Category Archives: Social net/media

Geotaggning på Bambuser

Precis som jag påpekade i min dragning på Facebook Garage så är geotaggning nästa stora grej. Och även om Jaiku till viss del implementerat det i sin mobilapplikation (för mig fungerar det bara i Stockholm och Uppsala) så har nu Bambuser skapat det fullt ut. Visst – automatiskt kräver det fortfarande ett ganska omständigt handhavande för att få det att fungera men man inser hur häftigt det faktiskt är när det finns ute.

Geotagging på Bambuser

Men vad ska det vara bra till? Dels kan jag se att det lyfter möjligheterna till att analogt kunna mötas. Ser man att Kalle är i närheten så varför inte gå in på chatten och bjuda in Kalle på en fika? Men också för företag – om man exempelvis utrustar sina ambassadörer med bambuser och låter dem geotaggas så kan kunden som ser det, sitter och ställer frågor om produkten etc. också se var det ligger. Alltså blir det också en del av kundens spatiala medvetande. För räddningstjänst och liknande finns det en massa möjligheter att direkt kunna pinpointa var den nödställde finns samtidigt som den som sitter vid datorn kan se och ge tips om hur man bäst ska klara sig (eller den som har gjort sig illa) och på ett helt annat sätt få en överblick av situationen.

Min presentation på Facebook Garage

Ten minutes on the future of social media

Everything will be social media. And it is happening right now. The consolidation of blogging and of the communitybased social media is now. The fact that media for the moment is trying to understand how to re-act on this disruptive landscape and the statistics showing that the big eruption of new user on Facebook and Myspace is over is proof that the social media is getting into it’s adolescence. Corporate blogging, interaction between the web and the mobile. It’s not the future. It’s a now.

So what is around the corner?

V-logging: the true democratization of the social media. Everyone can have their say. Even if you’re not the writing kind of person. And it is on the verge to be truly social with the mobile versions and the reciprocality when streaming live. As Bambuser.

More social than media. Look at the utilization of Jaiku for the past months, or Twitter. Look at the bambusingfrenzy that aren’t just to show off but eagerness to be social. In an non-anonymous way that wasn’t there for say six months ago. Sidewinder: the death of nicknames. We want to be IRL, be ourselves even in our digital life.

The lifestream. It’s already here but how many do really use it even among us early adopters? Th next thing might be not trying to find out the new thing that specifies in a web 2.0 app or service but giving away the nothingness. A simple handler of digital footprints, a mashup without nothing more to do than to let people collect their lifestream and let everyone or the ones of the user’s choice follow it? Yes, I said simple. To handle.

Tagging everything, tagging is everything. Everything must be tagged. User defined tagged content will make the cloud complete since it’s not only the facts of the contence that are searchable but the understanding of the content – the user-defined tags – that do give another perspective on the content.

Geotagging. I know what, I know when – now I want to know where. The possibilities both for the user and his contacts, but also empower the marketing relevance is bigger than the privacy issues. It have to be rather automatic. It have to be opt-in. Then it is the totalization of the social media – the user revolution.

But here is my real thinker. The future thingy that is not an simple addition but something that again will rock the masses.

To look at the future one have to look at the past. And take the human psychology and socio-psychology into the algorithm of futureness. I believe in the theory of digital immigrants vs the digital natives and the metaphor is important when understanding what to come. The digital immigrants aren’t general a age-defined group but probably would it (and the statistics of the net demographics verifies it) be most of us that are born into the early eighties that could be defined as digital immigrants. We have moved into the digital land and also have reminscence of when the internet wasn’t there. The negative immigrants have been forced against their will into it when some of us gladly did explore almost every aspect of it.

And looking at the immigrationprocess in general the immigrant tend to a) search for their countrymen/likeminded b) be nomadic since their roots aren’t in this land. So both negative and positive digital immigrants are also more probable to move on. The life in this new environment is all about exploration and we become digital nomads. If we think that the other place is more fun, safe, supportive, social or if our social sphere has moved on – we do too.

But the digital natives aren’t like us. They are born into this digital land. They aren’t interested in exploring new things just for the sake of exploring. They are digital settlers, they stay where they are and make it a home. It is not a mystery that Facebook seemed to attract a older bunch of people. The young already have their networks. And they will stay there until the critical mass of their networks is moving. Or then they are as homebound that they just start to build a new network in the same place.

So even though many of you won’t believe it I think the next killer app of social media have to be in 3D, to be a virtual world.

The natives are born and raised in the virtual reality of games. They have played everything. For them the gamepad is a more natural way to navigate than the mouse. For them the spatial reality is not only analog but as well digital. But it must be ease of use, open to API:s and to import (and export) your digital footprints and “the cloud”.

The difference between the immigrant and the native is that the native can stay but want to build your world around you. If the place give the opportunities to grow old, to rebuild my place, renovate it and fill it with the things that is “me”. And the virtual world-concept puts you into a digital world that fulfill the basic needs of spatial understanding: we will ask for a room – not a plain two-dimensional hyperlinked page. A basic need of the human psyche.

We want something that are our home – a sort of startpoint and something to come back to. And a place that you can grow older in, and in the meantime you build your network and your lifestream in the place that is your digital home. And the brands that you love will of course be a part of this – and pay for the juice.

Of course with the mobile version to go with but yes – I still believe that we will use laptops in the future :).

No. It’s not Second Life. To complicated and you get nothing for free. But the one that manage to make this app probably will be the next Zuckerberg.

Hela filmen finns nu reviderad:

Lite eftersnack från Facebook Garage Stockholm

Först. Jag har laddat upp ett gäng bilder från gårdagen här. Kolla in bambusingen också. Första delen (den långa) här och slutet på mitt anförande här. Jonny (aka Bambuser-Jonas) gjorde en lite mer bakom-scenen och mingelsväng. 1 (bland annat dissar Annika N95an :)), 2, 3, 4, 5 (MySpace-presentationen), 6 (fr a diskussionen efter Lidnes presentation där det hettade till), 7 (mingelmingel, bland annat intervju med Gitta och Mahesh). Thommie har gjort en del webcaminspelningar (bättre allt förutom att det är rätt stelt :)) från Facebook Garage: 1, 2, 3, 4 (mot slutet börjar min dragning), 5 (slutet av min dragning och frågestunden plus resten).

Det man kan sluta sig till är att det fortfarande finns en stor osäkerhet i hur man ska kunna kapitalisera på sociala medier (och på öppenheten i olika nätverk). Och att det som nu måste diskuteras mer och mer är inte primärt teknik utan faktiskt arbeta med såväl nya som validerade affärsmodeller för att därmed kunna hitta vägar att låta det hela gå in i nästa fas: konsolidering av också de större nätverken inom social media-landskapet. Vidare behövs det helt klart en mer övergripande teoribildning även runt svenska användare och tjänster. Självklart är det inte någon skillnad på vilka teorier som är applicerbara generellt men när det gäller målgruppsanalys och liknande så krävs det mer än att lyssna på amerikanska tänkare. Liksom att vi måste bli bättre på att prata om hur sociala medier kan användas utifrån ett nyttoperspektiv: faktiskt var det egentligen ingen av oss som adresserade den frågan under Facebook Garage (nä, inte jag heller…).

Det som nog slog en del av oss är att det faktiskt är lite synd att Facebook (eller Myspace) får allt ljus på sig. Visst – det är mycket stort men det är samtidigt stort på grund av att det fått mycket PR. Det finns så mycket mer inom de sociala mediernas värld som skulle kunna vara killers. Problemet är också att Myspace och Facebook skapat en animositet som också visar sig hos användarna. Självklart kan det i vissa fall tolkas som lovemarks, att användarna älskar och identifierar sig med “sitt” nätverk men i längden innebär det också en större inlåsning. Lite som kriget mellan mac och windowsanhängare.

Alla kan inte ha sitt eget nätverk

En viktig postning hittar jag via Good Old Trend. Det är Bivings Group som påpekar att det (idag) är så att de nischade sociala nätverken inte fungerar.

When clients ask me about integrating social networking into their public web programs, I usually encourage the integration of light social features, like commenting on articles, message boards and simple user profiles, but caution against trying to build a full on social network (friending, groups, user blogs, etc.). The reason I do this is that in most cases these top down social networks end up barely being used.

Det är onekligen så. Det finns hur många exempel som helst och även om man kan säga att “jamen alla behöver inte vara överallt” så är ett tomt forum eller icke-uppdaterade bloggar inom ett socialt nätverk knappast någon förstärkare av ett varumärke. Och Todd Ziegler föreslår ungefär det som jag sskulle föreslå:

(1) add some light social features that encourage interaction around your content to your own site and/or (2) participate in established, external social networks.

Att få för sig att köra sin egen stora nätverkssajt visar nog mest en alltför stor tilltro till intresset för att kopplas ihop så hårt med just det varumärket. Problemet ligger antagligen att man tänker sig att det är enklare än att behöva delta i de stora nätverken, där man behöver delta på samma villkor som alla andra. Production istället för participation.

Koppla ihop många med fler

Det finns ett antal olika nischade tjänster som försöker koppla ihop olika delar av branscher med varandra. Det senaste är killarna från Blogkoll som startat Swedish Startups. Tanken är att koppla ihop olika svenska startups med riskkapitalister och andra som entreprenörerna och visionärerna kan behöva i sina nätverk. Vad jag förstår så är det invite-only så om någon är intresserad så maila mig på researcher /a/ gmail.com.

Geografi är nästa big thing

Next big thing inom sociala medier är geografin. Eller snarare: individens position. Det har pågått till viss del ett tag. Exempelvis med hjälp av dopplr och mikrobloggtjänsterna. Tillsammans med Google maps öppna [[API]] har det skapats en mängd korsbefruktningar, exempelvis Twittervision och liknande. Det som händer nu är att man tar ett steg längre. Genom att samla ihop sina digitala footprints och geo-tagga (kategorisera varje postnings geografiska position) skapas både möjligheten att andra kan samla på sig kunskap om personer i närheten av sin fysiska position. Olika sätt är möjliga – exempel är tjänster som är på gång som Tuurf (tack Anton) men också Yahoo! har valt att starta sin FireEagle som kommer att innebära en möjlighet att visa var man befinner sig på andra (Yahoo!-ägda) sajter.

Men det handlar också om skapa någon sorts rumslig tolkning av den digitala verkligheten. För jag tror att det sista är det som gjort att Google Maps fått ett så stort genomslag tidigt. Människan älskar kartor. För de ger oss möjligheten att hantera rummet, den spatiala verkligheten. Jag diskuterade detta ingående i min postning om 3D-världarnas möjlighet inom sociala medier. Där menar jag att en 3D-värld som dels ger möjligheten att samla sina digital footprints i ett avgränsat virtuellt rum, rent metaforiskt likt ett analogt rum, skapar trygghet och kommer att innebära ett ytterligare genomslag för ett liv där det digitala och det analoga inte är varandras motsatser utan synkrona.

En annan geografisk del är att man skapar olika lokala sajter. Ett antal startups har gjort det, exempelvis MyBlock liksom att detta varit en viktig kategorisering för exempelvis Blocket. Tidningarna har valt att starta lokala sajter och idag skrev Aftonbladet om att de väljer att utveckla sina lokala sajter till en sorts lokala portaler där användaren kan bestämma vilken geografisk position som är intressant och där kan han/hon finna ett antal olika tjänster, vars relevans styrs av just den geografiska positionen. (Vi kommer att gräva djupt ner i hyperlokala trenden för media på Same Same But Different om några dagar). Det här borde lokaltidningarna varit på redan, men ligger knappt i startgroparna (förutom några exempel).

För fortfarande är vi beroende av vår analoga geografi, och behöver kunna hantera den mitt i den digitala malströmmen.

Tillsammans med att Nokia satsar hårt på GPS i sina N-series-telefoner och att geo-taggning, manuell eller automatiskt har blivit intressant så skapas incitament för ytterligare utveckling av större automatisering av detta liksom möjligheten att skapa realtids-relevant marknadsföring, exempelvis genom bluetoothkoppling och push. Att på ett sånt här sätt kunna skapa utbudsreklam direkt när personer går förbi just den affären, eller skapa intresse för ett event hos alla som finns inom en viss hyperlokal radie. Relevansen skulle öka markant och därmed effektuttaget för varje investerad krona.

Jag ser framåt och ser att alla tjänster där människor skapar relationer helt kommer att vara beroende av geotaggning. Varje postning inom de sociala samarbetena kommer att kunna härledas geografiskt både innehållsmässigt och när det gäller var skribenten befann sig. Och självklart finns det en hoper etiska och privacy-problem med det hela: men det är alltid upp till den enskilde individen att hålla koll på vad man väljer att tagga.

Evangelisationens olika roller

Mencák har funderat lite runt utvecklingen av en svensk sfär av Social Media Buffs och även Brit på JMW skriver en lång analyserande postning runt problemet att för att sociala medier inte bara ska fortsätta vara något för en liten klick så måste

Vi kommunikatörer […] hur som helst bli bättre på att visa vad de sociala medierna handlar om. Vi behöver bli mer pedagogiska och insiktsfulla om den tolkning och förståelse som behövs när analoga och digitala värderingar möts och bryts mot varandra på det sätt de gör nu. Vi måste välkomna och guida de som inte haft chans att förstå, ställt sig utanför eller inte bryr sig eftersom de mest ser det som en teknisk lösning.

Och självklart är det en fara. Ser man på vilket läge utvecklingen är idag så är det just det här som behövs: personer som på ett nytt sätt kan brygga pionjärandet bland geekarna och kapitaliseringen bland de som än idag har många analoga värderingar när det gäller kommunikation och media.

Det som jag däremot ser som en annan fara är att inte tänka på att vi har alla olika roller, även om vi alla har samma mål: att evangelisera sociala medier som framtidens möjlighet för kommunikation – oavsett om det handlar om privat, företags- eller mediakommunikation. Lite skissartat skulle jag vilja påstå att det finns åtminstone tre rolluppsättningar:

  1. Visionärerna
    Personer som jagar next thing, som testar allt och funderar hur varje sak skulle kunna utvecklas till att bli ännu häftigare, ännu mer sociala osv. De här personerna ska inte släppas ensamma framför människor som inte mött sociala medier förut. De här personerna hamnar garanterat alltid i kollisionskurs med sin mer analoga omgivning.
  2. Strategerna
    Det är en roll som handlar mer om att sätta allting i sitt sammanhang, att titta på vilka möjligheter som finns i den analoga världen för de sociala medie-tjänsterna, för hur man ska kunna kapitalisera på sociala medier, hur målgruppernas behov kan fyllas av de olika möjligheter av delaktighet och självuttryck som finns inom sociala medier.
  3. Kommunikatörerna
    är kanske den roll som just nu måste utvecklas. Att faktiskt hitta taktiska argument och vara tillräckligt “analoga” för att få personer att förstå storheten i de sociala medierna för just deras verksamhet. Pedagogiskt använda sig av strategernas tankar och sätta dem i det enskilda företagets kontext.

Precis som i alla andra delar av samhället så är vi olika individer och passar bäst i olika roller. Viktigt är att vi just nu inte värderar någon roll som viktigare än någon annan utan ser utvecklingen som ett samarbete, för precis som Kristofer påpekar så finns det fortfarande ett starkt drag av idealitet och samarbete inom sfären.

Jag har en plan (igen)

De som (fortfarande) läser Researcher vet att det inte hänt så mycket. Deepedition har vuxit och där har jag valt att diskutera medieutvecklingen. Genom att jag också börjat att använda microbloggning och lekt mycket med Bambuser och v-loggning så har Researcher blivit bortglömd. Att jag inte heller får ordning på templaten gör även sitt till.

Nu har jag i alla fall en plan. Tanken är följande:

  • deepedition.com återgår till att handla om “allt det andra”. Dvs mina åsikter om vad som händer utanför vår lilla sfär som springer längst fram av sociala medierna. Däremot kommer jag fortsätta att skriva om bloggning och teknik här men då utifrån bloggarens perspektiv.
  • jag kommer att prata om sociala medier på Researcher. Researcher kommer att fyllas med mina tankar om sociala medier på ett brett sätt: marknadsföring och hur vi människor fungerar.
  • Same Same But Different, min och Sofias aka Mymlans gemensamma blogg om old vs new media kommer just handlar om medierna och de sociala medierna.

Så är det i alla fall tänkt.