Crispin Porter + Bogusky har gjort ännu en pysslighetsviral. GIFTMIXER 3000 är för Borderstores vad Sodastreamern är för 80-talet. Eller inte. I vilket fall är den rätt rolig och jag gillar verkligen voice-overn som är sannerligen “HAL-esque”. (via AdLand)
Cunning Work jobbar hårt med ljus. Bland annat har de jobbat med att projicera bilder på månen för tidningen FHM. Gerilla big time.
En idé som TV-programmet “Faktum” också tagit upp: de projicerade en bild på Bert Karlsson på riksdagshuset i samband med ett inslag om hur Ny Demokratis politik genomförts av samma partier som kritiserade Bert och Ian.
Den kampanj som fans och användare av open source-browsern Firefox skapat för sin favoritbrowser är en sorts vattendelare när det gäller “buzz-marketing”. Det handlar om viral, WoM och underground-marketing via bloggar och andra media som sedan sipprat upp i mainstreammedierna.
SFX, som kampanjen kallats, har inneburit ett genombrott för det som Rob Davis, på Haberman & Associates kallar: “evaluation of different guerilla marketing tactics and grassroots content creation.” och jämför det med framgången Howard Dean hade med sin kampanj online i samband med valet av presidentkandidat bland demokraterna. Och på samma sätt: det genomslag som MoveOn.org fick via nätet. (ClickZ / Brands)
“Will they watch your marketing message? You’d better make it entertaining, accessible and exclusive. If it’s all of those things, and users pre-qualify themselves as interested, they’ll link, download, and watch. If not, you’re out of luck — and behind the times.”
Podcasting är ordet. Att media är en viktig del i konsumentens liv men inte den traditionella mass-media som förut varit det som marknadsförare har skaffat sig plats hos. Eller som McDonald’s VD säger:
“Mass marketing is a mass mistake. Practice multi-dimensional, multi-segment marketing… In today’s atomized marketing world…mass marketing mass messages to masses of people via mass media is a mass mistake.”
Målet är att skapa innehåll som är värdefullt för andra att länka till, både när det handlar om ren online-bloggning eller WoM.
If you’re feeding the conversation… the rest will then follow.” (John Battelle)
Exemplet där marknadsföring och media blir samma sak är Amazon. Många som söker sig till sajten gör det inte för att köpa något. De kommer dit för att bli underhållna. Och det genom att Amazon använder sig av efterfrågat innehåll – de har möjligheten eftersom de säljer innehållet förpackat i böcker, filmer etc.
“Must-see marketing” innebär att konsumenterna själva är marknadsförare. (ClickZ / Brand)
Det är ju i grunden viral men med en snyggare fernissa. Nothing new, just another name of the shit.
Om någon intet ont anande går till www.ogilvymather.co.uk får man en liten överraskning. För man möts av en bild av ett lik med en tag (en idé som snotts från ett gäng andra reklaminslag).
Det är ASABAILEY – Viral Advertising Agency som varit påpassliga och för fem pund fått tillgång till OgilvyMathers domännamn för England. Snacka om miss från den stora byrån. (AdLand)
Efter nederlaget där reklamfilmskanalerna inte var intresserade att visa reklam som kritiserar deras kunder så fortsätter flicka.org att utveckla sin kampanj. Nu uppmanar de ungdomar att skicka filmerna vidare via e-post. They go viral. Och Sara Damber fortsätter göra historiskt korkade uttalanden:
” – Att kanalerna inte vågar sända filmerna är tråkigt och visar att unga tjejeras situation får stå tillbaka för kommersiella intressen.”
(Resumé)
Den här kampanjen blir faktiskt mer och mer löjeväckande. Dels att fröken Damber inte fattar att reklamfinansierade kanaler lever av reklam och därmed kan de inte visa reklamfilmer som starkt kritiserar deras betalande kunder. Det är så dumt att det nästan är värt ett Darwin-award.
Att uppmana ungdomar att skicka filmerna via epost kommer göra kampanjen rejält illa sedd av skolor och andra organisationer vars epostservrar riskerar att gå ner på grund av att folk skickar omkring filer på fem-tio mb.
Flicka-kampanjen börjar dofta frustration och fullkomligt idiotiska påhitt eftersom de initialt har klantat till både mediaplacering och övrig kommunikation.
Låt mig citera en gigant i branschen: Be om ursäkt och gå hem.
Läs övriga postningar: Researcher » Mer flickor och Researcher » Ingen tittar på Big Brother…
John Hegarty, legendarisk CD på BBDO, skriver om virals och problemet med allt för dåligt underbyggda kampanjer.
“Brands also live or die by context. The value we put upon them is directly related to how we position them in our minds. That context can be geographical as well as emotional.”
För varumärken och för konsumentens relation till varumärken, mitt i en yster McLuhansk globalisering, blir rötter viktiga. Och det är det som kan vara faran med viralreklamen – att den missar mottagarens kontext och därmed blir relationen mellan varumärke och konsument mindre relevant. Alla virals ska fungera överallt, det finns inga styrmedel för målgrupper. (MediaGuardian via Caffeinegoddess)
Hegarty har en intressant poäng. Viral må vara lite coola, men om man tar Subervient Chicken så var det rätt få som egentligen visste om den. Många inom den mer ‘savvy’ populationen men går de på Burger King?
Ett annat perspektiv: Om viral missar konsumentens kontext så borde gerillareklamen göra precis tvärtom – att fungera endast i konsumentens kontext.
Kommer ni ihåg Hondas reklamfilm “The cog”?
Det här är en sorts uppföljare… med ett slut som är annorlunda. Jeremy Hacooun har gjort något som antagligen inte kommer gå till reklamhistorien. Men det är rätt kul. (via dab)
Spelföretaget Capcom drog igång en viral-kampanj där ett mobilvirus skickades ut och vidare av personer som blivit smittade. Problemet var att många blev oerhört förskräckta över att telefonen började att låta underligt. Och det fanns inget sätt att slippa det enerverande ljudet av en “döende telefon” än att göra som företaget föreslagit i det SMS som startade hela kampanjen. Läs hur illa det kan gå på ClickZ / Experts och på ClickZ / News.
Oerhört läcker byråsajt från en läcker byrå. Welcome To Orange County är byrån som har kontor både på Mallorca och i Köpenhamn.
Och sköna annonser för IKEA Danmark.
På tal om IKEA. Vännerna på Miami Advertising har fungerat som bollplank för IKEAs senaste gerillakampanj. IKEA delade ut kuddar under morgonen den 23 september till Stockholms pendlare och för att få ordning på allt det legala och praktiska runt en sådan kampanj valde man att låta Miami utreda frågan. (Miami News)
Göteborgarna Milk gör lite läcker gerillareklam. 10 000 t-shirtar har tryckts upp med reklam för bostadssökstjänsten m2. Det är de olika stadsdelarna som tröjorna fått som tryck och de placeras sedan ut för att folk ska stjäla dem och använda dem. (Resumé)
Nike har släppt en väldigt märklig viral. Autumn in New York innehåller en fullkomligt galen accent och animerad streckgubbe.
Den har samma röstpålägg och uppenbarligen samma animatör som den mer dystopiska The End of the world. (via Adland)
“for each successful viral effort, there are hundreds of failures.”
Nate Elliott menar att det finns en alltför stor tilltro till viral marketing. Han tar filmen The Anchorman som exempel, där Dreamworks försökte att marknadsföra den genom att skapa Friendster-konton för filmens huvudpersoner. Rollfigurerna hade självklart många kontaktnät men ändå – det handlade om promille av Friendsters hela population. Det som satte fart på interaktionen i dessa uppdiktade personligheters Friendster-konton var artiklar som berättade att man försökte med viral marketing.
Frågan är snarare – vad är det som gör en viral marketing kampanj framgångsrik? Det är knappast viral marketing när det är traditionell PR och annonsering som skapar ‘buzz’. Slutsatsen blir att det är media som blir själva målet för viral marketing. Trots att grundidén är att skapa impact med hjälp av det faktum att någon man känner har högre cred än en annons eller reporter. (ClickZ / Experts)
Oh! Fast speciellt stoppade är de inte – snarare virals. Kolla exempelvis Axe/Lynx-reklamen. Den hade till och med liberala svenskar reagerat för. (Vansina Studios)
CP+B har fått efterapare: på Subervient President används samma idé som i deras viral för Burger King, Subservient Chicken.
Fast jag har misslyckats att både få presidenten att spela död och starta krig… (tips från dabitch)
NBC may have misjudged its audience when it hired a local firm to stencil teasers for a new television show on sidewalks across San Francisco. The guerrilla marketing graffiti didn’t hook residents; it made them mad — and now, city officials are asking the broadcasting company to pay thousands of dollars to make up for its misdeed. (SFGate, tips från Clay)
Vad säger man? Oops…
Läs också om hur stadstjänstemän irriteras över gerilla reklam: The writing is on the wall for flyposters (Tips från Ad-rag). Mer om gerillamarknadsföring kan du läsa om här.
‘Plötsligt så händer det…’ *s*. I varje fall: idag på väg till byrån tänkte jag på hur kul det vore att göra en serie om de “tecken” (läs mer om tecken) som finns på vägen mellan bussen och byrån. Skyltar, graffitti osv. När jag slår igång datorn finns en länk till The Painted Ground of San Jose Avenue: där ett sånt projekt pågår av Dylan i San Jose. Tänk så underligt det kan vara? (tack för tipset Stacy Hall @ adlist)
Gerillametoder i marknadsföringen ökar i samband med att traditionell reklam får svårare och svårare att nå sina nyckelmålgrupper. I NYT-artikeln More Demand for Guerilla Marketing menar branschen att det framförallt är de unga, snabbrörliga och trendsättande som kan nås lättare med hjälp av vass gerillareklam.
“We want to stay as irreverent as possible.”
Le Tigre, ett klädföretag, förklarar själva essensen i varför märket använder sig av gerillataktiken.
New Yorks förvaltning är däremot måttligt road av gerillamarknadsföringen. De lyckades bland annat tvåla till Microsoft när de mer eller mindre tapetserade trottoarerna med reklam.
“Generally we’ll ask them to remove whatever stickers they’ve placed. We feel they can be a distraction to the driver, the pedestrian, the bicyclist.”
Åsikten från Tom Cocola på New York City’s gatuförvaltning är signifikant för den mer jordnära kritiken men andra kritiker menar att gerillareklamen kan få en väldigt stark motgång eftersom den utnyttjar de få platser som ännu inte är exploaterade.
“Carried to the extreme, and we’re kind of at the extreme now, there’s hardly any blank space left.”
J. Walker Smith, på Yankelovich Partners menar att konsumenter blir mer och mer irriterade över det av reklambudskap överbelamrade offentliga rummet.
“Gerillareklamen handlar om att göra tvärtom” säger Fredrik Olsson, cw på Miami Advertising (läs mer i här). Att hitta “nya medier” för marknadsföringens budskap och att bygga varumärkesplattformar genom att synas där andra inte syns är både viral- men framförallt gerillataktikens idé.
Reklam handlar ofta om relevans. Frågan är om irrelevansen i hur man gör reklam kan ge relevans för målgruppen. Eller är det så att gerillareklam bara snabbar på marknadsföringens död?
Jag är ingen expert men uppenbarligen är kvinnor irriterade över olika påsydda tvättråd och andra märken på deras bh-ar. Det verkar som om företaget Sara Lee, som tillverkar Wonderbra, Hanes och andra märken tänker göra något åt det.
Det hela är just nu på viral-stadiet, med en film där just irritationen över påsydda lappar på bh-ar är leading point, och en sajt: S.W.A.T. – Smart Women Against Tags där kvinnor ska kunna skriva på en petition för att slippa de irriterande lapparna.
Sajten är registrerad på Sara Lee, den är verkligen gjord för att verka ganska amatörmässig liksom att den blog som är knuten till det är skapad via blogspot.
På bloggen hittar man kommentarer som är så, vad ska man säga, klart copyskrivna:
. Det är få inlägg och alla är väldigt inriktade på just det här problemet.
Det är inte någon höjdare för att vara viral, den har inte CP+B:s känsla för att gå hela vägen, det är inte lika välgjort som de virals som gjorts för Volvo.
Det är intressant vad företaget kommer göra med de email-adresser som de samlar in via Be Tag Free-sajten. Kan man tänka sig en massiv email-kampanj om den nya produkten? (Adrants)
En av de mest vansinniga, roligaste och on-point-reklamfilmer-virals som just nu finns måste ändå vara Mini brother. Fem personer i en Mini, under sex dagar. Allt som gjort BB till en succé finns med: baktalandet, önskningarna om sex, frustrationen av att vara inlåst tillsammans med andra och självklart: biktrummet (i bakluckan!). Jag gillar det stenhårt! (Tips från ad-rag)