Det här är rätt kul. Lär dig att navigera i reklamvärlden. I värsta fall hamnar du i fängelse (efter att ha dödat en kund… eller om det var en projektledare…), eller så blir du talskrivare åt presidenten… (Navigating Adworld tips från Grant Sanders)
…om att Acne kommer att lägga ner alla andra verksamheter, utom Film och Fashion.
Kom ihåg var ni läste det först…
Alla sexton på Cole, Russel & Pryce har sagts upp och byrån kommer att läggas ner. Det efter att CR&P tappat sin största kund Vodafone till Voice.
En ytterligare kittlande del i deckarserien är att en av CR&Ps PL verkar ha vetat om att Vodafone tänkte lämna byrån tidigt och sett till att rigga en övergång för sig själv till Voice.
Som det ser ut nu kommer något sorts rättsligt efterspel att komma på fråga. (Resumé)
Jag tycker det är lite kul att Vodafone valt att lägga all sin kommunikation hos en byrå med namnet Voice. Och det är inte utan att man ändå funderar om CR&P sett det här som ett sorts kontrollerat självmord efter den rejäla skada de ådrog sig i samband med “lamm-incidenten”.
Det intressanta är ändå att de fria byråer som varit framgångsrika under lågkonjunkturen nu verkar ha tröttnat lite och läggs ner.
Cheferna på reklambyråerna i New York åker ut. Nya sätts in för att få fart på byråernas viktigaste kontor. Saatchi & Saatchi byter ut cheferna på alla nivåer, både administrativa och kreativa avdelningar får nytt ledarskap. Samma sak sker hos BBH, Lowe & Partners och TBWA/Chiat/Day.
“The time has come to reset our ambitions.”
Kevin Roberts, worldwide chief executive på Saatchi & Saatchi förklarar varför de byter ut hela ledargarnityret på New York-byrån. Och Fran Kelly, chef för Arnolds amerikanska verksamhet förklarar varför alla byråerna satsar hårt på New York:
“New York is our top strategic priority for the future.”
WPP betalar närmare 1,4 miljarder dollar för Grey Global enligt initierade källor nära de båda nätverken. $1005 per aktie är mycket mer än de $940 som aktierna stängde på Nasdaq i fredags. (Ad Age)
Enligt Bloomberg har WPP vunnit budgivningen runt Grey Global. Om det stämmer innebär det att Grey blir en del av världens andra största reklamnätverk och att det inte längre finns något självständigt reklamnätverk kvar.
“WPP can confirm that negotiations were completed last night and an announcement will be made tomorrow”.
Det innebär att WPP slog ut både Havas och Hellman & Friedman. (Bloomberg.com)
Havas har lagt ett bud på Grey Global. Det innebär att det nu är två tungviktare i ringen. WPP har tidigare lagt ett bud. (The New York Times)
Ett gäng seniorer inom kommunikationsindustrin har startat ett nätverk som ska jobba med hela linjen av frågor runt marknadskommunikation. Tufft namn: “The Board”. Och superhemliga är de också. (Resumé)
Robert Coen, Interpublic Group, förväntar sig en rejäl ökning av reklamköpande under 2005. 5,9% globalt vilket skulle ge $550 miljarder och i USA ser han möjligheten till en ökning på 6,5% till $280 miljarder. Anledningarna är många och ofta beroende av varandra men en allmän konjunkturuppgång, högre tilltro till framtiden men också valkampanjen och OS ger en boost även för omsättningssiffrorna året efter. (Center for Media Research)
go.garbergs har inte bara DN, Skandia och SAS som kunder utan nu också Svenska kyrkan. Det analysarbete som Audumbla Pilots gjort ska nu få en driftning och en kreativ dräkt. 4000 varumärken ska bli ett, enligt en artikel i Resumé.
Som före detta präst och under alla år försökt få kyrkan att förstå saker som “marknadsföring”, “varumärke”, “pr” och liknande kan jag bara le och säga lycka till åt go.garbergs. Förhoppningsvis tar de jävligt bra betalt för jobbet eftersom de kommer att behöva stångas med varenda politiker, ämbetsbärare och till och med Fan’s moster. Och inget kommer att bli bättre. Inget kommer antagligen att hända. För ingen vill förändra något.
En kreatör på en amerikansk byrå fick sparken efter att ha uttryckt sitt missnöje med president Bush:s kommentarer om Irak-kriget.
Anledningen som reklambyrån Octavo Designs gav i förklaring för att ge Glen Hiller respass var att han genom sitt sätt hade gjort en kund generad, den kund som skänkt byrån biljetterna. Hiller är inte förbannad på sin chef utan förstår henne:
“Advertising is all about having the perfect tan and driving a cool car. It’s all about image.”
(CNN.com, tips från Leslie Burns)
Det blir BBDO som får försöka att rädda AOL:s sargade varumärke. På grund av “creative differencies” har den gigantiska Internetleverantören och Wieden+Kennedy gått skilda vägar. Det är ett gigantiskt konto. AOL har mer än tjugo miljoner användare, 31% av den amerikanska marknaden för Internetaccess och köpte 2003 media för $220 miljoner. Men W+K väljer att avsluta samarbetet trots att de vann pitchen för re-branding-delen av AOL:s byråupphandling.
BBDO har tillsammans med sin kusin inom Omnicomgruppen, DDB Worldwide, haft kontot för marknadsföringen av produkter och tjänster. (Ad Age)
åkestam.holst vann pitchen för varumärket Puma Footballs internationella uppdrag. Det är stort. Och kommentarerna från branschen är överväldigande positiva, vilket kan bero på att åkestam.holst både är en fristående byrå och inte speciellt stöddiga.
I pitchen var det allt som allt 15 byråer med, varav fyra var svenska: F&B, King och Storåkers.
Kontot innebär TV och print i över 80 länder, och det rivstartar med planering inför 2005. Pumas vision är att bli ett av världens mest attraktiva varumärken inom sportmode och mycket av jobbet har skett av Tony Bertone, marknadschef för Puma, som under några år har fört Puma från en slumrande tillvaro i samma billighetsnisch som Lejon (pun intended) till att vara med att fajtas med Nike, Adidas och Reebok. (Resumé)
Creativity Magazine har listat de byråer som vunnit flest priser:
1. Crispin Porter Bogusky (Miami)
2. Goodby Silverstein (San Francisco)
3. Arnold (Boston)
4. TBWA Paris
5. DDB Chicago
6. W+K London
7. TBWA Chiat/Day (Los Angeles)
8. Leo Burnett USA
9. 180 (Amsterdam)
10. DDB London
Intressant är att BBH/London inte är med på listan. Att CP+B vinner är knappast någon överraskning. Få byråer har blivit så omskrivna som de. (via Adland)
I en magisteruppsats vid Göteborgs universitet slår Anna-Maria Bartholdson och Maria Waldén fast att reklambyråer går mer på intitution och känsla än reella etiska regler om de ställs inför etiska dilemman. Ställningstaganden är relativa utifrån situationen.
“Med tanke på att reklam är ett område som på olika sätt påverkar många människor dagligen, förväntade vi oss att åtminstone några reklambyråer noggrant skulle ha formulerat konkreta riktlinjer för ett etiskt handlande. Intervjuerna gav oss emellertid ett klart intryck av att det inte förekommer några väldefinierade principer som ger riktlinjer för hur möjliga etiska problem skall hanteras och var gränserna går.”
Uppsatsskribenterna skriver också att det är sällan som någon på byråerna vägrar göra ett jobb på grund av etiska ställningstaganden. Om flera i en arbetsgrupp har känslan av att ett uppdrag inte är etiskt försvarbart tackar byrån ofta nej men pengar styr de etiska ställningstaganden.
De uppdrag som byråer uppfattar som etiskt problematiska är tobak, spel, snabba lån och i vissa fall politik.
Projektledarna som intervjuats finns bland annat på Lowe Brindfors och Leo Burnett. Självklart var det bara byråer i Stockholm och Göteborg som skribenterna sökt upp. Vilket i sin tur borde ge rött kort. (Dagens Media)
Uppsatsskribenterna utgår från en märklig men vanlig syn på reklambranschen: att man kan jämföra den med mediabranschen. Därmed har reklamen ett moraliskt ansvar. Själv är jag skeptisk till att branschen faktiskt har det. Det är ungefär som att göra polisen moraliskt ansvarig för att brott begås. Reklam handlar om att sälja en produkt eller en tjänst. Inget annat. Självklart ska reklam skaffa sig schyssta förhållningssätt gentemot saker som ska skada, eller som på andra sätt är direkt eller indirekt samhällsfarliga. Reklambranschen ska heller inte bryta mot allmänna åsikter om rätt eller fel.
Men lika lite som reklambranschen ska stå för en specifik partipolitisk åsikt (förutsatt att den inte direkt berör branschens fortlevnad) kan man ge reklambranschen ansvar för att utbilda konsumenten genom att göra rätt reklam för rätt saker. Reklambranschens prioritet är att nå kundens kund och skapa handlingsmönster. Reklamen ska skapa relationer mellan kund och kundens kund. Reklambranschen är inget annat än konsumtionsevangelister. Allt annat gör branschen till något branschen inte kan vara.
Reklambranschen är det som mediabranschen inte är. Eller vice versa. Men det verkar vara svårt för både reklam- och mediabransch att förstå det. Antagligen är det sjuttiotalets anti-reklamåsikt som sitter kvar.
Nyheten att aQuantive köper SBI.Razorfish innebär vissa slutsatser inför framtiden. Brian McAndrews VD och styrelseordförande ger anledningen till köpet:
“It is our belief that as the media world becomes more and more fragmented and broadband becomes more and more ubiquitous, the role of the Web site becomes more important in the marketing mix.”
Razorfish är känt. Åtminstone för de som var med under de heta åren innan bubblan sprack. Razorfish var “talk of the town”.
De nya byråerna som skapas kommer heta Avenue A/Razorfish och efter ett antal år med oerhört dåliga siffror har både aQuantive men framförallt Razorfish gjort vinst. (ClickZ / News)
Mediacom, mediabyrånätverket har ändrat sin payoff till “People First, Better Results.” .
“Our feedback from clients and the industry showed that ‘people’ are the most important factor in a media agency’s service”
Duh! Mediacoms VD Alexander Schmidt-Vogel säger saker som väl borde vara självklara. Men inte. Enligt den årliga Communications Industry Forecast & Report från Veronis Suhler Stevensons är reklambranschen usla på att köpa media som verkligen används. Mest köps i print, magasinen är stora reklamsäljare, medan radio och även TV har en lägre andel, trots att de används mest bland flest konsumenter.
En vanlig förklaring har alltid varit att konsumenter investerar medvetet i en tidning och därmed skapas en relation mellan konsument och annonsör. Problemet är att teorin – värderingen visas genom hur mycket konsumenten väljer att investera i ett media – innebär att just TV skulle vara det som värderas mest. Av de mer än $800 som medelhushållet i USA lägger på medier har TV hela 28,5% och Internet 13,8% medan nyhetsprint enbart har 6,1% av den totala mediainvesteringen och magasinen ligger därefter med 5,3%. Och samtidigt betalar de nästan inget för radio som ändå används mest.
Reklambranschens vurm för print har ingen rent statistisk grund, vilket innebär att mediamixen borde få en annan sammansättning. Madison Ave. och resten av branschen siktar in sig på “sin” grupp. (Real Media Riff)
Anna är lycklig att hennes milslånga sträcka är till ända och Catarina är lycklig över att äntligen få gå ut på sista sträckan mellan Eldris och Mora.
När det gäller konkurrensen med resten av de tävlande gick det kanske inte så bra, men vi fick bra platser vid målgången, eftersom det då tunnats ut med folk vid den för Vasaloppet klassiska rakan innan mål.
Bra jobbat av de som sprang. Själv var jag moraliskt tvivelaktigt stöd. Kerstin & Kerstin, Anna och Catarina, och sex stycken inlånade löpare genomförde eventet med glans. Både av svett och ära.
Listan har kommit och det står fortfarande klart att Heimer & Company vann reklamklassen. Inga andra byråer har varit med. 9 timmar och 28 sekunder blev den sammanlagda tiden och vi kom in som lag #210 i öppen Mixed-klassen. Om man av någon anledning vill veta av hur många lag får man kolla själv på Vasastafetten 2004 – Resultat
Reklambyrån Dana i Borås har bestämt sig för att stämma en tidigare kund för kontraktsbrott. Det är kunden Multicom som byrån stämmer på 615.000 kronor.
En pitch som Multicom genomförde uppfattade Dana som vunnen, eftersom de skulle fått ett muntligt besked. Under förutsättning att företaget fick byta projektledare för sitt konto.
Självklart finns inga papper skrivna. Och nu får tingsrätten avgöra om det är avtalsbrott som föreligger eller om byrån Dana är ute och cyklar. (Dagens Media)