Monthly Archives: July 2004

Watchblogs

En intressant artikel om “mediawatchblogs“. Det hela började med att ‘Aeolus Dill’ att kritiskt granska Vita Huset-journalisten Patricia Wilson artiklar. Fler och fler journalister blev “adopterade” av kritiska granskare. Det handlar inte om att till varje pris hitta fel utan försöka att hålla journalisterna uppe på tårna och att de faktiskt gör ett hederligt journalistiskt arbete.

‘Watchbloggarna’ är en del i en längre tradition av kritisk granskning. En tradition som startades av journalister inom de numera så kallade “traditionella medierna”. Senare har mer traditionellt inriktade ‘media watchdogs’ som FAIR och Media Research Centre med flera. I Sverige har bland annat Mediekritik försökt att fungera som mediakritiskt nätverk men oftast mest varit en lekplats för rättshaverister.

Hela mediavärlden har vridits till att vara mer subjektivt och Martin Eide, norsk professor i medievetenskap, menar att även mediakritikerna behöver övervakas då de ofta har en alldeles speciell politisk agenda. (Axess)

Sju principer för PR

I ett föredrag nämner Colin McKay, som skriver om pr på sin webblogg Canuckflack, de sju kardinalsprinciper som Vincent Covello satt upp för pr-arbete i samband med kriser:

  • Accept and involve the public as a legitimate partner
  • Plan carefully and evaluate your efforts
  • Listen to the public’s specific concerns
  • Be honest, frank and open
  • Coordinate and collaborate with other credible sources
  • Meet the needs of the media
  • Speak clearly and with compassion

Läs, skriv ut, lär in: Basic Principles for Crisis Communications.

Reklamen förför, kyrkan varnar.

Katolska kyrkan drar ett svärd mot reklamen. Den lär, enligt kyrkans ärkebiskop John Foley, ut att det är bättre att ha än att vara. Se där. En av katolska kyrkans högsta män pratar om etik inom företagande och marknadsföring. Tre kardinalsprinciper menar biskopen är viktiga att följa för att inte bli förförd av reklamen:

“being is better than having”; “each person must be treated with respect”, “work for the common good.”

(Adrants)

Fantastiskt! Det kommer från en kyrka som själva gjorde den allra bästa marknadsföringen i historien i samband med avlatshandeln. Ett avlatsbrev var ett löfte om befrielse från evig förtappelse. Finns det en starkare sales proposition än det?

Klipp bort lapparna

Jag är ingen expert men uppenbarligen är kvinnor irriterade över olika påsydda tvättråd och andra märken på deras bh-ar. Det verkar som om företaget Sara Lee, som tillverkar Wonderbra, Hanes och andra märken tänker göra något åt det.

Det hela är just nu på viral-stadiet, med en film där just irritationen över påsydda lappar på bh-ar är leading point, och en sajt: S.W.A.T. – Smart Women Against Tags där kvinnor ska kunna skriva på en petition för att slippa de irriterande lapparna.

Sajten är registrerad på Sara Lee, den är verkligen gjord för att verka ganska amatörmässig liksom att den blog som är knuten till det är skapad via blogspot.

På bloggen hittar man kommentarer som är så, vad ska man säga, klart copyskrivna:

. Det är få inlägg och alla är väldigt inriktade på just det här problemet.

Det är inte någon höjdare för att vara viral, den har inte CP+B:s känsla för att gå hela vägen, det är inte lika välgjort som de virals som gjorts för Volvo.

Det är intressant vad företaget kommer göra med de email-adresser som de samlar in via Be Tag Free-sajten. Kan man tänka sig en massiv email-kampanj om den nya produkten? (Adrants)

Presidentvalskampanjer genom tidningar

The idea that you can merchandise candidates for high office like breakfast cereal is the ultimate indignity to the democratic process.

Demokraternas kandidat Adlai Stevenson år 1956.

En samling av alla presidentvalskampanjer sedan femtiotalet. Oerhört väl genomfört och onekligen utbildande. (The Livingroom Candidate via Fazed)

Läs mer om utställningen på Ad-rag.

DDB Brazil testar sina kunder

DDB testar nya modeller för att ta betalt av sina kunder. Bland annat ingår en sorts “kundpitch” där byrån är den som bestämmer om de vill jobba med kunden. Eftersom modellen är premium kostar det rejält med pengar och det finns ingen insyn i kostnaderna som byrån faktiskt har. Klienten betalar en rejäl hacka för en all inclusive-tjänst.

Now that’s advertising brand equity.

(Real Media Riff)

Amerikaner läser mindre

En undersökning visar att amerikaner läser mindre och mindre. Framförallt är det de unga som läser mindre, under en period på tjugo år har läsandet i den gruppen sjunkit med 28%. Faran med de ändrade läsvanorna är att dessa också förändrar andra samhälleliga värden.

Readers are more likely than nonreaders to be involved in activities such as volunteer and charity work, visiting museums and art galleries, and attending concerts.

Samtidigt som organisationer som värnar om bokläsandet menar att det är en stor samhällsomvandling bakom siffrorna menar andra att historierna och fictionen får unga från andra håll. (Post-Gazette )

Logotypen i musiken

Under (den fantastiska) konserten med Iron Maiden insåg jag att det här med varumärken kan vara lite hit och dit när det kommer till klassiker som Nicko McBrain och trumvarumärken. Ofta är logotyper skyddade som kronjuveler men Nicko och Iron Maiden har fått både göra om både Paiste (cymbaler) och Premier (trummor) med det typiska Iron Maiden-typsnittet.

Det intressanta är att Iron Maidens speciella typsnitt är ett minst lika starkt varumärke. Ingen skulle kunna tänka sig att använda deras typsnitt i något annat sammanhang. Just hårdrocken under sjuttio- och åttiotalet har starka logotyper som bygger på typsnitt. Kiss, Judas Priest, Iron Maiden såväl som Europe och Ozzy.

“The greatest ideas are often met with violent opposition from mediocre minds.”

Joey Rayman, skapare av Brighthouse som jobbar med varumärken och kreativ management, skriver om hur förändringen från producerandet till tänkandet har börjat att rulla. Han jämför med hårfrisörskans prissättning, som inte innebär pris/minut utan pris/kunnande alternativt pris/idé.

Great thinking is today’s most valuable commodity. That’s why Fortune 500 companies are seeking thinkers whose thoughts motivate, inspire and ignite minds. The Ideation Nation, as Albert Einstein prophesied, will be a place where “imagination is more important than knowledge.”

Den enda egentligt hållbara konkurrensfördelen idag är möjligheterna att ha tillgång till bättre idéer än konkurrenten.

The age of the big thinker has finally come — and that’s why it’s time for advertising agencies to stop selling ribbons.

Reklambranschen har tänkandet och de kreativa idéerna som grund men under senare år har idéerna mest byggt på att förmera aktiekapitalet för byrån snarare än att skapa revolutionerande kreativ reklam. Snabba produktionstider får företräde före genomtänkta koncept.

In the advertising age, speed was rewarded. In the idea age, patience wins.

Joey Raiman menar att tänkaren, analytikern och kreatören kommer att vara morgondagens mest eftersökta person. Tänkandet och idéskapandet är inte någon grundläggande kunskap inom dagens industri och har inte varit det på många år. Att sälja sina idéer har byggt på producenters goda vilja snarare än tvärtom. Men genom det nya samhället, där tjänster, kunskap och kreativitet blir differentierande värden, förändras detta. Återigen vänds hela steken upp och ner.

So, the next time someone asks you for an idea, ask him or her how much?

(Ad Age)

För mig är det svårt att referera en artikel som säger vad jag sagt under många år. Och många med mig. K-samhället, där ‘K’ står för kompetens, kunskap, kreativitet, kommunikation, kultur och känsla, är här. Reklambranschen har dessa kärnvärden i sin essens, men ofta har själva existensen tappat bort det.
Flera kritiker av K-samhället menar att det hela redan prövats: IT-bubblan handlade om att sälja idéer med förväntade resultat. Och visst har de rätt. Men liksom att DaVinci:s helikopter inte blev verklighet förrän på sent 1900-tal var inte samhället moget för Den Nya Ekonomin. Det var dyra läropengar för många av oss men också nyttiga.
Det är få produkter som skiljer sig nämnvärt. Industrisamhällets produktion har nått ut till så pass många att oavsett hårdare patentstrider och vaktande av produkthemligheter differentieras USP utifrån K-värden och de relationer ett varumärke kan skapa gentemot sina kunder.

Att samla ihop idéerna

Ofta får jag de allra bästa idéerna när jag duschar. Antagligen beror det på att jag är avstängd från alla andra yttre stimuli än det varma vattnet och det lilla rummet. En sorts tranceliknande tillstånd handlar det om, där kreativiteten får fritt och ostört utrymme.

Charles Cave har i sin postning: Idea Recording listat ett antal möjligheter att komma ihåg alla de idéer som man får på de mest märkliga ställen. (via Creative Generalist)

Madison and wine

Madison & Vine, bok av Scott DonatonIn the convergence of Madison Avenue and Hollywood, there is a very real danger that content will be developed first and foremost with an advertiser’s needs in mind, and will only then seek an audience.
Forgetting that the consumer comes first is a surefire model for disaster, one that leads to weak products that are unable to attract an audience, or earn its trust if they do attract it. The public loses out. The media company loses out. The advertiser loses out.

Ett utdrag ur den nya boken Madison & Vine av Ad Age:s redaktör Scott Donaton, som handlar om hur underhållningen blivit en del av reklamen och vice versa. Han tar upp vilka följder närmandet mellan reklambranschen, symboliserad av Madison Avenue och film- och nöjesbranschen, symboliserad av Hollywood, får.

Product placement may seem like an effective marketing tool, but it’s a poor substitute for an idea.

Donaton är kritisk i många stycken. Både mot hur Hollywood styr reklambranschen och flatheten hos Madison Avenue och det dåliga självförtroendet i reklambranschen. (Ad Age)

Essä om blogging

Jag har skrivit en essä om bloggertrenden. Du hittar den bland mina Papper.

Have you played Chinese Whispers? When person A is passing on a sentence to B who passes it on to C and so on? The outcome is often rather funny, and far away from the original.
Sometimes blogging seem to be the new way of playing Chinese Whispers. The original news can go around on several blogs.

Slutsatserna jag drar är att blogging snarare är en ny sorts “orala” traditionen. Syndikeringens viktigaste del ligger i att det ger många möjligheten att få tillgång till speciella nyheter.

DN i internationellt blåsväder

DN:s kulturskribent Peter Borgström är anklagad för att ha plagierat ett antal artiklar från New York Times. Framförallt är det en artikel om hip-hopens förändrade perspektiv där många strofer är väldigt ‘översatta’. Men ingen källa har nämnts i artiklarna och NYT:s ombudsman har försökt att få till rättelser. (Stockholm Spectator)

Det är kasst av DN att de är så självbelåtna att de inte kan bjuda på källhänvisning. Sannolikheten att en stor del av läsarna väljer att läsa originaltexten är minimal.
Men den här historien, oavsett dess sanningshalt, sätter ändå fingret på problemen med texters copyright. Som bloggare använder man väldigt mycket andra personers texter, och många gånger är de hämtade från en annan blog som i sin tur hämtat det från en annan blog. Det blir en ganska lång linje och alla är inte lika noga med att faktiskt ange källan. Bloggarnas funktion liknar mer den tidiga, innan skriftsspråkets genomslag, orala traditionen av historieberättande.

Samtidigt är frågan: kan en nyhetstext vara upphovsrättsskyddad utifrån dess funktion? En nyhetstext har en oerhört kort livscykel. Kulturartiklar lite längre. Annonstexters liv spänner från extremt kort till lång (vem kommer ihåg copyn från gårdagens TV-reklam men vi minns texterna från DDB:s olika annonser för Volkswagen och Avis). Men alla texter ses utifrån upphovsrätt utifrån sitt essentiella värde – det är en text. Och därmed sammanblandas notistexter med romaner.
För copyright gäller att något måste nå en viss konstnärlig höjd, där bland annat existensen av unika kännetecken finns med. Kan en artikel räknas till det? En nyhetsartikel ska bygga på fakta, fakta kan sällan användas på ett så pass unikt sätt att det faktiskt når en konstnärlig höjd. Diskussionen om DN:s re-write/plagiering kan också visa på implikationer att journistik börjar bli journalism, att det blir mer och mer av subjektiva inslag i rapportering och därmed skapas en ‘text’ med högre konstnärlig höjd.

Enligt Media Culpa ska journalisten Peter Borgström i tysthet fått foten.

Varför förlorar tidningarna de unga?

Could it be that these papers are designed for babes in earphone land?

Richard Goldstein har skrivit en kolumn värd att läsas om det faktum att yngre människor läser färre och färre tidningar. Eller snarare: de läser färre och färre print-editioner av tidningar. (The Village Voice: Generation Nix by Richard Goldstein).

Det borde ha en rejäl impact på annonsörernas mediamixer. Men det har inte.

Metro, snattarnas tidning

MTG:s senaste avkomma Metro NYC har valt att differentiera sig på ett lite annorlunda sätt:

“I love a newspaper I can’t steal”

Funderingen från Media Riff är om det verkligen är potentiella snattare som Metro ser som målgrupp? Och vill reklamköpare ses i en tidning som riktar sig mot snattare?

It reminds us of the apocryphal story about the time a new New York Post publisher Rupert Murdoch was trying to drum up business for his tawdry tabloid, when one of New York’s biggest retailers reportedly told him, “But your readers are our shoplifters.”

Konkurrensen hårdnar också: både genom att det även i New York City kommit en Metro-konkurrent: AM New York liksom att NYT och WSJ senare editioner på eftermiddagarna säljs till halva priset. (Real Media Riff)

Svensk spelreklam statligt sanktionerad

720 miljoner lägger ATG och Svenska Spel ner i reklam varje år. Det är gigantiska summor som monopolföretagen satsar, skillnaden gentemot det andra kvarvarande monopolet, Systembolaget, är gigantisk. Reklamen är också ‘aggressiv’, då den många gånger inte ens skulle tillåtas i Storbrittanien, där det inte finns någon reglering av själva spelandet. Douglas Roos, Nordenchef på Ladbrokes menar krasst: “Svenska Spels och ATG:s aggressiva marknadsföring är beviset på att monopolet främst handlar om att dra in pengar till Bosse Ringholm.”

I samband med att flera engelska bolag, Ladbrokes och Unibet, försökt att slå sig in på den svenska marknaden men fastnat i marknadsföringsregleringen har dessa valt att försöka få staten att förändra monopolet. En förändring är på gång och dagstidningarna väntar in den innan de släpper in utländska spelbolag på sina annonssidor. (DN)