Enligt Håkan Matson är reklambyråjobbet runt ett varumärke väldigt glassigt:
Fast det kan ju ha gått till på annat sätt också. Som att reklambyråns personal mest ägnade sig åt att surfa, åka skidor, lira lite golf och bestiga en och annan topp.
För att sedan, kvällen före leverans, samlas på någon samlas på någon trivsam pub och köra i gång.
“Vi tar nåt med kraft, Honda kör väl F1, va?”
“Power är alltid bra!”
“Men vi måste väl ha nåt mer?
Power… kanske nåt med visioner?”
“Visioner… ähhh, det blir för högtravande…”
“Drömmar!”
“Yes, det blir kanon! Dreams of power!”
“Vänd på det, för sjutton! “The power of dreams”.
“Klart! Vi tar en runda till. Och fakturerar för fyra månader!”
Skönt då att Elias på Money Reklambyrå skriver en så bra postning. Det är tröttsamt med (oftast journalister eller journalistwannabes) som tror att copywriting är skitenkelt, och att taglines slängs ihop på en höft. Det säger visserligen mer om den journalistens (eller personens) okunskap än om reklambyråer men efter många långa timmar av stress och gnisslande kunder, rädsla och oro för att allt ska hålla och kilovis av undersökningar, anteckningar, grafer och plannermetodik få läsa något sånt där får en att fundera över den gode Matsons vett.
Elias slutkläm är också oerhört viktig:
Varje gång den här typen av artikel skrivs gör den att reklam ses som lite mindre viktig och något för oseniora personer att syssla med. Den gör att upphandlingar och reklambyråkontakter inte sköts professionellt. Och den gör att en stor och kreativ grupp i samhället inte tas på allvar. Det är oerhört mycket pengar och tid den typen av attityd slösar bort.
Amen. Själv blir jag mest fundersam om jag missat skidresan, bergsklättringen och varför jag aldrig sitter på puben med min arbetsgrupp… och trots detta har mer än 150 timmars arbetstid på 21 dagar.
