Author Archives: N/.

Dokusåpornas död

Vi bevittnar nu dokusåpornas sista andetag. Detta genom att ICAs reklamfilmer fått sällskap av Vasakronans senaste (utan Rocky).
Alltså – när ett mediaformat används så genomgående som reklammakare nu börjar göra så visar det att mottagarna både är så vana vid formatet att det inte behöver förklaras liksom att det används på ett skämtsamt sätt och till viss del nedlåtande sätt.

Kan det vara så att människor nu tröttnat på “verkligheten” och faktiskt vill se medierna göra vad de är bäst på: fantasi. (Inspiration: Resumé)

Att missa tillfället

Att säga det självklara.

“- Vi vill genom kampanjen fånga Lee´s själ och lyfta fram deras produkter. Det är jättekul att vi fått ett så stort internationellt uppdrag”.

Calle Sjönell uttalar sig i Dagens Media apropå att webbyrån Moonwalk har fått jobbet att göra Lee’s webb i den stora re-lanseringskampanjen som företaget dragit igång. (Dagens Media).

Själv kan jag tycka att det han säger är knappast något som är revolutionerande. Att lyfta fram företagets/varumärkets själ och deras produkter måste vara målet för all varumärkeskommunikation. Det här kan vara en fara för reklammänniskor: att man säger det självklara och säger det som förväntas ska sägas, reklamvärlden är lika fylld av klichéer och buzzwords som vilken annan bransch. Frågan är hur det upplevs av inköpare och företag. Om jag hade varit Lee hade jag hellre sett att mediauppmärksamheten som man fått genom artikeln gett något mer än “fånga själ och lyfta fram produkter” – vad tycker Moonwalk är själen hos Lee? Vad tänker de göra?
En sak att tänka på: att i sälj och när man släpper nyheten faktiskt försöker att göra något mer än att bara säga det som alla redan vet. I det första: vad är det specifika som byrån har att erbjuda? I det andra: varför har företaget valt byrån? Det blir visserligen en balansgång mellan att hålla saker hemligt för konkurrenter men samtidigt kan detta även ge att andra företag tar sig en funderare om inte just den här byrån är värd att titta närmare på.

Strategi ett måste för reklambyråerna

PR-byråerna har infriat sina drömmar och klämmer åt reklambyråerna. Det är Martin Vårdstedts slutsats i en ledare på Resumé. Reklamen riskerar att bli en sorts clowner som man bara använder när man vill ha något extra. Events och helsponsring ses som bättre varumärkesvård än ren reklam:

“sanningen är att reklambyråerna kläms från två håll, både nerifrån och uppifrån om man så vill. Samtidigt som pr- och eventföretagen övertygar om sin kostnadseffektivitet har reklambyråerna tappat mark på vd-nivå.”.

(Resumé)

Annorlunda målgrupp

Bemanningsföretaget Arvako har valt att kampanja genom att söka kontakt med andra grupper av beslutsfattare än de som läser DI och SvD. Företagets tanke är att många beslut om vikarier och inköp av konsulter faktiskt sker på lägre nivåer än de som läser DI och affärspress. Istället har man jobbat med annonser i kvällspress och andra morgontidningar.

Deras tilltal är personligt och bygger på tanken att även en chef på mellannivå kan vara sjuk. “Stanna hemma”-konceptet skapar en viss uppmärksamhet. Målet är att göra Arvakos varumärke känt eftersom de tror att bemanningsbranschen kommer att expandera. (Dagens Media)

Det är en ganska intressant idé som Arvako presenterar: de tar konsekvenserna av att företagen fungerar mer ‘platt’ och att många personalbeslut tas på enhetschefsnivå. Problemet som vissa företag skapar sig själva är att man riktar in sig på de högsta cheferna även när det gäller beslut som tas längre ner i organisationen och därmed förlorar man lätt informationsvinst då dessa kanske skickar en blänkare vidare till sina underställda chefer.

Övervakningen ökar

Reklam och media är väldigt övervakad av diverse kommitéer. Bra eller dåligt? Ingen vet. Nu finns det en kommité som heter Pressens Textreklamkommitén vars främsta uppgift är att granska reklam som förekommer i redaktionella texter och produktioner. Följande arbetsordning används:

Pressen textreklamkommitté arbetar så här:

  • Anonyma frågeställare skickar in frågor till kommittén, ett slags “anmälningar”. Vem som helst kan skicka in en sådan fråga.
  • På varje möte bestämmer kommittén om dessa frågor om textreklam ska behandlas eller inte.
  • Om frågorna ska behandlas blir de ärenden för granskning. Inför nästa möte ställer kommittén ett antal frågor till ansvarig utgivare. När svar inkommit kan ärendet granskas vid kommitténs nästa möte.
  • Om ansvarig utgivare är överens med kommittén avskrivs ärendet.
  • Om ansvarig utgivare inte är överens med kommittén gör kommittén ett uttalande.
  • Uttalandet leder inte till några andra påföljder än dålig publicitet.

I Pressens Textreklamkommitté sitter representanter från Tidningsutgivarna, Publicistklubben och Svenska Journalistförbundet.

(Dagens Media)

Färgad etik

“konsumenten helst vill se på reklammodeller med samma etniska bakgrund som denne själv.”

Rebecka på Dagens Media skriver en insiktsfull kolumn om ansvaret gentemot reklamens säljande egenskaper. Hon refererar till en reklamfilmsbolag där man tyckte att en reklamfilm med olika etniciteter inte funkade utan valde att byta ut de mörkhyade modellerna mot vita.

En enkätundersökning som DM sedan gjorde visade att frågan var svår – man “vet” att det är så att män gärna ser kvinnor, kvinnor gärna tittar på män, leende män säljer inte och att konsumenten vill se modeller med samma etniska bakgrund som sig själv.

Helt enkelt blir det svårt att vara etiskt korrekt när det kommer till att optimera reklamens genomslag. Reb’s slutsats är att det är synd att det fortfarande är som det är. (Dagens Media)

Jag tycker visserligen att det är synd att det är som det är men jag blir inte lika upprörd som Reb eftersom reklam handlar om att känna igen sig, att kunna sätta sig själv i situationen som personen i reklamen är. Dagdrömstrenden är konstant närvarande i reklamsammanhang och att försöka förändra den rent mänskliga närhetsaspekt det handlar om är svårt. Jag tror till skillnad mot många andra att det hela inte handlar om smygrasism utan rent och skärt om att vita gärna ser vita i reklam för att kunna identifiera sig med dem på samma sätt som man gärna använder andra etniska grupper i reklam som är inriktad på dessa. Problemet ligger snarare i att världen är så pass etniskt heterogen att man behöver antingen göra flera olika annonser med olika modeller eller helt enkelt se till att fylla reklam med så många olika modeller som möjligt. Svensk reklam ligger oerhört långt efter i det: branschen har ännu inte riktigt fattat att personer av annan etnisk bakgrund än svensk håller på att bli en stark konsumentgrupp.

Känn vinden i håret

Även inom bilindustrin slår nynihilismen igenom: ett åttiotalets “hellre lyx än ekonomi” genom och på Genéve-ssalongen släpte alla stora bilmärken cabrioletmodeller (utom Volvo). Det är dyra, knappast de mest funktionella bilar som finns men däremot skapar de en känsla av fantasiresa, en känsla som byggs av alla cabrioleter som vi sett i gamla filmer från 60- och 70-talen. En cabriolet har man inte för att den är den bästa bilen utan för att den har attityd. En cab säger något om ägaren. Cabrioletter har alltid haft en stark dragningskraft men det vi ser nu är bara en fortsättning på stadsjeeparnas asocialitet och politiska inkorrekthet vad gäller både miljö, funktion och säkerhet. Bilindustrin visar på en trötthet mot all korrekthet och strävan efter att söka miljö- och funktionshöjder.

Både SUV-klassen och cab-klassen visar på både en trygghetssträvan (SUVarna med sin storlek och pansarliknande utseende och känsla, cabbarna utifrån den sentimentala synen på ‘förr’) såväl som på en högre grad av att man satsar på sig själv. En SUV är väldigt mycket “jag sköter mig själv och skiter i andra” medan cabben signalerar titta på mig, jag har så mycket pengar att jag har råd att köpa en bil som jag bara kan använda på sommaren”.

Inom bilindustrin har vi under åren också sett en stark fusionstrend, detta för att vinna ekonomiska synergieffekter. För många av oss svenska känns det som något som är skrämmande och hotande. Dock handlar synergivinsterna om att man samarbetar på de saker som inte syns och därigenom får loss pengar för att satsa på design och förfining av koncepten. Bilindustrin har helt enkelt slutat att uppfinna hjulet om och om igen var för sig.

Det sistnämnda kan man se är en trend som är viktig att lära sig: att det är designen som gör en produkt unik. Tekniskt är de flesta produkter relativt lika men den som har bäst design och därmed syns mest kommer därmed att bygga sitt varumärke starkt. Där finns det visserligen skillnader gentemot reklam- och kommunikationsbranschen: där har inte produktionen utvecklats under så lång tid att det faktiskt finns skillnader i kvalitet på (de immateriella) produkterna men det vi kan lära oss är att arbeta genom varje produktion ett extra steg, både vad gäller strategisk tanke och design, gör skillnaden mellan en framgångsrik byrå och en misslyckad.

(Inspirationskälla: DN Motor, Håkan Mattson Nyhetsmorgon)

Synden är trendig

En trend som jag inte riktigt ännu kunnat analysera ‘betydelsen’ i, är trenden att använda de sju dödssynderna.

  • GBs Magnumglass
    Under sommaren ska GB köra en kampanj där man släpper ett limiterat antal av varje glass, där glassarna har namn efter de sju dödssynderna.
  • Studio Line (L’Oreal)
    I en väldigt underlig reklamfilm marknadsför L’Oreal sin re-makade styling-line genom att anspela på dödssynderna.
  • Bokia
    I Bokias reakatalog kan man hitta saker som handlar om att ‘njuta’ och ‘frossa’ vilket uppenbart styr in tanken på dödssynderna.

Vi går tillbaka till ett mer nihilistiskt tänk gentemot vår omvärld. Också kan man tänka sig att det ligger i trenden om njutning. Kanske kan man tänka sig att det är så att filmen Seven, om än väldigt gammal, skapar en sorts retning för sinnena över att anspela på dödssynderna i Sverige där tanken på synd inte är direkt kopplat till helvetet.

Munnen starkare än formen

Quickwise har gjort en undersökning över hur trovärdiga olika informationskanaler är för konsumenten. Högst upp, nästan lika mycket trovärdighet i alla, är råd från experter, råd från experter i vänkretsen, råd från vänner och lägst i trovärdighetsskalan ligger uttalanden av uttalanden av kändisar, information från chatter och dylikt, TV-reklam. Annonser i tidningar ligger rätt bra till liksom företagshemsidornas information. (Dagens Media)

Det är viktigt för företagen att kommunicera sina visioner och produktfördelar internt likaväl som externt. För de anställda i ett företag är också vänner till konsumenter (och kanske ses som ‘experter i vänkretsen’) vilket gör det till ett vågspel att inte satsa rejält på reklam internt, fr a i större företag. En produkt för en byrå skulle helt klart vara att jobba fram hur företagsledning ska kommunicera med sina medarbetare rent reklammässigt. Om en person, anställd i ett företag, säger något som innebär att varumärket och / eller produkten får en negativ klang i vänkretsen så innebär det en förlust. Detta då man i värsta scenariot kan tänka sig att word-by-mouth fungerar som ringar på vattnet.

Likaså är det viktigt (visar undersökningen) att butikspersonal och säljare är väl utbildade på de produkter man som företag har till försäljning eftersom butiksanställdas åsikter smäller högre än annonser och dylikt.

Det är klart så att det borde göras ännu mer djupgående undersökningar om hur människor använder information från företagens egna hemsidor. Klart är att man kan se att säljet av webbsajter för företag kan ökas på.

Den nya tidens mentometer

ITV som arbetar för att få fram standarder för Interaktiv TV och att ge oss digitalboxar och pc-TV i varje vardagsrum har skapat ett system där man kan använda en tryckkänslig skärm för att interagera med TV-programmet. (ITVStandards)

Helt klart en trend att räkna med. Man kan tänka sig att Vem kan bli miljonär ger en livlina som är TV-publiken, eller att man kör vissa frågesportprogram som interaktiva – helt enkelt så spelar man hemma i TV-soffan och till slut är det bara en kvar i tävlingen. Filmer kan på ett helt annat sätt ges en interaktiv omramning liksom att debattprogrammen kommer att kunna känna av en mer heterogen opinion. Reklamen då? Jodå, dels kan man tänka sig ett sätt att kunna beställa prov av det som görs reklam för, eller tävlingar som numera mest finns i butiker kan ta steget fullt ut i etern. Detta tillsammans med time-shifting (att kunna se ett program när man vill) och en mer diversierad TV-marknad med pay-per-view eller reklam som är mer individuellt anpassad kommer att göra reklammarknaden annorlunda. Det kommer att kräva både fantasi, kreativitet och framförallt att våga vara bland de första att testa det.

Köper kunder eller köps kunder

Onekligen kan man fundera över detta lilla filosofiska tänk när man läser Lars Holmgren, vd, och hans förklaring till Comunicados konkurs:

– Problemet är egentligen inte att det har saknats kunder, utan att de vi haft inte har köpt något.

(Resumé)

Om man nu anser att man har kunder men att dessa kunder inte köper något – är de då kunder?

Limiterad trend

Helt klart finns det en trend där man istället för att följa efterfrågan och producera produkter utifrån antalet som efterfrågas sker nu en sorts exklusivitetssträvan genom att släppa bara ett visst antal. Det är kanske inget nytt, “begränsat antal” eller “begränsad upplaga” men skillnaden ligger i exklusivitetsanspråket och att det handlar om en medveten bromsning av produktens antal.
Trenden slår igenom inom livsmedel, en så pass utpräglad massmarknad .
GB satsar under våren och sommaren på en serie Magnum-glassar där det temat är De Sju Dödssynderna. När en sort är slut så är den slut. Carlsberg gör samma sak med Festis och släpper en svart flaska med smak av lakrits och citron.
Om man ser på de långsiktiga trenderna så bygger det på tanken om exklusivitet och att unna sig njutningar (ego-trenden) såväl som smånjutningstrenden. Den som får tag på just den produkten har lyckats med något som kreti och pleti inte lyckats med.
Jag tror att man kan finna människans ‘samlargen’ i LE-trenden. Samlandet i-sig är ett värde för människan och att skapa en högre efterfrågan genom en konstlad exklusivitet och låg tillgång innebär att samlaren triggas.

Jeans på första parkett

Levi´s satsar på sin största kampanj på tre år när man ska marknadsföra Type 1-modellen. Bland annat använder man sig av events på biografer. Man ställer upp med portabla provhytter och låter biobesökare prova jeans. Type 1-jeansen hör till den “kroppsnära” modellen och detta innebär att provningen tar tid.

– Mod och djärvhet är ledord i kampanjen, och därför vill vi utmana våra konsumenter

(Stina Barkow, marknadsansvarig för Levi’s i Sverige i ett pressmeddelande.)

Pip pip – varumärken

Nokia räknas som Europas varumärke 2002 av Interbrand, en varumärkeskonsult vars sajt Brandchannel används både till enkäter om varumärken så väl som till nyheter om varumärken.

Andra svenska varumärken som gick bra var IKEA [2], Absolut [5], Diesel [13] (som visserligen inte är svenskt men vars varumärke jobbats fram av svenska reklambyråer), H&M [22]. (Dagens Media).

Det vore intressant att se hur det skulle se ut om undersökningen gjordes med människor som inte är intresserade av varumärkesbyggande.

I en annan undersökning kom Google högst vad gällde igenkänning av varumärken. (DN Ekonomi 12/2 2003).

Att döda ett varumärke

“Man måste dessutom ha en personlighet som förför kunden”.

David Erixon har skrivit en intressant artikel om varumärken; bland annat om Hästens och Svensk Kassaservice.

Han menar att de flesta varumärkesägare har dålig koll på vad deras kunder faktiskt vill ha och att man därmed inte kan utöva “damage control” på den konstanta urholkningen av värdet som alla varumärken genomgår.

En sexa reklam on the rocks

Genom marknadsdomstolens dom till fördel för tidningen Gourmet kommer lagen om alkoholreklam att skrivas om och det kommer att innebära att reklam för alkohol ges utrymme även i tidningar som riktar sig mot konsument. Man räknar med en marknad just för alkoholrelaterad reklam på 150-200 miljoner kronor och att det kommer innebära nya reklampengar till byråerna. (Dagens Media)

Brunetter tjänar pengar men blondiner har roligare

Enligt New York Times är det diskretion som gäller när man ska söka jobb (och, antar jag, skapa sälj). Framförallt är brunetter ansedda som mer tillförlitliga, framförallt som de även klär sig i diskret grått. Färgen är samma som gäller för män.

“Slipsen bör också vara diskret och utstråla ”pålitlighet”, skjortan ”button-down” och armbandsuret Certina eller något annat pålitligt, men inte skrytsamt märke.”

skriver Trender.net i sin artikel om fenomenet.

Sprit och postorder bäst på webben

Ellos och Systembolaget vann 2002-års Web Service Awards. Tävlingen är en av de största svenska tävlingarna för marknadsföring via Internet och arrangeras av Annonsörföreningen, GEA, Handelskammaren, IT Management och Temo. Mer än 10 000 surfare deltar och svara på frågor om sajternas användarvänlighet, service och design.

Specialpriser fick Adressändring för användarvänlighet, Bokus för förbättring och som årets bästa samhällskommunikatör fick Haninge kommun pris. (Sälj & marknadsföring)

Nästan alla svenska företag har access

Nästan alla svenska företag med mer än tio anställda är uppkopplade mot Internet. Mest används Internet till informationssökning och att göra research på kunder och leverantörers hemsidor. 69% av alla företag i undersökningen har en egen hemsida vars mål är att marknadsföra och informera om företaget. En fjärdedel ger olika åtkomst till extra information såsom tillgång till databaser och liknande. (IDG.se och SCB)