“Beautiful world” med gruppen Fischer valdes av Toyota som speciell låt för företagets reklamspotar. Eftersom många har frågat efter musiken har Toyota under en begränsad tid gett möjligheten att ladda ner låten via sin hemsida: Toyota.com. (tipstack till BoneDaddy)
Manpower integrerar varumärkesbyggande i sin senaste platsannons:
”98 procent av de som rekryterar en ny medarbetare genom oss är nöjda. Nu söker vi 100 rekryteringskonsulter för att få lite ordning på den siffran”.
Den andra fasen bygger på att skapa buzz runt deras hemsida och platsannonssajt:
”Platsannonsera gratis på Manpower.se. Om du inte
vill annonsera tar vi däremot betalt”.
(ur Marknadsveckan #7)
Integrerad reklam? Kanske. Snarare en väldigt klar insikt om att all kommunikation också bygger varumärke. I senaste Sälj-&Marknadsföring tas det problemet också upp. Om allt är kommunikation så byggs varumärket i varje liten kommunikativ bit som finns mellan kund och företag.
Jag skrev en liten essä om det för några år sedan: De små sakerna.
Efter bara åtta månader fimpar Wendy’s sin “inofficielle talesman” Mr Wendy’s. Den effekt som företaget hoppades på har inte infunnit sig.
Enligt direktionen för hamburgerkedjan kommer de nu att
“refocusing its advertising direction to more prominently position Wendy’s food and heritage of quality.”
Däremot verkar deras reklambyrå få förnyat förtroende: Interpublic Group of Cos.’ McCann Erickson i New York hittar nya kreativa vägar. (Ad Age)
Efter att ha sett filmen så känns det som ett rätt beslut. Det är verkligen uselt.
Efter nederlaget där reklamfilmskanalerna inte var intresserade att visa reklam som kritiserar deras kunder så fortsätter flicka.org att utveckla sin kampanj. Nu uppmanar de ungdomar att skicka filmerna vidare via e-post. They go viral. Och Sara Damber fortsätter göra historiskt korkade uttalanden:
” – Att kanalerna inte vågar sända filmerna är tråkigt och visar att unga tjejeras situation får stå tillbaka för kommersiella intressen.”
(Resumé)
Den här kampanjen blir faktiskt mer och mer löjeväckande. Dels att fröken Damber inte fattar att reklamfinansierade kanaler lever av reklam och därmed kan de inte visa reklamfilmer som starkt kritiserar deras betalande kunder. Det är så dumt att det nästan är värt ett Darwin-award.
Att uppmana ungdomar att skicka filmerna via epost kommer göra kampanjen rejält illa sedd av skolor och andra organisationer vars epostservrar riskerar att gå ner på grund av att folk skickar omkring filer på fem-tio mb.
Flicka-kampanjen börjar dofta frustration och fullkomligt idiotiska påhitt eftersom de initialt har klantat till både mediaplacering och övrig kommunikation.
Låt mig citera en gigant i branschen: Be om ursäkt och gå hem.
Läs övriga postningar: Researcher » Mer flickor och Researcher » Ingen tittar på Big Brother…
Toyota har valt att ändra sin tagline och sin reklamstrategi. Från “Get The Feeling” till “Moving Forward”. Och det beror inte på att Toyota går speciellt dåligt – snarare tvärtom.
En av anledningarna att många av de stora biltillverkarna (byter reklamstrategier menar artikelförfattaren är att hushållen är överhopade av reklam och snarare försöker undkomma reklamen än att välja utifrån den. Toyotas Jim Lentz säger:
“We felt it was time to kaizen our message as well,” referring to the Japanese term for “constant improvement.”
Com Hem vill framstå som något åtråvärt i hemmet, som en öppen spis eller balkong.
– Idén har vi illustrerat genom att visa ett par som tittar på lägenheter och söker efter ett jack med tre hål i väggen.
Annika Söderberg, försäljnings- och marknadschef
på Com Hem, förklarar hur Com Hem väljer att positionera om sig till att kunna ge precis allt som en modern människa behöver för att kommunicera och bli underhållen.
TV är huvudmedium i mediamixen, men också en landsomfattande printkampanj liksom en DR-kampanj signerad Ogilvy One finns med. (Dagens Medias Marknadsveckan #7)
“Tre hål i väggen”… men så otroligt fånigt att rida vidare på Vattenfalls tagline sen några år.
Mycket kan man säga om Pontus Schultz men ibland slår han huvudet på spiken. Den här gången när han diskuterar Flicka-kampanjen:
Lojalitet bygger man bara på kvalitet, på att människor upplever att det pågår ett samtal som man vill återvända till. Media är en mötesplats, och som alla mötesplatser, som en vanlig middag, går man dit där de mest spännande människorna finns, där de intressantaste samtalen förs.
I en naken värld blir det till slut rätt dyrt att chocka sig till uppmärksamhet.
Så är Flicka.org på rätt spår?
Tja, jag kan tycka att det är ett rätt corny sätt att föra diskussionen på, om man vill ha någon slags lojalitet. Om man är kritisk mot nakenchocker på ett mer sofistikerat plan än att det är för djävligt att folk viker ut sig i tv, är det rätt märkligt att ta till de metoder man själv kritiserar för att synas.
Jag såg Berit Andnor i söndagens TV4 morgonprogram. Hon mötte Linda Skugge, som menat att Andnor borde avgå efter kampanjen. BA körde på med “marknadskrafterna” och så vidare. Jag håller med Linda Skugge: Avgå Andnor! Du är fullkomligt obsolet när det kommer till mediadiskussioner och vad som påverkar.
Min förra postning finns här.
Arla repositionerar Lätt & Lagom efter att ha tappat marknadsandelar. Den nya taglinen blir ”för oss som skulle kunna röra oss lite mera” istället för “dags för en ny vana?”.
Hela konceptet bygger på mer positivitet och aktiv känsla istället för pekpinnar. Om igenkänningen förut varit av det negativa slaget, där personer ställer sig på vågen och får en chock eller gömmer magen på stranden är igenkänningen reverserad i det nya konceptet där det finns atletiska och fräscha människor att jämföra sig med. Det ska vara gjort med en ironisk glimt enligt Erik Ström på Arla.
En av kampanjens mål är också att berätta att margarinet fått en ny smak. Rent marknadsmässigt jagar man ett återtagande av de procent man förlorat framförallt till EVMs och till Becel och liknande mer functional-foodsinriktade varumärken.
Byrå är ANR.BBDO.
Arla kommer också att konsolidera både sina varumärken och sin kommunikation till färre byråer. Som det är nu har företaget ett antal av de största byråerna som kommunikationskonsulter på olika affärsområden respektive olika varumärken men vill försöka att renodla de kommunikativa värdena såväl som att rensa bland varumärkesfloran.
“– Vi ska samordna de nordiska varumärkena så långt som möjligt, men förnuftigt. Det innebär förstås att några varumärken kommer försvinna från den svenska marknaden, men det är svårt att peka ut vilka idag.”
När det gäller byråerna är det inte nödvändigt att det är en byrå bland de internationella nätverken men att den har kontor i alla nordiska länderna. (ur Dagens Medias veckobrev 04#7)
Det är väntat att den svenska reklamtraditionen går mot en mer amerikaniserad version (särskilt när amerikansk reklam visar indikationer på att bli mer europeisk…). Jag tycker ändå att det är en märklig form av reverserad igenkänning som man använder – att jämföra sig med atletiskt byggda, aktiva och vältrimmade människor tror jag säljer mindre av produkten än den gamla strategin. Det kräver en ganska utvecklad känsla av ironi för att förstå det.
Varför man inte jobbar mer med termen “lätt” i sin kommunikation är en gåta, åtminstone för mig.
Enligt artikeln ska Arlas varumärkesstrategier läggas av Leo Burnett. Kan det vara så att Arla fått propåer från någon annan stor byrå om att ta över detta och att det bör innebära att man även får del av en del produktreklam?
“buxom woman holding a DS model and advising, “How to score!…Start listening to her needs, playa!”
“Two is always better than one,” she says. “I love a man with a soft, sensitive touch,” and “Believe it or not, sometimes smaller is better!”
Nintendo släpper en kampanj värd närmare 40 miljoner dollar i samband med att deras nya handhållna spelkonsol DS blir verklighet. Och sex ska sälja spelen. Målgruppen är unga män och då anser Nintendo att just kvinnor med stora tuttar är grejen.
“When you’re a kid, you’re always told you can’t touch anything,” Touching is good. You’re grown-up now, so read it how you want.”
Enligt Nintendo är det här en del av satsningen på ett “lifestyle”-koncept. Och enligt företaget är tidningarna Maxim och Blender inriktade på
“the really hip guy who is first to get the hip gear.”.
Maxim och Blender som livstilsmagasin… ursäkta?
…det är därför programmet har så många tittare.
I samband med att flicka.org har kommit igång, en statlig kampanj för att göra framförallt flickor medvetna om reklamens och medias påverkan på deras självbild.
Varför gör vi det här? Mediavärlden blir alltmer sexualiserad och utseendefixerad. […] Den här utvecklingen är ALLAS ansvar. Och det är just det som är problemet. Det leder uppenbarligen till att det blir INGENS ansvar. […] Vi inser att den här kampanjen kommer att göra vissa av de utpekade företagen upprörda. Men det är också meningen. Utan upprördhet – inget uppvaknande och inga framsteg.[…]”
Flicka.org är en del av Socialdepartementets Flicka-kampanj och finansieras därmed av skattepengar. På sajten finns både reklamfilmerna som sänds i TV och andra “fakta” som är grunden för kampanjen.
Det är Forsman & Bodenfors som gjort kampanjen, pro bono och detsamma är mediaplaceringen. Det är många media- och företagsprofiler som får se sina namn och sina telefonnummer i offentligheten. Ingen av personerna är tillfrågade, och Charlotta Gustafsson, chefredaktör för Veckorevyn, har suttit i Flicka-kampanjens advisory board men får sina fiskar varma genom att man ska fråga henne varför man gör en plastik-guide i tidningen. (Resumé).
Men kampanjen stöter på patrull när alla tre kanaler som sänder reklam över Sverige kickar ut kampanjen med åsikten att det handlar om åsiktsreklam. TV3 och MTV menar att de inte vill ge en kampanj, som kritiserar och hänger ut deras egna chefer (i TV3s fall) eller individer, gratisutrymme. Flicka-kampanjens ansvariga har visat en väldig förvirring när det gäller var reklamen faktiskt kommer att gå. Ansvarig för mediakontakterna säger en sak som motsäger det som projektledaren sagt. (Dagens Media)
Diskussionen tog självklart fart: Sara Damber, projektledare för Flicka-kampanjen klargör i ett inlägg på Resumés diskussionsforum:
“Klargörande kring Aftonbladet och Veckorevyns deltagande i FLICKA-projektet. Veckorevyn och Aftonbladet har givetvis INTE deltagit i utformandet av FLICKAs annonskampanj. De fanns båda med i ett advisory board som vi använde för att få information om hur media tänker i början av FLICKA-projektet. De här däremot inte haft någonting att säga till om vad gäller utformandet av projektet eller kampanjen som går nu.”
Även Charlotta Gustafsson ger sig in i leken:
“Sara Damber säger att man “inte svär sig fri från något ansvar” bara för att man är med i deras advisory board, som jag är. Sant. Då har säkert Sara Damber och soc.dep. inget emot att jag snart kommer berätta min version av hur det här svammelprojektet har gått till och hur mycket pengar skattebetalarna kastat i sjön, i stället för att diskutera relevanta frågor som jag ville ta upp, som varför man tillåter MTV att visa alkoholreklam eller varför modeföretag skickar ut provplagg i enbart skitsmå storlekar till tidn. m lång pressläggn. vilket gör det omöjligt att plåta på normalstora kvinnor. Och ja, det stämmer att Vecko-Revyn aldrig haft någon plastikguide. Däremot gjorde vi en specialtidning som såldes i somras som handlade om Kropp & vikt där vi hade en plastikguide och där vi beskrev riskerna med plastik. För övrigt är 67% av VR:s läsare över 20 år enl. Orvesto, detta känner självklart Sara Damber & co till, men då hade ju inte reklamen varit lika kul, eller hur?”
(Resume – Artikelkommentarer, tipstack till dab).
Även på Bold har diskussionen förts om kampanjen. Det finns likheter mellan diskussionen om sexualiseringen i reklam och den debatt som förts internationellt om snabbmaten. John Hegarty menar i en krönika hos Mediaguardian att det borde vara vettigare att ifrågasätta reklamköparna än att ständigt ge sig på reklambranschen. Hegarty menar att reklambranschen är en del av lösningen men knappast Lösningen:
“Blaming advertising is a bit like blaming the waiter in a restaurant for your own gluttony. Having said all that, advertising can’t just say “not our fault”. We have to be seen as part of the solution.”
Han ser ett sätt att hantera det för reklambranschen: att faktiskt göra bättre reklam:
“In fact, we have to develop a different model for our communication platforms. And that is the Win-Win communication platform. How often do we entertain the idea that the consumer of our message has a part to play in its success, and their reward for doing so is something of value and worth? Talk to most marketers about this and they shrink back from the proposition, saying it will probably compromise the effectiveness of the ad. The agency then backs off and the usual clichéd crap is turned out. I always find it amazing that somehow producing something people will like will be less effective than something they don’t. Interesting concept that. Imagine a manufacturer doing that. “I’d like to expand my market share, so I’ll make my product worse”!!!! Isn’t this why M&S is in such a sorry state?”
(MediaGuardian.co.uk via Adland)
Om jag hade fått uppgiften att göra ett koncept för kampanjen hade jag hellre försökt att inrikta mig på att få tittaren att reagera på sitt eget handlande: “H&M köper in BH-ar till åttaåringar. Nån köper dem. Är det du?” eller “Ingen tittar på Big Brother. Det är därför de har så höga tittarsiffror.”
Norska Dressmann tjuvstartar underklädesreklamsäsongen och satsar på sex i sin nya kampanj för herrunderkläder.
Karen Onsager, är informationschef på norska Dressmann, menar att den nya kampanjen visserligen kan uppröra en del men de tror stenhårt på det:
“Vi ville göra en film som visar att herrunderkläder är sexiga. Vi har gjort en estetisk film som visar ett spännande möte mellan en man och en kvinna och vi har gjort det på ett värdigt sätt. Kvinnan, som visserligen är naken, är den som har makten, det är hon som förför mannen.”
(Resumé)
Jaha. Och?
Lipton kommer att ge ut en insticksbilaga för att marknadsföra tedrickandet som en livsstil. Bland annat väljer man att använda en terminologi som närmast för tankarna till vin- och whisky-provningar. (Dagens Media)
Air Canada har kontrakterat Celine Dion för att få lite luft under vingarna på den nya kampanjen för flygbolaget. Med Dions låt“You and I … Were Meant to Fly.” ska allt bli rena nöjestrippen.
Det är samma stunt som Chrysler försökte med genom att låta Dion vara headline för en kampanj tidigare i år. (TheStar.com tips från Clayton)
Av bilden kan man ändå se att Celine Dion kan hoppa på ett annat jobb när sångkarriären tar slut. Rätt fräsch flygvärdinna.
Uttrycket “post” är obsolet. I varje fall anser Nordea det när de väljer att byta namn på Postgirot till Plusgirot. Anledningen är enligt Nordea att det är det namn som används i hela Norden.
Namnbytet sker via kampanj i Dagens Industri och i viss fackpress liksom att företagskunder får sig DR tillskickat. (Dagens Media)
Jag förstår varför man väljer att samordna namnet i hela Norden. Men maken till innehållslöst namn får man nog leta efter…
Maidenform har skapat en ny kampanj för sina behåar där konceptet bygger runt att kvinnor drömmer om att få barn och att gifta sig. Diskussionen har varit het om den, både på reklamlistor och feministiskt inriktade sajter.
Diskussionens kärna är om det är en bra idé att använda så genomgripande livsdrömmar för att sälja underkläder. Vissa menar att det väl är ok om inte layouten var så förbannat dålig. Andra menar att det aldrig är rätt att hålla fram giftermål och barnafödande som en sorts generisk kvinnlig dröm. (Nina Paley, tips från Clayton)
Klassiska billboards än en gång. Det är vad The Economist har släppt i Storbrittanien. Det är än en gång den klassiska röda färgen och företaget har ett så pass stort självförtroende att man i vissa fall struntar i såväl logotyp som text.
Enligt Sean Brierley är det ett “badge-brand”, ett varumärke som många vill bli kopplade till men som därmed inte används på samma nivå:
“What is fascinating about the Economist’s campaign is that it has never emphasised the quality of the editorial product, but it has always concentrated on the self-image of the readers. Intuitively, I would say that this is indicative of the fact that though many people buy it, not many read it.”
(BBC News tipstack Caffeinegoddess)
Vodafone har satsat stort i fredagens Dagens Industri med tolv helsidor. Tyvärr finns inget tryckkort, men om det är företagets nya reklambyrå Voice som skapat detta måste man ändå säga att de jobbar snabbt.
Å andra sidan tog de ju med sig den projektledare som hade kontot på Cole, Russel and Pryce.
SL är ute i blåsväder igen när de väljer att tillåta reklam för Björn Borg Underwear på bussarna.
Rent praktiskt är det visserligen Clear Channel som har entreprenörskapet för all reklam på SLs olika reklamplatser men det är SL som drabbas av badwill.
Både SLs presschef och trafikborgarrådet Anna-Maria Kettner anser att det är en svår fråga. Och de är uppenbart en smula schizofrena inför Borg Underwears reklamkampanj på allmänna färdmedel.
“Vi vill inte vara smakdomare eftersom det finns lika många smakriktningar som resenärer.”
SLs presschef Maria Adolfsson försvarar reklamen men uttalar sig om reklam i allmänhet i Resumé:
“Som tjej kan jag bli irriterad på hur tjejer framställs i reklamen.”
Men vi kan vara lugna – staten har koll. Märit Rogert, politiskt sakkunnig hos Mona Sahlin är stenhård (och oerhört nyskapande vad gäller språket):
“Vi ska titta på hur man kan försöka motverka den här sexualiseringen, eller pornofieringen, av det offentliga rummet.”
Slutet gott allting gott. Eller?
Själv blir jag mest rädd för sådana som Märit Rogert. “Pornofiering”… vad är det? För att välja att kalla en reklamkampanj som Borg-kampanjen för porr så måste man väl definiera vad som faktiskt är porr? Är porr alltid av ondo? Ska man använda en sorts matematisk formel för att definiera vad som är porr? Om 55% av bildens objekt (om bildens objekt är en kvinna) visar bar hud, är det porr då? Frågan blir självklart – när är det porr om modellen är en man? 99%?
Jag blir trött på den enögdhet som råder inom reklamkritiken. Det innebär att de som verkligen gör sexistisk reklam kommer undan. Kritiken skjuter alltför ofta in sig på bilder och väljer att strunta i andemeningen i själva annonsen – vad säger annonsen egentligen?
Rent praktiskt funderar jag på hur man i framtiden ska kunna göra reklam för underkläder om man inte får använda modeller? Kanske visa stringtrosor på en krokodil från Skansen?
Moderna, nu i vanlig skrud, öppnar utställningen Fashination, där verk visas som ligger på gränsen mellan mode och konst. Bland annat visas Alicia Framis kreationer ur hennes koncept “anti_dog”.
Storåkers McCann har stått för kampanjen för att dra besökare till Moderna. Mediavalen är breda: Bon, Damernas Värld och liknande media kommer att användas. (Resumé)
Lite fascinerande (eller kanske ‘fashinerande’) är en ytterligare ny roll på reklambyråer: i arbetsgruppen står det “art buyer (antar jag eftersom det egentligen står ‘byuer’). Vad är det? Har Storåker McCann köpt in konsten för att sedan ställa ut den och göra reklamkampanj för utställningen?
Alla goda, kreativa och upplysande förslag mottas med tacksamhet…
Behavioral Marketing är den stora snackisen i branschen. Det handlar om att nå rätt segment som har ett visst beteende och förutsäga deras reaktion och ha en handlingsberedskap. Tre viktiga faktorer för att verkligen lyckas tar Chang Yu upp i sin artikel:
Allokera budgetmedel – eftersom behavioral marketing både fungerar som relationsskapande och varumärkesbyggande menar han att en stor del av mediabudgeten bör gå till kampanjer som jobbar utifrån bm.
Bättre information om vilka segment som respektive media når – många medier saknar grundläggande information över sin publiks segmentering. För att då kunna hitta rätt beteende och göra ett kluster innebär då stora svårigheter.
Kriterier för framgång – you can’t win them all. Att göra en plan och ett mål för vad som ska räknas som en framgång för en bm-kampanj är nödvändigt för att inte tappa tråden när något klickar.
(ClickZ / Experts)