Ett tyskt par togs av polis när de köpte en falsk Pradaväska för 300 kronor på sin semester i Venedig. Paret får nu böta drygt 30 000 kronor enligt den italienska hårda linjen mot design- och varumärkesförfalskningar.

En filipinsk kvinna, som bott i Italien flera år, fick böta $4100 för att ha köpt ett par falska Prada-solglasögon. (Sveriges Radio Ekot resp. Agenda Inc.)

Mer fakta runt kopiornas ekonomiska påverkan finns hos Fashion.about.com

Lite udda att ge sig på slutkonsumenten. Samtidigt kanske det är grejen – man slår sönder själva grunden för att sälja falsarierna.

Även svenska tullen är på hugget.

En person i Värnamo kommer med största sannolikhet att bli stämd för varumärkesintrång efter att tullen hittat en container med kopior av dyra märkeskläder. Ralph Lauren och Polo är några av de märken som mannen valt att kopiera. Företaget själva menar att kläderna är äkta men andra sortering och på andra sätt ute på internationella spotmarknaden. (SvD)

Det tråkiga är att Sverige har relativt låga böter på varumärkesintrång – Värnamoföretaget stäms på 200 000 vilket knappast, om det handlar om stora mängder kläder som tas in, är något som gör ont relativt mot de inkomster som en organiserad kopieförsäljning kan ge.

Det faktum att skojare använder företags namn i samband med sina skojerier är knappast nytt – det är bara att de börjat att göra det via nätet. Anledningen är att e-handeln mognat och fler och fler av oss väljer att handla rätt över nätet för rätt stora summor. Men rätt ska ändå vara rätt och DN:s rubbe: Se upp för stulna företagsnamn stämmer illa med verkligheten. Det är inget namn som stulits – det är intrång på varumärket som sker. Och det är illa nog.

Tyvärr gör SvD samma blunder: SvD: Se upp för stulna företagsnamn.

Frapperande hur båda tidningar uppenbarligen copypastat hela pressmeddelandet från Konsument Europa.

De första uppoffringarna i den upphettade debatten om feta barn börjar nu göras. Samarbetsorganet för amerikanska läsktillverkare har valt att föregå eventuella lagförslag genom att sätta en strikt policy för vilka drycker som får säljas i de läskautomater som är placerade på många amerikanska skolor. Intressegrupper inom konsumentområdet är inte nöjda och menar att det hela är en halvmesyr, och att det hela mest är spel för de politiska gallerierna. Den grundläggande frågan är varför det ens behöver finnas läskautomater inom skolområden. Coca Colas svar är att de finns där därför att de blivit ombedda att finnas där. (Ad Age)

Det Coca Cola inte kan berätta är att läskautomaterna handlar om att bygga varumärkesigenkänning hos barn så tidigt som möjligt.