Category Archives: Viral&Gerilla

The Mentos Experience

Ett antal filmer på nätet visar hur människor använder sig av Mentos mintkarameller för att skapa fontäner av dietläsk (oftast Diet Coke). Det är spektakulärt och rätt geekigt. Snyggast är filmen med två män i vita rockar som skapat en sorts “fontänsymfoni”: Extreme Diet Coke and Mentos Experiment. Enligt Mentos kan det finnas närmare 800 filmer runtom på nätet (flest kan man självklart hitta på You Tube respektive på Google Video). Mentos är glada för uppmärksamheten och deras marknadschef för den nordamerikanska marknaden menar att värdet av det hela borde vara närmare $10 miljoner. Om det är sant är det hälften av Mentos hela årliga reklambudget.
Diet Coke ‘experiment’ gives Mentos a surge in publicity (via Mymarkup)

Det visar sig att Mentos vill anlita de som skapade Extreme-filmen för att använda i sin marknadsföring. (Realtid.se)

Jag antar att Coca Cola är måttligt roade ((Något som Coca Colas Susan McDermott också uttrycker i sin lakoniska kommentar till WSJ: “We would hope people want to drink (Diet Coke) more than try experiments with it.”)) av att Mentos tänker använda deras varumärke för att göra reklam för sitt eget.
Hela Mentos-grejen känns som om företaget alltför mycket lyssnat på buzz marketing-evangelisterna och tror att viral marknadsföring alltid är bra för ett varumärke. Problemet blir att man väljer att rida på en våg av något som inte har med produktens kärnvärden och ursprungliga funktion ((McDermott menar samma sak som mig när det gäller Coca Colas oönskade delaktighet i buzzen: “craziness with Mentos … doesn’t fit with the brand personality” of Diet Coke”)) att göra – Mentos är mintkarameller som ska stoppas i munnen. Inte i Diet Coke-flaskor. Det var aldrig meningen och frågan är vad Mentos förväntar sig att det här ska ge långsiktigt.
Mentos marknadschef har ett märkligt sätt att räkna. Visst kan man i rena mediaköp och uppmärksamhet räkna som han gör – problemet är att de inte har någon kontroll över det hela och att varumärket inte nödvändigtvis kommuniceras enligt givna premisser och därmed ökar uppmärksamheten inte nödvändigtvis positiv varumärkesigenkänning.
Rent estetiskt är det också relativt motbjudande bilder av sprutande brun dryck. Jag tror tyvärr att Mentos inte kommer att tjäna något på det här – snarare kan det i längden skada varumärket.

Kvaliteten viktigare

Med anledning av såväl Tele2:s tomtekampanj och Avanzas mer virala kampanj runt Svenska Storkapitalföreningen menar numera flera aktörer inom gerillamarknadsföringen att det till slut finns en fara för att överraskningseffekten försvinner och därmed tappar man buzzmöjligheterna runt gerillareklam. Göran Åkestam menar att kvaliteten blir viktigare och viktigare när det handlar om gerillareklam:

När man inte kan passera genom city utan att tre, fyra överraskande moment dyker upp på gatan är det ju inte lika verkningsfullt längre. När ett medie blir överutnyttjat vilket gerillametoden tangerar att bli, ställs högre krav på kvaliteten.”

Fejkade kampanjer menar Åkestam också är farligare eftersom de kan slå fel. Liksom att det är ett faktum att konsumenter inte gillar att känna sig lurade. Claes Bodén på Jung Relations menar att det alltid är bättre att hinta om vem som faktiskt är avsändaren i såväl gerilla- som viral reklam. Det innebär att konsumenten snarare får känna sig smart, att hon/han “löser” gåtan. (N24.se).

Diskussionen om såväl viral reklam som gerillareklam har pågått under flera år. Problemet har varit tvåfaldigt:

  • Byråer har använt gerillamarknadsföring som extra grädde på moset och därmed har de ofta inte stämt konceptuellt med den övriga kampanjen. Integrationen är nödvändig för effekten. Allt annat blir bara slöseri med pengar.
  • Byråer har valt att göra små saker, ofta endast på några få ställen i storstäderna. Det innebär att man inte når någon annan effekt än att det kan bli en liten buzz runt själva produkten. De mer kraftfulla kampanjer som måste till ses ofta som alltför tidskrävande och energikrävande, trots att de ofta är mycket billigare och mer effektiva både ekonomiskt och varumärkesmässigt.

Hemberg gjorde sitt jobb

Jag blir inte så upprörd som andra över att Avanzas informationschef Claes Hemberg har ljugit om att det är de som står bakom kampanjen från “Svenska Storkapitalsföreningen” och tvingas till en rejäl pudel. Det är helt enkelt hans sätt att skydda en viral kampanj. Visst – ett mindre vist sätt i ett Sverige där det finns en sorts “tala-sanning-till-media-annars”. Att det fungerat och skapat en buzz i branschen och säkert en hel del funderingar i sofforna visar artikeln i N24.se: Annons från kapitalbolagförbryllar.

Gerilla förut, nu och sen

Dab har gjort en lång och ingående intervju med Fredrik på Miami Advertising.

sometimes guerrilla is not just the road less travelled but the only road left for a brand new brand who enters an over established market, if they don’t have the economic muscle to challenge the old competition. Don’t out-spend them, out-smart them. Employing guerrilla under these circumstances also sends positive “underdog” signals to the consumers, who often have had bad experiences with the brand giants.

Läs den på AdLand

Nittio procent skickar saker vidare

Ett bevis på att virals rent statistisk fungerar är Sharpe Partners undersökning som visar att nästan 90 % av Internetanvändare vidarebefordrar mail med olika innehåll.

63% of the respondents share content at least once a week, with 25% sharing daily or almost daily, and as many as 75% of the respondents forward this content to up to six other recipients.

Humor var vanligast – hela 88 % skickade vidare skämt, seriestrippar etc, följt av nyheter, hälsotips, religiöst/andligt material, spel och företagsinformation respektive sport/hobbyinformation. Kommentaren som Kathy Sharpe gör är att humor kan vara väldigt subjektivt. Demografin är också spännande: kvinnor i 30-40 årsåldern är de som vidarebefordrar mest och, eftersom det är en amerikansk undersökning, är den etniska tillhörigheten också en faktor: afroamerikaner är de som vidarebefordrar allra mest. Däremot visar sig varken utbildning eller andra sociala respektive socio-ekonomiska faktorer ha någon influens på att skicka vidare saker. Intressant är att vidarebefordrandet kan tänkas skapa en positivare uppfattning om branded content:

We also discovered that those who share content more frequently are less inclined to view brand affiliation as a negative, so the key becomes targeting those individuals.

Undersökningen är solid, över tusen respondenter som via nätet fick svara på frågor om sin vana att skicka vidare virals.

We knew a lot of people were sharing content, but even we didn’t expect it to be so pervasive.

(via Beta Alfa 2.0)

April april

Bold var inte alls hackat. Nej, det är en “prank” som vi planerat i ett par månader.
Dels var det lite kul att se hur en del medlemmar faktiskt gick på det men också att vår hypotes stämde:

Genom att använda fyra bloggar som “skrikare” kunde vi se att besöksintresset “utifrån” dvs. från icke-medlemmar blev mycket högre än en normal lördag.

För oss på Bold var det ett bevis på två saker: att vi som konsumenter aldrig kan vara säkra på att det som skrivs inte är planerat – hela viralscenen bygger på just detta. Och att vi som marknadsförare måste vara vakna för nya sätt att samordna marknadskommunikationen.

Vi ber om ursäkt ifall ni känner er lurade – men det var rätt kul. Och lärorikt.

Mailbombning

Ett sopigt försök från Storåkers att göra lite gerillareklam? När jag kom tillbaka från fikat var mailkorgen fylld av mail från personer jag aldrig haft kontakt med – diverse copywriters från byråer över hela Sverige.

När jag läste igenom det var det första mailet ett vidareskick om en inbjudan till ett seminarium med David Baldwin, executive creative director. Det hela blir mer och mer uppenbart som en riktigt usel kampanj för ett seminarium med en av branschens mer namnkunniga figurer. Läs själva [pdf]. Tyvärr har folk som fått mailen också den usla smaken att köra “svara alla”.

Tom på Grey säger vad vi alla tänker:

Tack för att jag blev unikt utvald som en av 2 500 copys i stan! ((Vadå “i stan” – bor Tom också i Falun?!))

Bäst är Johan Kruse på Daddy och hans kallt ironiska kommentar:

Tack för alla mailadresser.
/ Webbyrån

Clicker och Axe

Jag kunde inte låta bli utan måste se om man verkligen fick en “clicker” från Axe – en sån som Ben Affleck går runt i reklamfilmen (se filmen via Click More – kampanjsajten) och håller koll på hur många brudar som flirtar med honom. Så jag beställde en.
Och efter ett par veckor dök den faktiskt upp!

Sajten är som vanligt fylld av halvnakna brudar och ett maschismospråk som känns rätt… gammalt.

null

null

Axe har gjort många bättre saker förut.

Det intressanta med Axe är att de kan få för sig att köra pararella kampanjer. Se den senaste, rätt galna kampanjen på Welcome to the order of serpentine

TGiF – reklam för fredagen

Remember to shave – själv är jag väldigt orakad just nu…
Kylie likes young guys – and Pepsi
“Not in this weather” – (även om de inte har varandra så har de en säker bil…)
Viral för Veet?
Millers kör en annorlunda viral – Miller Audition. Oerhört bra gjort – fr a pingvinen…
Vi avslutar med Pepsi. De har bytt ut vältuttade sångerskor mot… David Hasselhoff (förhoppningsvis enbart i Australien). *ryser ikapp med Reklamfeber*

Med vilje förbjudna kampanjer

En intressant fråga är – hur många gånger går det att medvetet skapa kampanjer som blir förbjudna – för att sedan använda dem som viral? Microsoft har uppenbarligen gjort det i samband med en reklamspot: InsideMicrosoft har reklamfilmen. Den är… intressant. Läs diskussionen om det på AdLand.

Viral-marknadsföringen har gett möjligheten att använda även de mest kreativa, men inte fullt så politiskt korrekta, idéerna. Genom att få en reklamfilm “banned” har man skapat en klart större möjlighet till buzz och till lovemarking hos fr a unga och mer liberalt lagda konsumenter. Eller ta den reklamfilm som VW nekade till att ha något som helst med att göra – de får oerhört mycket buzz men slipper ta striden med mer konservativa grupper.