Category Archives: Online

Prata med alla eller med ingen

Jag håller på att läsa Most Contagius-rapporten, det diskuteras om vad som blir The Big Thing och jag skrev min Next Please-postning. Så kom jag att fundera över de olika delarna som är min internetpersona. Vad som skiljer dem åt och man skulle lite krasst (och jävligt generaliserande) kunna säga att

  • På Facebook finns alla – men man pratar inte med någon (generellt sett alltså: den interna mailen används ju rätt flitigt)
  • På Jaiku finns ganska få men man pratar med alla – även med dem som inte är i ens kontaktlista.

Det kanske är det här som är en viktig sak att ta med in i diskursen om sociala medier som marknadskanal: att Facebook faktiskt inte är fullt ut den WoM-möjlighet som många försöker att få det till. Eftersom samtalet inte är så speciellt intensivt: det liksom drunknar i alla applikationer man ska försöka pyssla med. Medan Jaiku (och Twitter även om dess funktionalitet är lägre enligt mig) är mindre fullt av störande delar och därmed verkligen blir ett samtal – och därmed skapar incitament för relationsmarknadsföring.

Next please

Jag slänger ihop några tankar runt nästa stora killer-app inom sociala medier. Eller kanske ett sorts tankespår runt hur jag tror att den måste fungera. Diskutera det gärna i kommentarerna.

Efter den extraordinära utvecklingen av Facebook, och den ännu inte avtagande explosionen av olika sociala medie-format och -sajter så finns ändå funderingen över vad som är nästa grej. Det är egentligen tre grundläggande behov som i nästa social networking-killerapp måste tillfredsställas:

  • enkelt att använda – intuitivt gränssnitt
    För att alla ska börja att använda sociala media så krävs det en mindre teknokratisk tanke runt användandet och ett än mer intuitivt gränssnitt. Facebook har kommit långt vilket inneburit att den sajten används av många som är lite äldre än om man jämför med Myspace, vars gränssnitt är mer traditionellt communitybaserat och därmed kräver en något högre inlärningsgrad.
  • delningsbart och samlingsbart
    Vi har diskuterat det rätt länge – chunkability och mashupability. Många av oss har ett antal flöden på olika ställen på nätet som vi skulle samla översiktligt på ett ställe, och på ett sätt som innebär att det är exporterbart.
  • identitetsskapande, integritetsskyddande och kontrollerbart
    Människan behöver en bild, en symbol – en avatar – för att kunna identifiera sig med sin internetpersona. Om man utgår från att fler och fler känner behov av att samla ihop sina olika delar på ett ställe, så krävs det att man kan känna att det är “min” plats på ett helt annat sätt än tidigare. Samtidigt måste det också vara integritetsskyddat: både att det är kontrollerbart av användaren så att han/hon på ett enkelt sätt kan stänga ute personer som man känner hotar eller som inte ska läsa det som finns; ett skydd som bör vara skalbart på olika sätt. Samtidigt måste det också finnas en transparens så att användaren kan känna sig trygg i att tjänsteleverantören berättar vad som sker med den information som denne har tillgång till om respektive användare. För de flesta kan tänka sig att låta en bra tjänst använda kunskap och spillinfo: bara man berättar det och ger en opt-out-möjlighet.

I en kort Jaikusession så menade jag att nästa killerapp inom sociala nätverk måste vara en 3D-värld, som till skillnad mot Second Life, uppfyller ovanställda behov. Självklart kan man då ifrågasätta varför just en 3D-värld skulle vara något som “alla” skulle vilja använda. Motargumenten skulle exempelvis vara att vi som nätanvändare är vanliga vid ett 2D-gränssnitt, och att en virtuell värld i 3D endast handlar om att lägga till ett lager ovanpå själva nätverksdelen.

Jag menar dock att det hela bygger på hur vi som mänskliga individer faktiskt fungerar. Internet bygger dels på bristen av teknik och samtidigt på att tekniken får styra navigationen och gränssnittet istället för att människan gör det. Dels bygger internet på tanken om att ordet är det centrala, inte bilden. Det beror ju delvis på bandbreddsbehovet respektive på att internet bygger på tanken på att vara ett komplement till tryckta mediaformat. Internet är fortfarande (trots att bandvidden ger möjlighet till många andra format) ett bokstävernas media, en överföring av det tryckta ordet till en digital motsvarighet.

Om man däremot tittar på hur vi människor fungerar så handlar våra relationer och behov om andra delar:

  • vårt rumsliga behov
    För att hantera en verklighet behöver vi kunna förstå den i ett rumsligt perspektiv: då i meningen att uppleva avstånd, närhet och tid. Det är något som visserligen är en positiv del i den digitala utvecklingen: att avstånden krympt men samtidigt är det skrämmande att leva i ett sorts dimensionsvacuum.
  • vårt behov av att skapa oss själva i relation till andra
    Genom att använda sig av avatarformatet blir användaren verkligare – både för sig själv och för andra. Det innebär också att upplevelsen av relationen blir verkligare. Det är fortfarande ettor och nollor, men det har fått ett sorts digitalt “kött” och vi kan förkroppsligas på ett nytt sätt – därmed blir mötet mer likt ett IRL-möte än de möten som sker inom en tvådimensionell digital värld. Det är dock inte självklart och enbart positivt: det icke-kroppsliga digitala mötet upplever många som befriande, medan andra upplever det som falskt och svårt. Det som är grejen med avatarer är att det handlar om att: precis som i det tvådimensionella mötet på ex. Facebook, faktiskt skapa sin egen bild av sig själv. Fortfarande tror jag att det kommer finnas en stor skillnad mellan vår digitala persona och vår världsliga men jag är inte säker på att det egentligen är ett problem.
  • vårt behov av att göra världen begripligt genom metaforer och ikoner
    Om man är beteendevetare eller som jag också är religionsvetare så är det rätt självklart att människan alltid haft ett djupt behov av att göra världen förståelig genom att skapa bilder av den. Genom att skapa metaforer för komplexa sammanhang blir de mer hanterliga. Inom den kyrkliga ikonografin finns det lager på lager av betydelser för varje enskild ikon: det är inte en avbildning av en verklighet utan av ett helt komplex av olika verkligheter. För att göra den digitala världen meningsfull (och därmed lönsam) behövs tanken på att skapa meningsfulla metaforer som symboliserar och hanterar den komplexa digitala verkligheten. Det här har spelutvecklarna förstått många gånger: av nöd eftersom man utvecklar spel för många olika kulturer och där kontexten – spelidén, storyn och målet – får styra metaforiken. I detta är avatarformatet en meningsfull metafor för sig själv. Att se rummet dvs. där man är genom sina egna ögon eller som i SL, snett bakifrån: vilket ger en djupare förståelse för att man är inom ett rum.

Att en sådan applikation/tjänst antagligen har likheter med de olika 3D-världar som idag finns är inte en högoddsare. Däremot är jag övertygad om att de världar som finns idag inte är där. Det som behövs är att släppa på kopplingen till spel: i meningen att navigationen inom menyer etc. många gånger är byggda utifrån ett speltänkande. På många sätt måste man omskapa valmöjligheter och navigation för att vara mer intuitivt.

Det är många som menar att Second Life har gjort sitt. Och som PR-värde och som det är uppbyggt idag så är det nog så. Det är alldeles för invecklat, för mycket speltänkande och alldeles för stängt både när det gäller att importera sina andra delar ur sin internetpersona och att enkelt skapa flöden. Men det som är felet: antagligen beroende på att de flesta går på mediedramaturgin och därmed säger att Second Life är dött (precis som bloggarna dött ett antal gånger…) är att SL, precis som Entropia och andra sajter/världar/sociala medier hela tiden utvecklas. Så frågan är väl snarare vad Linden Lab vill med Second Life, och vem som väljer att starta en 3D-värld som bygger på kvantitet bland mainstreamanvändare. För det är där som hela grejen ligger: Facebook blev en sån veritabel framgång då det var enkelt att snabbt lära sig, det var enkelt att lägga till (och att ta bort) applikationer: oavsett om de var roliga, nyttiga eller meningslösa. Det fanns ett enkelt och intuitivt gränssnitt – som hela tiden utvecklades.

Almost on topic Update: Blogge Bloggelito är en politisk bloggare på hög nivå men med ett minst sagt ironiskt finger på åtminstone ena handen och när det gäller framtiden så har han i en intervju med Bloggtidningen förklarat följande:

…Skolbarn kommer att blogga fram läxan, varvid den kan diskuteras av andra elever och lärare, liksom av vänner och obekanta, därtill långt efter att den publicerats.
Vi andra kommer att blogga fram våra projekt för intern och global feedback, istället för att gå på förvirrade möten där inget skrivs ned och hälften ändå glöms eller missuppfattas. Samtidigt kommer vår anyheter och vår underhållning att bestå av självkomponerande flöden med strömmande teve, nedladdade filmer, blogginlägg och artiklar från olika intresseområden och källor, där vi själva är journalist, fotograf, chefredaktör och kameraman för den del av flödet vi själva producerar för syndikering åt andra.
I denna framtidens fulländade privatpublicistiska värld kommer video och annan multimedia att vara mer självklar än idag. Men det kommer inte att kallas bloggning. Allt blir istället mer integrerat, medan vi själva och vår tillvaro disintegreras än mer. Huruvida vi jobbar eller befinner oss i en videosexchatt står då inte alltid fullt klart för oss.

Update: En vardagsbloggares åsikter kommer fram i elfte benet av Bloggtidningens bloggstafett. Intressant med personer som inte är i vårt lilla sociala media-klubbsträsk :)

När kontexten inte stämmer

En av de saker som digitala världen (och kanske mest Google) gett är möjligheten att koppla annonser till nyckelord. Det finns ett antal exempel där det kanske inte riktigt blev så bra. Minns en amerikansk tidnings webbsida som skrev om att en kvinna slagit ihjäl sin pojkvän med en ipod och bredvid så annonserades iPods för riktigt vrakpris.

Glocalnet slog på stora trumman om att börja med support via Facebook och självklart startade några missnöjda kunder en grupp som totalt dissade företaget. Och eftersom Glocalnet kör lågt så måste de helt enkelt gjort en dålig kontextuell analys när de köpte annonsord på Facebook…

(Headsup till Magnus för skärmdump)

Innehåll är kung…

…men även ytan har ett värde.
Jag får en adress till en ny faktaresurs, fr a inriktad mot skolvärlden, av en kompis. Och blir beklämd när jag inser att man utvecklar en sajt med hur mycket fakta och matnyttig kunskap med teknik som vi andra använde på 90-talet. Och ett utseende som knappast kommer få skolelever som är vana vid communities, 3D-världar och fräscht formgivna sajter att fastna.

Varför inser inte statliga verk att man behöver balansera innehåll med kanalval med form och design?

ScreenShot049
www.faktalabbet.se

För övrigt verkar tyvärr interaktivitetsaspekten inte vara så hög.

PR-branschen som spammare

Blogge Bloggelito, en politisk bloggare inom libertarianistisk anda, har blivit sur på de olika PR-byråer och personer som försöker få publicitet genom att skicka pressmeddelanden och andra saker till bloggare med många läsare. Många kommentarer runt postningen menar att Blogge överdriver men jag tycker ändå att problemet är viktigt. Vi hatar spam som gör reklam och reklambranschen har blivit hårt reglerad genom opt-in-lagstiftningen för mailvertising. Men när det gäller PR finns det uppenbarligen en gråzon. Och självklart – det är knappast så att det rent kvantitativt är ett problem men det kan onekligen innebära att många bloggare till slut tröttnar på att få sin mailbox fylld av obeställda pressreleaser och “intressanta” publiceringsförslag. Precis som när det gäller både user generated, telemarketing och buzz marketing så är ett av problemen att många som använder sig av formaten inte tar vägen över att konsekvensberäkna varje kampanj utifrån hur stort mått av ingrepp på mottagarens personliga integritet det innebär. Och PR-branschen är på väg att möta samma regleringshets som reklambranschen lider under – vilket borde stämma till eftertanke.

Vinnarna på SIME

Hitta.se vann priset för bästa strategi på Internet. Priset för bästa kreativa byrå fick Forsman & Bodenfors: ni vet de som ska satsa på att bygga webbsidor nu (sic!). Finska Toinen vann pris för bästa interaktiva mediebyrå och SIMEs Grand Prix vanns av… Google.

Själv ser jag fram mot Disruptive Media – det känns som om det kommer handla mer om framtiden än om dåtiden…

En digital era

Framtiden? Lotta Holmström har samlat ett gäng bloggare för att ta pulsen på webb X.0.

Anton fortsätter diskussionen och i kommentarerna finns mycket matnyttigt. Och de långa postningarna finns såklart på vars och ens bloggar:

Media Culpa (själv blev jag förvånad – Hans, du har väl bloggat längre än februari 04?)
Beta Alfa (en av de få som fortfarande är ytterst hemlig :))
Jardenborg (med sitt nya projekt mindpark)
Nina Åkestam (plannertankar)
Alter Ego (den enda i princip utanför media/pr/reklamvärlden – även om jag vet att hon har ett förflutet i densamma…)
Jonas Carlsson
Björn Jeffrey

Och Bison sammanfattar det hela briljant (mao – kunde inte sagt det bättre själv: eller i varje fall inte lika kortfattat):

Förtroende är hårdvaluta i ett allt högre informationsbrus. Och det är den som hittar vägarna till att bygga förtroende på de nya kommunikationsarenorna som är vinnaren. Frekvens, stringens och transparens tror jag är tre nyckelord för att göra just det.

Är Web 2.0 reklambranschens död?

En intressant artikel om hur Web 2.0 och user generated-media påverkar reklambranschen finns hos Adweek. Grundpreferensen i argumentationen att YouTube och andra sociala medier är döden för reklambranschen utifrån två grundläggande faktorer:

  • Andelen medier minskar – därmed försvinner en enkel möjlighet att nå specifika målgrupper
  • Andelen exklusivt innehåll minskar – därmed också intresset från marknadsförare

Jag är visserligen fortsatt skeptisk till den nästintill galna frenzy som user generated-medierna fått bland marknadsförare. Men jag är lika skeptisk mot att det hela skulle innebära att reklambranschen mer eller mindre dör. De som dör är de som inte kan förändra sitt tänkande, som fortfarande tänker print, som fortfarande tänker separata kampanjer utan koppling till långsiktiga strategier.

Ska vi byta nu?

Google loosade budstriden om Facebook (och att Yahoo! väljer att försöka ta andelar genom att bland annat koppla till Flickr till IM). Därför väljer de nu att öppna sitt Opensocial: som bygger på en polär idé mot Facebook men som ändå fungerar på liknande sätt – istället för att samla allt på en plattform och stänga in användarna bygger opensocial på möjligheten att samla sina saker från alla de sajter som man är på (och som är OpenSocial-kompatibla) på ett (av sig själv valt) ställe.
Helt enkelt har Google skapat en chunkifierbar idé där olika mashups kan flyttas med. Man bygger vidare på widget-tekniken.

Google väljer att skapa något nytt, och har redan lång erfarenhet av sitt eget Orkut och har, förutom diverse sociala media-tjänster som YouTube, Jaiku och andra men också kopplat till sig Linkedin, Plaxo, Friendster och ett gäng andra tjänster. Förutom detta kan man tänka sig att såväl Gmail som deras Documents enkelt kan kopplas till den nya plattformen liksom att Google också äger den största bloggplattformen Blogger. Oracle är med för att plocka poäng på Microsoft.

Jag tror att Google i längden vinner (precis som Jerry) men att det här fortfarande är mer svårt för personer som inte är “digital natives” vars känsla att det är enklare att plocka ihop saker på en bestämd plattform – det gamla portaltänkandet.

Jag tror ändå att det här kan vara en väg att gå för att även få 3D-världarna att bli intressanta: att kunna använda opensocial i exempelvis Second Life innebär att det blir intressantare för fler. Vilket i sin tur skapar ett högre värde för marknadsförare att faktiskt arbeta på ett genomtänkt sätt på SL.

(Korspostat med deepedition.com)

Researcher goes short

Lite smått och gott så här på söndagseftermiddagen:

Ulrica har hittat ett exempel där instore marketing inte riktigt fungerar…

Ξ

Torstensson förklarar användargenererade communities:

“Man är i communities för att ladda upp, umgås och skriva. Ha kul.[…]Det finns också andra drivkrafter som ego och uppmärksamhet. Som exempelvis bloggare kan det vara att synas på många ställen.”

Ξ

Jerry Silwer har samlat ihop sju saker om bloggar (och sociala medier) som han menar är viktiga att tänka på och som många missar. Jag tycker dels att en del är lite självklara och en del som känns som om han träffar vid sidan av ämnet. Men några är mycket viktiga:

2. Att starta en egen blogg är det sista din organisation ska göra – inte det första
Innan du eller din organisation startar en blogg måste det internt finnas en kännedom om hur de sociala medierna påverkar dig idag.[…]

Det han egentligen säger är grunden för all marknadsföring: om man inte vet vad ens varumärke står för ska man börja där istället för att försöka att operativt marknadsföra varumärket och under tiden fylla det med värden – då finns det en fara att värdena inte blir de egna utan någon annans.

6. Det behöver inte vara privat, men det måste vara personligt
Vem är det som skriver bloggen? Vem har startat nätverket på Facebook? Vet vi inte vem du är, då bryr vi oss inte. Du kan absolut vara anonym, men då blir det än viktigare att det du skriver osar av personlighet och hemligheten om vem du är måste addera till upplevelsen av att läsa det du skriver. Det privata kan du lämna därhän, men kom ihåg att det knappast finns något tråkigare i bloggosfären än avhumanifierade organisationsbloggar utan undertecknare.

All marknadsföring måste skaffa sig ett förhållningssätt till det personliga. “Live your brand” är inget annat än att faktiskt göra just det. Det personliga kan antingen vara att berätta en sannare bild (typ Dove) och därmed ge en bild av vad varumärket vill stå för, eller skapa en historia och ikoner (typ Heidis etc) som skapar en känsla och ett lovemark.

Ξ

Directly from the horse’s mouth? JMWs blogg berättar om hur PR-byrån Blinn har listat de tio vanligaste lögnerna som en PR-byrå säger sina kunder. Undrar hur bra det är att faktiskt göra en sån lista som PR-byrå…

Ξ

Vassa Eggen har läst Jupiter Research-undersökning om SEO vars slutsats lite tillspetsat är:

“Sök är inte längre en tilläggs-grej för marknadsförare. /…/ Det är fronten och kärnan. Sök är en kraftfull kanal på egen hand, men effekten är mångdubblad när den kombineras med offline-kanaler.”

Det intressanta är att en majoritet av sökningarna skapats genom “offline”reklam, dvs. en integrerad reklammix är nödvändig. Frågan är dock om det här kommer att förändras snabbt eller sakta i takt med att onlinereklamen ökar. Å andra sidan: onlinereklamen behöver inte SEO på samma sätt.

Sociala nätverk som en revolution

Med spinoff från Omform och paneldebatten dissar Viggo sossarnas mod på nätet. Bison-Fredrik utvecklar tanken mer och längre:

Makstrukturer förändras. Det politiska systemet ruckas i sina fundament och en helt ny medborgardialog växer fram. Folkrörelser skapas på två timmar. Sakfrågor som berör tusentals avgörs på en kafferast. Det är effektiv kommunikation med hög precision. Du och jag sitter redan i förarsätet.

Även Brit Stakston menar att den som missar det här tåget missar hela avgången:

Ett stort antal människor i Sverige har ett nytt kollektivt minne nu – höstmånaden då vi gick med i Facebook.
Eller för er som var tidigt ute – månaden då alla gick med i Facebook.
Eller för er som ännu inte gått med – månaden då alla pratade om något som ni inte ville veta av.

Jag tror att både Brit och Fredrik, med Vigs i hasorna har rätt – det vi hittills sett av användargenererade media är inte det som är deras styrka och vad som kommer att göra dem viktiga utan det sker nu: genom att de blir sociala på riktigt – både inuti men också utanför. Om man igår sa: “jag fick veta det på mailen” så säger man idag “jag fick veta det på Facebook”. Ett varumärke som inte blivit generiskt är just nu den minsta gemensamma nämnaren för mycket kommunikation.

Fortsatt motstånd i branschen

Jag satt på ett möte igår med personer ur branschen och marknadsfolk. Och deras negativism mot sociala nätverk och sociala medier var minst lika stark som för några månader sedan. De själva anser sig inte behöva vara där. Men jag vet att de gärna säljer in det som krydda till kunder. Det blir jag lite irriterad på – det är ungefär som när reklamare säger att de ogillar reklam eller sätter upp “Reklam – nej tack” på sina privata brevlådor eller anmäler sig till NIX-registret: det är inte konsekvent. Om man inte lever det liv man föreslår finns det ingen trovärdighet.

Omform 2007 – Virtuellt är det nya verkliga

Det är snart dags – 24 september i Borlänge. Heimer & Company Reklambyrås årliga dag om design och varumärken, Omform, har i år temat Virtual for Real.
Innehållet kretsar runt den digitala vardag som många lever i idag: Facebook, YouTube, MySpace – det är många sajter som går under samlingsbegreppen sociala medier, user-generated eller Web 2.0.

Den grundläggande frågan för Omformdagen är: hur ska vi använda dessa olika kanaler som marknadsförare?

Till hjälp för att hitta något sorts svar finns en grupp föreläsare som kan kanalerna:
Matias Palm Jensen. VD för Farfar som vann Grand Prix i Cannes för Diesel Heidiskampanj. Och företaget har under många år varit den ledande kreativa hot shopen för digital marknadsföring.
Stina Honkamaa som är VD för Carat och har koll på de hetaste trenderna inom marknadsföringen på nätet.
Peter Ingman, VD för Newsdesk, som har varit med och lanserat Second House of Sweden på Second Life. Han tar oss med på en guidad tur.

Moderator för hela dagen är den ökände provokatören och Resumés chefredaktör Viggo Cavling ((Researcher tycker det ska bli ofantligt intressant att träffa denne IRL…)).

Seminariedelen avslutas med en paneldebatt om själva grundfrågan och där finns, förutom seminariehållarna också Fredrik Wass med, som under flera år tillhört vår galanta lilla grupp av marknadsförarbloggare genom sitt Bisonblog och som numera är redaktör för Internetworld. Från JMW kommer Brit Stakton, som dykt djupt i undersökningen runt svenskarnas nyttjande av sociala medier som Researcher skrev om här.

Förutom det finns det möjligheter att se en installation/utställning skapad av undertecknad och två av byråns AD:s runt den nya virtuella vardagen som kommit till med hjälp av Arkitektkopia i Falun respektive att testa på Second Life på nya Imacar (bara det) genom att BKData och Apple ställer upp som sponsorer.

Mer om det finns i vårt pressrum på Newsdesk. Självklart har vi också en grupp på Facebook.

Och du. Det är verkligen dags att anmäla sig – det gör du på Omform.se. Glöm inte att vara med på kvällen under Club Omform – bland annat kommer vi att ha en bloggträff.

Många bloggar blir det. Och Facebook.

En intressant siffra är den sista i JMWs/Cints undersökning om sociala medier: 15 % av de tillfrågade har en egen blogg. Eftersom undersökningen har statistiskt fog så innebär det att cirka femton procent av svenskarna har en blogg! Och ökningen är fascinerande: augusti 2005 förklarade IW att det fanns 18000 bloggar i Sverige. Primelabs kartläggning i början av 2007 räknar med någonstans runt 100000 bloggar. Johan Larssons tjänst Nyligen.se pingas av över 35000 bloggar medan Bloggportalen indexerar ca 15500 stycken. Jag bryr mig inte ens om att försöka hitta en vettig siffra på antal bloggar i världen…

Undersökningen drar också intressanta slutsatser om Facebooks funktion framförallt när det gäller äldre nätanvändares inställning till sociala medier:

Facebook har en pedagogisk uppgift. Facebook har gjort framför allt nya, äldre målgrupper intresserade av sociala medier.

Redan idag räknar man med att var fjärde svensk använder någon sorts social media – störst är MSN med sina 72 % men Facebook har gjort en rejäl upphämtning bara på någon månad.

Affärsnytta med Facebook?

Jag har valt att köra öppna kort på Facebook. Precis som här. Och eftersom årets Omform handlar om Virtual for real så är det självklart att dels skapa en grupp för eventet på Facebook och dels försöka att få byråns medarbetare att smaka lite på det senaste i sociala medier-frenzyn. Men det är självklart inte helt lätt och precis som Brit på JMW påpekar känns Facebook fortfarande väldigt collegeaktigt när det gäller applikationer och moduler. Samtidigt tror jag, precis som hon, att det finns en affärsnytta i att som konsult och tjänstesäljare faktiskt öppna upp och berätta lite om sig som person. För varje konsult säljer inte bara sin kunskap utan också sin personlighet – att bygga sitt personliga varumärke blir viktigt även om man arbetar utifrån ett gemensamt kollektivt företagsmärke.

Problemet med svenskar är att det lätt blir en väldigt hög grad av trend, vilket innebär att dess baisse blir både brant och hård. Många upplever att de inte fattat Facebook eller att det inte var deras grej. Facebook är ju egentligen bara ett rum – vad som händer därinne bestäms av vad man fyller det med. Vilket gör att det är spännande att se vad den svenska delen av Facebook kommer att utvecklas till.

En annan spin-off är att Facebook också gett fart i andra nätverkstjänster, som LinkedIn. Något som kan tyckas ologiskt men inte är det. När en användare inser potentialen i att få nätverka i ett nätverk så kommer man ihåg de andra också.

“Jag vill ha en sajt när jag konfirmerar mig”

Via Beta Alfa hittar jag Björn Fants tankar om att (vissa) företag inte behöver en sajt. Jag har själv de senaste månaderna funderat över frågan och Fant sammanfattar det briljant:

Företag är fortfarande fast i tankesättet att webben ett bibliotek av digitala dokument. Tack vare sökmotorer ska vi istället tänka på Internet som en enorm databas där vi prenumererar på information (RSS) läser rapporter om trender (bloggar) och hela tiden samarbetar i att bygga upp naturliga relationer mellan data (tags och sociala nätverk) för att det ska bli lättnavigerat.

Fant bygger sina tankar på en artikel i ClickZ av Sean Carton som påpekar ett av de stora problemen idag, i brytningen mellan Web 1.0 och Web 2.0:

In many ways, they’re [företagssajter;mitt påpekande] publications about our companies, designed to provide a positive brand experience fine-tuned to what we want to tell visitors about ourselves.

Vem bryr sig? Pratade med min kompis Peter på Papangoo om detta och det är ju just det här som är ett problem – att många byråer sitter fast i ett Web 1.0-tänkande, eller är för svaga/rädda om kontot för att utmana kundernas bild av vad de vill ha. Och många gånger kanske också beroende på okunskap om vad som faktiskt håller på att hända inom internetutvecklingen.
Själv sitter jag och skriver på ett koncept där vårt förslag är att använda sig av andra arenor – de arenor som målgrupperna själva valt. Att skippa microsajt-frenzyn. Att faktiskt våga bli en del av något annat och på så sätt till viss del bli en del av den informationen som flödar via just den kanalen. Det är för många företag otäckare men för mig finns det egentligen bara en sak man måste göra: känna sitt varumärke och våga skapa relationer med sina användare/kunder/konsumenter/målgrupper på gemensam grund och i respekt för såväl arenan som för dem man vill prata med.