Om vi förut hade “lägereldarna” – samma tittande och möjligheten att diskutera det med sina vänner så är problemet med ett disruptivt medielandskap att det här inte finns. Samtidigt kan man då tänka att hubbar, och filtreringar i form av endorsements kommer att fungera i samma stil: man följer sina vänners mediekonsumtion för att kunna diskutera det sedan.
Vi går från massmedia till mediamassa. Förut var det distributionen som var flaskhalsen; att starta en TV kanal eller en tidning. Nu är allt tillgängligt alltid, flaskhalsen blir då att länka människors önskemål till rätt innehåll. Om det önskemålet främst drivs av att vilja ta del av det som kompisarna tar del av, och på så sätt skapa samhörighet har du rätt. Jag tror det finns andra drivkrafter, att mediekonsumtion kan vara ett sätt att slappna av eller specialintressen som segling, bergsklättring eller vad det nu vara månde. I så fall kommer intresseorienterade sajter att få en avgörande roll. Det är inte ett media som når en massa av konsumenter, det är en massa av olika medieenheter. Det är en helt annan bild än lägerelden vi står inför. /Jonas