Det började med Lidl och sen Media Markt. Nu är det den tyska klädkedjan (med det inte helt logiska namnet) New Yorker som tänker etablera sig i Sverige. (Supermarket / Market)
Mer tyskar
Leave a reply
Category Archives: Advertising
Statoil lyste klart
Statoil och F&B fick 100W för sin kampanj “Samma pris”. (Supermarket / Market)
Jag vet en person som kommer gnissla tänder över den utnämningen :).
WOM för ICA och IKEA
Tidningen Market och GFK har gjort en undersökning där ICA och IKEA sägs ha mest WOM från sina kunder. Problemet är att undersökningens metodik inte framgår: hur vet man det? (Supermarket / Market)
En sån där kampanj (jag blir avis på)
När man som jag, jobbar på en relativt liten byrå, är såna här kampanjer en dröm – och samtidigt jävligt nyttiga att kunna visa kunder när man ska jobba med dm. Läs om NEC-kampanjen på åkestam.holst: Världens bästa nätverk.
Tjugo procent förstört
Analysföretaget Invent Observer har gjort en kontroll av utomhusreklamen, vilket visat att tjugo procent av reklamen är skadad. Visserligen är det hela ett försök att sälja in sin metod för att kontrollera och verifiera kvaliteten för reklamen, men det hela innebär att företaget som handlat upp reklam av CC eller JCD helt enkelt inte får ut allt som de betalat för. Det innebär också sk “bias” för de olika mätmetoder som används av såväl mediebyråer som av utomhusföretagen själva.
Clear Channel lyssnar, men verkar inte så intresserade. JCDecaux har inte ens ett intresse av att lyssna. De tror att deras produkt är perfekt vilket vi har bevis på att den inte är. (Dagens Media)
Och det lär inte bli bättre av att det nu går rykten om att JC Decaux kanske kan komma att köpa upp Clear Channel. I Sverige skulle det innebära ett fullständigt monopol på utomhusannonsering. (Resumé)
Feed your ad-knowledge
Den saknar några viktiga nyhetskällor: fr a är det märkligt att utelämna Adland. Men förutom det är det rätt bra att kunna utgå från The Ad Feed.
På tal om Adland så firar dab, clay och de andra att bloggen nu innehåller 35000 reklamfilmer!
Det har varit en rejält intensiv vecka
Två stora varumärkestrategier har presenterats för kunder vilket gjort att min RSS-läsare flödat över och det där med att samla ihop design och filmlänkar inte heller blivit av. Så here we go – en sammanslagen videospot och designlänkdumpning:
Gawker presenterar en lista över de sämsta tidningsomslagen all time: The Gallery of Lame (via fashio)
Cheoptics360 XL – 3D-projektion i själva rummet. Ramboll har fått det att fungera men jag vill minnas att ett finska företag gjorde något liknande (hittar det inte).
WWF | Storms – rätt just i dagens debatt om klimatet.
Calton Draught – Flashbeer – ölreklam är… ölreklam.
En liten bonus som jag hittade hos Coloribus: Axe/Lynx jobbar även de med speglar som wow-faktor.
Inspiration. Eller idéstöld.
Via Reklamfeber, som hittat det hela hos AdR*nts så kommer ett filmklipp som visar att Sony Bravia-filmen från förra året med studsbollarna kanske har en tidigare inspiration via Letterman Late Night Show.
Jag är kvar
Det är (som vanligt) lite mycket nu.
Absolut Prostitution
Absoluts reklam har återgått till att uppröra och provocera. Nu är det reklam i Tyskland som får en del att sätta i halsen då “Absolut Herbertstrasse” anspelar på den lagliga tyska prostitutionen.. V&S blir förstås lite svettiga och antagligen får TBWA i Tyskland försöka att lugna bolaget. (DN)
Själv tycker jag att det hela är ett väl genomfört arbete. Och går vidare på den trend att skapa kontextuell utomhusreklam. Det man kan ifrågasätta är det visa att koppla ihop sprit och prostitution – å andra sidan är sprit och sex knappast något som är vitt skilt i konsumentens medvetande.
Diskursen är intressant då journalisten också ifrågasätter om ett “statligt bolag” ska göra sån här reklam. Reklamen görs i Tyskland, den går i Tyskland. Mig veterligen är inte V&S ett tyskt statligt bolag utan för de tyska konsumenterna ett företag som kränger sprit.
Det är ingen stake i V&S: i ett pressmeddelande meddelas att annonsen inte kommer att mer användas i marknadsföring om Absolut Vodka: (V&S Group)
Självklart har diverse rättrogna bloggare upprörts av Absolut-reklamen. Med andra ord är det bra reklam. Läs Gubbslemsreklam som verkligen visar att det här med balans inte ligger för diverse pk-terrorister…
I Resumé finns en lite längre intervju med den pressansvariga för Absolut Vodka och det hela visar än mer att svenskar fortfarande anser sig vara moraliskt mycket mer högstående än andra:
Tyskarna gillade idén som gick ut på att knyta an till gatans historia. Herbertstrasse hade tidigare samma rykte som Reperbahn men har enligt Marika Hjelm Siegwald i dag fått en rejäl upplyftning, något som inte är känt i Sverige.
Och det hela är som sagt en typisk svensk, och helt nationell uppbragthet. I Tyskland är det ingen som brytt sig nämnvärt.
Så det var inte helt lyckat att koppla ihop sprit och prostitution?
– Nej, precis. Vi har rutiner som brustit men det handlar också om kulturella skillnader som visats i det här.
– Nej, precis. Vi har rutiner som brustit men det handlar också om kulturella skillnader som visats i det här.
Hur lät samtalet till Tyskland?
– Vi förklarade hur det låg till och vilken reaktion vi fått i Sverige och de respekterade detta. Men de står fortfarande för vad de har gjort och tycker att det är en bra annons, det får man säga.
(Resumé)
Och nu blir det reklamfilm 25
Briljans som vanligt när det kommer från Reginald Pike: The Perlorian Brothers gör reklam för Domino’s. På nåt sätt lyckas de göra utbudsreklam intressant med mycket enkla medel. Och jag håller med advergirl att det är bra mycket bättre än den tidigare Fudgem och Oreo.
Lysande reklam för Vim.
Go ape. Rexona
En gammal idé (män är dumma i huvudet) gör reklam för Elmers lim. Lågbudget.
Tyska DDB har fortsatt göra lysande reklam för Smart. Här en hoper filmklipp som logiskt för fram ett “värde”: No backseats (tips från Advertising for peanuts).
PSP cobrandar med Lonely Planet som skapar kartprogram i den handhållna speldosan. Baklängesfilm. Måttligt roande. Däremot är PS3-spotten Baby ((Ber om ursäkt om jag har postat den förut men eftersom jag inte kan hitta den på min sajt så är det väl typ nåt jag tänkt första gången jag såg den))lätt sinnessjuk.
För den svenska mediediskursen aktuella reklamfilmer, som försöker att balansera skräckpropagandan, men är tyvärr mycket… tråkiga. Energy och Glaciers. Men Competitive Enterprises bredsida mot Al Gore är riktigt lattjo: An Inconvenient Story
Skön popkulturell blinkning för Lissabons Cow Parade.
Ångestfilm. Squeeze me. Jeezus.
Skriv om du gillar det – knip käft om du inte gör det
Nu börjar det visa sig hur buzz marketing-företagen faktiskt tänker. Att det skulle handla om någon frihet att faktiskt säga vad man verkligen tycker om det hela visar sig vara fel:
Låt säga att buzzadorens hår blir grönt av schampot. I det läget hänvisas han eller hon att ta kontakt med Buzzador för ytterligare instruktioner.
”Vi informerar då buzzadoren om att inte delta i kampanjen och att inte heller prata om produkten”, säger Pär Thunström.
Buzzador kör stenhårt vidare med sina värvningar och berättar exempelvis inte heller om hur hela Kronfågelskampanjen gick snett då kylningen av kycklingen inte fungerade för vissa buzzadorer. Något som flera av buzzadorerna bloggade om – något som knappast stämmer överens med Buzzadors strategi.
Den slipade ingressen är tyvärr alltför sann:
Gillar du prylarna – sprid budskapet om deras fantastiska egenskaper till dina vänner. Avskyr du dem – knip käft och returnera dem på posten.
(Diego)
Jag tror helt enkelt inte på en ordnad buzz marketing på det sätt som diverse företag försöker sig på. Helt enkelt eftersom det innebär en alltför rigid gränsdragning för den som ska skapa spinn för en produkt. Bra buzz skapar sig själv, möjligen med hjälp av företag som förstår att uppskatta sina kunder. Men blandningen av databaskopplade utvalda personer och sampling blir lite mycket maskineri. Och inget maskineri har hittills lyckats att bygga starka varumärken som bygger på kärlek.
Google större intäkt än TV
Vacker reklam för krigsspel
Udda musikval till reklam för nya Gears of War för X360. “Mad World” med Tears for fears gör det hela osannolikt vackert på något sätt. Men det är knappast tänkt för att plocka hem “ung-kille-som-gillar-att-skjuta-på-allt-som-rör-sig”. Kolla in filmen här.
Ful BSA-reklam
BSA är inte bara irriterande. De gör rätt ful bannerreklam också.
Nycomed och ACO får en apotekarnäsbränna
Apoteket kräver att Nycomed stoppar reklamen där Samuel Fröler blir lite Skärgårdsdoktorn igen. En extremt fånig reklamfilm som också nu fått Apoteket att reagera:
“Reklamfilmen är ägnad att bibringa konsumenterna den felaktiga uppfattningen att Apoteket AB skulle rekommendera Pantoloc i förhållande till andra läkemedel, vilket är särskilt allvarligt p.g.a. att det strider mot den opartiskhet vid marknadsföring Apoteket AB har att rätta sig efter”.
Samtidigt stoppas också ACO:s reklam för sin Medical-serie på begäran av L’Oreal. (Dagens Media)
Eftersom jag jobbar med företag som säljer via Apoteket har jag funderat över dessa två saker – Apoteket har mycket strikta regler när det gäller marknadsföring och design men ACO har hittills kunnat tänja mycket mer på de reglerna än andra företag.
Godis och idrott
Cloetta Fazer blir hårt åtgångna på grund av sin sponsring av barn- och ungdomsidrott. Föräldrar och konsumenttillskyndare menar att det är dubbelmoraliskt att marknadsföra godis gentemot barn som idrottar. (DN)
Kritikerna borde fundera över vem som de istället vill försöka få att sponsra dessa tävlingar. Eller är det bättre att tävlingarna inte blir av?
Koppleributik
Inte så bra för varumärket Hästens. En anställd i deras NYC-butik förklarar för New York Magazine att “Jag har stämt träff med kvinnor som jag har sålt sängar till.”. Knappast något seriöst byggande av varumärket på världens största marknad där sexualmoralen är en valfråga. (Supermarket / Market)
Samtidigt kan det vara så att Hästens valt att nischa sig mot mer liberala och frisläppta urbana singlar i USA.
Som att jämföra äpplen och päron
Eftersom både E24 och Martin J skriver om hur stora modebloggarna är kan Johans inlägg om diverse bloggtopplistors glädjesiffror vara viktigt att föra fram. Att jämföra Bloggtoppens siffror med siffror från KIA-index är fullkomligt vansinnigt.
Varför? Jo, för såna här artiklar visar dels på hur illa ställt det kan vara mer researchen inom media, vilket för min del skapar ifrågasättande av deras övriga artiklar om ekonomi. Dels är det ren desinformation gentemot annonsörer och reklamköpare som kan få för sig att de betalar för fem gånger så stor räckvidd mot vad den verkligen är.
Det hela håller på att utveckla sig till en rewind av haussen runt webben som skedde under 98-00, och som sedan skapade en ganska svårartad backlash för marknadsföring på Internet – något som egentligen först nu gjort nätet till ett reellt medium, med någorlunda vettiga siffror både vad gäller räckvidd och impact.
Det är lätt att glömma, både för oss inom bloggosfären men uppenbarligen också för journalister, att bloggen är ett format för att nå early adopters. Bloggen kan inte användas som massmarknadsföringsinstrument, oavsett hur upphottade vissa listor väljer att sina siffror att vara, utan är ett media för att skapa buzz. Liksom att det är ett format för att bygga relationer med befintliga kunder. Men att oreflekterat mena att bloggen är själva grejen gör bara bloggandet en björntjänst.
En intressant aspekt är också det som Jarno Vanhatapio, VD för Nelly, påpekar:
Omvandlingstrafiken, den del som verkligen handlar, är avsevärt högre än vid annonsering på till exempel Aftonbladet.se.
Självklart. Konstigt vore annars. Men – problemet är att det bara säger att bloggläsare har en högre grad av ‘conversion’ – däremot så säger det inget om själva antalet köp. Om fler köp nominellt kommer via bloggar än genom annonsering via Aftonbladet så är det snarare en diskussion om annonseringen via banners på Sveriges största sajt som borde föras. Om inte så är vi åter tillbaka i en diskussion om målgruppen. Att bloggar handlar om något annat än säljinriktad marknadsföring.
Martin Sjöström på Whyred förstår det hela, även om också han gärna framhåller att säljet skapas via bloggarna (utan att faktiskt ge några incitament mer än sitt ord):
Visst påverkar de försäljningen – det är definitivt mer än en känsla jag har. De får saker att snurra.
(E24)
Min bloggarkollega Fredrik Wass påpekar i en kommentar på sin blogg att:
Men vad som ändå är intressant i det här sammanhanget är att modeföretag märker direkt inkommande trafik som leder till köp från flertalet bloggar. Det handlar ju lika mycket om kvalitets- som kvantitetsbesökare. Dvs med rätt besökare kan det som skrivs få stor påverkan även om antalet är lågt. Jag tror många skulle tjäna på att inte stirra sig blinda på besökssiffror utan istället titta på profilen hos de som läser.
En ganska bra bild av den begreppsförvirring som finns just runt både bloggar, besöksstatistik och vad ett format bör användas till.
Bloggar är perfekta för varumärken. Att skapa buzz runt ett visst varumärke, eftersom det innebär en högre grad av relation. Läsaren av en blogg, ex.vis modeblogg, har en relation till bloggaren. Det är något som vissa företag som tidigt prövade på bloggande som marknadsföringskanal missade – det är personen bakom som skapar tillit och kredd för varumärket som han/hon skriver om.
Problemet – som Martin J också tar upp – är att det blir svårare och svårare för läsaren att avgöra om en bloggare verkligen gillar det han/hon skriver om, eller om han/hon är köpt av företaget självt eller ett företag som specialiserat sig på buzz. Förtroendekapitalet hos en bloggare är högt men kan också snabbt försvinna om det visar sig att hon eller han inte är ärlig när det gäller de produkter och märken han eller hon skriver om (tidigare postning om detta: Buzzmarketing går fel).
Detta problem innebär i sin tur att företag som satsar sitt varumärkesarbete i att bli känt via bloggar också riskerar mycket mer eftersom en bloggare som förlorar “ansiktet” också drar med sig de varumärken han eller hon skrivit upp. Och det spelar ingen roll om varumärket inte har “köpt” bloggarens åsikter – om en bloggare visar sig vara alltför köpt får alla varumärken samma negativa släng av sleven. Så tyvärr är Jarno Vanhatapios synpunkt när det gäller bloggen Engla’s Showroom inte speciellt säker: viktigt att hennes blogg fortsätter att handla även om konkurrenterna, annars försvinner trovärdigheten. Trovärdigheten ligger i Englas person och att hon skriver utifrån sitt eget intresse – inte i hur många varumärken hon skriver om.
Fördelen med bloggen är samtidigt det som är risken: att det blir ett sorts “lovemark”. Bloggarna skapar sina personliga varumärken som många gånger är mycket värda för läsarna – en bloggare kan ha en mängd tillskyndare som, ifall “älsklingsbloggen” hotas eller dissas, helt enkelt ger sig på den som talar illa om personen via kommentarer och egna bloginlägg. Det har skett regelrätta [[flame wars]] där läsare hos Engla, Lassbo och andra modebloggare fyllt kommentarsfält med försvar.
Det visar sig nu att statistiken på YouTube knappast är helt tillförlitlig. Om man räknar vad vissa användare har för statistik skulle det innebära att de ser videoklipp på Tuben under dygnet runt i sex månader. Det hela handlar om att komma upp på listor. På samma sätt är det enkelt att höja ett videoklipp genom att helt enkelt automatiskt ladda om det – något som Mashable bevisade genom att göra det. (Internetworld)
Jag vill inte påstå att någon av bloggarna skulle göra såna saker för att öka sina siffror på exempelvis bloggtoppen etc. men det kan vara viktigt att tänka på att det faktiskt går att fejka siffror själv.
Tio utomhustricks
Tio tricks för utomhusreklam hos PingMag.