Som ni märker är det inte direkt fokus på Researcher just nu. Jag kommer inte sätta upp någon lapp med “Stängt för semester” men däremot kommer postningarna vara lite mer laid-back både när det gäller innehåll och andel. Ibland kommer massor på ett bräde och sen kan det dröja.
Mer om Almedalen:
Up-and-coming Kielos beskriver det hela:
Alla känner alla, människor flyter samman. Vänster med höger, journalist med lobbyist, politiker med redaktör. Snart ser de ut att ha bildat flerhövdade monster: varje huvud håller egen monolog men kroppen minglar målmedvetet åt samma håll. Framåt småtimmarna är alla konturer upplösta och dessa svurna individualister kan äntligen finna trygghet i massan. Hundratals osäkra ögon som söker varandra i bekräftelse: ”vi är väl eliten, vi är väl det?”
(Katrine Kielos: Ångest i Almedalen)
Å andra sidan beskriver Jonas Morian en annan vinkel:
Den ”elit” som politiker, politiska tjänstemän, journalister, opinionsbildare och andra utgör får väldigt sällan några tillfällen att faktiskt träffas och prata över en öl eller två, så som andra gör. Almedalen är därmed en slags frizon där det är okej för en borgerlig politiker, en socialdemokratisk pressekreterare och en kvällstidningsjournalist att umgås och få ett ömsesidigt utbyte. Frågan är om det inte är den politiska och mediala vardagen det därmed är mer fel på än Almedalsfenomenet.
(PromeMorian – Ett patetiskt försvarstal)
Louise P menar att politik är kamp, vilket gör Morians liknelse mellan Almedalen och första världskrigets slag vid Ypres så tankeväckande, men hon menar att Almedalen snarare är tomt och ett tecken på att politik tappat sin kraft:
Kanske det är dags att inse att Almedalsveckan är en demokratisk anomali och helt enkelt allt annat än något demokratisk smörgåsbord? Politik är kamp och konfrontatation, inte gemensamma plattformer och mingelpartyn. Den kan inte vara något annat. Demokratitorg är en illusion och en direkt motsägelse till vad demokrati och politiska debatter handlar om. Det är redan en slags essens av korporativism. Seminarier, föreläsningar, samtal, debatt försiggår hela tiden, helst med tanke på integriteten, på andra villkor än gemensamma tält.
(digital prozaq – Kring och om Almedalens menlösheter)
Slutligen visar Björn Mellstrands erfarenhet av Almedalen att alla har rätt – mer eller mindre. Han menar exempelvis att det knappast är någon idé att göra några större utspel under veckan eftersom bruset är alltför stort. Men han ser också Almedalen som något unikt och värdefullt:
Almedalen är speciellt. Under några dagar skapas möten mellan politiker, organisationer, företag, media och allmänheten. Kontakter knyts och nätverk byggs. Det minglas. Det debatteras. Åsikter ventileras. Ibland lågmält och ofta högljutt. Ibland engagerat och andra gånger pliktskyldigt. Ibland på tumanhand. Ibland i stora samlingar. Ibland under välartade former. Ibland över ett eller för många glas vin.
Almedalen är något unikt. Denna typ av mötesplatser existerar inte någon annanstans i Sverige. Frågan är om de existerar någon annanstans i världen.
(JMWs blogg – Almedalen från Gotlandshorisonten)
Tidigare postningar om Almedalen:
Mingelfonden
Almedalen från inlandet
Och på min andra blogg:
Post Almedal
Sänkt i Almedammen
Historien om kvinnan som fick se sin mage på reklampelare och internet är intressant. Enligt både tingsrätt och hovrätt är inte kvinnan möjlig att identifiera via bilderna och därför anses inte företaget, Plastikkirururgicentrum i Malmö, ha brutit mot hennes integritet och att marknadsföringen är ok. Kvinnan hävdar att hon endast gett tillåtelse att bilderna skulle användas i forskning. (Expressen)
Jag tycker att det inte är ett vettigt domslut. Och fr a har marknadsförarna bakom kampanjen gjort ett grovt felsteg genom att inte bry sig om att ha klart med “modellen”. Tyvärr handlar det antingen om ignorans hos företaget som gett bilder till sin reklambyrå eller också snålhet från byråns sida – att inte kolla så att personen ifråga faktiskt ger sin tillåtelse att visa sin mage.
Toyotas kampanj är den mest udda på länge – kolla in den på Advertising/Design Goodness
Reklambyrån Mortierbrigade, med mottot “Confuse & Conquer”, har ett gäng riktigt kreativa idékläckare (kolla deras “Skipintro says”). Nu har de, tillsammans med stylelabs och Duval Guillaume E skapat sajten Materazzisays.com där du kan skriva egna pratmanus åt Zizous baneman Materazzi.
Ett kul sätt att söka folk på:
Put your words in Materazzi’s mouth – and maybe you’ll be our new copywriter.
(tips från Coolz0r)
Fuji Film, som haft det tufft i samband med den oerhört starka och snabba utvecklingen inom digitalisering har valt att släppa sin gamla logotyp och skapa en ny. Man har också valt att slå samman sina olika märken FUJIFILM Corporation and Fuji Xerox Co., Ltd till Fuji Film Corporation. Varumärkets kärnvärden ska ligga i utvecklingen framåt:
With a sharp accent design in the center of the logo, Fujifilm aims to express its commitment to advanced technologies. The dash of red expresses its determination for continuous innovation. At the same time, Fujifilm will continue to use green as its corporate color, inheriting its established brand assets.
Jag håller med Visa attityd att det är skönt att någon vågar låta bli den rådande 3D-trenden.
Staten och Radiotjänst siktar in sig på en “framtidssäkrad TV-licens”. Det vill säga att i princip att ägare till datorer, handdatorer och 3G-mobiler potentiellt kan avkrävas TV-licens.
I den nya lagen står det att en tv-mottagare som är avsedd att ta emot program ska betala tv-avgift, även om utrustningen kan användas för annat ändamål.
Kulturdepartementets taleskvinna Filippa Arvas-Olsson försöker att undvika det hela genom att göra en märklig logisk kullerbytta:
I dagsläget tror jag inte att en dator med enbart internetuppkoppling skulle komma att betraktas som en tv-mottagare, eftersom alla kanalerna inte är öppna för internet.
Den argumentationen håller tyvärr inte eftersom inte alla kanaler som sänds via det digitala nätet heller är öppna – en del sänds regionalt, andra kräver specifika abonnemang. Precis som på nätet. Alltså kan man lugnt tänka sig att förslaget faktiskt innefattar nyare datorer som är kopplade till internet. Vilket framförallt kommer att få stora konsekvenser för företag med många nya datorer, med många handdatorer med WiFi och hela 3G-utvecklingen får ett annat perspektiv. Dyrt kan det bli. (N24.se)
Suburbia skriver också om det nästintill vansinnigt huvudlösa förslaget.
Om det är lite si och så med att betala för tv-licensen i dagsläget så stärker knappast beslut som dessa viljan hos allmänheten att betala för något som man exempelvis genom att välja dator framför tv gjort ett aktivt val för att slippa – av ideologiska eller ofta rent ekonomiska skäl.
Patrick påpekar att det är en stor kostnad som också kommer på studenter och liknande personer som sett möjligheten att slippa en kostnad på nästan tvåtusen per år.
Den grundtanke som den nya teknikneutrala lagen har som grund – att etermedia (public service) ska bekostas solidariskt av allmänheten (användarna) är obsolet i en mediavärld där många kanaler blir mer och mer nischade, fler och fler finansieras genom prenumerationer eller reklamförsäljning. TV-avgiften blir en skatt på utrustning som hindrar utvecklingen och möjligheterna för nya kanaler att starta. En strikt lagtolkning kommer innebära att folk inte väljer att satsa på ytterligare prenumerationer på webb-TV och liknande eftersom man redan betalar för public service.
Lagen är också ignorant mot det faktum att medborgaren ser sig själv mer som konsument än som solidarisk delägare i olika offentliga organisationer – fler och fler uttrycker en önskan om att själv få betala för det man verkligen använder. Den nya lagen ökar inte valfriheten utan förminskar den både direkt och indirekt.
Se och hör Sir Martin Sorrell – WPP:s starke man berätta om hur han helst skulle se reklambyråerna fungera – utan kreatörerna…
“It’s the world’s very first fully-automated creative department. Account planners simply stuff their briefs into its backside — on the left where the wires are — and within seconds multimedia, fully integrated award-winning ads come fizzing out the front at 35 kilometers per hour.”
Han förnekar sig inte.
Fräckt sätt att kolla besökssiffror – VisitorVille är som ett SimCity. Få en känsla av hur besökarna rör sig med staden som bild för din sajt.
Carin Fredlund på den mindre och mindre (tyvärr) intressanta marknadsföringstidning Quo Vadis har några önskningar för Pia Grahn-Brinkell som ny ordförande för Reklamförbundet:
Jag tycker hennes förslag är bra förutom att hon inte ser skillnaden mellan Reklamförbundet och Sveriges Annonsörer. Samarbetet är långtgående redan nu och jag funderar om det ens är nyttigt nu. Det är fortfarande så att Reklamförbundet och Sveriges Annonsörer står på varsin sida. Ett sammangående skulle vara en katastrof eftersom det innebär att reklambyrårerna hamnar i samma förbund som sina kunder. Carin ser allt utifrån en övergripande tanke om reklamens plats men reellt är vi inom reklambranschen inte på samma sida som våra kunder.
Det som Fredlund missar är önskan om ett enda förbund för all marknadskommunikation. Det är ett problem att PR-byråer ofta står utanför Reklamförbundet liksom att Swedma har sett ett behov av att skapa en egen intresseorganisation runt DM.
Jag läser om hur Jonas Morian söker en semestervikarie för sin blogg Promemorian. Och är det något jag lärt mig under de år jag bloggat så är det vikten av kontinuitet av postningar. Och onekligen har bloggarna en helt annan ställning idag när man kan skapa tjänster som blogsitter.net. Där finns vikarierna – ett sorts bloggosfärens Manpower.
Andra tips ger Performancing.com: Tips for Avoiding Summer Blog Death
Martin Borgs fortsätter att sätta fingret på statlig pr och reklam:
(via Isobels text och verkstad och Blog Dizz!)
De flesta av oss är stenhårt pluggade på Adobes olika program. Problemet är ju att om man inte har möjlighet att köpa en licens så är det svårare och svårare att “låna” program :). Dock finns det fler och fler fullödiga open source-program som åtminstone kan fungera som nästan fullgoda substitut.
(tipstack till Suburbia)
Tipsa mig gärna om fler open source-program för kreatörer och reklamare.
Andreas Gustafsson sätter fingret på en viktig fråga men lyckas, precis som ETC. brukar, att göra en sorts vänstervriden generalism. Läs hans krönika i Dagens Media.
Slutlektion för DIs varumärkesskola: 10 goda råd – så blir ditt varumärke vinnare. Det viktigaste finns i början:
företaget och ledningen [måste] vara medveten om att det är ett stort åtagande som kräver uthållighet, drivkraft och trovärdighet hos alla inblandade.
Bra påpekanden. Problemet är väl att det knappast är så här “lätt”.
Sony Ericssons kampanj för Cybershot-varumärket. Schysst film – se den via kampanjsajten nevermissashot. Idén känner jag igen från den gamla underbara rockvideon för Dinosaur Jrs “Feel the pain”. Kul idé på spel – kopplingen till “never miss a shot”-taglinen är synnerligen direkt…
JWT köpte i juni reklamplats på Huffington Post – en av de bloggar som är mest namnkunniga och med postningar av personer kända i andra sammanhang.
Since the Internet gives consumers choice, we know people will watch only video that is worth their attention and will share only content with a friend if it is truly entertaining. We’ve selected seven spots created by JWT that will run on The Huffington Post from June 17-24.
Som avslutning – en reklamfilm som jag är splittrad inför: å ena sidan känns den nästan läskigt flaggviftande – å andra sidan positiv och vacker på nåt sätt. Anheuser-Busch (Budweiser) har gjort “Thank you“.
Via Visa attityd får vi nys om MasterCards nya logotyp (även Beta Alfa skriver om det). Ännu en logotyp som går från det strikta 2D till en väl “blurrig” fejkad 3D-version.
Jag gillar kärnvärdena som gör att de väljer MasterCard Worldwide och “Heart of commerce” som copydriv.
En mycket märklig kommentar hittar jag, apropå buzzande på bloggar (läs min tidigare postning här), på Frihetens vingar
Hej! Intressant att läsa att LG mutat massa bloggar till att skriva gott om Chocolate. Som ansvarig för lanseringen kan jag med gott samvete berätta att vi på LG lånar ut telefonen till tidningar för seriösa tester. Att ge gratisex av telefoner till testjournalister ger (tack och lov) inga topptester. Så nu vet ni det. Fakta är viktigt att ta reda på – även när man bloggar….
Oerhört märkligt uttalande när ett antal bloggar förklarat att de “fått telefonen” och när exempelvis Febersajterna väljer att lotta ut sin mobil. Hur tänker de nu?