Category Archives: Advertising

Och nu blir det reklamfilm 19

Reklamen som Chiat/Day gjort för iPod Nano. Copyn “Completely Remastered” stämmer väl överens med reklamen som är något helt annat än tidigare reklam för iPod.

En läcker och oamerikansk reklam för McDonald’s. Den är så bra att man inte funderar om det är en spek-film…

En episk och storslagen film där copyn nog är det bestående värdet. Landrover – Go Beyond.

Voiceovers. Geicos är… märklig bara. Enkelt utförande men jag tycker inte att det ger något mervärde.

Jag har kört den förut men den är så snygg (och läckert att Stina Nordenstam har soundtracket): Ariston tvättmaskiner.

Nåt för den som ogillar lapplisor: AppealNow.com

Nike Italien har försökt spela på Materazzis starka bröstkorg. Bättre är däremot Nikes reklam med Shaporova.

Heinz The Finger. Rätt äcklig egentligen…

Juicy Fruit där en man har ett något annorlunda husdjur.

Det märkliga är att i båda dessa spots används gamla Volvobilar…

Smartpartners inte fullt så smarta

Har ni sett reklamen för den svenska näsflöjtsorkestern? Sajten Snor.nu är självklart i lite lätt viral stil men hela effekten försvinner om man redan innan berättar att det hela är en kampanj för Zycomb, en ny dyr nässpray. Tyvärr – jag tycker inte att Smartpartners har förstått det här med det nya sättet att kommunicera. Det räcker inte att man plockat in [[David Gouthro]]. Faller pladask. (Resumé)

Gillar.

Jag är en enkel själ. Jag gillar copy som utmanar mitt laterala tänkande. Och som får mig att dra på munnen. Jag gillar dubbeltydighet. Att känna mig lite smart.

Jag är mao som folk är mest.

Så Milks idé för strajpning av tåg i Go-kampanjen tycker jag är helt enkelt briljant:

go_ettan.jpg

Tyvärr tycker jag inte resten av kampanjen riktigt kommer upp i samma klass.

(Dagens Media)

I vardagen liksom

CBS marknadschef George Schweitzer, som satsar stenhårt på olika mer eller mindre kreativa marknadsföringsrutiner utomhus, har nog veckans mest självklara uttalande i reklamvärlden som förklaring varför de väljer att göra reklam på ägg, i hotellvestibuler och på åkrar:

Our strategy is in reaching out to people while they are in the middle of their daily routine.

(Advertising Age)

Ja, just ja. I tävlingen “Vem som kan säga flest självklarheter på en minut” verkar de flesta marknadschefer platsa.

Don’t cut back

John Backman har läst en undersökning:

Stocks of companies that cut back on marketing to boost short-term profit underperformed their peers by 17% after one year and 41% after four.
A $100 investment in a group of companies that spent too little on marketing was worth $74.01 after five years, compared to $110.95 for comapnies that either maintained their budgets or increased them above average levels.

Så är det.

Och nu blir det reklamfilm 18

Det minst sagt lätt provokativa Agent Provocateur har en kampanj där Miss X drömmer fyra drömmar. Första filmen är Shadows med Kate Moss i “huvudrollen”. Idén att släppa filmer efter hand är redan gjort av Adidas färgfilmer. (tips från Fashionista)

En robot som en sann gigolo. Rätt kackig viral för eatmail.tv.

En spansk spot för … framkallning

Verkar bli rätt naket. Här är en sann NSFW-viral från cigarrmärket Independence. Eh… well…

Den här är kanske inte helt NSFW vad gäller ljudet. Och jävligt rolig reklam för något så trist som att lära sig ett nytt språk…

Efter valet

En postning med några snabba tankar om valet. Inte genomarbetad eller så utan snabba reflektioner.

Ptjaa. Så här efter valutgången och en handfull partier som nu ska regera tillsammans så kunde man fundera över vad branschen kan vänta sig. Problemet är att det inte direkt är någon större skillnad mellan borgerlig och socialdemokratisk reklampolitik. Det man kan tänka sig, om Alliansen kan hålla sig kvar vid makten, är att en av public service-kanalerna kommer att bli reklamfinansierad. Men det ligger antagligen ett antal år framöver. Reklamskatten borde komma att ses över liksom att man kunde be och hoppas att LOU blir reviderad så att det inte enbart är inriktat på pris. Det som borgerligheten har flaggat för som kan påverka branschen negativt är deras starka aversion mot att offentliga institutioner ska göra reklam.

Så. Efterbörden av valkampanjen då? Vissa bloggare väljer att “skylla på” Storåkers McCann för maktskiftet, dock i en synnerligen förvirrad och om reklambranschens villkor okunnig postning. Att det skulle vara en reklambyrå som skapade “Nya Moderaterna” är rätt osannolikt, även om Micke Storåker är en gammal MUF-stänkare. Det som snarare känns som en vettig slutsats är att det i valsammanhang handlar om vem som har skarpast PR-hjärnor. Det missar många kommentatorer – när det kommer till politik är det PR som skapar förutsättningarna till förändring medan reklamen enbart förstärker (eller om det är dåligt PR-arbete så ger den noll effekt). Vänsterpartiet, Fi och i vissa delar även socialdemokraterna misslyckades med PR-arbetet. De sistnämnda genom att inte använda sig av fler vapen än Göran Persson som är ett rätt trubbigt vapen (no pun intended…).

Själv tvivlar jag (tyvärr) på att reklamen haft någon större effekt i stort – det ska bli intressant att ta del av effektmätningar. Den har varit alltför mycket inriktad på inbombning av namn och korta slogans än att skapa en känsla för respektive partis politiska vilja ((Miamis lokala Göteborgshumorbestänkta reklam för Nya Moderaterna är undantaget.)). Den har helt enkelt varit dålig. De som försökte att göra något om vad de vill (Folkpartiet med hjälp av Le Bureau) föll pladask på dålig copy, en erbarmligt fånig TV-spot och pinsamt dålig research ((Som Åsk med illa dold förtjusning påpekar i sin postning om svensk valreklam. Folkpartiet förklarar att i deras framtida Sverige får vi ett Nobelpris… bara det att Sverige redan fått ett antal Nobelpris…)). Miljöpartiet lyckades kanske bäst rent utseendemässigt och med sina finurliga, laterala, retoriska frågor. Vänsterpartiet har inte bara gjort ett dåligt val PR-mässigt sett utan också reklammässigt. Inget som stuckit ut.

Så PR-företagen kan fakturera ut sina slutfakturor. Acne får slicka såren efter att ha misslyckats att lyfta socialdemokraterna. Och vi andra fortsätter med det vi gör bäst – relevant reklam.

Tillskott i träningsfloran

Om man jämför de två koncepten som finns för olika träningsdrycker så vinner väl ändå Gainomax på knockout. Friggs Body Check där en seg tennisboll blir övertygad från två paket Body Check känns extremt trist. Gainomaxs tagline “Bananas is for monkeys” växer hela tiden och har den sköna laterala förflyttningen – konceptet är stabilt och därför behöver man inte säga saker rätt ut. Saatchi & Saatchi gör rätt.

apan_stor.jpg

Sen förstår jag inte de företag som satsar stort på TV-reklam men sedan gör som Body Check (som ägs av Friggs) – att man inte lagt ut reklamen på hemsidan!

Och nu blir det reklamfilm 17

Rätt elak film, Gas Gussler, som mer får mig att fundera över hur Greenpeace människosyn utvecklats än på att byta bil. Eller?

Cingular har däremot gjort en intelligent copy för sin reklamfilm för “ungdomstelefonen” Go. Det tar ett tag innan man inser att allt är precis tvärtom. Liksom.

Den här filmen för ett italienskt non-alcoholic öl borde svenska ölfabrikanter titta på. Den anspelar på alla tänkbara fördomar som finns. Klockren helt enkelt. Fast paret borde nog gå i familjeterapi – de verkar inte vara på riktigt samma våglängd :).

BMWs film Kinetic Sculptures med konstnären/konstruktören Theo Jensen är för den sydafrikanska marknaden. Men den borde gå worldwide för den bygger på en oerhört vältänkt storytelling från Ireland/Davenport. Varumärkesbyggande av bara fan. Sen gillar jag BMW:s stringenta och uthålliga användande av ett ljudlogotyp tillsammans med den grafiska.

Nåt som mest känns flåsigt amerikanskt, trots sin flirt med filmen The Great Escape är H3s kontorsslavsflykt. Storyn har knappast någon som helst koppling till varumärket. Kasst helt enkelt.

En fokusgrupp får uttala sig om Dodge Caliber. Onekligen lite reklamnördigt. Bra? Näe…

Vi har sett det förut – bland annat IKEA har gjort det – en film som ser ut som en amatörfilm. Här är det sockerfri Sprite som förklarar att Friendship is overrated. Rätt kul men problemet är att det här skapar en osäkerhetskänsla om vad som är reklam och vad som är verklighet. Vilket inte nödvändigtvis alltid är bra för ett varumärke. Å andra sidan – reklam och verklighet är inte helt skilda saker ;).

Plagiat är inte alltid plagiat

Hanna Dunér försöker pracka på Volt att de snott reklamidén närde gjort reklam för Skanska. Det som hon anser vara en “badlander” är att Volt använt ett flygfoto och idén om att sätta ut pilar som kommunicerar känslan av att veta var man kan bo. Ungefär samma sätt använde HSB för ett tag sedan. Unikt? Knappast ens när HSB gjorde det. (Dagens Media)
VW Sverige försöker få till det att Volvo och F&B har snott Klassiker-idén. För ett år sedan gjorde VW en kampanj för sina jubileumsbilar som byggde på att visa gamla bilder. Volvos idé bygger på split-screen och liknande sätt för att visa att dagens bilar är framtida klassiker. VWs marknadschef anser att bildidén är ett plagiat av deras. Granath Euro RSCG håller däremot väldigt tyst i frågan. Och det gör de verkligen rätt i. (Resumé)

Plagiatanklagelse ett visar tyvärr en galopperande utveckling där journalisterna på branshens tidningar visar sig ha flagrant låg kunskap om reklam och reklambransch. Dunér är helt enkelt ute och cyklar. I den andra visar sig samma låga kunskap finnas hos marknadschefer. Vilket förklarar vår branschs svårigheter att faktiskt lyfta oss en smula kreativt.
Ett ytterligare problem är att det hela handlar om att försöka att copyrighta en idé. Om vi idag redan har stora problem med upphovsrätten runt bilder och ljud så blir idén om att man “äger en idé” nästintill idiotiskt naiv (och det säger jag trots att jag jobbar just med att ta fram idéer). Problemet är helt enkelt ju mer reklam som görs desto färre unika idéer finns det kvar. Och att ropa på att få ha ovanstående idéer för sig själv, som i sin form är oerhört generella, är bara dumheter.
De som upplever sig plagierade borde istället fundera om det inte är så att deras reklam faktiskt fungerat – på en omedveten påverkansnivå. Och är det inte det som man betalar för?

Brand i emailen

USA har kommit mycket längre än Europa när det gäller att seriöst använda email som marknadsföringskanal. Trots att de minst är lika utsatta för spam väljer många företag att använda sig av mailen, vilket gör att det finns en mycket grundläggande kunskap om vad som funkar och vad som inte funkar. På ett seminarium där den amerikanska intresseorganisationen EEC berättade om den amerikanska situationen tog de bland annat upp möjligheten att bygga varumärke även i emailen och gav fem tips:

  1. Know your “brand-lationship”–the context of which your audience is engaged with your brand.
  2. Understand how your audience perceives your brand.
  3. Be aware of how your brand “appears” to others when it lands in the inbox.
  4. Establish and follow through with an engagement program.
  5. Have a disaster recovery plan.

(Email Insider)

Knappast speciellt omvälvande idéer men många företag verkar ofta glömma bort såna självklarheter när det kommer till online-marknadsföring och fr a hur email hanteras utifrån ett varumärkesperspektiv. Och all varumärkesstrategi borde egentligen ha en katastrofplan inbyggd. Problemet är att det är något som få kunder vill betala för, och att det ofta blir kontraproduktivt att försöka sälja in ett (positivt) varumärkesjobb och samtidigt säga “men om det skiter sig så…”