Steve Forbes, mediamogul i Forbessfären, har blivit rådgivare åt Steve Jobs och Apple. Ett av Forbes förslag är att Jobs ska efterträda Michael Eisner som chef för Disney-koncernen.
Det som föranleder detta är framgången för iTunes. (Computer Sweden)
dab joddlar i mailen över att Metafilter dragit en massa trafik till Adland på grund av postningen om Internetbannerns tioåriga födelsedag.
Jag är glad för dab’s skull men själv är jag glad om jag slipper så stora uppmärksamheter… det drar slut på min bandbredd :).
Okej. Jag är ett U2-freak. Jag har skrivit in i min Palm när “How to dismantle an atomic bomb” släpps. Och urtypen av ondska (*skämt*) måste vara att få reda på att det finns en iPod U2 Edition… Vi kan säga så här: min “jag-vill-ha-den-där”-känsla kom igång.Tack för den Kenneth… ;)
Björk visar gamla punkåsikter när hon kritiserar Beyoncés val att göra reklam för diverse produkter.
“I love her voice, but maybe not what she stands for. I’m really p**sed off she’s doing all of those commercials. I can’t believe she did Pepsi.”
“Doing that is like selling your soul to the devil. Maybe it’s different in America, and I’m judging too hard.”
(New Kerala News tips från Clayton)
Researcher.se är stolta över att vara en av de som levererar nyheter till bold.se och dess forum “Infomate”. Vi är i fint sällskap med storheter som Resumé, NYT, Adland (Ad-rag.com) och SR Kulturnyheter.
Vid mellanmålet frågade min son vad det var för bilder på framsidan av tidningen (Coops Mersmak) och jag förklarade att det var “puffar” för vad som finns att läsa inuti tidningen.
– Om man gör en tidning vill man ju att människor ska läsa den och se annonserna som man fått pengar från olika företag för att ha i tidningen.
Och plötsligt insåg jag att det verkade en smula meningslöst. Att göra tidning för att sälja annonser för att kunna göra mer tidning…
Hugh McLeod har en vass och sardonisk humor. Hans syn på reklamvärlden kan i bästa fall kallas hatkärlek. För att inte bli galen ritar han olika händelser på visitkortsstora papper.
Här är några av hans tips för hur man kan vara kreativ:
Läs alla hans tips och hans förklaringar runt dem på gapingvoid: how to be creative.
“I can kick the ass of any CEO in advertising.”
Donnie Deutsch är en explosiv urkraft enligt många i hans omgivning. När Deutsch utsågs till årets byrå uttalade han att han är bäst.
Han och byrån har gjort prisbelönt reklam i många år och vinner kunder som Pfizer, Ikea och andra stora reklamköpare på löpande band. New York Metro skriver en lång biografisk artikel om honom och byråns framgångar.
Samarbeten med Simmons på Def Jam, nittiotalets testosteronbyrå, den smått fascinerande blandningen av slick-smart bizniz och kreativ extravaganza och hans omåttliga framgångar från scratch är alla delar av historien om Donny Deutsch. Den om grabben från Queens som kanske är den sista av de riktiga “ad-men”. (New York Metro)
Anna Berger-Kettner har skrivit ännu ett mail till Researcher:
Ja det blir ju ett ganska långt tankeutbyte det här.
Jo du har helt rätt i att man naturligtvis kan sätta upp vilken logga som helst om man byter skylt. Men styrelsens – möjligtvis finns här någon hake – tanke var att man skulle kunna införa det nya skyltsystemet där vi av olika skäl måste sätta upp nya skyltar. Där det stjäls, förstörs, busslinjer förändras eller vi bygger nytt/om. Sen finns det oxå en massa platser där skyltarna är fel eller inaktuella. Vi skulle alltså inte smälla upp det nya skyltsystemet överallt på en gång. Och det var helt klart – som vi uppfattade det, jag har klarat med rätt många i styrelsen – så att proffsen menade att ett loggabyte krävde skyltbyten överallt. Hela utgångspunkten var att det är förödande att ha olika loggor i bruk, eller ens en logga och ett generiskt märke/ickelogga.
För mig har problemet hela tiden varit att vi haft och fortfarande på vissa ställen olika bolags loggor och andra identitetssignaler uppe. Entreprenörena har enligt min mening en enda kund – SL. SL har två miljoner resenärer/kunder. Dom måste vi vara varsamma med. Och det är då man kan ta sig åt huvudet över det som hänt de senaste dagarna. Jag håller helt med om att detta varit oerhört kostsamt i den abslut viktigaste valuta SL har – resenärsförtroende. Men det är ju just detta vi med vår reaktion på mötet ville undvika…
En sista kommentar. Det har inte tagits något formellt beslut att skrota något. Det finns nämligen inget beslut att införa ny logga. Vad som hände var att vi fick information på ett styrelsemöte och reagerade på den, till tjänstemännens ledning… Men igen. Ett eventuellt beslut att göra en jätteinvestering i ett omfattande och vid ett tillfälle genomfört skyltbyte. det är en styrelsefråga. Om så bara pga beloppen det handlar om
Min mening att det på grund av modulskyltsystemet inte skulle behöva spela någon roll vilken logotyp man valde har fått ett svar från Anna Berger-Kettner:
“För det är just det du verkar mena som var hela poängen med vårt ställningstagande i somras. Att det inte kan spela någon roll om man trycker ett eller ett annat märke på modulerna.
Utom det som hävdades av våra proffs, både egna och konsulter, att själva användandet av flera loggor var ett jätteproblem. Att därför beslut att byta logga – till den raka – nödvändigtvis betydde att alla skyltar måste bytas i ett slag. Det finns minst 18 000 busshållplatsskyltar. Sen kommer alla stationsskyltarna vid spåren till. Och en massa annat. Därför kunde man inte kombinera ett byte av logga med stegvis skyltbyte. Då såg vi inget annat möjligt beslut än det vi tog…”
That makes sense. Men jag förstår fortfarande inte: är inte skyltsystemet nytt? Om så behöver man väl nya skyltar oavsett vilken logotyp man väljer?
Sen kan jag ibland fundera om vissa experter tänker lite för fort. En möjlighet vore väl att byta ut logotyper efterhand, bara man använder samma logotyp per linje? SL är ju knappast ett bolag som är okänt och därmed riskerar att förlora varumärkesvärde på grund av olika logotyper.
Rent PR-mässigt är logotyphistorien antagligen en större förlust för varumärket än att olika linjer under ett par år har olika logotyper.
Jag har visserligen inga vetenskapliga belägg för detta men problemet är ibland att vi varumärkesstrateger hänfaller åt en viss rigiditet i våra idéer.
Anna Berger-Kettner, trafikborgarråd i Stockholm, skrev ännu ett brev till Researcher:
Hej igen
Var inne på din länk och konstaterade att du gav mig chans att där också möta dem som reagerat. Tack! Sen kan jag bara för upplysnings skull säga att det mesta i brevets innehåll står jag för själv, även om jag fick hjälp med det praktiska runt det – de där dagarna hade jag det ju rätt hektiskt med några direkta trafikfrågor oxå – Tensta och Nynäshamn.
Sen för att vara supertydlig runt det du tyckte fortfarande var luddigt. Det vi sa i styrelsen handlade i stor del om frågan om vi skulle göra ett massivt byte av varenda skylt under kort tid – vilket vi var väldigt tveksamma till möjligheten att få acceptans för hos resenärerna. Vi förordar att man byter skyltarna allt eftersom, och då använder det modulsystem vi nu harutvecklat.
Vänliga hälsningar
Anna
Övriga artiklar kan du läsa här och här.
Modulsystemet verkar väl bra. Frågan är bara: vad har det med logotypen att göra? Det kan ju inte spela någon roll om det är den nya eller gamla logotypen som inkorporeras i skyltmodulsystemet?
För ett tag sedan sa cyberpunkens ena förälder William Gibson tack och adjö till blogosfären. Men nu är han tillbaka. Och för oss cypherromantiker, Mona Lisas och neuromancers är det kittlande att läsa hans lågmälda poster. Och att få se “hattip to Bruce Sterling” ger en extra dimension. (William Gibson blog via MyMarkup)
Madrids mastersturnering satsar på fotomodeller som bollkallar. Anledningen är att försöka få upp intresset för turneringen. Framförallt bland manliga tittare. Under tre veckor har de kvinnliga modellerna drillats i den vita sporten:
“Fotomodellerna har tränats i tre veckor för att klara sitt jobb.
– Vi var tvungna att visa dem hur tennis fungerar, vi fick förklara vad ett game, set och ett serveess är för något samt hur de skulle ge bollarna till spelarna.”
Sexistiskt? Nä, snarare plain stupid. Om inte tennisstjärnorna kan dra folk nog borde man väl börja med att sänka deras löner. Spanjorer är inte kloka – men rätt bra på PR :)
… från Anna Berger Kettner där hon vill förklara sina märkliga uttalanden i DN. Onekligen ger det pluspoäng att ta sig tid att svara (även om det känns som en informatörsskriven text :))
jag förstår din och många andras frågor och upprördhet om det skeende kring SL:s logotyp, som målades upp i DN-artikeln igår, och som sedan spred sig till övriga media. Jag skulle själv reagerat med stor ilska om jag läst något sådant.
Den journalist som intervjuat mig har ryckt mitt citat ur sin sammanhang. Även andra citat är vad jag vet fel eller missbrukade. Han och andra journalister undvek också att berätta att de 30 miljoner som nämndes i artikeln har omfattat väldigt mycket mer än bara den nya logotypen (det framgår dock i den “uppföljare” som finns med i DN idag). Stora delar har handlat om helt andra saker än varumärken, som att ta fram nya och billigare skyltsystem för trafiken. Detta kommer att användas när vi måste reparera eller byta ut felaktiga skyltar. Allt detta har rymts inom ett flerårigt projekt för att ta fram en ny grafisk profil. Arbetet finns beskrivet på SL:s hemsida, http://www.sl.se .
Logotypfrågan har funnits med som en del i projektet. De företag som sedan 90-talet kör trafik åt SL har velat sätta sina märken på bussar, stationer och tåg, istället för SL:s logotyp. För att lösa problemet togs det fram en “icke-logga”, ett sätt att på fordonen skriva ut entreprenörens och SL:s namn utan att använda respektive företags logotyp. Därefter har denna “icke-logga” spritt sig och kommit att i praktiken fungera som logotyp, parallellt med SL:s gamla logga. När hela ärendet om grafisk profil kom upp på ett styrelsemöte före sommaren framfördes kritik mot denna förvirring kring logotyper. Kritiken kom från nästan alla ledamöter, såväl socialdemorkrater som moderater. Därefter klargjordes att den logotyp som gäller är den runda och att denna ska användas ihop med resten av den nya grafiska profilen.
För mig är det inte viktigt att styrelsen bestämmer exakt hur SL:s logotyp ska se ut. Däremot ska styrelsen ta ställning till hur SL:s pengar hanteras. Ett beslut om att byta logotyp skulle kostat mångmiljonbelopp i investeringar i nya skyltar, pengar som jag tycker bättre kommer till nytta i trafiken. Jag tror heller inte att det är rätt för SL:s trovärdighet att enorma summor läggs på att byta skyltar. Det var just konstaterandet att vi idag måste lägga alla pengar och all energi på trafiken, att allt annat vore stötande, som styrde styrelsens beslut. Jag blir därför ledsen när beslutet istället framställs precis tvärtom. Att behålla den gamla logotypen innebär å andra sidan att projektet om ny grafisk profil kan införas successivt, i samband med att nya fordon införskaffas eller stationer byggs om. Det var också detta jag avsåg när jag i DN-intervjun talade om beslut som är principiellt viktiga för styrelsen att hantera.
Påståendet att 30 miljoner skulle vara bortslösade är fullständigt felaktigt. Såväl den “nya” som den gamla runda logotypen fanns sedan tidigare. Inte heller att återgå till den gamla logotypen kommer kosta några större summor, om ens något. Den runda logotypen kommer återinföras successivt i samband med t ex att nya fordon sätts i trafik, eller att nya tidtabeller trycks.
Med vänliga hälsningar
Anna Berger Kettner (s)
ordförande SL AB
Vill SL ha närmare och mer råd får de höra av sig till vår byrå ;) .
Styrelsen i Stockholms Lokaltrafik (SL) har valt att dra tillbaka den nya logotyp som tagits fram. Logotypen har skapats av Design Systems och tagits väl emot av dåvarande ledning. Den tilldelades också ett Silverägg 2002.
Men se – styrelsen hade inte fått säga till något om det hela. Så nu dras den tillbaka – för en kostnad av 30 miljoner. Hur det försvaras? Läs vad Anna Berger Kettner, socialdemokratiskt trafikborgarrådd säger:
Hur mycket kostar det SL att skrota loggan?
– Det vet jag inte. Det är en fråga för tjänstemännen.
Enligt SL kostar det 30 miljoner kronor. Är det verkligen värt kostnaden?
– Det är en principfråga. Vi kan inte vara ansvariga för något som vi inte kan få ha ett inflytande över.
Vilken logga tycker du är snyggast?
– Det ska inte vi politiker bedöma. Vi är inte proffs.
Goddag yxskaft.
“Right now you’re wasting untold millions on advertising campaigns that actually turn me away from your products, and that’s not in either of our best interests. Let me give you some advice before I abandon consumerism entirely and just walk around with a rice bowl.”
Det är början på ett öppet brev till reklammakare. Det är Chris Bridges på Daytona Beach News Journal som skriver en drapa mot hela branschen: oavsett när det gäller direktmarknadsföring, ordinär reklam eller olika former av permission marketing.
Hela brevet kan du läsa hos Daytona Beach News Journal. (hattip to Jane Goldman)
“Bill_Bernbucks” har listat ett sjuttiotal bloggar med inriktning på pr, media och reklam. Självklart är er egen svenska favorit med.
Fast BB verkar fått en del om bakfoten. Jag är inte en planner som blivit copywriter… jag är en präst som blivit reklamnörd. Jag är ju både CW och planner (och borde sätta igång med att vara det också…) (Adland)
“Bil Sweden förklarar den svaga utvecklingen bland annat med den politiska osäkerheten kring ekonomiska villkor för att köpa och äga bilar. Det har lagts fram förslag på drivmedelsskatter, fordonsskatter och registreringsskatter från olika håll varför konsumenterna inte vet vad som gäller framöver”
Deutsche Welle firar sitt 10-årsjubileum genom att lägga till språket “klingon” till det trettiotal språk som de har på sin hemsida. (Excite)
Eh… nytt? Om jag inte missminner mig har übergeeksen på Google haft Klingon som språk sen urminnes tider (=nån gång i slutet av nittiotalet).
Emanuel Sidea försöker sticka ut hakan i en krönika:
“Sverige saknar die hard-varumärken.” […]” Saab, Volvo, Ica, McDonalds, Telia och Svenska Spel är några av de största reklamköparna i Sverige – och de allra sämsta på att göra bra reklam. Inte bara storföretagen är dåliga, alla är det. Alla agerar som om det nya var gammalt och det gamla var detsamma.
Aftonbladet, H&M, Coca-Cola, JC, SVT, Arla, Ica och många fler som har en unik räckvidd borde kunna locka fler stolta kunder. Felet ligger i marknadsföringen. Den suger. Företag kan annonsera sig blå i viljan att locka unga. Men de spelar ändå med gamla spelkort, oavsett hur bra reklamfilmerna är.”
Emanuel avslutar med att förklara för branschen att det faktiskt är så att konsumenten inte vill konsumera utan att hon/han vill uppleva.
“Företag som Swear får mig att köpa skor på internet, eller billiga Audible, eller goda Ionia, eller stora Time, eller tyska Bauhaus. För konsumera handlar inte om att handla en enskild produkt, det handlar om att sedan kunna svara på frågor i en diskussion, ta den i försvar och slutligen sprida den som förslag.” […] “Skapa istället produkter som jag kan älska att konsumera. Så får ni återkommande kunder, och inte olyckor som resulterar i köp.”
Eh… jaha? Reklamen suger hur bra den än är? Och var handlar unga exempelvis mat? Bauhaus?
Det känns som om redaktör Sidea blandar äpplen och päron till en rätt så ologisk kompott. Eftersom jag själv då och då är krönikör och vet att man måste vrida till det lite för att någon ska reagera, så förstår jag hans val att generalisera. Men Sideas krönika blir till slut generande tydlig i att hans kritik inte är speciellt djuplodande.
Vad är felet? De stora svenska företagen är inte die-hard. Har deras varor ens möjlighet att bli det? Skulle inte tro det.
Visst Volvo repositionerar sig till att jobba med emotionella värden (“Ha det så kul.”) men fortfarande: Volvos styrka är att de äger termen “säkerhet”.
H&M skapar upplevelse genom att plocka in Karl Lagerfeld, men H&M kommer i Sverige att alltid vara H&M – billiga ‘följa-trenden’-kläder. Det är de däremot inte på andra marknader, där de inte funnits lika länge som i Sverige.
På samma sätt funderar man över exempelvis Bauhaus. Är det ett die-hard-varumärke i Tyskland? Vad Emanuel verkar missa är jämförelsen. Det är en gammal sanning att man aldrig blir evangelist i sitt eget land.