Det är inget nytt. Men som vanligt kan det kännas som om den svenska nätvärlden tror att vi uppfinner allt. Det är mycket prat om att “logga ur” och “jacka ur”. Bland annat skriver Brit om det, och visar på hur såväl Scoble som Owyang. Och visst är det onekligen invecklat, hopkopplat mm. Andrew Shuttleworth har gjort ett flödesdiagram över sitt eget web 2.0 som knappast skulle vara enklare om många av oss andra satte upp det. New York Times har hittat en infallsvinkel där de förklarar att professionellt bloggande är farligt. Och generellt så handlar den nya uppkopplade världen om något nytt:
…the Internet has changed the nature of work, allowing people to set up virtual offices and work from anywhere at any time. That flexibility has a downside, in that workers are always a click away from the burdens of the office.
Det som också har kallats social media burnout handlar i grunden ändå om människans eget behov av att “tillhöra”. Och de sociala medierna återskapar klanerna, men idag är du inne eller ute beroende på egna val. Nätet har via web 2.0-utvecklingen blivit en meritokrati. Det skapar självklart en annan sorts “stress” – att alltid se till att bevisa sin plats i något nätverk.
Enligt vissa så är det digital natives som visar vägen. Jag tror det också är ett felslut, som tolkas fram utifrån ett immigrantperspektiv.
Själv har jag varit mer eller mindre uppkopplad sedan 1995. Självklart handlar det ibland om att hinna först, och att inte hamna i bakvattnet av flödet som hela tiden pågår. Samtidigt så är det mitt sätt att vara social. Jag tror inte att tröttheten beror på sociala medier i sig – utan helt enkelt att vi idag behöver en funktionell mashup-tjänst, som samlar alla våra feeds, där våra vänners feeds finns osv. Idag sker utvecklingen framförallt här: Friendfeed och Socialthing är bara två exempel på startups som (delvis) svarar upp mot det behovet. Att alla skulle leva i det här lika intensivt som många av oss evangelister och early adopters gör är inte troligt. Men alla kommer att göra något eller några saker.
Kommer de att drabbas av social media fatigue? Antagligen inte. Finns det någon printtidnings-fatigue? Inte? Varför inte det?
Uppdatering: Microblogging via Twitter, som under senaste halvåret fått en fullständig explosionsartad utveckling har också drabbats av en fatigue. Exempelvis jämför Ilya Vedrashko på MIT Ad Lab det med galenskap och valde att kliva av:
It’s like one moment you have hundreds of canaries in your room, and then suddenly someone turns them all off.
It’s quieter, and everything makes a lot more sense, too.
(se också Gapingvoid teckningen – Hugh är sannerligen en sanningssägare)
Jag tror än en gång att det handlar om två skilda saker:
- early adopters är extremt trendkänsliga. Just nu gäller trenden “urjackning”. Fine, men se det inte som något som håller länge. Det här (vi) är människor som är beroende av det sociala, av att synas och kunna dela våra tankar och liv.
- Varje ny tjänst måste själv kunna förklara sin nytta. Och alla har inte samma behov. Därmed kommer det alltid vara så att vissa faktiskt jackar ur vissa tjänster – när dessa inte fyller något behov.
Uppdatering: SvD väljer att låta Blondinbella berätta om hur stressad hon är och en psykolog uttala sig:
Det finns en gränslöshet med internet och bloggande som kan leda till stor stress. Möjligheten finns att hela tiden göra mer, och det gäller att personen har tydliga gränssättningar i sig själv…
Även den publika faktorn spelar in. Interaktiviteten, det ständiga gensvaret och kravet att vara påläst ökar stressen
-Det blir en prestationsbaserad självkänsla som bloggen tillfredsställer. Och för att självkänslan ska hållas uppe är man beroende av vad andra läser och tycker…
-Problemet blir att människovärdet bygger på en prestation i stället på hur man är som person.
Alltså: meritokrati. Nytt? Knappast. Bara att det är i en digital kontext. Att man blir stressad av att behöva göra ett bra jobb, att behöva vara påläst och hela tiden vara påpassad är ju faktiskt vardag för de flesta konsulter. Att bloggande skulle vara unikt i detta är mest en konstig vinkling från medierna.
Pingback: deep.edition » Snabbt noterat
Pingback: Veckan som gick vecka 15 | Same same but different
Pingback: Kristofer Mencáks tankar kring… » Scanna flöden och må bra!