Monthly Archives: August 2006

Men va fan!

Det verkar som om någon återigen har DOS:at Researcher. Men Oderland väljer att fortsätta att skylla på sina kunder:

David har skickat dig mail ang detta prata med honom via telefon. Kolla på den epostadressen som ni har angivit som kontakt adress.

Ni har tagit ner servern 3 ggr idag, era http anrop tar 56% av cpu kraften /anrop
alla andras (ca 170st )tar ca 3 %

Uppgradera och patcha programvaran, vi har förlorat 4 kunder på de senaste dagarna på denna server pga det problemet.

Mvh
Jack, Supportavdelningen
Oderland Webbhotell AB

Det är ju enkelt att patcha något som redan är uppgraderat. Via deras interna Fantastico-funktion: precis som denne David föreslog förra gången.

Och något mail har jag inte fått. Get a life!

Och när man påpekar att man varken fått något mail och att programvaran är inlagd med hjälp av Fantastico blir det. Tyst.

Nu tar Jack till orda:
Vi har dos dkydd på den servern , inga pronlem alls , David testade det anropet som gick mot din site och då slutade den att svar. Är du trött så hjälper vid dig att flytta omgående. Vi har över 5 000 kunder och det konstiga är att det är bara du som har problem.

Visst är det konstigt. Jag kör två versioner av senaste WordPress på två domäner. Men det är mitt fel?

Jag valde att fimpa Bloggtoppen eftersom den låg nere under gårdagen. Mailade detta till Jack som påpekade:
Nja , snarare gick den upp mkt mera strax efter ditt mail.

dessa två bla kommer på vår statistik över mycket belastande anrop
Top Process %CPU 18.0 httpd [www.researcher.se] [/archives/2005/08/microsofts-vista-hotat/trackback/]
Top Process %CPU 15.6 httpd [www.researcher.se] [/feed/atom/]
Mvh
Jack, Supportavdelningen
Oderland Webbhotell AB
www.oderland.com

Jag får inte det till 53 %… och det hela verkar rätt underligt.

FYI

Alltså. Jag skiter i om någon skapat en anti-modeblogg. Eller har ett företag som jobbar inom independent fashion retail. Spam är spam. Kommentera postningar så kommer jag antagligen kolla var er URL leder. Men om ni vill göra reklam – ta kontakt med mig så kan vi göra upp om ett pris.

I don’t give a damn if someone have created an anti-fashion blog. Or have a company working in independent fashion retail. It’s spam no matter what. Comment in normal manner and I probably will check where your URL aim. But if you want to advertise – contact me and we will make a deal.

Ny byrå för Sony Ericsson

SonyEricsson har, trots sina lysande nya reklamfilmer, valt att låta en konflikt med sin byrå BBH gå så långt att de nu söker ny reklambyrå. Bakgrunden är att SE utan att meddela sin byrå har jobbat med strategerna på Wolff-Olins för att ta fram en ny varumärkesstrategi. När BBH fick reda på det surnade de helt förståeligt till. Läs storyn: Why BBH said farewell to Sony (via Beta Alfa 2.0)

Värt smärtan

Jag börjar antagligen bli gammal men jag tycker inte att nya sajten för Young Guns-tävlingen är speciellt kul. Snyggt gjort jodå och undersökningen är rätt ok men efter förra årets kritik kanske man borde tagit sig en ytterligare funderare. Men istället har Saatchi & Saatchi Auckland gjort tvärtom.

Men jag är närmare döden än vaggan – vad tycker ni? Kolla in Worth the Pain. Du kan läsa mer om hela kampanjen på Campaign Brief Blog

Och nu blir det reklamfilm 13

Från American Taskforce on Obesity en synnerligen minimalistisk och märklig spot. (via Advertising for peanuts)

Mest äcklig. Typisk PS-reklam. Head.

En lång. Underlig med mycket mycket innehåll. Land Rovers Go Beyond. (via Room 116)

“Let’s call Apeldoorn”. Se det holländska försäkringsbolaget Centraal Beheer (som vanligtvis kallas Apeldoorn som är staden där de har sitt säte): TV-spots via Coolz0r

En BBH-viral för Smirnoff. (via The Hidden Persuader)

Fullkomligt lysande! Aristons Washing World (via advertising for peanuts)

Parti(sk) propaganda

Aftonbladet har trummat ihop Ernst Billgren med Ann Ystén, Lennart Claesson och Martin Lundgren från DDB Sthlm ((Lite udda att bara välja personer från en enda (reklam)byrå och att sedan kalla dem “PR-experter”.))

null

Enligt denna illustra jury så vinner Miljöpartiets affisch. Skönast är deras kommentarer till kd:s affisch:

Ernst Billgren:

Det här är ungefär som bilhandlarfilosofin. Skulle du köpa en begagnad bil av denne man? Bygger på person. Och funkar om man ska rösta på en Kennedy.

Pr-experterna:

De har alltid haft Alf, nu var de väl tvingade till något annat. Vill verka trygghetsskapande, titta rakt in i ögonen. Lite Fonuskänsla, kunde lika gärna varit reklam för en begravningsbyrå.

(Aftonbladet)

Själv tycker jag att de är rätt trista allihop. Det är väl tyvärr så att reklam i samband med ett val handlar om att köpa så mycket media som möjligt – inte att skapa så bra kampanjer som möjligt.

Tesco fimpar påsarna

Engelska Tesco väljer att i naturens och den politiska korrekthetens namn att minska användandet av plastkassar. Detta genom att ge kunderna bonus om de antingen klarar sig utan sådana eller tar med begagnade – oavsett vad det står på dem. (Supermarket / Market)

Knappast smart. Plastkassar slutar visserligen oftast som sopor men är ändå en plats där en logotyp “lever” längst. Tesco är visserligen tillräckligt stora, och kända, för att kunna leva utan det men jag skulle knappast föreslå en liknande idé till ett mindre företag.

Slut på Telenorsåporna

Nu förstår jag varför det rullar en massa av de gamla Telenor-spotsen: Telenor har valt Garbergs och ger lilla byrån Voice foten. Strategin bygger på ett antal steg där Voice fått vara med i det första. Efter en pitchomgång har Garbergs nu fått möjligheten att styra upp hur Telenor ska marknadsföra varumärkets innehåll. Uppenbarligen väljer företaget att, till skillnad mot andra telekomföretag, mer jobba att förklara varför befintliga kunder valt rätt operatör istället för en konstant nyanskaffning av kunder. Och de kommer att fortsätta satsa hårt på TV-reklam. (N24.se)

Verklighetsfrämmande förslag om reklamregler

Konsumentföreningen i Stockholm vill ytterligare skärpa marknadsföringsreglerna runt skönhetsmedel och siktar speciellt in sig på hudkrämsegmentet.

Att göra ett medvetet val och jämföra en produkts effekt med en annan, med utgångspunkt från marknadsföringen är snudd på omöjligt. Ska jag välja krämen som gör mig ”Nästan som nylyft och tydligt föryngrad”, den som lovar ”Bli år yngre.7 x snabbare”, eller ska jag köpa den som ger ”Synlig minskning av rynkor, upp till 64 % frågar Louise Ungerth. Det är svårt för en konsument att avgöra om krämen har effekt och man kan inte som företag gör hänvisa till effektstudier i provrör. De har inget med verkligheten att göra.

Deras förslag är långtgående:

  • Dubbeltestning gentemot placebo respektive krämbas.
  • Oberoende certifierings- eller standardiseringssystem
  • Grundligga tester på biverkningar och dessa, liksom eventuella restriktioner, ska klart och tydligt anges på förpackningen.
  • Konsumenter ska enkelt få tillgång till allt bakgrundsmaterial för testerna.
  • Läkemedelsverket ska avsätta medel för att kontinuerligt granska marknadsföringen av dessa krämer.

(Newsdesk)

Vi jobbar mycket med just hudvård. Apoteket har strikta krav på vad man får säga och skriva. Liksom Läkemedelsverket. Konsumentföreningens förslag är oerhört långtgående, nästintill vansinniga. Deras förslag argumenterar för en situation där hudvårdsprodukter testas och kontrolleras på samma sätt som läkemedel. Detta samtidigt som naturläkemedel får en mycket enklare kontroll och får marknadsföras på ett mindre restriktivt sätt. Hela pressmeddelandet känns verklighetsfrånvänt. Det kanske mest vansinniga är förslaget att allt material om testerna ska lämnas ut till vem som helst, inklusive interna testresultat. Det är något som inte ens de stora läkemedelsföretagen behöver göra och det är ett rent fientligt förslag. Det innebär att alla konkurrenter kan hålla total koll på varandra och stjäla idéer, formuleringar och analysera ett företags kompetens.

Läs en artikel om det på di.se

Utan en sträng på stan

HiFi-klubben tänker göra lite gerilla-reklam i Stockholm, genom att låta musiker spela musik med dålig utrustning. Eller snarare med utrustning som inte är fullständig. Och då söker de musiker via Arbetsförmedlingen. bisonblog citerar ur deras platsannons:

Utanför en stortavla finns du på plats under särskilda överenskomna tider. Här spelar eller sjunger du en sång MEN det låter inte särskilt bra, dvs Bad Sound temat. Det är dock inte pga dig som det inte låter bra, utan gitarren du spelar på kanske saknar en sträng eller två. Om du valt att sjunga sången, så kanske kareokemaskinen är av sämsta tänkbara kvalitet.

Tanken var nog god men hallå: hur många kommer förstå att det faktiskt är reklam för musikutrustning och inte bara ännu en av alla dessa “vilja-men-inte-kunna”-gatumusikanter som är strösslade på alla tänkbara gågator? Om de verkligen skulle göra det riktigt – och faktiskt ha en “ren” koppling till sina produkter – borde de ställa upp DJ:s med dålig vinylnål, skitiga CD-skivor och spruckna högtalare (eller rakt av kassa dylika). Helt enkelt ett sunkigt soundsystem. Då vore de hemma. Då fanns det någon sorts bäring på deras kampanjtagline: “Bad sound kills good music”.

Som gammal musiker så undrar jag hur de tänkt när man i platsannonsen skriver: “Målgruppen ska höra att du är en duktig artist, men tydligt höra att det låter inte bra.” Say what?

Politiken och reklamen [uppdaterad]

Jonas skriver en bra postning om reklam på sin blogg PromeMorian med anledning av Dagens Medias siffror över vad riksdagens politiker tycker om reklam och vad de vill använda lagstiftningen till: minska andelen reklam i stort, bland annat genom att minska de offentliga medieköpen, och hela sextio procent vill “begränsa reklamens uttrycksformer” – dvs. styra innehållet mycket hårdare.

Jonas själv menar att det är en farlig väg att gå:

Reklam är kommersiella budskap, men bör omfattas av samma yttrandefrihet som annat material. Denna uppfattning delas dock inte av alla. Till Ekot säger exempelvis vänsterpartisten Siv Holma att “Det är ju en balansgång men när det gäller vissa saker så måste man ändå kunna få det överordnat yttrandefriheten”. Själv tycker jag att detta tyder på en skrämmande insiktslöshet om yttrandefrihetens betydelse.

Han menar att det vore bättre att arbeta för Bättre reklam, snarare än en censorisk (och synnerligen världsfrånvänd) vision om Ingen Reklam. Exempelvis på det sätt som Opinionsbildning.se föreslår.

Det är ingen större hemlighet att jag ofta drar en lans för bättre reklam. Och åter är frågan: är det politikens eller reklamens fel att så många politiker verkar mena att yttrandefrihet (och tryckfrihet liksom åsiktsfrihet) är så pass oviktigt att reklam kan få censureras hårdare än allt annat. Idag ser vi problemet av såna åsikter: fler och fler PR-drivna tidningsartiklar, mer och mer köpt redaktionellt utrymme i medlems- och kundtidningar både på papper och digitalt. Ett uttryck skapas: PReklam som på ett helt annat sätt skapar nya utrymmen för marknadsföring. Allt detta skapar en större osäkerhet bland konsumenterna om vem man kan lita på. Samtidigt ökar det på den “reklamtrötthet” som ofta omtalas. Som säkert skapats av allt för mycket (dålig) reklam.

Ett problem med en sån här undersökning är politikernas dåliga insikt alternativt ignorans mot att separera olika sorters reklam. Den stora mängd DR som ofta inte håller den högsta kreativa höjden är självklart ett problem. Men är det bara vårt (reklambranschens) fel? Inte nödvändigtvis. Vi får uppdrag att göra reklam. Vi söker den högsta effekten av vår marknadsföring. Om politiken väljer att kväva den reklam som direkt visar att det handlar om reklam så kommer branschen att välja nya sätt att nå konsumenten/målgruppen. Är det bättre?

Även Aftonbladet har plockat upp frågan. Och skönt att läsa Reklamförbundets nya ordförandes uttalande. Och att vi fått en rapp journalist på posten:

Vi vill också ha bort den dåliga reklamen, men att politikerna ska lägga sig i hur den utformas är helt fel. Vi tror mer på självsanering. Konsumenterna är ju smarta, om någon går över gränsen så säljs inte produkten.

Det är just den här saken som verkar vara svårast för vissa politiker att förstå: att konsumenten styr reklamen. För många av svenska politiker är kvar i ett paternalistiskt tänkande om sina väljare – att politikern vet bättre än dem. Att det är politikernas viktigaste jobb att skydda sina väljare från sig själva. Att reklamare som är intresserade av att överleva i konkurrensen skulle välja att göra reklam som inte fungerar, medvetet? Det är, för att citera Penn & Teller, “bullshit”.

Frugan på kreditkortet?

Svenska Coop har valt att låta sina kunder skaffa sig mer personliga kort genom att man som Med Mera-kundkortsinnehavare kan välja vilken bild man vill ha på framsidan. (Supermarket / Market)

Idén är inte ny, enligt amerikanska samlare av kreditkort. Redan på sjuttiotalet gjordes vissa försök men det blev aldrig någon succé. Idag börjar fler och fler företag att erbjuda personligt formgivna kreditkort – en del av den customizing-trend som börjar att växa sig oerhört stark – något som också Niki Manby, en av cheferna för VISAs produktutveckling, påpekar:

“There is demand for personalization. Now, consumers have lots of choices.”

(USAToday)

Tidigare postningar om mass customization och produktpersonifiering:
Mass customization
Individuell design

Ett brinnande intresse för brands

Fredrik på Bisonblog har varit på resande fot och i London hittat Museum of Brands, Packaging and Advertising. Onekligen ett spännande resmål för varumärkesnördar som en annan. Läs hans korta intervju med en av museets (icke namngivna) eldsjälar: bisonblog: Museum of brands, packaging and advertising i Notting Hill.

Själv sitter jag och försöker att få ihop en kort copy som ska förklara Helmut Krones storhet.

Vad hette h*n nu igen?

Manolo hjälper oss inte bara med rätt stil utan ger också såna som mig hjälp att komma ihåg namn. Jag har ett extremt ansiktsminne men tyvärr hänger det inte samman med att komma ihåg namn. Vilket ju knappast är någon hit när man jobbar som konsult.

1. Länka ihop namnet med något. Heter personen samma sak som någon annan du känner? Påminner namnet om någon plats eller något annat? Ju fler länkar desto bättre är dina chanser att minnas.

2. Visualisera länkarna. Försök att se personen med samma namn framför dig, eller platsen du blev påmind om.
För att komma ihåg namnet Rachel Stevens, visualiserade jag Rachel i Vänner och Stevie Wonder. Tyvärr har jag dock inte träffat Rachel Stevens utan det var nån låt jag hörde.

3. Försök rimma namnet på något. Kjell – Cykelställ eller vad som helst. Huvudsaken är att du kommer ihåg.

4. Kom ihåg första bokstaven i namnet. Det är ofta en nyckel för att komma ihåg resten.

5. Öva. Att minnas är en färdighet som man kan öva upp.

(Manolo.se)

Tatuerad reklam. På riktigt.

Det var väntat – nån får för sig att fortsätta idéerna om att sälja en hel hemsida eller att använda kroppen som reklampelare: och väljer att köra livstidsannonsering. Och de har höga förväntningar:

De är skyhöga. Vi tror stenhårt på det här. Det har varit ett väldigt stort intresse med en hatkärlek från besökarna på sidan. En dag hade vi 14 000 besökare.

(Aftonbladet).

Jag är ledsen men jag tvivlar på att någon seriös köpare är beredd att hosta upp sju lapp per kvadratcentimeter och ha sin logo tatuerad för evigt på en person.