Monthly Archives: August 2004

Ta en bild på reklamen

En ny idé som den amerikanska tidningen Jane har i sitt senaste nummer är att be läsarna använda sina kameramobiler för att ta bilder på tidningens annonser och skicka in dem för att få olika give-aways. Bakom det hela ligger idén att få de företrädesvis unga kvinnor som är tidningens målgrupp, att interagera med tidningens innehåll och då framförallt annonserna.

Konceptet bygger på att prata samma språk som sin målgrupp: the cellophonese.

“We were brainstorming what we could do that would make them get involved in our programs in a way that’s fun and speaks to them in a way that they speak to each other.”

Det är också ett sätt att stärka den selling prop. som tidningar säger sig ha – att läsarna har ett starkt band till printmedia. Något som den ökande online-annonseringen mer och mer motbevisar.

Tidningen Vogue har satsat stort på brand extension och interaktivitet genom att skapa en shoppingsajt som bygger på tidningens innehåll, printvärlden försöker att hitta vägar att interagera (och tjäna pengar) bortom tidningssidorna. I Sverige har Damernas Värld gjort samma sak. Hos DV finns inget redaktionellt innehåll utan är en ren och skär promo-sajt för de olika varumärken som de har med i tidningarna. Aftonbladet.se är både en redaktionell nyhetssajt men länkad till diverse olika möjligheter att konsumera.

Tom Florio som jobbar med Vogue på Condé Nast säger:

“If we can give an opportunity to go online and find out what stores have something in stock, or to buy it straight through the site, we would be adding not just a heightened level of service but a new level of entertainment that’s organic.”

En ytterligare fördel med konceptet som Jane’s använder är att de kan få veta mer om sina läsare och därigenom sälja in annonsering mycket bättre. John Palumbo på DVCX ger exemplet att i ett nummer kommer det väldigt få bilder in: det ger ett incitament att se över hur man lagt upp mixen av annonsörer och innehållets kopplingar till packningsgraden. Ett annat exempel kan vara att man kan se vilka annonsörer som får flest respektive minst antal “träffar” i.e flest antal bilder inskickade och därigenom bygga upp en erfarenhet av preferenserna hos målgruppen.

Peter Gardiner på Deutsch i NYC varnar för att Jane’s Talk Back snarare kan underminera varumärket, genom att skapa en sorts pristävling utgår tidningen från att deras läsare inte vill interagera frivilligt. (The New York Times)

Under gårdagen har det varit mycket diskussioner omkring konceptet. Det finns en viss skepsis till metoden. Själv är jag ändå försiktigt positiv: varför inte? Jag tror visserligen Gardiner har en poäng men att det ändå mer handlar om att ge en sorts belöning, ett behavioristisk “nu har du varit duktig, jag tycker om dig, här får du en jeansjacka”. Människor är inte så komplicerade som vissa vill påskina.

Vissa väljer att kalla det för “experimentell marknadsföring”, vilket det visserligen är genom att man ännu inte kan göra en översikt över hur det faktiskt gått men jag skulle snarare kalla det en kognitiv marknadsföring. Vi vet att tävlingar ger ganska mycket. Korsord är ett oerhört säkert kort, vilket både ger svarsfrekvens och även gör att läsaren stannar med tidningen en längre tid. Jag vet visserligen inte hur de amerikanska MMS-kostnaderna ligger men här i Sverige vore det inte omöjligt att skapa ett erbjudande där kostnaden tas av annonsör, som en marknadsföringspost i budgeten.

Hela den mobila världen är användbar för marknadsförare men det måste ske på ett vasst sätt. Det måste ge både en emotionell och faktisk belöning. Den faktiska kan vara någon give-away medan den emotionella är att läsaren själv väljer att skapa en relation till tidningen och även till annonsörerna.

Stilsäkert NK

NK släpper Stil, den första kundtidningen från det ärevördiga varuhuset på tio år. Det är ett livstilsmagasin med 148 sidor av ‘det goda livet’.

“…Vi gör tidningen för att bjuda kunderna på upplevelser, som är det jag tycker tidningen står för. Det här är ett bra tillfälle att stärka relationen med våra kunder.”

Peter Zäll som är både vice VD och marknadschef på NK berättar att packningsgraden bara är på 25% för att få rätt image på tidningen. Målgruppen är köpstark och modemedveten och det kräver en viss fingertoppskänsla när det gäller reklamsäljet. (Dagens Media)

Sponsrad ritt

“Det började med att en 21-årig Malin Baryard slängde kläderna i en maskeradtävling efter Europafinalen 1996 i ett fullsatt Scandinavium i Göteborg och red ett varv i raffset. Genomslaget blev enormt. H&M nappade. ”

Dagens Industri har idag en intressant artikel om varumärkesbyggande. För det är få personer i Sverige som så medvetet blivit ett varumärke som ridsportens egen drottning Malin Bayard. Hon är snygg, hon är verbal och hon är en av världens bästa i sin sport. Samtidigt är hon vanlig, lite tjejen som finns i ridhuset eller i grannhuset.

Det är PR-bolaget OTW:s Anders Abenius som under flera år jobbat för att göra Malin Bayard till en stjärna utan att H&M nämns speciellt ofta. Det behövs inte då Malin Bayard är intimt förknippad med varumärket. Dealen är att hon ska bära H&M:s kläder privat, vilket blir värdefullt i och med att hon också går på kändisfester vilket gör att H&M:s kläder syns bland alla premiumkläder från Biblioteksgatan. H&M vill också vara med att döpa hennes hästar: H&M Corrmint, H&M Rastella, H&M Lady Liberty och H&M Butterfly Flip.

TV-programmet “Min väg” som sändes ett flertal gånger i SVT var producerat av just OTW, något som en del TV-recensenter missade.

Att H&M väljer att satsa så hårt på hästsport beror på flera saker. Petra Leijon, projektledare för H&M:s sponsring av hästsport:

“Ridsporten är en stor och växande sport på många av H&M:s marknader. Förebilderna inom sporten håller på länge. Dessutom är den skonad från doping.”

Charlotte Persson, arvinge inom H&M och sysslar med hästavel:

“Det är en olympisk gren där kvinnor och män tävlar på lika villkor. Det är en sund och uppfostrande sport där man lär sig att ta ansvar i stallet”.

Malin Bayards kontrakt med H&M går ut inom kort och OS-medaljen i lagritt borde ge henne ett bättre utgångsläge i förhandlingarna med H&M såväl som med andra bolag. (Dagens Industri)

Swatch går som klockan

Världens största klocktillverkare, Swatch, ökade försäljningen med 9 procent till strax under 2 miljarder dollar under första halvåret, motsvarande 15 miljarder kronor. Nettovinsten ökade med 17 procent till 173 miljoner dollar. (DI)

Även dyra klockmärken går bra. Det pekar på en starkare premiumtrend och att konsumet-‘timglaset’ får en smalare midja.

Corvettespot stoppad

Ännu en TV-spot har stoppats efter stora protester från starka opinionsgrupper. Den här gången är det General Motors som drar tillbaka en spot regisserad av Guy Ritchie.

Spotens skript bygger på “alla unga pojkars dröm”: att köra en Corvette snabbt. I spoten kör huvudpersonen, en ung kille, så fort att han till slut lyfter. Det är sju stycken grupper som i ett brev till GM:s ledning skriver:

“This ad is certainly among the most dangerous, anti-safety messages to be aired on national television in recent years.”

(Reuters.com tack till Clayton)

OT: GM:s talesman heter Joe Jacuzzi! Det är ju ett perfekt namn för en person som ska ‘bubbla’ mycket :)

Läs också om det på Ad Age
I Creativity:s brev har de en lite positiv approach:

At least Chevy will be able to save on some of those royalties for the Rolling Stones’ “Jumpin’ Jack Flash.”

Mer om det finns hos SF Gate och reklamfilmen kan du som super-adgrunt på Adland se filmen.

Negativa kampanjer fastnar bättre

Varje presidentval verkar börja med löften om rent spel och positiva reklaminslag men som vanligt kommer det slag under bältet mellan kandidaterna. Bush har använt det mesta av sina $100 miljoner till att göra anti-Kerry-reklam. Kerry och resten av de demokratiska kandidaterna spenderade sina kampanjer med att ge sig på Bush. Och nu senast använder några Vietnam-veteraner en och halv miljon för att göra opinionen medveten om att Kerry inte är någon hjälte.

Men strategerna menar att folk säger en sak men visar på en helt annan åsikt i sina värderingar:

“Focus groups will tell you they hate negative ads and love positive ads. But call them back four days later and the only thing they can remember are the negative ones.”

Människor verkar ta in negativa argument lättare än positiva. För en negativt laddad spot tar det färre sändningstillfällen för att fastna i tittares medvetanden än motsvarande spot med positiv laddning. Kathleen Hall Jamieson på Annenberg Public Policy Center vid University of Penn. försöker förklara det med biologi:

“There appears to be something hard-wired into humans that gives special attention to negative information. I think it’s evolutionary biology. It was the wariness of our ancestors that made them more likely to see the predator and hence to prepare. The one who was cautious about strange new food probably didn’t eat it, they sat back and watched other people die. There’s a reason to be hesitant about that which is vaguely menacing.”

Rent PR-mässigt är en negativ kampanj bättre – den ger mer mediautrymme än positiva motsvarigheter. Diskussionen om den sk Swiftboat-ad ger ytterligare impact.

Väljare vill ha reklam som grundar sig på fakta och övertygelser när det handlar om politik, de vill ha kunskap för att välja att rösta på en person, och kunskap nog för att välja att inte rösta på en annan. Beroende på detta kan en negativ kampanj också vara vettig att sända ut. Ett exempel är “Willie Horton ad” som påpekade att presidentkandidaten Dukakis var “soft on crime”. Det byggde på siffror från hans guvernörskap och slog igenom hos väljarna. (The New York Times)

Individen säger att den ogillar negativa kampanjer men det är de kampanjerna som kan vinna ett val. Det är en viktig pusselbit även inom övrig reklam. Negativ reklam, gärna lite skrämmande, sätter sig.

Exempelvis:
vilken av följande organisationers reklam kommer du ihåg bäst?

  • Alkoholkommiténs
  • OAS’

.

Min gissning är att de flesta kommer ihåg OAS-filmerna. Beror det på att människan är en hyena? Kanske. Eller att man hellre minns det negativa än det positiva? Det intressanta är att det finns en så stor dubbelmoral i människor, vilket reklamen utnyttjar på olika sätt. Och får skit för det.

Sparkad för att han ifrågasatte president Bush

En kreatör på en amerikansk byrå fick sparken efter att ha uttryckt sitt missnöje med president Bush:s kommentarer om Irak-kriget.

Anledningen som reklambyrån Octavo Designs gav i förklaring för att ge Glen Hiller respass var att han genom sitt sätt hade gjort en kund generad, den kund som skänkt byrån biljetterna. Hiller är inte förbannad på sin chef utan förstår henne:

“Advertising is all about having the perfect tan and driving a cool car. It’s all about image.”

(CNN.com, tips från Leslie Burns)

“Get those cease-and-desist letters flowing”

Annonser som följer sökorden på sökmotorer visar sig vara nästintill heltäckande i varumärkesintrång. NameProtect har gjort en undersökning på de 100 viktigaste varumärkena och där visar det sig att hos Google och Y! är det 98% av dessa varumärken har fått sina varumärken använda i konkurrerande betalda kontextuella annonser. (MarketingSherpa.com)

Banners en masse

Mycket kan man spara på. En av Heimer & Companys AD:s samlar på jokrar från kortspel. Själv har jag aldrig lyckats bli riktigt duktig på att spara på saker. Inte som Tari Akpodiete, en kreatör som under flera år samlat på banners från nätet.

“I thought it would be a good resource for creative types and people who might have an interest in that kind of thing. It has become a little bit obsessive, though.”

På hennes sajt Banner Report finns fler än 15000 olika banners. En resurs för den som ska skapa banners, ge inspiration och aversion. (Wired News).

Huvudlöst

Onekligen måste man ge Stockholms Militanta Graffitti-nissar cred för att de lyckats att få rejäl PR för sitt tilltag. Nu har de också gjort som de faktiskt sa: de har kapat huvudet av kossan.

“Kons huvud återlämnades till Cow Parade idag måndagen 23:e kl 12.15.”

På sajten finns en film där de med hjälp av tigersågarna dekapiterar kossan, och därmed gör BRIS lite fattigare.

(via Bold)

Hemköp byter profil

Hemköp byter logotyp och försöker få bort stämpeln som en “dyr” affär. Den nya logotypen är stiliserad och färgvalet signalerar ICA lång väg.

Det är Forsman & Bodenfors som är byrån bakom omgörningen av Hemköps kommunikation. (Resumé)

Problemet för Hemköp är väl att de visserligen haft sin logotyp länge men att de försökt att få framgång genom ett antal olika koncept. De har varit miljövänsbutik, de har varit en av de tidigaste att satsa på EVM men ändå inte lyckats.
Kanske handlar det om just det – de har inte haft ett riktigt långsiktigt fokus. Jakten på marknadsandelar har suddat ut Hemköps varumärkesvärden i kanterna. Istället för att jobba in sin egen nisch blir Hemköp nummer två. Hela tiden. Forsman & Bodenfors har ett ganska ok track-record men frågan är om det inte är försent för Hemköp?

“Du ska inte stjäla.”

Affischkampanj för engelsk kyrka spoofar IntelGud gör varumärkesintrång. Åtminstone om Intel skulle vara rejält gnidna. En kyrka i England har använt Intels “… inside”-koncept och bytt ut Intel mot Jesus i en rad affischkampanjer. (The Register). Men de är knappast ensamma om det: Christian shirts säljer T-shirtar med mera och

Det intressanta i det hela är att sloganen “Jesus Inside” mötte jag redan 1995-1996 hos en svenskkyrklig församling med dragningar åt framgångsteologin. Jag tror att de egentligen var först.
  Hur ska man göra när just religiösa gör varumärkesintrång och spoofar ens koncept? Det är ganska svårt eftersom det är känsligt läge att börja dra kristna grupper inför domstol, det finns starka påtryckargrupper – fr a i USA – som är kristna och äger stora aktieposter liksom att just USA har en väldigt märklig inställning till kristen tro.
  Samtidigt innebär underlåtelse att skydda sitt varumärke och sitt kommunikativa koncept gentemot kristna att man indirekt tar ställning i en religiös fråga och kan alienera människor av andra religioner.
  Problemet för Intel är att de inte gjort något för flera år sedan och nu är det nästintill omöjligt att göra något åt det utan att det blir en väldigt stor grej av det hela.

BWOnline: Bästa digitala media 2004

Utnämnd till bästa digitala design: Mohawk Paper Mill. Ett pappersbruk som lyckas sälja papper med en av de läckraste webbsajterna. Det är Pentagram Design som ligger bakom sajten. Kolla deras portfolio. Det är sannerligen mycket läckert de gjort.

this is a Web site that reminds the users, mostly graphic designers, why they love paper!

(BusinessWeek Online)

Tycker inte att man kan säga det bättre: det handlar om att påminna om varför man vill ha något, skapa känslan och jobba fram “wow-känslan”.

Annorlunda flaska från Loka

När vi var i Stockholm tidigare i somras åt vi på Blå Porten och döm om min förvåning när Lokaflaskan som vi fick in på bordet var helt annorlunda än de vanliga. Det är en 50 centiliters flaska, specialgjord för Loka.

Eftersom jag aldrig sett den förut och inte heller hört talas om den funderade jag om det var någon Limited Edition eller något annat. Jag skrev och frågade Spendrup’s och fick svar från Katarina Jansson, informatör på Spendrup’s:

Hej Niclas,
Flaskan är framtagen just för att finnas på restaurang. Det är inte fråga om en limited edition, utan ingår i vårt ordinarie sortiment.

Masscustomization eller en dyr investering som ger lite värde för varumärket? Jag vet inte. Vad tror ni? (Jag har mailiat och frågat Katarina.)

Internet med versal eller gemen

Aftonbladet.se har för ett tag sedan valt att skriva Internet med gement i. Och nu väljer Wired att göra detsamma.

“The simple answer is because there is no earthly reason to capitalize any of these words. Actually, there never was.”

Wired menar att ord som net, web och internet är ord för ytterligare sorter media. Precis som tidning och andra.

“by lowercasing internet, web and net, Wired News is simply giving the medium its proper due.”

(Wired via Lotta at work)

Jag tycker inte att Wireds val är riktigt genomtänkt. Internet är något mer än ännu ett media. Det är lika mycket en plats och ett egennamn som en generisk term för ett media. Att som Wired välja att lägga det i samma fack som tidning, radio och television innebär att det förminskas i sin bredd. I diskussionen om online-marknadsföringen handlar det om att Internet är något annat än de andra medierna i en mediamix. Det är en egen form av media, omöjligt att jämföra med övriga media då det inte är linjärt eller statiskt. Ett exempel: det är vettigare att jämföra en banner på Internet med billboards än med en tidningsannons. Kontexten runt om förändras ständigt vilket innebär att dess form måste vara funktionell oavsett omgivningen.

Pluggad

Jag har spenderat kvällen med att uppdatera, installera, härja, få sql-fel, knacka och annat liknande lattjo. Så det kan hända att sajten är lite instabil innan jag fått alla plugins att snacka med varandra och inte bråka om platsen.

Nu är det dags att sova…

Stulen ko

Någon har snott en av korna. En av korna som är med i Cow Parade. Texten på terroristsidan är som följer (stavfelen är autentiska):

Som medlemmar av Stockholms Militanta Graffitikonstnärer, känner vi oss moraliskt förpliktigade att försvara vår stad mot Korna som har invaderat våra gator.
Korna är icke-konst. Att Korna pressenteras som Offentliga Konst är det värsta bedrägeriet. Reklam kan aldrig vara konst.
Yttrandefriheten tillhör inte längre oss vanliga människor, utom endast dom som har tillräckligt med pengar för att köpa sig en annonsplats, eller i det här fallet en ko som får agera annonsplats.
vi tror att Yttrandefriheten är hotad. Att utmana kornas behörighet till försvar för yttrandefriheten är varje medborgares moraliska plikt.
Vi har tagit en gisslan. Vi kräver att Korna förklaras icke-Konst, och att samtliga kor innan klockan 12.00 den 23 augusti lämnar våra gator. Vi kräver också väggar där vi stockholmare kan måla och praktisera vår yttrandefrihet.
Om våra krav inte tillmötesgås, kommer gisslan att offras. Vandalism och konstnärlig rättvisa kommer att skipas.

We Got The Cow via Adland).

Om det är sant (det känns mer som ett sunkigt försök till viral) så är det det mest patetiska jag sett på länge. Filmen har ett ljudspår där det nästan hörs hur finnarna ploppar på fjortisen som läser texten och hur han knappt ens kan läsa innantill.

I Aftonbladet framträder den konstnär som gjort den kossa som är ‘konappad’, Backa Carin Ivarsdotter, och säger att tjuvarna är klåpare som inte vet vad de pysslar med.

Men det är ju inte så att företag beställt kossor och säger till konstnärer att så här måste du göra.
– Utan vem som helst har ju fått skicka in skisser, så det är ju verkligen från folket.
– Korna skulle ju säljas på auktion och pengarna skulle gå till Bris, Barnens rätt i samhället. Och nu är det minst 45 000 kronor som Bris inte får och det känns tråkigt.

Jag har blivit anklagad för att vara översittare bara för att jag tycker Ko-mmandot är ena riktiga fjantar. Må så vara. Jag har så pass mycket erfarenhet att jobba med tonåringar så jag vågar säga att de här är kryptokommunister som inte läst något annat än någon pamflett som förklarar manifestet. Hela upplägget att göra en kopia av gisslantagandet i Irak visar på oerhört dåligt omdöme. Så – jag må vara översittare, överliggare, över-what-so-ever – men jag vidhåller att de borde gå tillbaka till skolan och göra något vettigt av sina liv istället för att vara såna offer.