Sofia berättar om hur reklammakarnas tänk ibland får oväntade konsekvenser:
Ni vet den där reklamen, från Telia, när lillkillen får en skrivmaskin i födelsdagspresent och blir jättebesviken?
Meningen var väl att man skulle teckna sig för bredband eller nåt.
Men min son började hett önska sig en skrivmaskin. Och han fick en i julklapp. Lika lycklig än.
– Mamma, jag har en skrivmaskin, H har bara en skrivare.
Den har kallats ett söndertrasat hakkors och jag vet inte vad. Och nu menar man att den kan framkalla epilepsi. Jösses…
Jag vet inte men jag tycker den är rätt trist – reklamfilmen känns inte Apple alls…
Mmm…
The real problem we face today is not just executional hyperbole but brand hyperbole.
Dagens Media verkar ha feta problem med sin webbtjänst:
Ett tips för kommunikatörer och informatörer fr a inom NGO:s och andra ideella organisationsformer: Strat.com – en sommarkurs om strategisk kommunikation och varumärken, och om de nya mediekanaler som finns att använda. Teori och praktik i skön miljö på Breidagård i slutet av augusti. Läs mer hos Cumpan totalkommunikation. Och inte för inte så är jag en av kursledarna…
Nina säger Hej då! med hänvisning till kunder och arbetskamrater. Det låter rätt dumt.
Det har varit mycket diskussioner tidigare om varför planners ofta är de reklamare som bloggar. Jag tycker inte det är konstigt – vår uppgift är inte att vara kundrätt utan att vara konsumenträtt – i vårt uppdrag kan ligga att säga åt vår kund att den faktiskt har fel. Det är en viktig sak som jag hoppas inte glöms bort.
Pool har gjort en (spam)fax-kampanj med en liten gerilla/stealthkryddning för Gröna Lund. Copywriter Jenny Åberg Hüttner:
säger att Pool inför kampanjen såg faxen som en ledig kanal.
Att välja kanal innebär kanske ibland att fundera ett led till: om en kanal är “ledig” reklamplats så kan det bero på att någon antingen glömt bort den men också att den antingen är uttjatad eller, som i det här fallet: obsolet. Framförallt kan man lugnt säga att de företag som funderar över att fimpa faxen ges ytterligare argument för att dra ur pluggen efter Pools kampanj. Vilket innebär att man genom marknadsföringen dödar sin kanal. Sen kan man ju fundera över hela kampanjens bygge: hur stor är sannolikheten att en verklig “Jonas” skulle ge ut ett faxnummer till en brud han träffat?
Det är struntsamma kopplingarna till socialdemokratiska partiet: vore jag JKL skulle jag jaga på Jan Larsson med varumärkesintrångspiskan:
Nu startar Jan Larsson – under många år statssekreterare under Göran Persson – pr-företaget JLK, som i Jan Larsson Kommunikation.
Blir mobilen framtidens viktigaste reklamplats? Ett antal artiklar tar upp frågan:
Mobilen blir viktigaste reklammediet
Mobile coupons and traditional marketing
The Mobile Marketing Manifesto
Advertisers target the mobile phone
Reklambranschen
vill in i din mobil
BBC World News ett exempel.
Den omtalade undersökningen har fått Sveriges Annonsörers Anders Ericsson att gå i taket.
Av de 284 börsnoterade företagen är det bara 58 som återfinns på Sifo Medias lista över de 1 000 största annonsörerna. Och bland våra 10 största annonsörer finns bara två börsnoterade företag.
Anders Ericsson menar att det är snett att fråga företag som är stenhårt inriktade på B2B-marknaden om säljmarknadsföringen. Och tyvärr kan man lugnt säga att undersökningsföretaget PMP Marknadskonsult och deras talesman Juhler gör en riktig usel pr-insats:
Den akademiska definitionen av marknadsföring är att det handlar om att skapa efterfrågan, och det gör alla företag. Har man inte det klart för sig som vd på en annonsörförening så har man stora brister.
Och sedan vänder denne person på en femöring och menar att ett bredare urval säkert skulle gett andra siffror. Det allra mest surrealistiska kommer i hans försök att ändå rädda ansiktet:
Men börsbolagen är intressanta för att de är resultatdrivna. Och det är många privatpersoner som berörs av undersökningen eftersom de satsar pengar i börsbolag.
(Resumé)
Ericsson har mest rätt men ändå lite fel. Självklart vore det mer intressant att få ett bredare urval än det som PMP valt. Men undersökningen visar ändå att branschen, inklusive Sveriges Annonsörer, gjort ett rätt uselt jobb att visa på effekter av marknadsföringen. Och ser man på Hilanders och Ehrenstråhle så är knappast B2B-marknaden ointressant.
Men Juhlers sista uttalande är fan huvudlöst. Han menar att företag som inte är börsnoterade inte är resultatinriktade. Det vill säga: alla företag, även om man är aktiebolag, som inte är med i börsen är relativt ointresserade av sitt eget resultat och därmed uppenbarligen lättlurade när det gäller marknadsföring. Ett sånt jävla skitsnack!
Nån mer än jag som reagerar på Mariestads senaste reklamfilm som visserligen bygger på samma historiska tanke som förut men nu har valt att “låna” mustaschen från [[Got Milk]]?-kampanjerna? Jag tycker det är rätt beigt. Att så flagrant stjäla en longitudinell kreativ idé och flytta den från mjölk (i Got Milk?-kampanjerna kopplat till nyttighet) till öl som knappast kan kopplas till nyttigheter även om man gör reklam för alkoholfri öl.
Etui råkade bli vidareskickad till företagssidor när något blivit sönder på Reklamförbundets sajt.
Visar på två saker: hur viktigt det är att skapa fungerande rutiner för hemsidorna så att det inte blir fel, och hur snabbt saker kommer ut genom bloggarna – och sedan ligger kvar via sökmotorer och annat.
Åsiktstorped går igenom sin egen varumärkesotrohet: Hej (då) konsument! vilket är intressant läsning – visserligen av en person som är väl medveten om varumärkesstrategier.
Verkar som om företagare har läst John Wannamakers kända citat: “Half the money I spend on advertising is wasted; the trouble is I don’t know which half.. Åtminstone om man ska tro på Årets Säljindikator. Och som påpekas i artikeln: problemet är antagligen inte reklamen utan att företagen väljer att inte mäta effekten av marknadsföringen. Pia Grahn Brikell sticker ut hakan och menar att undersökningen kan ha det goda med sig att okunskapen om hur marknadskommunikation faktiskt fungerar. (Resumé)
Nina är såklart rätt ute: 30 miljarder i sjön!
En av mina invändningar är just det att effekten mäts för lite – dels utifrån ett longitudinellt perspektiv: om man väljer att totalt fimpa reklamen kommer det att märkas för företagen utifrån att de helt enkelt förlorar varumärkeskännedom. Men i ett lateralt perspektiv är det också ett problem – reklaminvesteringar bygger också företagets styrka inuti.
Ett bevis på att varje yrkesman skola bli vid sin läst? Spara hos Skandia – förlora miljoner. Jösses… kollar de inte saker innan. Och det är knappast någon större PR-framgång att, i samband med en kampanj om pensionsförsäkring säga som Rojas på Gringo (en journalist på en tidning alltså):
det är en sorts tankeväckande spel och vi gör inte anspråk på att vara korrekta
Skandia själva inser dock att de hoppat i galen samarbetstunna.
Som någon sorts fingervisning över hur även user-generatedmaterialet faktiskt kan bli fel: det finns en anledning varför marknadskommunikatörer existerar – sen att en del av dessa glömt vad de faktiskt är till för är en annan sak.
Är det så att vi idag börjar se en trend där gamla begravda varumärken plötsligt gör comeback? Två exempel: varumärket Halston var hett under sjuttiotalet men försvann sedan. Nu väljer Harvey Weinstein, amerikansk filmproducent, att blåsa liv i varumärket för att konkurrera med Gucci och andra high-endmärken. (Realtid.se)
Det andra exemplet är Ms. Freckles. Mycket omtalat under internetboomen ’99-’00 men som kastade in handduken i oktober 2000 (här kan du läsa en uppsats [pdf] om vilka misstag de gjorde). Nu har varumärket fått en renässans och är en allmän sökmotortjänstsamling.
Det är en intressant tendens – är det så att vi börjar få slut på nya idéer? Eller handlar det om att “den nya svarta” är en nostalgisk tillbakablick på gammal lyx? Både Halston och Ms. Freckles platsar i detta. Halston utifrån en mer traditionell nostalgi över en svunnen storhetstid av disco och frihet från dagens bekymmer. Ms. Freckles utifrån att varumärket fanns under en tid då allt sågs som möjligt, Den Nya Ekonomin handlade om att alla hinder uppfattades som försvunna och IT var frälsningen.
Nån som har ytterligare exempel? Vad tror ni – är det så att vi kommer att, precis som när det gäller gamla rockband som idag plötsligt gör comeback, får se ännu fler gamla halvdöda eller stendöda varumärken väckas till liv?
Det är intressant att läsa om de regler som brittiska Ofcom lägger för reklam i segmentet “socker och energi”-livsmedel. Det är regler som vi i Sverige redan har, vilket i sin tur självklart får mig att fundera över hur långt konsumentföreningar och andra reklammotståndare tänker sig gå när de ändå väljer att kritisera reklam som idag går i Sverige i segmentet. Läs och begrunda: Regler för reklam mot barn skärps och hur det faktiskt i mångt och mycket påverkar svensk reklam eftersom det kan tänkas bli en
fet smäll mot tv-kanalerna.
Den svenska reklamens pionjär är död. Alf Mork, som på många sätt vid sidan av Leon och Hall & Cedequist står för den kreativa revolutionen i svensk reklam har dött vid 81 års ålder. (Resumé)
En av de mer märkliga förklaringar på varför man valt att använda halvnakna brudar i reklam kommer från Flybook som fälldes av ERK för sin reklam för den lilla UMPC:n.
Italienare är friare i sitt formspråk. Vi ville använda en italiensk touch i vår reklam och har därför tagit inspiration därifrån.
(IDG.se)
Först och främst tror jag inte på Magnus Jungbeck, VD för Flybook Dialouge Scandinavia. Sen är det lite dumt att s a s “skylla på” italiensk formgivning – det kan ju vara så att italiensk form lika gärna är jäkligt patriarkal om det är en förklaring som man söker. Storyn visar också problemet med olika kulturella värderingar i samband med internationella märken. Antingen väljer man helt enkelt att riska att bli anmäld och fälld och ärligare vore transparensen i att säga: halvnakna kvinnor säljer. Eller faktiskt inse att det idag inte längre enbart är män som köper UMPC och datorer i allmänhet. Det hela grundar sig i en rätt grund målgruppsanalys.
Sajten MCXL har stora problem för tillfället…
