Category Archives: PR

Rökfritt lobbypris

Ann-Therése EnarssonAnn-Therése Enarsson, generalsekreterare för En Rökfri Generation, har blivit utsedd till Årets Lobbyist. Detta för hennes envetna arbete att få rökfria restauranger och krogar. Om att vara lobbyist säger Ann-Therése:

“Jag såg framför mig köpta människor som sprang i korridorerna i Bryssel. Men ju mer jag tänkt på det inser jag att det handlar om att driva en fråga under en längre tid. Att en lobbyist också kan vara engagerad entusiast. Det är jätteläckert när man upptäcker att enskilda människor faktiskt kan påverka.”.

Priset delades ut på Stora Lobbydagen idag. (Resumé)

Läs mer om Ann-Therése Enarsson här.

En lång intervju finns också i printupplagan av Resumé.

Yao Ming säljer amerikanska varumärken

Det kinesiska stjärnskottet Yao Ming spelar basket i USA, men hans stjärnstatus i sitt hemland ger amerikanska varumärken en rejäl skjuts. Jeffrey Swystun på Interbrand Corp. säger det enkelt:

“If you are teamed up with Yao, you have an instant leg up in a marketplace of a billion people.”

Yao Ming är ingen ny Jordan, hans storhet ligger i Kina och de flesta multinationella företag vill ta sin bit av en marknad med en miljard människor och en stabil ökning av tillväxten på nio procent varje år.

Fördelen med en sådan som Yao Ming är att hans namn kan ge sina sponsorer extra kraft inför OS 2008 i Peking. Detta räknar de flesta som det OS där reklam- och sponsorsinsatser kommer slå alla upptänkliga rekord både i finansiella muskler och i brott mot god smak och marknadsföringsetik. (Businessweek)

Hoppsansa…

Enligt Dagens Media ska Hans Sydow, reklamförbundets ordförande, ha en debattartikel i dagens DN där han bland annat skriver om hur illa ställt det är med kvaliteten på dagens reklam och uppmanar:

“ta sitt ansvar för att “producera och distribuera reklam med god smak och respekt för mottagaren”

Problemet är att debattartikeln i sig själv lyser med sin frånvaro i dagens DN. (Dagens Media)

Smart försök men lite dumt att skicka debattartikeln till branschmedia innan man fått fullständigt klartecken från DN Debatt.

Barda är ett klipp för hårmodetidning

Jean-Pierre Barda ska bli chefredaktör för tidningen Hair, style & beauty. Trots frånvaro av tidningsbakgrund ansåg Patric Ekelius, förlagschef på First Publishing Group att herr Barda hade vad som krävdes:

– Från början var tanken att han skulle vara med i en referensgrupp för tidningen. Men när jag insåg att våra tankar kring tidningen var så lika, bestämde vi att han skulle få axla hela rollen.”

(Dagens Media)

Jag trodde inte på det när jag såg det men det verkar tyvärr vara helt sant. Jag har inget emot JP Barda personligen men det här luktar PR lång väg. Eller så har FP för mycket pengar och känner för att slänga iväg det på en dödfödd idé. Nån jävla ordning får det väl vara! (sa han som fick jobb som planner och copywriter utan utbildning…)

Sista brevet?

Anna Berger-Kettner har skrivit ännu ett mail till Researcher:

Ja det blir ju ett ganska långt tankeutbyte det här.
Jo du har helt rätt i att man naturligtvis kan sätta upp vilken logga som helst om man byter skylt. Men styrelsens – möjligtvis finns här någon hake – tanke var att man skulle kunna införa det nya skyltsystemet där vi av olika skäl måste sätta upp nya skyltar. Där det stjäls, förstörs, busslinjer förändras eller vi bygger nytt/om. Sen finns det oxå en massa platser där skyltarna är fel eller inaktuella. Vi skulle alltså inte smälla upp det nya skyltsystemet överallt på en gång. Och det var helt klart – som vi uppfattade det, jag har klarat med rätt många i styrelsen – så att proffsen menade att ett loggabyte krävde skyltbyten överallt. Hela utgångspunkten var att det är förödande att ha olika loggor i bruk, eller ens en logga och ett generiskt märke/ickelogga.
För mig har problemet hela tiden varit att vi haft och fortfarande på vissa ställen olika bolags loggor och andra identitetssignaler uppe. Entreprenörena har enligt min mening en enda kund – SL. SL har två miljoner resenärer/kunder. Dom måste vi vara varsamma med. Och det är då man kan ta sig åt huvudet över det som hänt de senaste dagarna. Jag håller helt med om att detta varit oerhört kostsamt i den abslut viktigaste valuta SL har – resenärsförtroende. Men det är ju just detta vi med vår reaktion på mötet ville undvika…

En sista kommentar. Det har inte tagits något formellt beslut att skrota något. Det finns nämligen inget beslut att införa ny logga. Vad som hände var att vi fick information på ett styrelsemöte och reagerade på den, till tjänstemännens ledning… Men igen. Ett eventuellt beslut att göra en jätteinvestering i ett omfattande och vid ett tillfälle genomfört skyltbyte. det är en styrelsefråga. Om så bara pga beloppen det handlar om

Jag tycker att Anna Berger-Kettner har visat att det finns politiker som tar sig tid att diskutera frågor med andra. Om man faktiskt tar sig tid att lyssna på dem.
Fortfarande anser jag att de “proffs”, som så bensäkert pratar om att det inte skulle fungera med olika logotyper, inte har 100% rätt. De väljer att använda en sorts regelmässighet utan att se till varumärkets inneboende värden för resenärer. Att SL skulle förlora mer på att ha olika logotyper än att det här blir en stor affär tror jag är ett feltänk i grunden.
En allegori: din bästa vän byter drastiskt färg på håret. När du visar bilder på honom/henne för en annan vän så utgår jag från att du inte anser att vänskapsvärdet förändrats på grund av att hårfärgen har förändrats. Om man då lägger över det på logotyper så beror det på vilken relation konsumenten har till ett varumärke om relationen klarar av olika logotyper.
I SLs fall handlar det om att konsumenten=resenären har en stark relation till varumärket SL, positivt eller negativt. Den relationen handlar om mer än logotypen, en ny logotyp eller en blandning spelar en oerhört liten roll för varumärket SL utan det varumärkets värden ligger i att SL lyckas uppfylla sina löften.
En logotyp har starkast påverkan när man ska skapa en ny relation, relansera ett varumärke med nya värden eller om det finns stora valmöjligheter för konsumenten med samma värden som varumärket. Inget av detta behöver SL.
Därmed menar jag att i längden skulle SL kunna bygga upp en ny grafisk profil utan att behöva göra en gigantisk investering på en gång. Att passagerarna skulle tappa känslan för bolaget är mindre troligt.

Tidigare artiklar finns här, här, här och här.

Diskussionen fortsätter…

Min mening att det på grund av modulskyltsystemet inte skulle behöva spela någon roll vilken logotyp man valde har fått ett svar från Anna Berger-Kettner:

“För det är just det du verkar mena som var hela poängen med vårt ställningstagande i somras. Att det inte kan spela någon roll om man trycker ett eller ett annat märke på modulerna.

Utom det som hävdades av våra proffs, både egna och konsulter, att själva användandet av flera loggor var ett jätteproblem. Att därför beslut att byta logga – till den raka – nödvändigtvis betydde att alla skyltar måste bytas i ett slag. Det finns minst 18 000 busshållplatsskyltar. Sen kommer alla stationsskyltarna vid spåren till. Och en massa annat. Därför kunde man inte kombinera ett byte av logga med stegvis skyltbyte. Då såg vi inget annat möjligt beslut än det vi tog…”

That makes sense. Men jag förstår fortfarande inte: är inte skyltsystemet nytt? Om så behöver man väl nya skyltar oavsett vilken logotyp man väljer?

Sen kan jag ibland fundera om vissa experter tänker lite för fort. En möjlighet vore väl att byta ut logotyper efterhand, bara man använder samma logotyp per linje? SL är ju knappast ett bolag som är okänt och därmed riskerar att förlora varumärkesvärde på grund av olika logotyper.
Rent PR-mässigt är logotyphistorien antagligen en större förlust för varumärket än att olika linjer under ett par år har olika logotyper.
Jag har visserligen inga vetenskapliga belägg för detta men problemet är ibland att vi varumärkesstrateger hänfaller åt en viss rigiditet i våra idéer.

Övriga artiklar finns här, här och här.

New balls!

Madrids mastersturnering satsar på fotomodeller som bollkallar. Anledningen är att försöka få upp intresset för turneringen. Framförallt bland manliga tittare. Under tre veckor har de kvinnliga modellerna drillats i den vita sporten:

“Fotomodellerna har tränats i tre veckor för att klara sitt jobb.
– Vi var tvungna att visa dem hur tennis fungerar, vi fick förklara vad ett game, set och ett serveess är för något samt hur de skulle ge bollarna till spelarna.”

(Aftonbladet)

Sexistiskt? Nä, snarare plain stupid. Om inte tennisstjärnorna kan dra folk nog borde man väl börja med att sänka deras löner. Spanjorer är inte kloka – men rätt bra på PR :)

Jag fick ett brev…

… från Anna Berger Kettner där hon vill förklara sina märkliga uttalanden i DN. Onekligen ger det pluspoäng att ta sig tid att svara (även om det känns som en informatörsskriven text :))

Hej

jag förstår din och många andras frågor och upprördhet om det skeende kring SL:s logotyp, som målades upp i DN-artikeln igår, och som sedan spred sig till övriga media. Jag skulle själv reagerat med stor ilska om jag läst något sådant.

Den journalist som intervjuat mig har ryckt mitt citat ur sin sammanhang. Även andra citat är vad jag vet fel eller missbrukade. Han och andra journalister undvek också att berätta att de 30 miljoner som nämndes i artikeln har omfattat väldigt mycket mer än bara den nya logotypen (det framgår dock i den “uppföljare” som finns med i DN idag). Stora delar har handlat om helt andra saker än varumärken, som att ta fram nya och billigare skyltsystem för trafiken. Detta kommer att användas när vi måste reparera eller byta ut felaktiga skyltar. Allt detta har rymts inom ett flerårigt projekt för att ta fram en ny grafisk profil. Arbetet finns beskrivet på SL:s hemsida, http://www.sl.se .

Logotypfrågan har funnits med som en del i projektet. De företag som sedan 90-talet kör trafik åt SL har velat sätta sina märken på bussar, stationer och tåg, istället för SL:s logotyp. För att lösa problemet togs det fram en “icke-logga”, ett sätt att på fordonen skriva ut entreprenörens och SL:s namn utan att använda respektive företags logotyp. Därefter har denna “icke-logga” spritt sig och kommit att i praktiken fungera som logotyp, parallellt med SL:s gamla logga. När hela ärendet om grafisk profil kom upp på ett styrelsemöte före sommaren framfördes kritik mot denna förvirring kring logotyper. Kritiken kom från nästan alla ledamöter, såväl socialdemorkrater som moderater. Därefter klargjordes att den logotyp som gäller är den runda och att denna ska användas ihop med resten av den nya grafiska profilen.

För mig är det inte viktigt att styrelsen bestämmer exakt hur SL:s logotyp ska se ut. Däremot ska styrelsen ta ställning till hur SL:s pengar hanteras. Ett beslut om att byta logotyp skulle kostat mångmiljonbelopp i investeringar i nya skyltar, pengar som jag tycker bättre kommer till nytta i trafiken. Jag tror heller inte att det är rätt för SL:s trovärdighet att enorma summor läggs på att byta skyltar. Det var just konstaterandet att vi idag måste lägga alla pengar och all energi på trafiken, att allt annat vore stötande, som styrde styrelsens beslut. Jag blir därför ledsen när beslutet istället framställs precis tvärtom. Att behålla den gamla logotypen innebär å andra sidan att projektet om ny grafisk profil kan införas successivt, i samband med att nya fordon införskaffas eller stationer byggs om. Det var också detta jag avsåg när jag i DN-intervjun talade om beslut som är principiellt viktiga för styrelsen att hantera.

Påståendet att 30 miljoner skulle vara bortslösade är fullständigt felaktigt. Såväl den “nya” som den gamla runda logotypen fanns sedan tidigare. Inte heller att återgå till den gamla logotypen kommer kosta några större summor, om ens något. Den runda logotypen kommer återinföras successivt i samband med t ex att nya fordon sätts i trafik, eller att nya tidtabeller trycks.

Med vänliga hälsningar

Anna Berger Kettner (s)
ordförande SL AB

Hon lyckas snärja in sig i dubbla uttalanden igen: “Jag tror heller inte att det är rätt för SL:s trovärdighet att enorma summor läggs på att byta skyltar.” och samtidigt längre ner: “Påståendet att 30 miljoner skulle vara bortslösade är fullständigt felaktigt. Såväl den “nya” som den gamla runda logotypen fanns sedan tidigare. Inte heller att återgå till den gamla logotypen kommer kosta några större summor, om ens något. “.
Jag må vara lite korkad (jag jobbar ju i reklambranschen) men är det inte något som gnisslar lite i det uttalandet? Det skulle kosta enorma summor att byta skyltar men att byta skyltar kostar inte så mycket (om det är till den gamla logotypen).
Rent pr-mässigt är det här en större katastrof än om de fullföljt bytet och lagt “enorma summor” på att få en ny fräsch grafisk profil.
Tre saker som SL skulle behöva göra (mer än att komma i tid):
1. Fortsätta relationsmarknadsföringen som den nye VDn initierade genom att vara ute och lyssna på folk.
2. Jobba upp servicen mer och kommunicera att man satsar extra på det.
3. Byta grafisk profil för att därigenom kommunicera att det är ett “nytt” SL som finns idag. Den gamla loggan kommunicerar däremot alltid “strul-SL”, den kommunicerar “kommer inte i tid” osv.

Vill SL ha närmare och mer råd får de höra av sig till vår byrå ;) .

Tips för ett presskit online

Varje företag behöver ha goda relationer med pressen. Därför kan ett “tool-kit” och en speciell sida uppbyggd för mediarelationer vara en idé. Den bör innehålla:

Senaste nytt.. Uppdaterade nyheter och alla pressmeddelanden som skickats ut.

Högupplösta bilder färdiga för nedladdning. För många tidningar tar det lite lång tid att ringa och be om bilder. Bättre att de finns där – färdiga att använda. Tänk på komprimering och format. Och att många tidningar jobbar på Mac.

Eventuella ljudklipp och videoklipp.

Bakgrundsfakta. Den som kan ge bakgrunden styr informationen bäst. Lägg upp färdiga dokument med bakgrundsfakta om företaget, om de viktigaste delarna i företagets produktion etc.

Uppdaterad kalender med för företaget viktiga händelser.

(ClickZ Experts / Design)

McDonald’s slår tillbaka

För att slå tillbaka mot filmen “Supersize me” har Svenska McDonald’s valt att gå ut med ett öppet brev (i form av ett brickinlägg) i de stora dagstidningarna. Det är VD Karen Bishop som skriver att i 99 fall av 100 äter människor någon annanstans än på McDonald’s och att vissa rätter hos kedjan faktiskt har lägre kalorivärde än många traditionella rätter. (Dagens PS)

På hemsidan fortsätter McDonald’s sin motkampanj under “Våra tankar om filmen Supersize me”. Bland annat påvisar man att Morgan Spurlock, som gjort filmen, valde ett rätt märkligt sätt att bevisa att McDonald’s mat som hälsofarlig genom att jämföra med Soho Whaley som gjorde ungefär samma sak men räknade sina kalorier som hon fick i sig. Jämförelsen finns hos CFIF. Han gick upp massor och blev sjuk, hon motionerade och gick ner åtta kilo.

Lassieklubbsvarning: min chefs lillebror heter Magnus Wikner…

Troutgirl: “Friendster shitcanned me”

Joyce Park a k a Troutgirl blev sparkad på grund av att hon skrivit om företaget på sin blog. Inget elakt, inget hemligt men för Friendster, en av de tidigaste andra generationens sociala nätverk, var det nog. Och reaktionen lät inte vänta på sig. Efter att Troutgirl berättat vad som hänt på sin blog tryckte tusentals Friendster-användare på “exterminate user”-knappen och lämnade det “vänliga” sociala nätverket. Runt om i den sk “blogosfären” diskuterades det som hänt, fler och fler tog avstånd från Friendster. Friendster svar? Tystnad. (Red Herring, tips från Grant Sanders)

Sättet som många företag väljer att hantera en kris fascinerar mig ofta.
a) Sällan tänker de igenom konsekvenserna av sina handlingar. I det här fallet: det var en välkänd bloggare. Många läsare innebär stort nätverk. Som sociala nätverksskapare borde de kunnat räkna ut att “the shit would hit the fan”. Men det verkar som normala logiska utgångspunkter inte gäller när nördar blir chefer, eller chefer ur traditionell industri ska chefa för Internet-företag.
b) Att möta en sån här kris med att göra sig oanträffbara, istället för att försöka skapa någon sorts kommunikation med sina användare visar på en otroligt dålig PR-plan. En tjänst som Friendster lever på sitt goda rykte och framför allt på att det finns användare. Det finns utbytesvägar, andra nätverk och andra sätt att kommunicera – alltså borde Friendster vara rädd om sina användare.

Ölpromotion av erfaren snubbe

Marijan Camber, 61 år gammal kroat har fått ett guldkantat reklamkontakt. Och det beror inte på att han är speciellt känd eller har någon speciell egenskap. Däremot har han under femtio år druckit en 15 burkar öl per dag. Så nu ska han vara med och promota sin favoritdryck.

“Sex is a fleeting pleasure that is not always that great and not always available, but the pleasure from beer is always good – and you can have it as often as you want.”

(Ananova )

Jojo. Nåt för Spendrup’s att ta efter…

Nike Grand Station

Next stop Nike Grand Station. Något som kan bli verklighet om företag ber att få sponsra de allmänna kommunikationerna i New York City.

“It’s our job to figure out other ways to add revenue. Every dollar we get from these types of sources is one dollar more we don’t have to take in fares or tolls.”

Gamla idéer som att göra om Battery Park till Duracell Park är kanske inte heller så långt bort? Eller som en av de luttrade newyorkarna säger:

“They’ll get us used to branded subways, and next will be ‘the Statue of Liberty, brought to you by Microsoft’.”

(Ananova)

Mobiltelefon-PR på tre sätt

Dick Sproud har läst Motorolas PR-material:

“Promoting its new handset to the fast-moving, tech-savvy and demanding youth segment”.

Han sätter det skrivna gentemot det faktum att väldigt många äldre köper mobiltelefoner:

“We are not promoting this handset to the weary, technophobic and easy-to-please older age segment”.

Och slutligen gör han en, som han tycker, sann re-write av texten:

”Promoting its new handset to the fashion driven, gadget-obsessed and cynical youth segment”.

(50 Plus Marketing)

Masters visar reklam igen

Golftävlingen Masters har under flera år varit utan reklam. Nu kommer tre stora sponsorer att köpa in sig i tävlingen: Exxon Mobil, SPC Communications och IBM.

Reklamstoppet kom sig av att National Council of Women’s Organization hade ifrågasatt att enbart män får bli medlemmar på golfbanan Augusta National där Masters går. Martha Burke och hennes gäng lyckades få sponsorer och reklamköpare att dra öronen åt sig.

De nya sponsorerna är väl medvetna om vad som varit men menar att Masters är en sak och Augustas medlemsregler något helt annat. (San Diego Union Tribune)

Sponsrad ritt

“Det började med att en 21-årig Malin Baryard slängde kläderna i en maskeradtävling efter Europafinalen 1996 i ett fullsatt Scandinavium i Göteborg och red ett varv i raffset. Genomslaget blev enormt. H&M nappade. ”

Dagens Industri har idag en intressant artikel om varumärkesbyggande. För det är få personer i Sverige som så medvetet blivit ett varumärke som ridsportens egen drottning Malin Bayard. Hon är snygg, hon är verbal och hon är en av världens bästa i sin sport. Samtidigt är hon vanlig, lite tjejen som finns i ridhuset eller i grannhuset.

Det är PR-bolaget OTW:s Anders Abenius som under flera år jobbat för att göra Malin Bayard till en stjärna utan att H&M nämns speciellt ofta. Det behövs inte då Malin Bayard är intimt förknippad med varumärket. Dealen är att hon ska bära H&M:s kläder privat, vilket blir värdefullt i och med att hon också går på kändisfester vilket gör att H&M:s kläder syns bland alla premiumkläder från Biblioteksgatan. H&M vill också vara med att döpa hennes hästar: H&M Corrmint, H&M Rastella, H&M Lady Liberty och H&M Butterfly Flip.

TV-programmet “Min väg” som sändes ett flertal gånger i SVT var producerat av just OTW, något som en del TV-recensenter missade.

Att H&M väljer att satsa så hårt på hästsport beror på flera saker. Petra Leijon, projektledare för H&M:s sponsring av hästsport:

“Ridsporten är en stor och växande sport på många av H&M:s marknader. Förebilderna inom sporten håller på länge. Dessutom är den skonad från doping.”

Charlotte Persson, arvinge inom H&M och sysslar med hästavel:

“Det är en olympisk gren där kvinnor och män tävlar på lika villkor. Det är en sund och uppfostrande sport där man lär sig att ta ansvar i stallet”.

Malin Bayards kontrakt med H&M går ut inom kort och OS-medaljen i lagritt borde ge henne ett bättre utgångsläge i förhandlingarna med H&M såväl som med andra bolag. (Dagens Industri)