Mustafa Cans “avslöjande” ((Epostlistan Elit har varit känd hur länge som helst.)) av epostlistan Elit har fått moralisterna, på diverse media som själva gärna för vidare skvaller, att försöka få det hela till såväl en demokratisk fara och något riktigt fult och omoraliskt.

Dagens Media försöker få Sofia Nerbrand att säga att hon och Neo ska avsluta sitt samarbete med Jan Söderquist efter Cans avslöjande om att Söderquist kallat DN:s ledarskribent “dum jävla tjockis”. Nerbrand visar på sitt ointresse för att delta i moralismen:

Det är ingen hemlighet att Jan Söderqvist finns med på listan. Det är en form av skvaller. Det här är verkligheten.

Stickan Ljunggren och Johanne Hildebrandt utfrågas av Expressen som försöker skapa en bild av listan som “farlig” men båda menar att det är som en middagsbjudning. Det är ingen skillnad mot att folk träffas och snackar skit.

Expressen försöker att se Elit som farlig för demokratin och försöker sätta dit sin gamla chefredaktör och numera chef för Svenska institutet, Olle Wästberg. Han kommenterar frågan om “en sann demokrat [kan] vara med i ett sällskap som förbjuder folk att berätta saker utanför?”

– Jag vet inte hur förbjudet det är, men ofta säger ju folk, att “det här får du inte berätta för någon”.
Kan det inte skada en man som du, som har ett offentligt arbete?
– Nej, varför skulle det göra det? Varför skulle man inte få vara med i ett samtal mellan få eller många?
En tv-profil omnämns. Det står “snälla säg att han är pedofil?”
– Det är som att höra folk snacka i alla möjliga sammanhang.

Hur många av oss ingår inte i stängda nätverk? Och vad är skillnaden mellan emaillistan Elit och frimurare, Rotary eller Round Table/Ladies Circle? Att inte säga saker är för oss i reklambranschen en regel – det är affärshemligheter. Can försöker att skapa moralism runt en fullkomligt normal mänsklig svaghet – att det är kul att skvallra och ju mer initierat skvallret är desto mer spännande är det. I min bok så är det hela oerhört fånigt och effektsökeri av stora mått.