En intressant artikel om “mediawatchblogs“. Det hela började med att ‘Aeolus Dill’ att kritiskt granska Vita Huset-journalisten Patricia Wilson artiklar. Fler och fler journalister blev “adopterade” av kritiska granskare. Det handlar inte om att till varje pris hitta fel utan försöka att hålla journalisterna uppe på tårna och att de faktiskt gör ett hederligt journalistiskt arbete.
‘Watchbloggarna’ är en del i en längre tradition av kritisk granskning. En tradition som startades av journalister inom de numera så kallade “traditionella medierna”. Senare har mer traditionellt inriktade ‘media watchdogs’ som FAIR och Media Research Centre med flera. I Sverige har bland annat Mediekritik försökt att fungera som mediakritiskt nätverk men oftast mest varit en lekplats för rättshaverister.
Hela mediavärlden har vridits till att vara mer subjektivt och Martin Eide, norsk professor i medievetenskap, menar att även mediakritikerna behöver övervakas då de ofta har en alldeles speciell politisk agenda. (Axess)
Under (den fantastiska) konserten med Iron Maiden insåg jag att det här med varumärken kan vara lite hit och dit när det kommer till klassiker som Nicko McBrain och trumvarumärken. Ofta är logotyper skyddade som kronjuveler men Nicko och Iron Maiden har fått både göra om både 
In the convergence of Madison Avenue and Hollywood, there is a very real danger that content will be developed first and foremost with an advertiser’s needs in mind, and will only then seek an audience.