Sajten MCXL har stora problem för tillfället…

har jag inte ens tid att läsa vilka som får Guldägg :)

Intressant artikel om vingiganterna familjen Gallo. Och framförallt är det intressant att läsa hur de valde att skapa ett varumärke som inte byggde på vintradition utan hämtade sitt namn och sina värden från bilindustrin genom att lansera vinet “Thunderbird”. (New York Times)

Angela tillhör mina favoriter:

Jag trögstirrar på Wii-reklamen med de tre höftrullande tonårstjejer som förmodligen är menad att locka fler brudar till Nintendos gulliga aktivitetsspel, eftersom dom dessutom använder sig av en skittöntigt överfeminin slogan: Jiggle. Whirl. Freak out! Alla honkönade varelser borde bojkotta MarioWare – Smooth Moves bara för att reklamen är så pinsamt idiotisk.

(Galateas Livsirritationer)

$520 miljoner för namnet Louvren. Det är bra betalt för rätten att använda ett namn. De som betalar har iofs antagligen råd – Abu Dhabi vill ha ett eget Louvren och får betala för det – alltsomallt över en miljard dollar. (New York Times)

Edelman menar att saker måste förändras:

leda till en omstrukturering av traditonellt medie- och PR-arbete

(Fredrik Wackå)

Marknadsförare måste inse att Second Life är något annat än det vanliga:

Once you’ve treated us like crazy-gamer-kids, we are not very amused. We’re even less amused when it takes you most of a year to discover demographic information that’s published and republished on the web almost every other week. Demographics that are supposed to be the key foundation of your job, yes?

(Second Life Insider)

Sociologen och filosofen [[Jean Baudrillard]] har dött 77 år gammal. Hans viktigaste lärdomar är de tankar han fört fram om verklighetens försvinnande in i en simulerad medievärld. (CNN.com)

Många av hans tankar är viktiga som en sorts reflexion gentemot marknadsföringsteorier liksom att hans syn på konsumtion ger ytterligare perspektiv för att förstå målgrupper.

En av de stora fördelarna med bloggandet – att berättelserna bakom nyheterna kommer fram utan att journalisternas skeva subjektiva val gjort det hela ointressant. Läs Stephans berättelse om en idé som aldrig var tänkt att flyga: Sagan om Fly me eller hur jag nästan startade det största fiaskot i svensk flyghistoria.:

Fly Me startade på fel sätt, på fel grund, av fel folk. Det finns ingen möjlighet att det skulle kunna flyga.
Jag ser mig fortfarande som pappan till idén bakom hela det här projektet och det var aldrig tänkt att det skulle ha sett dagens ljus.

Historien om FlyMe har egentligen pågått rätt länge. De startade sin bana med att reta upp staten genom att göra reklam på enkronor. Många har menat att bolaget kan inte överleva och onekligen är de senaste tidernas händelser märkliga.

Det är inte bara resenärerna som påverkas när ett resebolag går i konken. Så också leverantörer. Bland annat bolaget Wonderbrand, som dock valt att ta det säkra före det osäkra och köra på kort fakturering. (Resumé)

Flygbolaget Sterling liksom SJ väljer att skapa PR för sig själva genom att både hjälpa de strandsatta resenärer som köpt resor med Fly Me, liksom att de skapar möjligheter för resenärer att se att de är alternativen. (Flymekampanj hos Sterling – Resumé och DN )

A. von Achtersnurra har hittat en annons som Fly Me kör samma dag som de går i konken. Och anser sig hittat ett subliminalt budskap: ”Nedräkningen har börjat”

En blogg som valt att satsa på att marknadsföra sig i kommentarer hos massor av bloggar som skriver om Fly Me är Flygresor.wordpress.com ((Det är ett medvetet val att inte länka…)) – en företagsblogg som försöker köra stealthmarknadsföring.