…men en så trevlig fest kan till och med få mig att glömma bort det här med mobilbloggande.
Däremot bambusade jag iväg en hel del:
Intervju med F&Bs VD, Erik Sollenberg. Onekligen besviken över gårdagens urusla uttag på Guldägget…
Simon stod bättre under intervjun med Anna Romson och utdelningen av B2C och O2C. Liksom schysst tagning av en av magiuppvisningarna.
| Man sitter lite illa… Ser inte magiuppträdandet. Får man gå och röka istället? |
Och självklart kommer jag att liverapportera så mycket som möjligt. Dels kommer jag att mobilblogga här på Researcher, dels kommer både jag och SB Media att bambusa tillställningen: min kanal, SB Medias kanal, liksom att bilderna jag tar kommer ligga på min Flickr ASAP. Jag gissar att jag också kommer att använda “lifestreamen” Jaiku.
Polopoly har blivit uppköpta av företaget Atex. Samtidigt releasade de sin nya version. Vad är det då? Well, det är det CMS som rätt många dagstidningar använder för att köra sina webbar. Många är mycket kritiska mot systemet, och det finns idag ett otal andra sätt att göra det på. Moonhouse/Månhus aka David Hall var på releaseminglet, och skickade jaikuinlägg under tiden som sedan diskuterades av andra. Ungefär som de flesta av oss som lever sociala webben numera gör.
Det kom snabbt ett mail från Polopolys Gustaf Sahlman, som är VD för företaget. Kritik får uppenbarligen inte ges. I varje fall så väljer då denne att vara raljerande i sitt mail till en kritisk person.
Hoppas att du inte fått alltför stora mentala ärr av denna tortyrupplevelse.
Alltså. Gustaf har fått några saker om bakfoten:
Det är egentligen ganska enkelt: den enda gång som ett företag faktiskt äger sitt varumärke är i PRV-sammanhang. I alla andra sammanhang sker förändringen mot att man som företag endast är delägare till sitt varumärke. De andra delägarna är alla som kan tycka något om detsamma. Att välja att raljera mot en kritiker som de facto har ett antal intressanta inlägg är att rakt av visa att man inte förstår detta. Så man får väl helt enkelt hoppas att Atex förstår det bättre, och att Gustaf på Polopoly lär sig något om de sociala nätverken.
Uppdatering: Jag har fått veta lite mer om fortsatt brevväxling och det fascinerar mig att personer som säger sig arbeta med den nya webben har så analoga värderingar. Mitt inlägg tar sin utgångspunkt i den diskussion som skett mellan David och Gustaf men för sedan en synnerligen allmängiltig, och progressiv, diskussion om kritik och hur ett varumärke kan bemöta det. Tyvärr går detta över huvudet på ett antal kommentatorer, däribland Gustaf Sahlman. Enkelt: jag tyckte det var ett dumt sätt att bemöta en person som David. Men det är inte bara Gustaf Sahlman och Polopoly som gör det utan det sker överallt. Seth Godin skriver om det i den analoga världen och påpekar helt enkelt att om en restaurang har olika sorters bord – se till att inte ha några “dåliga” bord:
Hence the marketing dilemma: who should get your best effort? Should it be the new customer who you just might be able to convert into a long-term customer? Or should it be the loyal customer who is already valuable?
Sorry, but the answer is this: you can’t have a bad table.
No one wants to settle for the bad table, your worst salesperson, your second-rate items. Not the new customers and not the loyal ones…
[…]
Treat different people differently. But don’t treat anyone worse.
Men det är jag som bloggar.
Dags för Guldägget. Researchers inbäddade reporter sitter på plats med sin mobiltelefon (hon har väl tänkt sig ta med några ägg hem också). För kampanjerna se nomineringarna.
Först ut. Guldäggsplaketten: Alkoholkommitén och Le Bureau.
Stay tuned. Uppdaterar postningen under kvällen. Instant kommer det dyka upp i mitt jaikuflöde.
DR: Guld till Ester för Forum, bokförlaget. Kul! Goss fick silver för Göteborgs Räddningsmission. Grattis!
Print: Guld till DDB för McDonald’s Sill och nubbe-kampanjen.
Media: Guld till King för Ving (tack Björn Mellstrand…).
Radio: Guld till Alkoholkommitén och Le Bureau.
Internet: Guld till Farfar och Diesel Heidies 15 mb of fame. Som också tog ett silver för Björn Borg-kampanjen. Antar att Matias är nöjd.
PR. Max hamburgare vann PR-priset. Faktiskt enda PR-byrån som var nominerade: GCI Stockholm. Läs hur juryns ordförande tänker runt det faktum att PR-priset hade flest reklambyråer som nominerade.
Utomhus: Guld till McDonald’s Servetthållare, byrå DDB Stockholm (storslam i år?). Priset utdelat av Leon Nordin. Bara en sån sak.
Falken tog en snabb visit på Guldägget och bambusar såklart.
Guldskrift vanns av Berghs School of Communication.
Reklamfilm: Oddset The Stick. Byrå WatersWidgrenTBWA. Silver till SAABs Release Me.
Design: Guldägg till Stockholm International Jazz & Blues Festival av Garbergs.
Slutligen. Integrerad reklam: Försvarsmaktens rekryteringskampanj gjord av DDB Stockholm.
Man kan se att DDB Stockholm gjorde storslam. Och knappast var det speciellt oväntade vinster. Kreativt? Jag vet inte. Att F&B uppenbarligen inte fallit jurysarna på läppen är ett faktum.
Stort tack till Ulrika Good från Goss som hållit mig a jour.
Uppdatering: Bloggen Veckans Rester har åsikter om pristagarna. Resumé gör en lång intervju med “Laxen” och en historisk exposé för DDB Stockholms liv. Dagens Media kör webbfilm.
Nome Anders Norman från Remotion Design ger Guldägget en dagssedel utifrån att effekten av reklam inte bedöms. Jag tycker han är snett ute. Jag tror att det behövs en tävling i kreativ reklam. Som inte bedöms utifrån nödvändig effekt utan snarare kan vara en inspiration till att ta några ytterligare kliv i att göra något bra. För att återkoppla till postningen om Jonassons åsikter så är Nome en sån person som faktiskt skrämmer byråer att bara göra saker by the book. För effekt är alltid en benchmarking efteråt: när du ska göra något nytt så får man lov att använda tidigare kampanjers effektmätningar. Problemet är helt enkelt att om du har en unik idé med en nyskapande kreativ höjd så har du ingen effektmätning att benchmarka mot: det som aldrig gjorts kan inte benchmarkas. Istället blir det att man väljer en fegare väg, eftersom den kan bevisas genom effektmätning. Det är en imploderande strategi – allt kommer bli mer likriktad, mindre intressant och utvecklingen av det kreativa uttrycket sker inte. Att försöka få Guldägget till att även låta effekten bli en del av bedömningskriterierna gör också att tävlingarna blir mer likriktade: effekt prisas redan i 100Wattaren. Det känns som usel kritik helt enkelt. Lite raljant researchad med enkla Googleslagningar.
Uppdatering: Maria har bloggat från galan. Bland annat en spännande närrapport från Leons prisutdelning och hur förryckt glada DDB-gänget var. åkestam.holst visar vilken tävling som faktiskt är viktigast: Guldbollen. En händelse som också Maria toppar med. Tyngden av eventet visar exempelvis DDB-Johans uttalande:
Jag trodde man skulle kunna åka dit och mingla lite, men fick åka hem på en gång, det var ingen som ville småprata där
Gillar WatersWidgrenTBWAs förklaring till silvret:
finalen mellan Waters Widgren TBWA och F&B, och Forsman tog hem vinsten.
– Skulle inte vilja säga att de vann, det var så att vi vann alla matcher utom den sista, sade Calle Dalin på Waters Widgren.
Uppdatering: Ulrika hade med sig kameran.
… total bambusing-frenzy på Mobilkompostgalan.
Plan Sveriges officiella (som Falken kör) med massor av intervjuer.
Constak
Jonny (vd Bambuser).
Adam Tensta livesänder sin konsert från galan.
JMW fyller fem år idag och Brit bambusar den lilla festen.
Bröderna Schulmans nya sajt 1000apor.se ska vara en väldigt “transparent” sida där de kopplar ihop ny teknik (GPS+sms etc ((Varför inte Bambuser kan man fråga sig)).) med tanken runt filmen Truman Show och Big Brother fast utan Rosing och huset. Problemet är att det inte handlar om transparens utan om att kapitalisera på människans hyeneliknande nyfikenhet och sökande efter det där som man egentligen inte vill se.
Transparens handlar inte om att visa allt utan att visa mer. Transparens handlar mer om autencitet även i de digitala relationerna. Det handlar om ärlighet och att låta saker som inte behöver vara hemliga inte vara det. Problemet är att det lätt översätts med en sorts öppenhetsfascism, där voyuerismen upphöjs till god moral. Det är något som ingen tjänar på.
Intressant är också att Aftonbladet menar att samarbetet mellan Schulmanbröderna och tidningen kommer att nyskapa innehållet i printeditionen.
Det blir helt nyskapande och är en spännande utveckling av papperstidningen
Varför det? Är det någon i Schulmanmålgruppen som läser printversionen? Om inte sajten är mycket gammalmodig så kommer den antagligen bygga på realtidsupplevelser, filmklipp och annat som inte är översättningsbart till print. ((För ytterligare analyser och tankar runt old media och new media, läs SameSameButDifferent som jag skriver tillsammans med Sofia Mirjamsdotter aka Mymlan))
Update: Sofia har skrivit om Schulmans, Aftonbladet och transparensen.
Hittade en gammal IW-artikel ((faktiskt så läste jag den i printversion först)) om Dan Saffer på Adaptive Path där han bland annat försöker vända på designbegreppet: att istället för att starta i mekaniken starta i estetiken när man skapar en tjänst. Om användarupplevelsen går från Mekanik, som skapar Dynamik vilket i sin tur föder Estetik så är det i slutpunkten som själva designprocessen ska börja, enligt Saffer. Helt enkelt för att förstå slutpunkten i relationen mellan en tjänst (eller en produkt) och utgå från den istället för att börja i mekaniken. Enligt Saffer så är det just så som exempelvis Apples designarbete fungerar.
I idealfallet ska man upptäcka vad man uppfunnit i slutet av designprocessen. Man borde utbrista “oj, det här blev en mobiltelefon”…
Det är en rätt intressant tanke även när det handlar om att skapa sociala medie-tjänster, och i sin tur marknadsföringen i digitala relationsnätverk ((försöker hitta ett bra ord som beskriver webb2.0/sociala medier utifrån dess funktion för användaren snarare än dess “mekanik”)).
Alltför många tjänster börjar som en idé – men sällan en idé om vad användaren emotionellt ska känna för tjänsten utan snarare som idén “detta ska vara en tjänst för fotouppladdning med möjlighet att prenumerera på varandra foton”. Det är snarare en sorts mashup av tekniska möjligheter som skapar tjänster istället för en tjänst som bygger på användarens upplevelse och relation till sig själv och andra. Det är en sak som jag ibland oroar mig över, när jag ser den oerhörda utveckling av olika tjänster på nätet: idag verkar utvecklare snarare tänka “Jag ska skapa ett Facebook” eller “Det här ska vara ett sorts Flickr” istället för att skapa en tjänst för att få användarna att känna “den här tjänsten gillar jag, den känns ‘jag’…”. Det har inneburit att det är ett sorts Klonernas Krig idag. Och ingenstans är det så uppenbart att den som är först och störst faktiskt vinner som när det gäller tjänster inom sociala webben.
Om jag utgår från de diskussioner som förts inom sociala media-sfären, och där ett av de starkaste behoven är riktigt bra “mashuptjänster” och när jag utgår från de tankar jag fört fram runt digital immigrants/digital natives-teoremet och vad nästa killer app antagligen kommer att vara så börjar en bild växa fram av en tjänst som faktiskt i princip är tom. Eller snarare: den är användarskapad. Fullt ut. Modulärt uppbyggd, men där modulerna bestäms fullständigt av användaren, där möjligheterna att göra sin egen mashup är större än begränsningarna. Där man visar upp sig – inte ett av tjänstens begränsningar “nästan-sig”.
För en av de starkaste idéerna bakom Facebook och Myspace, som antagligen gjort dem så pass framgångsrika är den modulära uppbyggnaden. Svagheterna ligger i likriktningen, att känslan inte fullt ut får styra. I båda finns ett stort antal möjliga moduler att välja, för att samla sin information, för att dela med sig och på andra sätt interagera eller förnöja sig själv. Men modulerna är många gånger inte tillräckligt modifierbara för att bli fullt ut individuella bitar av en användares personlighet. På samma sätt kan man fundera över varför mitt “hem” måste se ut ungefär som alla andras “hem” (även om Myspace”hemmet” kan se relativt individuellt ut). Det är inte varumärkandet av en tjänst som är intressantast för användaren i slutänden utan relationerna och det personliga uttrycket.
Frågan som inställer sig är: blir det inte fullkomligt kaotiskt? Jo, självklart. Det är den “fara” som alltid finns om man släpper människor fria. Det kan bli fullkomligt kaos. Samtidigt innebär det möjligheter för kapitalisering: alla kommer inte vilja skapa sina egna “widgets”-moduler. Man kommer att vilja visa sina favoritvarumärken eftersom de är en del av livet. Nån kommer vilja göra hela sidan som sin favoritmobiltelefon – och att den går att styra via en sån. Se till att allt går att styra med vilken styrenhet som helst – om någon får för sig att styra med en gamepad: varför inte? Ge dem möjigheten till det. Kapitalisera via att låta varumärken branda moduler, erbjud färdiga moduler men låt samma modulära möjligheter vara fria för vem som helst att utveckla.
Det hela finns idag. Open Social och hela API-utvecklingen ger möjligheten. Frågan är vem som vågar att inte göra ett nytt Facebook eller ett nytt Myspace utan istället låter det positivt disruptiva i individualiteten skapa tjänsten. En i grunden fullkomligt innehållslös tjänst. Där användaren helt enkelt skapar sin egen tjänst. Utifrån sin egen känsla för relationerna, innehållet och behoven. Där känslan för produkten är viktigare än mekaniken bakom den.
(Någon kommer kanske fundera över om det här inte är mycket Boo.com över det hela. Och visst – kan det vara. Fördelen med Boo.com, förutom att det lärde naiva riskkapitalister en läxa, var ändå att det skapades utifrån en idé som var för tidig, för galen – men som idag faktiskt är förverkligad många gånger om. Vilket innebär att pengarna ändå inte var bortkastade.)
Här finns kursdokumentationen för kurserna som jag tillsammans med JMW (inte försent att anmäla sig till de kommande):
Har rensat i bloggrullen. Nån som saknar sig i den?
En av de saker som gör att jag och andra faktiskt mindre frekvent skriver bloggposter är de möjligheter till ett ständigt pågående samtal som sker. Detta på de olika microbloggingsajter som finns att tillgå idag. Det hela bygger på en metaforik om ett sorts digitalt cafébord, eller ett stort krogbord ((samtidigt som jag skriver det här så hittar jag via Daytonabloggen en liknande metaforik hos Jyri och en mer Facebookkritisk metafor hos Mindpark) vilket är ett ytterligare bevis på Wisdom of the crowd-teoremet – och att detta har en sorts intensifierad möjlighet genom hyperlänkning, pingning etc då allt kan kopplas ihop)). Överallt pågår ett antal olika samtal där jag som individ kan hoppa in och ur enkelt. Man sitter självklart med sina egna vänner och lyssnar mest på dem, men via samtalen de för med sina vänner hittar man nya samtal att delta i. Och nya kontakter.
På Jaiku, vars funktionalitet när det handlar om kommentarer vida överstiger andra liknande tjänster, är det markant. Bara under det senaste dygnet har jag kunnat delta, eller bara lyssna på, samtal om mobiltelefoner, Tim Ferris tankar om fyratimmarsvecka, Skolverkets riktlinjer för sexualundervisning, en spinoffdiskussion om Björns plötsliga hat mot Crumplerväskor liksom vet att en vän är uppe med sin baby, en annan är ute på båtklubben för att fixa inför säsongen eller att min vän Wass är på spinning. Från högt till lågt, precis som livet i stort.
När det gäller sociala medier pratar vi om ett antal nyckelord och just i relationsdelen kan man säga att orden närvaro (presence), relevans och ärlighet (transparens) är viktiga. Det som microbloggandet, och de ytterligare möjligheter som finns i att inkorporera andra delar av ens digitala livsflöde, gett är en ytterligare dimension av relationsskapandet och -uppehållandet av nya och gamla relationer. Det är ett ständigt pågående samtal där kunskapsinhämtningen bygger på ett förädlande av idéer.
I grunden är en av de svåra frågorna för sociala medietjänster att hitta ett sätt att kapitalisera på och hitta nytta för de företag som kan komma att använda tjänsterna och även betala för dem. Hittills är det ett traditionellt marknadsföringsperspektiv som rått, när det kommer till diskussionen om kapitalisering av tjänsterna. Men lägger till insikten om att det är ett samtal som pågår på dessa arenor, mellan individer, vilket kan ge helt andra möjligheter för nytta hos företagen. Istället för att bara leta efter möjligheterna för marknadsföring: det som i mångt och mycket är det sista stadiet i en varumärke/konsumentrelation behöver man se det som möjligheten till ett icke-intrusivt lyssnande, ett sätt att uppehålla en konstant omvärldsbevakning och få mängder med ren data för behovsanalyser från de konsumentgrupper man vill veta mer om. Det kan också användas som en relationell fokusgrupp, där det hela är unbiased genom att själva “undersökningssituationen” inte är syntetisk (läs Dans serie om undersökningar och om att testa idéer). Genom att använda de sociala medierna till det som de faktiskt är bra på: relationer, närvaro och ärlighet så kan man sedan hitta olika kommunikationskanaler – såväl inom sociala medier som i andra media – för marknadsföringen.
På samma sätt kan man se att det ständiga samtalet, över det digitala cafébordet, kan vara en viktig del i företagens interna sammanhang. Att använda en Twitterkanal eller Jaikukanal, tillsammans med wikisajter och delade kalendrar och adressböcker liksom social bookmarking skapar oerhörda styrkor i ett företag. Det är något som många sociala nätverkstjänster inte ännu förstått: att genom skalbarhet så kan man skapa kapitalisering av tjänsten genom att sälja den till intranät och extranät hos företag.
Som ni redan läst så söker Heimer & Company en copywriter. Än så länge har vi inte hittat någon. Så sök om du gillar reklam och vill vara med och bygga vidare på det som byrån är: en strategisk kreativ byrå med ett rejält driv och på väg att bli något riktigt intressant.
Dock ser det ut som om vi måste ringa Copyakuten den andra april.
Charlene Li från Forrester gör en intressant metaforisk prognos för framtidens sociala medier:
Future social networks[…] “will be like air. They will be anywhere and everywhere we need and want them to be.”
Detta i en oerhört insiktsfull och intressant The Economist-artikel som adresserar ett antal svårigheter med att lyckas att kapitalisera på sociala medier. Det är ett stort problem som ännu finns att adressera.
Efter att också diskuterat Beacon och “walled garden”-teoremet så gör man en intressant vinkling: att framtidens sociala medier bygger på ett välbeprövat format, en gammal applikationsform: emailen. Åtminstone enligt David Ascher, från Mozillas Thunderbird:
That is because the extended in-box contains invaluable and dynamically updated information about human connections. On Facebook, a social graph notoriously deteriorates after the initial thrill of finding old friends from school wears off. By contrast, an e-mail account has access to the entire address book and can infer information from the frequency and intensity of contact as it occurs.
Det finns egentligen både ett “jajustdet” och ett “näe”. För logiken är det inte fel på: logistiken finns där. Möjligheten att vidareutveckla mailen har Google försökt genom att närma Gmail med andra tjänster. De flesta mailapplikationer har idag lagt till RSS-funktionalitet osv. Och visst är kan det hela utvecklas till sociala nätverk. Och de flesta sociala medier har valt att låta användare leta vidare efter nya kontakter genom att använda de öppna och semi-öppna API som emailtjänster använder. Problemet är att man då har en rejält snäv syn på sociala medier. Det som gett Facebook sin framgång är ändå de olika applikationer som finns: även om många dissar pokes och annat så är det många som använder det som en kul grej, rekreation och ett ytterligare sätt att hantera sina relationer. En sån sak som faktiskt ger ett större värde än att endast handla om själva kontakten. Det är lätt att tänka att ett socialt nätverk handlar om de enskilda kontakterna, men tittar man på vad det mycket handlar om så är det relationer. Något som är bra mycket mer komplext än endast kontakter.
Och det är just i detta som kapitaliseringen finns. Sociala nätverk handlar om att bygga relationer, inte kontakter. Det innebär att där finns starka incitament för att som varumärke faktiskt delta – incitamentet spelar varumärkens behov rakt i händerna. Det är kanske det allra starkaste säljargumentet och erbjudandet – det som behövs är vettiga paketteringar för hur dessa relationer kan användas för ett varumärke. Framförallt handlar det om att kunna erbjuda ett icke-intrusivt möte med rätt konsumenter. Där båda parter har en ömsesidig makt över den spirande relationen mellan dem, nyfikenheten och trevandet som kan bära mot en stark och livaktig relation – precis som när man blir vänner. Och jag tror inte att det räcker med att utveckla mailapplikationerna till en mashup mellan IM, rss och mailen.
Om vi förut hade “lägereldarna” – samma tittande och möjligheten att diskutera det med sina vänner så är problemet med ett disruptivt medielandskap att det här inte finns. Samtidigt kan man då tänka att hubbar, och filtreringar i form av endorsements kommer att fungera i samma stil: man följer sina vänners mediekonsumtion för att kunna diskutera det sedan.
Precis som jag påpekade i min dragning på Facebook Garage så är geotaggning nästa stora grej. Och även om Jaiku till viss del implementerat det i sin mobilapplikation (för mig fungerar det bara i Stockholm och Uppsala) så har nu Bambuser skapat det fullt ut. Visst – automatiskt kräver det fortfarande ett ganska omständigt handhavande för att få det att fungera men man inser hur häftigt det faktiskt är när det finns ute.
Men vad ska det vara bra till? Dels kan jag se att det lyfter möjligheterna till att analogt kunna mötas. Ser man att Kalle är i närheten så varför inte gå in på chatten och bjuda in Kalle på en fika? Men också för företag – om man exempelvis utrustar sina ambassadörer med bambuser och låter dem geotaggas så kan kunden som ser det, sitter och ställer frågor om produkten etc. också se var det ligger. Alltså blir det också en del av kundens spatiala medvetande. För räddningstjänst och liknande finns det en massa möjligheter att direkt kunna pinpointa var den nödställde finns samtidigt som den som sitter vid datorn kan se och ge tips om hur man bäst ska klara sig (eller den som har gjort sig illa) och på ett helt annat sätt få en överblick av situationen.
Everything will be social media. And it is happening right now. The consolidation of blogging and of the communitybased social media is now. The fact that media for the moment is trying to understand how to re-act on this disruptive landscape and the statistics showing that the big eruption of new user on Facebook and Myspace is over is proof that the social media is getting into it’s adolescence. Corporate blogging, interaction between the web and the mobile. It’s not the future. It’s a now.
So what is around the corner?
V-logging: the true democratization of the social media. Everyone can have their say. Even if you’re not the writing kind of person. And it is on the verge to be truly social with the mobile versions and the reciprocality when streaming live. As Bambuser.
More social than media. Look at the utilization of Jaiku for the past months, or Twitter. Look at the bambusingfrenzy that aren’t just to show off but eagerness to be social. In an non-anonymous way that wasn’t there for say six months ago. Sidewinder: the death of nicknames. We want to be IRL, be ourselves even in our digital life.
The lifestream. It’s already here but how many do really use it even among us early adopters? Th next thing might be not trying to find out the new thing that specifies in a web 2.0 app or service but giving away the nothingness. A simple handler of digital footprints, a mashup without nothing more to do than to let people collect their lifestream and let everyone or the ones of the user’s choice follow it? Yes, I said simple. To handle.
Tagging everything, tagging is everything. Everything must be tagged. User defined tagged content will make the cloud complete since it’s not only the facts of the contence that are searchable but the understanding of the content – the user-defined tags – that do give another perspective on the content.
Geotagging. I know what, I know when – now I want to know where. The possibilities both for the user and his contacts, but also empower the marketing relevance is bigger than the privacy issues. It have to be rather automatic. It have to be opt-in. Then it is the totalization of the social media – the user revolution.
But here is my real thinker. The future thingy that is not an simple addition but something that again will rock the masses.
To look at the future one have to look at the past. And take the human psychology and socio-psychology into the algorithm of futureness. I believe in the theory of digital immigrants vs the digital natives and the metaphor is important when understanding what to come. The digital immigrants aren’t general a age-defined group but probably would it (and the statistics of the net demographics verifies it) be most of us that are born into the early eighties that could be defined as digital immigrants. We have moved into the digital land and also have reminscence of when the internet wasn’t there. The negative immigrants have been forced against their will into it when some of us gladly did explore almost every aspect of it.
And looking at the immigrationprocess in general the immigrant tend to a) search for their countrymen/likeminded b) be nomadic since their roots aren’t in this land. So both negative and positive digital immigrants are also more probable to move on. The life in this new environment is all about exploration and we become digital nomads. If we think that the other place is more fun, safe, supportive, social or if our social sphere has moved on – we do too.
But the digital natives aren’t like us. They are born into this digital land. They aren’t interested in exploring new things just for the sake of exploring. They are digital settlers, they stay where they are and make it a home. It is not a mystery that Facebook seemed to attract a older bunch of people. The young already have their networks. And they will stay there until the critical mass of their networks is moving. Or then they are as homebound that they just start to build a new network in the same place.
So even though many of you won’t believe it I think the next killer app of social media have to be in 3D, to be a virtual world.
The natives are born and raised in the virtual reality of games. They have played everything. For them the gamepad is a more natural way to navigate than the mouse. For them the spatial reality is not only analog but as well digital. But it must be ease of use, open to API:s and to import (and export) your digital footprints and “the cloud”.
The difference between the immigrant and the native is that the native can stay but want to build your world around you. If the place give the opportunities to grow old, to rebuild my place, renovate it and fill it with the things that is “me”. And the virtual world-concept puts you into a digital world that fulfill the basic needs of spatial understanding: we will ask for a room – not a plain two-dimensional hyperlinked page. A basic need of the human psyche.
We want something that are our home – a sort of startpoint and something to come back to. And a place that you can grow older in, and in the meantime you build your network and your lifestream in the place that is your digital home. And the brands that you love will of course be a part of this – and pay for the juice.
Of course with the mobile version to go with but yes – I still believe that we will use laptops in the future :).
No. It’s not Second Life. To complicated and you get nothing for free. But the one that manage to make this app probably will be the next Zuckerberg.
Hela filmen finns nu reviderad:
DuPont försöker fortfarande att jaga människor som använder ordet “teflon”. Nu är det min vän drf som fått ett cease or desistbrev på grund av sin domän teflonminne.se. Det har redan diskuterats här men det är värt att än en gång påpeka: DuPont förlorar stenhårt på det här.
Vad de inte förstår är att deras sökande efter att kontrollera sitt varumärke är meningslöst och slår tillbaka något grymt i slutänden. Istället borde de inse att de lever i en helt ny värld: och den kontroll de tidigare trodde sig ha (vilket redan innan sociala mediernas genomslag och när språkutvecklingen innebar att ord blev generiska) inte fanns då. Och sannerligen inte nu. Det är ett ytterligt analogt sätt att se på varumärken, och framförallt omöjligt i en framtid där så mycket kommer att finnas skrivet, sagt och taggat på nätet. Den aversion de startar mot såväl “riktigt teflon” som mot sitt huvudvarumärke DuPont är knappast värt det. Vidare: jag tvivlar starkt på att Google någonsin skulle se det som negativt att någon säger “att googla” även om de söker på någon annan sökmotor. Men DuPont lever kvar i en gammal brandingvärld. De borde komma på vår kurs om sociala medier så lovar jag att ta en privat genomgång om hur varumärken faktiskt fungerar i en ny disruptiv medievärld. De kan förslagsvis ta med sina immaterialrättsjurister också – de verkar sannerligen behöva en duvning.
Först. Jag har laddat upp ett gäng bilder från gårdagen här. Kolla in bambusingen också. Första delen (den långa) här och slutet på mitt anförande här. Jonny (aka Bambuser-Jonas) gjorde en lite mer bakom-scenen och mingelsväng. 1 (bland annat dissar Annika N95an :)), 2, 3, 4, 5 (MySpace-presentationen), 6 (fr a diskussionen efter Lidnes presentation där det hettade till), 7 (mingelmingel, bland annat intervju med Gitta och Mahesh). Thommie har gjort en del webcaminspelningar (bättre allt förutom att det är rätt stelt :)) från Facebook Garage: 1, 2, 3, 4 (mot slutet börjar min dragning), 5 (slutet av min dragning och frågestunden plus resten).
Det man kan sluta sig till är att det fortfarande finns en stor osäkerhet i hur man ska kunna kapitalisera på sociala medier (och på öppenheten i olika nätverk). Och att det som nu måste diskuteras mer och mer är inte primärt teknik utan faktiskt arbeta med såväl nya som validerade affärsmodeller för att därmed kunna hitta vägar att låta det hela gå in i nästa fas: konsolidering av också de större nätverken inom social media-landskapet. Vidare behövs det helt klart en mer övergripande teoribildning även runt svenska användare och tjänster. Självklart är det inte någon skillnad på vilka teorier som är applicerbara generellt men när det gäller målgruppsanalys och liknande så krävs det mer än att lyssna på amerikanska tänkare. Liksom att vi måste bli bättre på att prata om hur sociala medier kan användas utifrån ett nyttoperspektiv: faktiskt var det egentligen ingen av oss som adresserade den frågan under Facebook Garage (nä, inte jag heller…).
Det som nog slog en del av oss är att det faktiskt är lite synd att Facebook (eller Myspace) får allt ljus på sig. Visst – det är mycket stort men det är samtidigt stort på grund av att det fått mycket PR. Det finns så mycket mer inom de sociala mediernas värld som skulle kunna vara killers. Problemet är också att Myspace och Facebook skapat en animositet som också visar sig hos användarna. Självklart kan det i vissa fall tolkas som lovemarks, att användarna älskar och identifierar sig med “sitt” nätverk men i längden innebär det också en större inlåsning. Lite som kriget mellan mac och windowsanhängare.
För speakers och annat: facebookstockholm.wikispaces.com
Kolla in livestreamarna på Bambuser.com.
Först en sväng om Jonas Nyvall om Myspace. Vad är skillnaden mellan FC och Myspace: what you are vs what you dream of.
The future: mer personlig, mer mobil (portabel) och mer kollaboration. Ett developer galleri har precis öppnat. Developer.Myspace.com. Tre olika API: open social, REST och Action Scripts.
Den finansiella planen för utveckling: 100 % till utvecklarna.
Regionalisering är intressant för Myspace.
Min upplevelse är ändå att MySpace går till att bli mer lik Facebook?
Mattias Östmar har fått ett gig för MySpace :D
—
Intressant koll: jaikunördar har uppenbarligen nästan slutat att använda Facebook.
Brit Stakston från JMW. Ger en bakgrund för både sin och faktiskt en sorts waybackmachine för att minnas att det inte är så länge sedan CD var grejen. Upplever sig som en guide för företag och guida dem genom och från sin skräck för sociala medier: internet är wild west with no moral, brist på kontroll och rädda för negativa kommentarer.
Menar att Facebook har förändrat medvetenheten och insikten hos företag på ett positivt sätt. Men fortfarande är de kulturella skillnaderna stora mellan digital immigrants and digital natives fr a när det gäller transparens. Att många läser ex bloggar och liknande med mycket analoga värderingar och det innebär att det kraschar.
Genom små steg och pushing the limits så kan man få företag att faktiskt bli mer transparenta. Allt handlar om flexibilitet och inte att det finns endast en lösning. Se möjligheten i att medierna är mer nischade än tidigare och hur man ska kunna använda det.
Bringeusaffären kommer upp och utländska studenter är lite förvånade över att det hände i Sverige. Brit gillar inte att han gjorde en sån pudel.
—
Annika Lidne. Förklarar att hon egentligen är rätt neutral när det gäller Facebook men förklarar ändå att hon ska prata om vad som inte är bra. Hon går tillbaka till Walled Garden och AOL som den första av dem. Walled Garden fungerar inte även för Facebook. Inte intressant vare sig när det gäller att inte kunna söka men också utifrån värderingarna. Ett antal problem: Scobles gräns för vänner, Beacon såväl som att inte kunna använda sina grejer utanför – problemet data portability. Och sen? Det är egentligen byggt för att vara en Fun Wall. Konversationen var inte tanken från början. Det som social media handlar om idag. Jämför Reklamförbundets grupp med exempelvis vissa diskussioner på Jaiku. Trend sensitivity innebär att bakslagen kommer fort. Det innebär att företagen som satsat på Facebook känner att de inte når den effekt som de tänkt. Trad. bannerreklam på Facebook är egentligen en dum idé eftersom folk är där på grund av andra saker. Social media går mot mer individualisering och individualiserade sociala medier som har en mer nishad användargrupp. För att välja ett media måste man kolla målgruppen väldigt noga.
Annika menar att sociala medier är kvinnornas revolution på nätet. Bloggandet är kvinnornas. Registreringen av domäner görs mest av kvinnor idag.
En i publiken undrar varför Annika hon bryr sig eftersom hon inte gillar Facebook. Annika påpekar att Facebook kunde vara bra. Om man inte gjort det man gjorde. Typ.
Andie lyfter upp möjligheten att synkronisera mellan online och offline.
—-
Gabriel Sundqvist från Pronto om Rosa Bandet på Facebook. Ungefär samma snack som på Disruptive Media 07. Han får dock frågan om vad han hade velat gjort om det funnits en budget skulle han velat använt sina buzzare. Lite siffror: värdet närmare en mille, givande 500140 på 30 dagar.
—-
Peter Arvai från Mobispine, en nyhetsläsare. Har gjort en Facebookapplikation och vad de lärde sig av det. Pratar mycket om själva applikationen som de plockat in i Facebook. Problemet är bland annat de konstanta förändringarna i Facebooks API. Mobispine jobbar med göra mashups.
Få installerar applikationer i sin mobiltelefon.
—-
Hur tjäna pengar på Facebook? David Haddad, Spontu. Riskkapitalister gick in och satsade pengar på utvecklare. Ett mikrolån ges till små utvecklare. Samtidigt är det knappast säkert. Få har kommit in i Facebook och kunnat visa effekt och framgång. Några har fått exempelvis iFamily, SocialMedia, Courses och Causes.
Ger exempel på sånt som han tycker är bra. Sponsring är vettigt: exempelvis Superpoke, Zombies, Cities I’ve Visited.
Jag pratade (kommer lägga ut dem senare). En riskkapitalist tog över och jag missade det hela. Men han förklarade att han kollade in stickiness.
—
Björn Falkevik tog nya rekord att bambusa.
Mahesh Kumar, en av FacebookSthlm Garage grundare, har livebloggat en del. Även Lotta H har skrivit en del.
Den som livebloggat mest genomgående är Månhus. Tyvärr har han inte taggat dem så ni får kolla runt själva.
