Category Archives: OT

Elitlistan diskuterad

Mustafa Cans “avslöjande” ((Epostlistan Elit har varit känd hur länge som helst.)) av epostlistan Elit har fått moralisterna, på diverse media som själva gärna för vidare skvaller, att försöka få det hela till såväl en demokratisk fara och något riktigt fult och omoraliskt.

Dagens Media försöker få Sofia Nerbrand att säga att hon och Neo ska avsluta sitt samarbete med Jan Söderquist efter Cans avslöjande om att Söderquist kallat DN:s ledarskribent “dum jävla tjockis”. Nerbrand visar på sitt ointresse för att delta i moralismen:

Det är ingen hemlighet att Jan Söderqvist finns med på listan. Det är en form av skvaller. Det här är verkligheten.

Stickan Ljunggren och Johanne Hildebrandt utfrågas av Expressen som försöker skapa en bild av listan som “farlig” men båda menar att det är som en middagsbjudning. Det är ingen skillnad mot att folk träffas och snackar skit.

Expressen försöker att se Elit som farlig för demokratin och försöker sätta dit sin gamla chefredaktör och numera chef för Svenska institutet, Olle Wästberg. Han kommenterar frågan om “en sann demokrat [kan] vara med i ett sällskap som förbjuder folk att berätta saker utanför?”

– Jag vet inte hur förbjudet det är, men ofta säger ju folk, att “det här får du inte berätta för någon”.
Kan det inte skada en man som du, som har ett offentligt arbete?
– Nej, varför skulle det göra det? Varför skulle man inte få vara med i ett samtal mellan få eller många?
En tv-profil omnämns. Det står “snälla säg att han är pedofil?”
– Det är som att höra folk snacka i alla möjliga sammanhang.

Hur många av oss ingår inte i stängda nätverk? Och vad är skillnaden mellan emaillistan Elit och frimurare, Rotary eller Round Table/Ladies Circle? Att inte säga saker är för oss i reklambranschen en regel – det är affärshemligheter. Can försöker att skapa moralism runt en fullkomligt normal mänsklig svaghet – att det är kul att skvallra och ju mer initierat skvallret är desto mer spännande är det. I min bok så är det hela oerhört fånigt och effektsökeri av stora mått.

Kungligt spratt

Vem har sagt att reklamare inte har humor? Någon har lagt ut reklambyrån King på Blocket…

Fin reklambyrå i centrala stockholm säljes. Spännande läge nära stureplan. Ett sött litet företag med mycket god renomé i branschen. Medarbetare och kunder ingår i priset. Bruksskick. Fungerar utmärkt. Namnet något använt.

Ett litet spratt gentemot frima Hollingworth och Mehrotra. (Dagens Media)

Trubbel i ankdammen

Vissa gånger känns det som om den lilla reklam-mediaankdammen knappt skulle räcka till att fylla ett dricksglas… Claes de Faire lånar ut Resumés taxikort till Dominika som glömmer att lämna tillbaka det, tokåker taxi med sin lilla toyboy Björn af Kleen och säger att hon tappat bort det. Viggo blir svartis och byxis, och skäller ut de Faire, skickar faktura till Dominika och när Dagens Media frågar Vigs om det hela så är han faktiskt riktigt skojig (om man läst Resumés försök att befria sig från “fadershuset”:

“- Jag känner inget behov av att säga något om det här. Jag säger precis som Bengt Braun: jag kan inte erinra mig detta.”

(Dagens Media via Isobels text och verkstad)

Reklamare är Satans barn

Det här var nästan för bra för att vara sant!

reklamfolket – dessa förtappade människor som utan hämningar sprider sin dynga över land och folk – är en samling knarkare och alkoholister.
Det är sex och åter sex i alla dess perverterade skepnader som demonerna blandat ihop och sen häller i reklamfolkets strupar tillsammans med sprit och knark. Det är inte helt naket än på t.ex. reklampelarna, men nästan. Så fort vi stiger utanför dörren kastas skiten i våra ögon, och likaså när vi bläddrar i en tidning eller surfar på nätet. Denna satanism kallas förskönande för yttrandefrihet och konstnärlig frihet.
Se bara, där sitter reklamfolket och garvar i ett tillstånd av rus och vanvett och påverkar en hel nation med sina perversa alster. Den onda demokratin kan inte komma åt dem, demokratin tvärtom beskyddar dem. Men de kan inte undfly Guds dom.
Sannerligen, Guds vrede är över dem, och ska drabba dem med full kraft en dag.
Men innan det sker bör vi i Guds namn verka för att all slags anstötlig och gudsfientlig reklam förbjuds enligt lag och att ansvariga för sådant straffas.

(Guds vredes blogg)

Åsk 2.0

Med risk för att bli personlig: Åsk aka dabitch, webmistress på Adland, har fått en dotter – Perle(?). Igår 18/10 kom äntligen hon som hittills gått under namnet “Åsk Wäppling 2.0” till världen. 53 cm och 4010 gram. Från SMS:

She’s amazing and very hungry!

Researcher säger stort grattis till Åsk och Miklas!

Lysande kommentar

Fredagens solomiddag i sällskap med veckans printedition av Resumé skapade ett gott skratt:

Peter Willebrand skriver om att han pluggade tillsammans med Niklas Zennström, Kazaa och Skype-skaparen. Och nu känner han sig lite som en loser:

Niklas blev miljardär. Jag fick jobba med Viggo.

*mohahahahaha!!!!!!!*

Vecka 32.länkar

En egen menytavla a la vintage? Snyggt är det (och bokstäverna är typ Helvetica): Spell It Out
Inom kreativa branscher är kaffe inte en dryck – det är en drog. MSNBC berättar om att latte, frappe och alla udda former blir mer och mer “heta” (och då inte som McDonald’s kaffe som är tungbrännar-hett): Specialty coffee market getting hotter

En något udda grej – att designrecensera alfabetet. Kolla vad Speak Up tycker:
The Alphabet
Någon scenograf har inte orkat göra saker och ting på riktigt. En smula överrumplande för deltagaren i programmet: Crappy Set
En annorlunda mural-målning: There’s no place like (a sat photo of) home
Den klassiska Japp-reklamen – alltid lika bra.
Ujuj så snyggt (och självklart dyrt) när Skull&Bones gör kläder: Fancy Pants Punk.
Snyggt illustrationsjobb. Jävligt snyggt! DQ ISSUE 3
En artikel från Design Observer om designens kollektiva problem – vem ska ha credden? Credit Line Goes Here
ASCII-koden döljer än fler ikoner: mezzoblue § Glyphs.

BrandSuicide till salu

Bloggen BrandSuicide som har gett sig på usel marknadsföring (fr a online) är till salu. Det är som vanligt lite svårt att veta varför:

“Following a period of hibernation, amid talk of ‘jail time’, BrandSuicide founder Alex Romo would like to make it known that this blog is officially in search of a new owner. […] Sizeable offers from online advertising companies, blog publishers, Rupert Murdoch, marketing people, nuns and other miscreants can be sent to brandsuicide@gmail.com.
Be good, people. It has been emotional.”

Om inte annat så för att göra om utseendet…

Söndag mitt i sommaren

Lite länkar en sommarsöndag där jag sitter inne på grund av en vidrig sommarförkylning.

Samla bör man. En del samlar på shoppingmalls: Malls of America

Man kan bygga möbler av allt – även av kartonger och emballage från FedEx: FedexFurniture.Com

Snyggt, underligt: brendandawes.com / cinema redux

Svårt att titta på själv: Chanel TV Belt (via Shiny Shiny)

Om att re-designa ett magasin: Speak Up

Sexig reklam om prostatacancer… Rachel Gets Fruity!

Designkollektivet Processor har släppt läckra tröjor: Karin’s Style Blog

Man kan aldrig få nog av ordböcker: Marketing Terms Dictionary

null

Shiny Shiny har hittat två nya Hello Kitty-produkter – här kan man verkligen snacka om brandextension: Hello Kitty Fire Extinguisher och Hello Kitty SD Memory Card

Skarpskjutande reportrar

Sveriges kriminalreportrar ska utbildas i vapenkunskap och vapenhantering.

“Vi kriminalreportrar skriver om grovt våld. Därför är det viktigt att känna till att vapen är kraftfulla och kan orsaka stor skada. Jag tror att det kan öka våra medlemmars intellektuella respekt för vapen.”

(journalisten.se)

Jojo. Själv tänkte jag skriva om Audemars Piguet och Whyred. Kan jag få testa? ;)