Category Archives: Media

Privat inte alltid bäst


Fler och fler jobbar på olika sätt via Facebook. Ibland blir det – jag vet inte – lite märkligt när det är privatpersonerna som lägger ut ex. vis ett tips på en tjänst. De bilder som man väljer kanske inte alltid förhöjer seriositeten: eller kan skapa en lätt alienerad känsla. Senaste exemplet är från Poolia som jag hittade i Reklamsverige.

Jag tror visserligen att sociala medier kan vara mycket viktiga för att hitta och skapa relationer till framtida medarbetare. Men frågan är om det alltid är bäst att vara “privat” när man uttalar sig å företagets vägnar.

Prata med alla eller med ingen

Jag håller på att läsa Most Contagius-rapporten, det diskuteras om vad som blir The Big Thing och jag skrev min Next Please-postning. Så kom jag att fundera över de olika delarna som är min internetpersona. Vad som skiljer dem åt och man skulle lite krasst (och jävligt generaliserande) kunna säga att

  • På Facebook finns alla – men man pratar inte med någon (generellt sett alltså: den interna mailen används ju rätt flitigt)
  • På Jaiku finns ganska få men man pratar med alla – även med dem som inte är i ens kontaktlista.

Det kanske är det här som är en viktig sak att ta med in i diskursen om sociala medier som marknadskanal: att Facebook faktiskt inte är fullt ut den WoM-möjlighet som många försöker att få det till. Eftersom samtalet inte är så speciellt intensivt: det liksom drunknar i alla applikationer man ska försöka pyssla med. Medan Jaiku (och Twitter även om dess funktionalitet är lägre enligt mig) är mindre fullt av störande delar och därmed verkligen blir ett samtal – och därmed skapar incitament för relationsmarknadsföring.

Next please

Jag slänger ihop några tankar runt nästa stora killer-app inom sociala medier. Eller kanske ett sorts tankespår runt hur jag tror att den måste fungera. Diskutera det gärna i kommentarerna.

Efter den extraordinära utvecklingen av Facebook, och den ännu inte avtagande explosionen av olika sociala medie-format och -sajter så finns ändå funderingen över vad som är nästa grej. Det är egentligen tre grundläggande behov som i nästa social networking-killerapp måste tillfredsställas:

  • enkelt att använda – intuitivt gränssnitt
    För att alla ska börja att använda sociala media så krävs det en mindre teknokratisk tanke runt användandet och ett än mer intuitivt gränssnitt. Facebook har kommit långt vilket inneburit att den sajten används av många som är lite äldre än om man jämför med Myspace, vars gränssnitt är mer traditionellt communitybaserat och därmed kräver en något högre inlärningsgrad.
  • delningsbart och samlingsbart
    Vi har diskuterat det rätt länge – chunkability och mashupability. Många av oss har ett antal flöden på olika ställen på nätet som vi skulle samla översiktligt på ett ställe, och på ett sätt som innebär att det är exporterbart.
  • identitetsskapande, integritetsskyddande och kontrollerbart
    Människan behöver en bild, en symbol – en avatar – för att kunna identifiera sig med sin internetpersona. Om man utgår från att fler och fler känner behov av att samla ihop sina olika delar på ett ställe, så krävs det att man kan känna att det är “min” plats på ett helt annat sätt än tidigare. Samtidigt måste det också vara integritetsskyddat: både att det är kontrollerbart av användaren så att han/hon på ett enkelt sätt kan stänga ute personer som man känner hotar eller som inte ska läsa det som finns; ett skydd som bör vara skalbart på olika sätt. Samtidigt måste det också finnas en transparens så att användaren kan känna sig trygg i att tjänsteleverantören berättar vad som sker med den information som denne har tillgång till om respektive användare. För de flesta kan tänka sig att låta en bra tjänst använda kunskap och spillinfo: bara man berättar det och ger en opt-out-möjlighet.

I en kort Jaikusession så menade jag att nästa killerapp inom sociala nätverk måste vara en 3D-värld, som till skillnad mot Second Life, uppfyller ovanställda behov. Självklart kan man då ifrågasätta varför just en 3D-värld skulle vara något som “alla” skulle vilja använda. Motargumenten skulle exempelvis vara att vi som nätanvändare är vanliga vid ett 2D-gränssnitt, och att en virtuell värld i 3D endast handlar om att lägga till ett lager ovanpå själva nätverksdelen.

Jag menar dock att det hela bygger på hur vi som mänskliga individer faktiskt fungerar. Internet bygger dels på bristen av teknik och samtidigt på att tekniken får styra navigationen och gränssnittet istället för att människan gör det. Dels bygger internet på tanken om att ordet är det centrala, inte bilden. Det beror ju delvis på bandbreddsbehovet respektive på att internet bygger på tanken på att vara ett komplement till tryckta mediaformat. Internet är fortfarande (trots att bandvidden ger möjlighet till många andra format) ett bokstävernas media, en överföring av det tryckta ordet till en digital motsvarighet.

Om man däremot tittar på hur vi människor fungerar så handlar våra relationer och behov om andra delar:

  • vårt rumsliga behov
    För att hantera en verklighet behöver vi kunna förstå den i ett rumsligt perspektiv: då i meningen att uppleva avstånd, närhet och tid. Det är något som visserligen är en positiv del i den digitala utvecklingen: att avstånden krympt men samtidigt är det skrämmande att leva i ett sorts dimensionsvacuum.
  • vårt behov av att skapa oss själva i relation till andra
    Genom att använda sig av avatarformatet blir användaren verkligare – både för sig själv och för andra. Det innebär också att upplevelsen av relationen blir verkligare. Det är fortfarande ettor och nollor, men det har fått ett sorts digitalt “kött” och vi kan förkroppsligas på ett nytt sätt – därmed blir mötet mer likt ett IRL-möte än de möten som sker inom en tvådimensionell digital värld. Det är dock inte självklart och enbart positivt: det icke-kroppsliga digitala mötet upplever många som befriande, medan andra upplever det som falskt och svårt. Det som är grejen med avatarer är att det handlar om att: precis som i det tvådimensionella mötet på ex. Facebook, faktiskt skapa sin egen bild av sig själv. Fortfarande tror jag att det kommer finnas en stor skillnad mellan vår digitala persona och vår världsliga men jag är inte säker på att det egentligen är ett problem.
  • vårt behov av att göra världen begripligt genom metaforer och ikoner
    Om man är beteendevetare eller som jag också är religionsvetare så är det rätt självklart att människan alltid haft ett djupt behov av att göra världen förståelig genom att skapa bilder av den. Genom att skapa metaforer för komplexa sammanhang blir de mer hanterliga. Inom den kyrkliga ikonografin finns det lager på lager av betydelser för varje enskild ikon: det är inte en avbildning av en verklighet utan av ett helt komplex av olika verkligheter. För att göra den digitala världen meningsfull (och därmed lönsam) behövs tanken på att skapa meningsfulla metaforer som symboliserar och hanterar den komplexa digitala verkligheten. Det här har spelutvecklarna förstått många gånger: av nöd eftersom man utvecklar spel för många olika kulturer och där kontexten – spelidén, storyn och målet – får styra metaforiken. I detta är avatarformatet en meningsfull metafor för sig själv. Att se rummet dvs. där man är genom sina egna ögon eller som i SL, snett bakifrån: vilket ger en djupare förståelse för att man är inom ett rum.

Att en sådan applikation/tjänst antagligen har likheter med de olika 3D-världar som idag finns är inte en högoddsare. Däremot är jag övertygad om att de världar som finns idag inte är där. Det som behövs är att släppa på kopplingen till spel: i meningen att navigationen inom menyer etc. många gånger är byggda utifrån ett speltänkande. På många sätt måste man omskapa valmöjligheter och navigation för att vara mer intuitivt.

Det är många som menar att Second Life har gjort sitt. Och som PR-värde och som det är uppbyggt idag så är det nog så. Det är alldeles för invecklat, för mycket speltänkande och alldeles för stängt både när det gäller att importera sina andra delar ur sin internetpersona och att enkelt skapa flöden. Men det som är felet: antagligen beroende på att de flesta går på mediedramaturgin och därmed säger att Second Life är dött (precis som bloggarna dött ett antal gånger…) är att SL, precis som Entropia och andra sajter/världar/sociala medier hela tiden utvecklas. Så frågan är väl snarare vad Linden Lab vill med Second Life, och vem som väljer att starta en 3D-värld som bygger på kvantitet bland mainstreamanvändare. För det är där som hela grejen ligger: Facebook blev en sån veritabel framgång då det var enkelt att snabbt lära sig, det var enkelt att lägga till (och att ta bort) applikationer: oavsett om de var roliga, nyttiga eller meningslösa. Det fanns ett enkelt och intuitivt gränssnitt – som hela tiden utvecklades.

Almost on topic Update: Blogge Bloggelito är en politisk bloggare på hög nivå men med ett minst sagt ironiskt finger på åtminstone ena handen och när det gäller framtiden så har han i en intervju med Bloggtidningen förklarat följande:

…Skolbarn kommer att blogga fram läxan, varvid den kan diskuteras av andra elever och lärare, liksom av vänner och obekanta, därtill långt efter att den publicerats.
Vi andra kommer att blogga fram våra projekt för intern och global feedback, istället för att gå på förvirrade möten där inget skrivs ned och hälften ändå glöms eller missuppfattas. Samtidigt kommer vår anyheter och vår underhållning att bestå av självkomponerande flöden med strömmande teve, nedladdade filmer, blogginlägg och artiklar från olika intresseområden och källor, där vi själva är journalist, fotograf, chefredaktör och kameraman för den del av flödet vi själva producerar för syndikering åt andra.
I denna framtidens fulländade privatpublicistiska värld kommer video och annan multimedia att vara mer självklar än idag. Men det kommer inte att kallas bloggning. Allt blir istället mer integrerat, medan vi själva och vår tillvaro disintegreras än mer. Huruvida vi jobbar eller befinner oss i en videosexchatt står då inte alltid fullt klart för oss.

Update: En vardagsbloggares åsikter kommer fram i elfte benet av Bloggtidningens bloggstafett. Intressant med personer som inte är i vårt lilla sociala media-klubbsträsk :)

Lite skåpsrensning

Det var ett tag sedan men det känns som om jag behöver rensa ut lite gamla länkar som ligger och skräpar men som är alltför bra för att låta bli att delge er (och därigenom också läsa igenom själv).

  1. Hasse Brindfors filosofierar över bärkassens reklameffekt och menar att den har stora möjligheter, med ett högt värde som branding-kanal. Men exemplen känns lite tunna.
  2. Nina har skrivit en mycket bra text om varumärken och marknadsföring där hon utgår från att vi väljer våra varumärken på samma sätt som vi väljer våra vänner: det är under förutsättningen att varumärken och mottagaren faktiskt är en relation på samma sätt som en mellanmänsklig relation. Om dessa förutsättningar gäller så menar Nina att mycket av marknadsföringen har missat hur vi faktiskt väljer våra vänner: väljer vi dem som är mest högröstade, snyggast och anser sig själva nog? Eller handlar det snarare om att skapa en inbjudan? Ninas slutsats är intressant utifrån detta:

    Jag tror att ett sånt här synsätt skulle göra det lättare att träffa rätt med sin reklam. Bra reklam funkar redan så här, så i vissa fall skulle det inte bli någon skillnad. Men mycket reklam har ändå mer karaktären av torgmöte än kafferep. Så mitt förslag är att man tar sin briefmall och byter ut “Vad är reklamens budskap?” till “Vad ska vi bjuda in till?” och testar vad som händer. För allvarligt talat känns “budskap” betydligt mer politiskt parti än bästa kompis. Och inte så många gillar politiker mer än sina närmsta vänner.

    Jag brukar jämföra varumärken med att flirta och träffa sin älskade – och min slutsats blir ungefär densamma: men med ett ytterligare perspektiv – attraktionen.
    Samtidigt måste man onekligen inse att även detta inte är enkelt. I en bloggpost diskuterar Berglund sin känsla av att bli manipulerad.

  3. Jerry Silfwer aka Dr Spinn försöker definiera vad PR är. Knappast det enklaste att ge sig på men han lyckas rätt bra ändå.

    Ordet public i public relations torde snarast översättas till publiker. En publik är PR-världens motsvarighet till reklamvärldens målgrupp. Målgrupper delas traditionellt in efter demografiska variabler (ålder, kön, geografisk position, socioekonomisk status etc.) medan publiker indelas efter deras sätt att kommunicera/agera (aktivitetsgrad, kanalval, mediekonsumtion etc.).
    PR blir därför snarast relationer till publiker!

    Diskussionen efter postningen fördjupar också det hela.

  4. Alla kanske inte kommer ihåg årets märkligaste stunt: Medisondatorerna. En lätt manierad direktör förklarade att de skulle sälja datorer för en tusenlapp och fick oerhört mycket media. Det hela byggdes vidare med uttalanden om politisk karriär. Aleborg Solutions marknadschef Sulo fick oväntat en T-shirt (tipstack Alter Ego) från företaget Geektown efter att påpekat att hans pengar för datorn nog var borta. Vad stod det på den? “Jag beställde en laptop av Medison och allt jag fick var den här t-shirten” såklart.
  5. I samband med att fler och fler arbetsgivare använder såväl Google som sociala medier för att kolla upp sina potentiella anställda så ser entreprenörer möjligheten att erbjuda tjänster som på olika sätt kan rensa eller förändra eventuella ofördelaktiga omnämnanden om personen. Ett exempel är Reputation Defender.
  6. Jay Deragon skriver om Creative Strategy Advantage. En rejäl kaka att bita i.

Researcher go social networking

Researcher finns på olika sociala nätverksplatser. I flikarna ovan finns dels Researchers grupp på Facebook, en grupp som jag ännu inte riktigt vet hur den ska användas – men den finns och tanken är att den ska utvecklas under våren.

Sedan finns en Jaikukanal som är dedikerad för Researcher och den kanalen tänkte jag kunde användas till tips från er läsare: länkar, idéer mm. Jag ser helst också att den används till pressmeddelanden etc. men om man fortfarande vill skicka saker så finns det självklart en info-adress på resarcher.se.

Personligen använder jag mest Jaiku (deeped) men har också Pownce (Niclas S). Jag samlar mycket av mina länkar via Jaiku ex.vis Google Reader Shared och del.icio.us/deep.ed.

Min plan är att Researcher kommer att samla ihop diverse årslistor runt reklam (skicka tips om listor) liksom att publicera en längre postning om nästa killer-app inom social networking.

Deal with it or die

Jag har fått en förfrågan om att prata lite om att skruva om reklambyrå till mer web 2.0. Själv ser jag det inte ens som ett val – snarare handlar det om att byråer måste skruva om sig från analogt till digitalt. Det är egentligen inte svårare än så. Den gamla formen kommer aldrig att försvinna – men däremot blir den underordnat ett annorlunda kommunikationsperspektiv.

PR-byråerna har under senaste åren försökt att sätta sig i ett vinnarhål gentemot reklambranschen – och i en sak har de rätt: kommunikation idag handlar mycket mer om vad som sägs till vem än om själva formatet. Det som dock de har fel i är att det hela skulle innebära att reklambyråerna är förlorare.

Det som snarare håller på att hända är att vi mer och mer smälter samman de olika delarna, på grund av att det krävs ett helikopterperspektiv på hela den marknadskommunikativa spelplanen. För att prata i militära termer så krävs att man skapar en sorts “klusterbomber” av information som är målsökande på ett helt nytt sätt. Ju mer jag pratar med företagare och berättar hur vi ser på marknadskommunikationen desto mer övertygad blir jag om att jag har rätt.

Sociala medierna är en del av spelplanen, och att lära sig att använda sig av dem är nödvändigt: det är de närmaste åren företagskritiskt att hantera dessa och kunna skapa effektiv kommunikation till rätt målgrupper. Men det som jag kan vända mig mot är den dikotomi som lätt skapas: när nu internet finns så måste (enligt enkel antingen-eller logik) något annat (säg TV-reklam) försvinna. Lika dumt som att säga att sociala medier är en övergående trend är att säga att printreklam kommer att försvinna. Snarare bör man se att man fått fler verktyg, fler vapenslag att använda för att kunna skapa närvaro och relation med målgruppen.

Så jag vet inte om jag faktiskt har något att säga om att vrida en byrå till mer web 2.0. För i mina ögon handlar det snarare om att se till att byrån är rätt i tiden, kan erbjuda kunderna det som kunderna behöver och i slutänden skapa bra reklam; kreativ och effektiv men idag på flera arenor, med ett antal fler kopplingar mellan formaten.

Det som dock är min inställning är att den byrå som tycker det verkar jobbigt – den ska nog göra något annat än reklam.

Nyordningar

Resumé väljer att alla som kommenterar på artiklarna ska registrera sig.

Den största förändringen är att du måste vara medlem i Klubb Resumé för att kommentera artiklar. Du kan självfallet vara anonym mot allmänheten, men i händelse av missbruk kommer vi att kunna ingripa och stänga av dem som inte följer reglerna.

Ok. This is the new shit. Det sker en mängd förändringar just nu för att “stävja” missbruk. Twingly funderar på att skapa en kvantitetsregel för antalet Twingly-backlinks till nyhetssajter för att komma undan spambloggande, flera dagstidningar har tagit bort backlinks och i allmänhet sker nu den återgång som många har varnat för. Redaktören, precis som jag och andra, ger andra möjligheter: där innehåll på ett mer dynamiskt sätt filtreras än att skapa regelmässighet. Problemet är att de flesta tidningar har valt att inte interagera med sina kommentatorer eller med backlinks utan mer sett det som ett komplement. Det har helt enkelt saknats strategier och tanke bakom att implementera user generated-funktioner.

Det är ungefär samma sak som jag varnat för när det gäller hur reklambranschen rusat rakt in i user generated-frenzyn utan att egentligen förstå hur den världen fungerar, vilka premisser som gäller och hur annorlunda det kan slå.

När kontexten inte stämmer

En av de saker som digitala världen (och kanske mest Google) gett är möjligheten att koppla annonser till nyckelord. Det finns ett antal exempel där det kanske inte riktigt blev så bra. Minns en amerikansk tidnings webbsida som skrev om att en kvinna slagit ihjäl sin pojkvän med en ipod och bredvid så annonserades iPods för riktigt vrakpris.

Glocalnet slog på stora trumman om att börja med support via Facebook och självklart startade några missnöjda kunder en grupp som totalt dissade företaget. Och eftersom Glocalnet kör lågt så måste de helt enkelt gjort en dålig kontextuell analys när de köpte annonsord på Facebook…

(Headsup till Magnus för skärmdump)

Innehåll är kung…

…men även ytan har ett värde.
Jag får en adress till en ny faktaresurs, fr a inriktad mot skolvärlden, av en kompis. Och blir beklämd när jag inser att man utvecklar en sajt med hur mycket fakta och matnyttig kunskap med teknik som vi andra använde på 90-talet. Och ett utseende som knappast kommer få skolelever som är vana vid communities, 3D-världar och fräscht formgivna sajter att fastna.

Varför inser inte statliga verk att man behöver balansera innehåll med kanalval med form och design?

ScreenShot049
www.faktalabbet.se

För övrigt verkar tyvärr interaktivitetsaspekten inte vara så hög.

Disruptive Media: Pressreleasen i sociala medier

Föreläsare: Annika Lidne
Slides och film finns här.

En snabb genomgång av clashen mellan sociala medier och pressreleasen.

Varför förändra pressmeddelandet?

1. Anpassa den till dagens teknik och innehåll
2. Öka den virala spridningen av företagsnyheter
3. Delvis göra journalisternas jobb enklare
4. Underlätta söket

Nytt beteende när det gäller pressinformation – går inte längre genom mediefiltret bara:
Linjärt mellan pr-byrå via mediekanaler och publik men numera också utan filter. USA: 51 % av IT-industrin läser pressrellar via Google News och Yahoo! News. Det behövs därför en nyckelordsstrategi, för att nyckelordsoptimera pressrellen.

Internet rationaliserar bort mellanledet – det innebär att pressrellen har olika målgrupper:

  • traditionell media/journalister
  • pressinfo till bloggare
  • kvalificerad PR mot bloggare
  • relationsbyggande med bloggare
  • direktinformation till allmänheten

och dessa målgrupper måste ges relevant info utifrån deras förutsättningar och deras eget intresse. Att skapa relevans för varje målgrupp är superviktigt.

Olika tekniska lösningar kan hjälpa till med att skapa sociala plattformar för att öka pressrellens ämne:

  • technorati – trackbacks
  • del.icio.us – länkbibliotek runt pressrellen
  • youtube
  • flickr
  • slideshare

social media press release-template togs fram av PR-byrån Shift (jag skrev om det här).
En samlad portal: Social Media News Room från PRNN
Ford Focus exemplifieras.

taggning är kanske viktigast

Fler nyheter: GMssocial media newsroom
Electrolux och Cisco.
Nokia startat en specifik presstjänst för bloggare.

Disruptive Media: Sociala nätverk och virtuella världar som kommunikations- och pr-plattform

Föreläsare: Johan Hedberg från Early October Sweden.
Film (måste ses – han är en sann galen nörd) finns på Disruptive-sajten.

Hur kan man använda sociala nätverk? Banner 1-5%, socialnetwork banner 1%. En aktivitet på sociala networks upp till 40 % aktivitet.

Definition av virtuell värld – 3D värld, spel/sociala webben/plattform. Exempel: WoW, Entropia. Second Life – men det är inte ett spel!

Second Life
Inspirerat av [[Neal Stephensons bok]] “Snow Crash“.

“This is not a game. This is a new world.”

Vad är det som gör SL intressant? Frihet är ALLT i SL.
Däremot finns det inte samma PR-värde inom SL längre. Använd det istället som ett simuleringsverktyg och customer attention-verktyg. Gör som IBM – använd det för internt arbete.

Exemplifierar med Barncancerfondens event på SL. De geografiska avstånden är borta.

Gartner menar att 80 % kommer att ha en virtuell närvaro i en 3D-värld. ABN Amro intervjuar jobbsökande. UC Davis Medical Center byggt en simulering av schizofreni ((Ytterligare exempel finns här inklusive SLurls)). NOAAs simuleringar av naturkatastrofer.

Paul Towney ICANN:

“virtual worlds are the future of global commerce…”

Engagemanget är det viktiga i sociala medier. Och oerhört viktigt att använda sig av och förstå när det gäller de virtuella världarna.

Facebook
Problemet för interaktiviteten är att det, till skillnad mot SL, finns en mängd causes men ingen valuta.
Använd Facebook antingen internt – (det dåliga exemplet Länsförsäkringar som bara smällt upp en grupp som är intern men synlig). Användaren vill kunna bygga upp sin relation med exempelvis med företaget.
Ett bra exempel är Sonys Bravia-kampanj: gerilla/viral och sociala medier.
Han tog upp de baksidor och själva verkligheten runt EULAn, Beacon och faktum är att EULA:n ser ut som på alla andra ställen. Men Facebook har fått dra vagnen.

Disruptive Media: Sociala medier internt

Föreläsare: Fredrick Wackå
Hade inga slides och vill inte att filmen ska publiceras.

Roligt att träffa folk som man läst så länge som jag läst Wackås blogg. Utan ppt:er. Eftersom det inte finns något större anledning – Östmar påpekar
att han gör som Ballmer :). Ger ett exempel på att en kund använder just Jaiku som internt arbetsredskap. Internt har man faktiskt använt sig av sociala medier ett tag. IBM Lotuspaketet kommer att ha alla verktygen i paketet för sociala medier. Sony Ericsson får mycket kritik för sitt externa sociala medier men internt jobbar de mycket med bloggar, wikis och jobbar nu för att skapa mashups mellan alla delar. Jämför projektrummen med wikifunktionaliteten och menar att skillnaden är mindre än mellan wiki kontra statisk sajt.
Frågan är varför det inte händer snabbare, eftersom förutsättningarna borde vara goda. Det som kan vara den springande punkten är skillnader mellan kulturer inom företagen.

Tar upp Cluetrain Manifesto. menar att den helt enkelt blir mer och mer intressant ju längre tiden går.

Tidsaspekten – men vi måste antagligen blanda in ålder/generationer i det. Det handlar inte nödvändigtvis om att en tonåring alltid förstår allting bättre än en sjuttiofemåring men generellt handlar det om en brytpunkt mellan olika generella generationer. Refererar till en undersökning om vad som triggar oss på jobbet – och tar upp de mer “mjuka” delarna: högst står i kurs står kollegornas expertkunskaper och hjälpsamhet. Man söker respons och en gemenskap men där individen får plats. Och just de sociala medierna handlar just om att svara mot det behovet.

Löftet om sociala medier internt handlar om ett löfte om att jobba smartare, effektivare och fr a roligare. Det sista är mycket viktigt. Refererar till Edelmans Trust-barometer – att viktigt är anställda men också att man har mest förtroende för “a person like myself”. Det handlar om attityder, värderingar – mer vem man är snarare än vilken ställning man har. Förtroendeskapande vägar för interna.

Refererar till “Wisdom of crowds“. Trots att den inte handlar om digital värld så handlar den om sociala medier. Hela gruppen är smartare än summan av de enskilda individernas intelligens.
Det intranät som kan skapa detta gör att företaget faktiskt kan bli smartare än konkurrenten genom att använda rätt verktyg och låta kontrollen släppas.

Motstånd: rädsla att läcka företagshemligheter. Då borde man stänga av e-posten.
Tidsaspekten: vad är det som säger att arbetet ska ske just inom en viss tidsram. Det kan bli “nasty” – osämja. Ex.vis IBM som jobbar hårt med sociala medier och där fotbolls-VM var utlösande faktor. Men där var det användarna som löste problemet.
En ytterligare aspekt är att det inte kommer att fortsätta. Den knepigaste är att det finns en sorts omvänd elitism när det gäller Web2.0 – alla kan. Många kan inte det. Eller vill inte publicera sig. Det innebär att man måste skapa en gate-keeperroll för att stödja och fungerar som möjliggörare, eller kanske kan informatören fungera som språkrör – eller hopsamlare av den kunskap som personerna som inte vill stå för själva orden själva. Det blir en sorts positiv filtreringsfunktion.

Funderar vi inte för mycket om kanalen istället för kommunikationen, menar Pontus från Edelman. Vi lägger för mycket tid på plattformarna snarare än det innehåll som vi ofta säger är kung. Företag är trötta på tomma löften och samtidigt måste de skapa relationer med sina konsumenter – det är vår utmaning som kommunikatörer: att se till att företag faktiskt uppför sig som folk. Hjälpa företagen att fungera som jämställda med sin konsument.

Wackås inspirationer: en människa som är fantastiskt bra: Joakim Jardenberg.

Disruptive Media: Förtroende på webben

Föreläsare: Alexander Ljung och Eric Wahlforss
Slides och film finns här.

Soundcloud är en operativ funktion från deras forskning. Det handlar om att kommunicera med musik – delande mellan musiker som vill dela med sig av varandras musik. Jobbar från Berlin. Men såklart – allt handlar i slutänden om en digitalglobal värld.

Trustmojo är ett forskningsprojekt om vilka sociologiska mekanismer som skapar förtroende för innehåll och webben.

Disruptive? Det som hänt: alla har mer teknologi runt sig. Teknologisk kommunikation har blivit en central del. Det har förflyttat sig till att finnas överallt. Den digitala kommunikationen finns överallt – sociala på helt andra sätt respektive på andra platser. Internet är ett medium där man förflyttar sig in i mediet snarare än att det är ett gränssnitt mellan IRL och URL. Skillnaden handlar om att gå tillbaka hur det sociala beteendet faktiskt fungerar i ett socialt sammanhang som är digitalt.

Uppehållandet av förtroende handlar om att välja mellan att låta begränsningar vara begränsade eller att vara möjligheter. De kan vara sociala resurser – de kan vara scapegoat för att slippa transparens i vissa fall.

Performativiteten kan appliceras på våra profiler och delar av oss själva som ligger på webben. Det som händer är att min (totala) profil formar bilden av mig.

Tre viktiga saker: paradigmskiftet har redan skett. Disruptive media är redan här. Representationen är en social aktör. Förtroende är vår ultimata komplexitetsreduktion.

Förtroende har många skepnader. I grunden är frågan: varför behöver vi förtroende? Om man förlorar sin förmåga att lita på något så blir man handikappad. (Vilket helt klart har en stark bäring på diskussionen om reklamtröttheten och konsumenterna förtroende för medier). Förtroende handlar om balans mellan kunskap och ignorans. Förtroende reducerar den sociala komplexiteten – innebär en tankevinst. De har valt att jobba med kalkylgrundat (baserat) förtroende och identifikationsgrundat förtroende. Kortsiktig/långsiktig gödsling (se förra inlägget). Detta är en analysmetod för att förstå olika sociala (digitala) rum och hur man ska hantera sin egen närvaro på denna. Exempelvis kan man titta på hur uttryck balanseras: antingen explicita eller implicita uttryck.

Case: Rapleaf reputation – “gör allt för dig” kalkylerat vs en icke-saklig uträknad sajt – “gör inget för dig”.
Att läsa profiler – ex.vis Soundcloud har valt att kommunicera med musiken. Liten del av sajten runt info om usern, lite info om statistik utan det är musiken som ska tala (låta). Undviker därmed det kalkylbaserade sättet och istället söks en identifikationsgrund i relationerna mellan användarna. Ett annat exempel är eBay som standardiserar kalkylbaserat förtroende genom ratings, stängda frågor mm. Kalkylbaserat innebär att användarna genererar information medan det identifikationsskapande förtroendet kräver kommunikation.

Vilken social norm råder? Om varumärket ska fungera som social aktör måste varumärket fungera på samma sätt. Att tänka brand persona blir viktigare och viktigare – brand as a personal story. [[Storytelling]] utvecklas till att bli en sorts ytterligare biografisk entitet på en social arena. Varumärket måste våga låta sig själv bli sårbar – öppenhet med respekt mot användarna.

Disruptive Media: Skapa relationer online med corporate communications

Föreläsare: Annika Lidne
Slides och film finns här.

“De flesta företag ligger efter sina intressenter i utveckling”. Företagets sajt är den viktigaste destinationen för information. Borde vara “hubben” för all kommunikation ((My god how i love this… det här har jag försökt förklara för kunder i tre år…)).
Vem riktar sig sajten till? Vad säljer du? Vad är din strategi?
Ofta så får sajten bli allt för alla.
Exemplifierar med Microsoft och Apple respektive Google. Det sista: Google är ett av världens största företag – hur mycket har de på sin förstasida. Google har sin watchdog, Myers, för förstasidan. Apple satsar på sina produkter och uppdaterar dem, snyggt och IR och annat får små undanskymda delar.

[[SEO]] är avgörande.

Den “lätt” jobbiga sanningen om SEO: semantisk kodning – bloggarna har det, företagssajterna har det inte. Det handlar om att jobba med samma funktionalitet som en normal tidning – i rubriker, puffar och taggar.
SEO-vänlig navigation: bloggar har det medan företagssajter har det ofta inte. W3C-standardiserade – i USA och Italien är det förbjudet att inte bygga en offentlig sajt med W3C. För företag kan det handla om att få tillgång till ytterligare plattformar. Bloggar har det, bara cirka 25 % av företagssajterna har det.
Uppdaterat innehåll: en blogg har det som egen idé och sökmotorerna räknar på ofta uppdaterat.
Nischat, fokuserat innehåll: ibland hos företag, bloggar vanligtvis. Man kan räkna en sorts packningsgradstanke runt huvudfokus kontra icke-fokuserat material. Allt innehåll måste riktas mot kärnvärdet: dvs produkten.
Bra inkommande länkar är viktigt för SEO och det har företagssajter sällan lyckats med medan bloggar lever på inlänkarna. Rankingen räknas på kvaliteten på länkarna, inte på antalet.
Utgående länkar är viktiga för SEO – ett skäl sägs vara att “för att man inte ska lämna sajten” – det innebär helt enkelt att man sänker sin ranking.

Rätt vänner. Mao – var finns målgruppen? Rätt ställen, rätt arenor.
förbättra SEO – öka antalet besökare = öka intresset
alltså öka antalet inkommande länkar bör öka intresset genom att öka antalet (rätt) besökare genom att skapa intressant och användbart innehåll.

Hur då?
Bevaka och kommentera blogg och foruminlägg.
Synas och skapa relationer på bloggar, wikis, forum och andra sociala nätverk.
Skapa bra innehåll både på egen sajt men också på olika andra forum – exempelvis: kommentarer mm för att generera inlänkarna. Finanssektorn i Sverige är rätt bra på att använda bloggar med rätt innehåll on-subject.
Skapa relationer med rätt (nischade) bloggar – industribloggarna. Och vara med på events. Knappast rocket science.

Diskussion av att ombevaka: Google Trends, Google Analytics, Twingly, Technorati. Newsdesk finns ju också att använda, Aitellu mfl. Knuff.se och Johans alla olika delar för att göra mashups av bloggar. Bloggportalen ((ogillar jag personligen men fungerar)).
Tar upp Nordnets blogg och att Springtime PR låter hela sin personal blogga ((I efterhand är det lite underligt att det är så svårt att hitta bloggen på deras förstasida)). Intressant hur man organiserar bloggandet. Springtime menar att det kommer sig naturligt – incitamentet är kokosbollar. Flest kommentarer får Springtime när det gäller sånt som händer – när man analyserar kommunikationen runt stora frågor.

viktiga saker att tänka på är:

var generös, personlig, relevant, användbar, hjälpsam, underhållande och tillgänglig. Och helst överallt. Vem vill läsa standardiserad företagspresentation som är polerad och filtrerad?

En metafor: korttidsverkande och långtidsverkande gödning. Relationer byggs online långsiktigt genom att delta i de arenor som finns. Kortsiktiga är kampanjerna som ger toppar.

Ska man välja push eller pull? Online handlar det mycket om pull – att users väljer själv. Få företag använder RSS vilket är en miss: det innebär att man hela tiden har en direkt nyhetsuppdatering till kunder.

Kontroll eller viralt? Vanligtvis handlar det om att man vill behålla kontrollen. Men det man missar är informationen som påverkar företaget eftersom det är klart att det pratas om företaget men utan att företagen vet om det.

Kundens makt är en viktig sak att ta upp. Folk blir vana att kommentera, uttrycka sina åsikter och skapa sitt innehåll. Att förvägra detta innebär att företagen är de som förlorar. Det krävs transparens. Nya beteenden är skapa, dela, kommentera och remixa innehållet. Målet är att använda kunderna som fans, ambassadörer och utvecklingslabb.

Bloggen kan vara ett lyssningsinstrument.
Det är viktigt att tänka passion och engagemang – dels hos ledningen för att skapa incitament och möjligheten (tillåtelsen) att blogga och på andra sätt delta i sociala medier. Dels att personer som gör det gillar att göra det. Det är inte “också” utan många gånger “istället för något gammalt” – exempelvis fimpa nyhetsbrev eller andra saker.

Disruptive Media: 8 typer av internetvaluta

Föreläsare: Björn Jeffrey, VD och internetstrateg på Good Old. En av papporna till Manolo.se
Slides från föredraget.
Film och slideshare finns också på Disruptive-sajten.

Berättar om Manolo.se som han startade för ett antal år sedan. Att det är självklart att man bloggar på Good Old (och hela sajten visar att de lever som de lär).

Beata testar Björn på olika grejer: Swarming ((Ett exempel på teori runt swarming and flocking)). Sock-puppeting – fejkpersonlighet. Flog – fake blog ((Intressant är att en applikation på Facebook som man använder för att importera sin blog till sin profil heter just Flog)).

jämför med det “gamla” internet som var en förmedlare av tjänster och information – det tar man för givet och det kommer att ta ett bra tag innan vi hittar ett bättre sätt.

men det “nya” internet tillåter och uppmuntrar interaktion
users är användare. Viktigt att utnyttja den kraften. Att visa det är att kalla sina användare för något vettigt – identitetsskapande namn. (se här)

vad triggar användaren att interagera?
1. innehåll.
– Leverans – innehåll. Ex: LJWorld.com. Bestämde sig för vad de är bra på – vad de är bäst på. Vad än CNN gör så ska de inte göra det – det gör CNN bättre.
– Barter – byter innehåll
– Prenumeration. Måste vara på väg bort – att hellre söka affärerna istället för att stänga in content.
2. Trafik.
– Barter – byter trafik. Ex. vis Twingly – backlinks mellan artiklarna och bloggar. Buzzmöjlighet för företag och produkter.
Intervju med Martin från Twingly. Tendensen finns att man väljer att validera sig mot uppmärksamhet och valideringen är från båda håll.
3. Ökad användarnytta – aktivitet som ökar usernytta men också ökar helhetens nytta dvs. en starkare upplevelse. Ex. Amazon. Varje länk är unik och Amazon styr systemet utifrån användaren och lär sig användaren.
4. Identitet – möjligheten att stärka sin personliga identitet genom utbyte av andra användares. Genom betygssättning av olika människors interaktion så skapas valutan – värdet för individen som ger information: det driver användarna att fortsätta. Ex Cyworld.
5. Värderingar – ger möjligheten att stärka och visa sina värderingar. Ex.vis Petitiononline
6. Exponering – rätt person används för rätt sak. Individen exponeras genom interaktiva tjänster på nätet.
7. Varumärkeslojalitet – lovemarks genom att varumärket uppmärksammar användaren. Ex.vis är LEGO Mindstorms.
8. Pengar – att betala någon tenderar att vara ett bra incitament. Ex.vis Revver.

Case: Fokus.se
Att jobba med det man har. Mario Garcia har sagt (här):

“Online is where the action is. Online is where the story begins and where it ends.”

.
Fokus målgrupp: nå politiska bloggare. Begränsad webbnärvaro.
Problemet är många gånger att man inte använder ett vettigt sätt att skapa URLs när det gäller att få spinn på bloggar.
Fokus valde att skapa Makthavare.se (skrev om det på deepedition). “Vad kan vi vara säkra på att alla är intresserade av – av sig själva”.

En actionplan

  • Tydlig strategi för sin webbnärvaro
  • Ta reda på vilka värden man kan erbjuda sina besökare
  • Skapa verktyg som stödjer transaktionen av integrationsvalutan

Frågor:
Nya medier är dåliga på snackisarna.
Inspiration: Tommi Ahonen “Mobilen som det sjunde massmediet”
Gammal syn att kalla sina användare läsare. Istället för att kalla något för användargenererat material: talent created.

Disruptive Media intro

Så – jag är på plats på Berns. Annika Lidne har samlat en jäkligt spännande grupp föreläsare. Intressant är att så få har valt att ta med sig sin dator. Uppenbarligen kan vi skilja nördarna från agnarna här :).

Redan träffat Kristoffer Mencák från GoViral och Beata Wickbom ((onekligen intressant med Googlesökningar. En annan Beata)) som ska vara moderator (som har sin konsulttjänst och sin blogg Secondbusiness).

Några saker: jag kommer att använda bloggen som anteckningsblock. Det inenbär att jag inte kommer att hela tiden göra nya postningar utan spara ner varje föreläsning för sig. Länkar mm lägger jag in efteråt. Om någon har lite att göra kan ni lägga in dem i kommentarerna.

Annika Lidnes vision är att förklara sociala medier för PR-bransch och kommunikatörer. En dag för kommunikatörer om kommunikation på en dag. En presentation med den som sitter bakom. Beata går runt och intervjuar lite publik. Det är en salig blandning av folk men mest PR-byråmänniskor. Vad är det som gäller?

Exempelvis MyBlock – det hyperlokala nätverket för att skapa sociala medier på ett mer lokalt (och nära-mänskligt) sätt. Kolla in deras development blogg.