Anders F är en man med åsikter. Han tycker att all reklam är skit (självklart då förutom den han kan tänkas göra). Det han skriver är knappast något som ingen av oss andra tycker… men han gör det med en schwung som känns en smula naiv. Reklammanifestet bygger på olika åsikter som många gånger emotsäger sig själva.
En av de mest flagranta motsägelserna är när han tidigare förfäktat åsikten om att dagens reklam inte inriktar sig på kundernas kunder utan mer mot de marknadschefer som köper reklamen:
När jag utbildade mig till copywriter fick vi lära oss att utgå ifrån frågor som
* Vad ska mottagaren känna?
* Vad ska mottagaren tänka?
* Vad ska mottagaren göra?
Det är väl bra. Men jag hävdar att dessa frågor är felformulerade. Istället bör man fråga sig
* Hur reagerade jag när jag kom på idén?
* Vad tänkte jag?
* Skulle jag lockas om jag såg idén ute på stan?
Jag valde att skicka honom en fråga om det hela gett honom något jobb. Jag fick det här svaret:
Jag vet inte riktigt vad som beror på reklammanifestet och vad som beror på
andra åtgärder som jag tagit, men svaret på din fråga kan nog sägas vara både ja och nej. Någon anställning har jag inte fått. Däremot har jag under den senaste tiden fått en del ingångar för att starta upp ett samarbete inom ramen för frilans. Både mer konkreta förslag och flera av typen “vi kan väl ses för att reka inför framtida behov”. Ett par jobb ligger numera och väntar i den berömda “pipe-linen”.
Givetvis finns det även ett motstånd. Det är inte alla som vill att man ska kämpa för att förändra en bransch som i deras ögon fungerar tillfredställande. (I många fall misstänker jag att det har att göra med storleken på deras bankkonton och förändringar som görs där runt den 25:e varje månad). Men jag har å andra sidan aldrig sagt att jag skulle blidga alla i reklambranschen. Snarare skrev jag manifestet utifrån en vilja att förändra något som jag inte tycker är speciellt bra idag.
Jag tillhör den skara som själv kan tycka att mycket reklam är ointressant. Men att lägga en vänsteranalys på reklambranschen känns lite fånigt. Vi matar Mammon. Vår mission är inte att förändra världen.
Jag fascineras av den dubbla självbild många i branschen har: å ena sidan gnäller folk för att reklamen inte får någon effekt – att konsumenterna skiter i reklamen, å andra sidan finns en syn att reklambranschen har en oerhört stor impact på folks värderingar. Some logic missing.
Det är få i branschen som anser att “den funkar tillfredsställande” men frågan är: vad är en tillfredsställande reklambransch? Är det en bransch som säljer massor med effekt utan att spela på a) känslor b) förutfattade meningar c) alltid är både kund och konsument till lags och samtidigt har en kreativ höjd?
Reality check please…