Monthly Archives: May 2004

Reklamen saknar respekt för individen

I undersökning efter undersökning visar konsumenterna på en aversion och en frustration över reklambranschens överproduktion av reklambudskap riktade mot varje person som har ett par öre att spendera.

Yankelovich Partners visar att 65% av amerikanerna anser sig vara utsatta för allt för mycket reklam, 61% anser att reklamen är utom all kontroll och 60% är mer negativa till reklam än för fem år sedan. Amerikaner ser reklam som en del av livet men den har tagit över för mycket av livet enligt många.

Branschen får fler och fler mot sig: oppositionen handlar om allt från den negativa impact som reklam sägs ha på barn och unga till att alla dessa gigantiska vepor förfular gatubilden. Problemet är att det inte finns några klara regler för den globala spelplanen, att det inte finns en enda plats där reklambranschen låter bli.

“the advertising industry seems caught up in a death spiral of disrespect. In its desperate clamor to claim the attention of potential shoppers, the industry invents a new intrusive ad mechanism almost every week, until citizens are driven nuts by all the billboards, product placement, junk faxes, pop-unders and all the rest of it.

Till slut kommer en kritisk massa att uppnås och reklam kommer att bli reglerad av stater och bli bunden av konventioner. Det är inte bra – reklambranschen måste skaffa sig en bättre överblick av även den negativa effekt som mängden reklam skapar såväl som den positiva försäljnings/top of the ad/brand-mind-effekten. (Ad Age)

En svensk opinion har funnits länge men nu har bland annat H&M börjat med jättevepor för sina kampanjer vilket gjort att diskussionen startat om att reklam även invaderar det offentliga rummet på ett alltför genomgripande sätt. (Expressen)

Valmöjligheternas tyranni

“Somehow, in the past five years the notion of “consumer choice” has morphed into a compulsion to bury consumers with options.[…]Years ago, you could put all the cola products in three feet of grocery shelf space. Now that will only hold the “diet, with lime” — which forms an endless chorus line with lemon, vanilla, cherry, diet, regular, and “remixed.” While the rationale may be “consumer choice,” it provides the dominant brands with a near-monopoly of invaluable space, virtually assuring that upstarts that might really represent new choices never see the retail light of day. […]The big losers in all this (besides my serenity) are advertisers. I simply don’t have time for them. Although I never once tuned into three-quarters of what comes through my digital cable box, I am still so overwhelmed by “choice” that I have to use those commercial breaks to find alternative content, which can mean online surfing with my Wi-Fi-ed laptop or reading a quick magazine story. No time for the magazine ads, the show is restarting!!!” (MediaDailyNews)

Läs också “Differentiate or Die” av Jack Trout. Siffrorna han visar på är markanta. En ordinär stormarknad för 40 000 artiklar. En normal familjs behov stillas av cirka 150 artiklar. Valmöjligheterna har blivit ett “tyranny of choice”. Till skillnad mot många kreativa reklamare menar Trout att det är livsavgörande för en produkt att hitta sin USP. Differentiering är allt.

Rysk reklam ökar

Den ryska ekonomin går igenom en stor förändring och den inhemska marknadsföringen ökar kraftigt. Mellan 2003 och 2004 har den gått upp mer än 25% till ungefär $700 miljoner. Inte så mycket jämfört med västvärlden men på de få år som Ryssland varit fritt är det ändå en markant uppgång. Störst är TV och sedan radio. Internetreklam är fortfarande liten men växer. (Gateway To Russia)

Publik och community

Från A Networked World kommer några bra minnesbetor för mediaföretagare (något som fler och fler bloggare faktiskt blir):

1. Audiences are built. Communities grow.
2. Communities face a tradeoff between size and focus.
3. Participation matters more than quality.
4. You may own the software, but the community owns itself.
5. The community will want to build. Help it, or at least let it.

Ett Mecca för fontaster

På webbloggen Typographica kan alla fontaster få sitt lystmäte – en hel webblogg dedikerad åt fonter, typografi och bokstavsformer.

Min uppfattning efter många år inom olika delar av en grafiktyngd värld är att det finns två infallsvinklar på typsnitt från mer professionella grafiska formgivare och ADs, redigerare och layoutare:

  • Minimalisten använder en väldigt begränsad fontkatalog. Sällan några vanliga typsnitt utan sådana som han/hon köpt dyrt från någon av de allra dyraste fontförsäljarna. Minimalisten hatar Arial, Times och Helvetica. Däremot har minimalisten samma orgastiska förhållande till skärningar och staplar och kan gå i spin över en speciellt ritad serif.
  • Fontasten har visserligen lärt sig att vara sparsam med att använda flera fonter på samma uppslag men är typografins motsvarighet till ekorren. Antalet typsnitt han/hon har på sin dator överstiger ofta fontastens månadslön efter skatt och frågar man om ett typsnitt får man hela katalogen för detta och ett gäng som liknar det. Går i spinn över nya snitt och sitter ofta till sent på nätterna och förbättrar fontfiler i Fontographer. Kan faktiskt gilla vanligt typsnitt som Verdana och Trebuchet MS men byter ofta topplista.

“Så blev sex och fylla till barn-tv”

Dags igen för den årliga moraliska artikeln som förfasar sig över dokusåpor.

“För den som är intresserad av att moralisera finns en skyldig – Adam Alsing.”

Så börjar Tore S. Börjesson sin drapa om Big Brother, en märklig blandning av skvallerjournalistik, historieskrivning och illa dold moralism. Visst är vi vana vid det – varje år vid den här tiden (när alla svenska dokusåpor slutat – man kan ju inte kritisera en av sina största intäktskällor ens som kvällstidning) kommer samma sorts artikel. I år är det Big Brother som får klä skott.

Det intressanta är den fullständiga frånvaron av självkritik från journalisternas sida. På marknadssidan vet vi att Big Brother skulle aldrig vara så stort om inte det var hårt pluggat i tidningarna, det handlar om marknadsföringsvärden i tvåsiffriga miljonbelopp per år. Varje vecka är det en ny snackis.

“Det är självklart ingen tillfällighet att “Big Brother” utvecklats i den riktning det har gjort. Från och med säsong två har man sökt efter unga människor, intressanta personligheter med ett fördelaktigt yttre, det här är tv. Målet är att killarna ska bli kåta på tjejerna och tjejerna på killarna: sex och intriger,” Bingo Rimér, flickfotograf mm.

Själv har herr Börjesson författat ett antal artiklar både om Big Brother specifikt och om andra dokusåpor. Att det skulle vara Kanal 5 själva som skapat det nya Big Brother. Nöjesredaktionerna och chefredaktörerna insåg snabbt att det var enkla grejer att göra som kunde blåsas upp stort. TV-kanalerna skulle ge hur mycket information som helst eftersom de insåg värdet var marknadsföringen på samma sätt som tidningarna kunde bygga intresse hos den målgrupp som annonsörerna ville ha (urban, 18-34).

Kanal 5 har levt högt på realityTV i många år. Visserligen har de aldrig kunnat hota SVT:s Robinson men jämfört med TV3s tafatta försök med Baren har Kanal 5 lyckats med sin profil. Johan Westman har dock börjat att tvivla:

“Utvecklingen av programmet var en del i målsättningen “från hokus pokus till fokus”, att tydligare positionera oss och ta ställning för inga nyheter, inga samhällsdebatter, bara roligare tv än våra konkurrenter. Men nu tror jag inte att vi kan göra så mycket mer på sex- och partytemat. Vi måste värdera hur mycket skandalsåpa som är bra för Kanal 5″

Robinson går nu över till TV3, en kanal som är kända för att ta över programformat och göra lågbudget av dem, vilket gör att tittarna snabbt tappar intresset. De realityformat som SVT verkar söka är mer reality och mindre socialt spel. Kanal 5 kommer säkert att köra en eller två säsonger av Big Brother till men snarare är det de närmaste säsongerna “Extreme Makeover” på svenska som kommer att gälla.

Tore S. Börjesson närmar sig inte det faktum att färre publikfriande realitysåpor skapar mindre material att fylla nöjesbilagor och tidningarna med. Gulddagarna kan komma att ta slut. Och självklart reflekterar herr Börjesson inte över att det knappast är självförvållat det som Linda Rosing säger i artikelns avslutande citat:

“- Jag har ett skitrykte. Det är jobbigt när man är ute på stan. Folk måste tro att jag är en idiot. Förstår du? Nu vill jag vända det här och göra nåt bra av det.”

Läs artikeln i Aftonbladet

Portabla spel för 20 miljarder 2009

Portabla datorspel kommer att växa. Jupiter Research tror att antalet användare kommer att fördubblas på fem års sikt – till ett antal av 43 miljoner spelare och marknadsvärdet kommer ligga på mer än 20 miljarder kronor. Det är fr a Gameboy och N-gage som rycker fram. (Dagens PS)

CK gör porrig utomhusreklam

Calvin Klein, vars varumärke bland annat kommit upp i utredningen runt pedofilanklagelserna mot Michael Jackson, har gjort det igen. Den här gången är det en jättebillboard på Houston Street i NYC där en bild på tre människor, där kvinnan grovhånglar med den ena killen medan den andra verkar titta på svartsjukt.

CK har helt klart kört konceptet fullt ut – allt från Kate Moss lätt flickporriga uppsyn, Brooke Shields “Nothing comes between me and my Calvin’s”, re-makes av ‘nästan-porr’, tonåringar som biktar sig för en dold kamera och så vidare. (New York Daily News).

Även Armani med sin Kids-kollektion är i blåsväder efter att deras annonser blivit kritiserade för att utnyttja och visa barn i sexuella sammanhang. ASA har fällt dem för annonserna och i England väljer man att dra tillbaka annonserna. (Ad-rag).

En fråga är: säljer provokation? CK måste hela tiden puffa gränsen framför sig och frågan är om det till slut blir bakslag – att konsumenternas tysta muttrande om “Too much porno already.” blir högre och högre.
Oroande är att CK blivit ett sorts pedofilmärke (medveten om det Ljungberg?) – om man söker på Calvin Klein, CK, finns en hel del sidor med oerhört läbbigt material.
Provokation må vara bra – men frågan är när den verkligen kommunicerar effektivt eller bara blir en sorts tröttsam posering?

Tjänsteföretag med bemanning

Årets tillväxtlista har släppts och det är en intressant läsning utifrån ett reklamperspektiv och säljinriktning. Tjänsteföretagen växer och allra mest verkar de mindre, mer nischade bemanningsföretagen växa. På första plats ligger Lernia Bemanning, nischat på industri, teknik och logistikföretag, som förra året växte med 30% trots den generella nedgången hos bemanningsföretagen.
En annan bransch som går bra är läkemedelsbranschen, något som beror på den blixtsnabba utvecklingen av biomedicin, trots att just denna bransch gick ner i Europa jämfört med branschen i USA. Hela nio företag av de 60 största tillväxtföretagen är läkemedels/med.teknik-företag. Att så många IT-företag skulle finnas på listan är nog lite oväntat för många, men det är b2b-företag som jobbar med lagring, logistik och crm-hantering bland annat. Nåt som behövs mer och mer. (SvD och Hela listan)

Onliners vs multichannelers

Onliners, definieras i undersökningen utifrån att de med jämn och hög frekvens använder varumärkets online-tjänst och sällan varumärkets icke-virtuella tjänst. I Sverige skulle det vara den som läser Aftonbladet på nätet men aldrig eller oerhört sällan köper papperseditionen.

Onliners :

  • fler män (70%) än kvinnor (30%),
  • Åldersgruppen 18-34 (40%) är högt representerad.
  • lågfrekventa TV-tittare, 21 timmarper veckauppkopplade bara 14 timmar per vecka med TV:n

lers, definieras som frekventa användare av både online och offline-tjänsterna hos ett mediavarumärke.

Multi-channelers:

  • jämn fördelning män(51%) kvinnor (49%).
  • största användare (62%) av sajter kopplade till TV-kanaler och TV-innehåll

(Center for Media Research)

Feta kampanjer på stora bilar

TV- och radioprogram liksom Bics pennor och andra företag använder hela sidor på dragkärrorna för att skapa jättereklam. Det är stora klistrade plasttryck som fixeras på på väggarna för att sedan enkelt kunna tas bort när kampanjen är över. Som en av företagarna säger:

“It’s got much more impact, plus you can run a campaign for a more limited time. And, we love this, the vendor offering the service uses GPS to track your trucks, and ultimately measure brand impact on the particular demographic you wanted to influence.” (Asphalt)

Chanel vann över sexbutik

Den exklusiva sexbutiken Coco de Mer i Covent Garden vars kläder, parfymer och vibratorer betingar höga priser (fråga till kvinnliga läsare: skulle en £1000-massagestav tillfredsställa bättre?) försökte att skydda namnet för flera produkter.

Men det satte Chanel stopp för. Det är namnet “Coco” som Chanel anser sig ha rätten till eftersom Coco Chanel grundade företaget och namnet används på en av företagets bästsäljande parfymmärken. Chanels varumärkesadvokater argumenterar också att “Coco” är nästintill generiskt för premiumkvalitet inom parfymer.

Det faktum att sexbutikens varumärke heter “Coco de Mer”, vilket kommer från en nöt i Söderhavet vars symbolvärde ligger i stark feminim symbol för fertilitet hjälpte inte. (Telegraph)

Unilevers nya logotyp part II

Jag skrev om Unilevers byte av sin gamla logotype redan i februari men då kunde man inte hitta en bild någonstans men nu har Resumé hittat den. Det är tjugofem symboler som samsas om utrymmet inuti U-et bland annat: “Solen, Allt liv börjar med solen – den yttersta symbolen för vitalitet.”
“Hjärtat representerar kärlek, omsorg och hälsa – att må bra.”
“Skjortan representerar ren och fräsch tvätt – att se bra ut.”
“Fågeln är symbol för frihet. Befrielse från de dagliga sysslorna – att få ut mer av livet.”

Ok. Rätt så ok. Men det är lite prettovarning utfärdad för förklaringarna. Skjortan är väl ok och blommor symboliserar miljöhänsyn och liknande.
Det är också en intressant utveckling att logotyper blir mer och mer grafiskt invecklade. Frågan är vad som är det centrala för utvecklaren: webb och färgtryck eller brevhuvuden och visitkort. Riktigt vansinniga exempel är SonyEricssons snorblobba, Telias färgkluddiga planeter, 3:s Jawsliknande formgivning och pr-byrån Carats skumma färgboll.

En bra artikel om Unilevers nya logotyp som jämför den med andra goda exempel finns hos Under consideration.

Snacka om Action Marketing

Chefer och anställda hos Max hamburgerrestauranger gjorde en annorlunda marknadsföringskampanj när de ställde sig på flera ställen i Stockholm, däribland direkt utanför McDonald’s på Hamngatan.

De var inte bara ute för att skapa lite buzz och få lite sol på näsan utan i augusti öppnar Max en restaurang mittemot.

Prime PR och Fredrik Jerrestad har jobbat med kampanjen och enligt honom tyckte McDonald’s personal det mest var skojigt.

“Max och Mc Donald’s har krigat så länge, så de har vant sig vid den här typen av tilltag.”

Det riktigt läckra i det hela är att Fredrik Jerrestad tidigare jobbade på Leo Burnett. (Resumé)

Oops… snacka om att ha insiderinfo.

Kända ansikten i olympisk kampanj

Saatchi & Saatchi har skapat en global kampanj inför OS med taglinen: “Celebrate humanity” – samma som TBWA använde för tidigare kampanjer för OS. S&S använder en kursiv mer personlig typografi och hela kampanjen går ut på att visa på den olympiska andan. Nelson Mandela (som för övrigt jobbar med att få fotbolls-VM till Sydafrika), Christopher Reeve (Stålmannen i rullstol) och Kofi Annan kommer stå som garanter för det goda och humanistiska i den olympiska andan.

Som mest kommer kampanjen, både TV-spottar och printannonser gå i 200 länder. Reklamtiden ingår i överenskommelsen med kanalerna som ska sända tävlingarna vilket gör att värdet på kampanjen är över $100 miljoner globalt sett.

I “Heart” är byggs handlingen upp runt Andrea Boticelli, den italienske tenoren och en gymnast. Copytexten är: “You will not have greatness until you understand that the strongest muscle is the heart. To me, that’s the soul of the Olympic Games.” I “Strength” säger Reeve, över bilder av misslyckanden: “Funny, isn’t it? An athlete aspires to be the best his or her country has to offer and ends up representing the best humanity has to offer. “That’s the strength I find in the Olympic Games.” Ni fattar?
(Adweek)

Residence vs Residence

Tidningen Residence har förlorat tvistefråga om namnet Residence mot fastighetsmäklaren Residence Fastighetsmäkleri. (Dagens Media)

Onekligen dålig rådgivning TTG skaffat sig. Efter att ha dubbelkollat med min källa på PRV (love you Camellis) är det inte så underligt att tidningen förlorade: det är ett långt steg mellan tidningsmakande och fastighetsmäkleri. Namnintrång kan knappast ses som någon fara. Kanske kan man ana en plan från TTG att sälja namnet Residence och dess goodwill till någon fastighetsmäklare.

Ny superbyrå i NYC och Amsterdam

72&Sunny är en fullservicebyrå som grundats av tidigare medarbetare hos Wieden+Kennedy liksom en av Microsofts marknadsförare.

“We’re just a bunch of sports freaks, design nuts, gearheads, movie buffs, and surfers who happen to have some credentials in this space.”

Robert Nakata har varit drivande i Nikes visuella form under sin tid på W+K. John Boiler har varit exekutiv creative director på W+Ks Amsterdamkontor. Glenn Cole har varit creative director för Nike-kontot och hjärnan bakom succén runt Audi A2. Greg Perlot har varit en av de drivande i West|Publicis och var tidigare hos Microsoft som chef för marknadsföringsinsatserna.

72&Sunny kommer att ha kontor både i New York och Amsterdam, inriktningen kommer vara mot företag som vill bygga globala varumärken.

Tipstack till Ad-rag.

Discovery gör film om nyfikenhet

En låda med en pil mot ett hål. Det är vad folk världen över plötsligt kunnat stöta på i gatuvimlet. Många har tittat in och därinne har en kamera filmat deras ansiktsuttryck samtidigt som meddelanden med mystiskt innehåll visas.

Filmerna ska sedan, med de filmades samtycke, klippas ihop och användas i Discoverys marknadsföring runt sin nya tagline Got to know.

De som filmats har också fått välja mellan tio “Got to know”-frågor och på en tiogradig skala berätta hur nyfikna de är. (Resumé)