifrån helt andra positioner:

  • Reklam är inte att luras. Det är en del av en kommersiell verklighet. Utan reklam förstörs grunden för en kapitalistisk ekonomi eftersom det innebär att konkurrensen omintetgörs – det kommer bara vara EVM som finns att köpa i slutänden.
  • Konsumenten vill ibland bli lurad – eller snarare – konsumenten vill tro. Att göra reklam handlar om att skapa en bild av verkligheten som inte ljuger men som är en bild av något bättre än den krassa vardagen.

Related Posts

4 thoughts on “Reklam luras inte

  1. dabitch

    Det är nog skillnad på stora globala nätverksbyråer och dess kunder och mindre byråer dör man – som du säger – inte ljuger. På de förstnämda har jag blivit ombedd att ljuga i reklamen många gånger. Av kunden. 8Akta er för Loreal, Garnier och allt från P&G!)

  2. Fredrik Wass

    Bra skrivet. Vem ska berätta om händelser, produkter, tjänster, företag osv. om inte reklamen (eller PR-aktiviteterna) gör det? Jag undrar hur någon av våra största dagstidningar skulle se ut om innehållet var utan påverkan från några som helst reklam- eller PR-aktiviteter.
    Lite sunkigt att JMW inte har kommentatorsmöjlighet på sin blogg längre förresten.

  3. Lars Olofsson

    Att se reklam som produktinformation är ganska naivt. Reklam går ut på att sälja den egna produkten eller åsikten oavsett om den är den bästa eller inte. Det är möjligt att enskilda aktörer har bättre moral än andra, men vanligtvis görs detta med halvsanningar, vinklad information och ofta rena lögner. Vad det gäller TV-reklam utgår jag som konsument från att det är lögn och förbannad dikt tills motsatsen gjorts sannolik. Just vad det gäller TV-reklam är det uppenbart att alla krav på saklighet övergetts för länge sedan.

    Reklam riktad till barn ÄR av ondo. Den handlar om att övertyga människor som ännu inte har mognaden och erfarenheten att se igenom och avslöja de vuxnas reklamtrick. Och att använda dem som ett påtryckningsmedel mot deras föräldrar.

  4. N|.

    Lars. Du har rätt till din åsikt. Tyvärr anser jag att dina åsikter bygger på lika många halvsanningar och rena lögner som du anklagar reklamare för.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *