Reklambyrån Mortierbrigade, med mottot “Confuse & Conquer”, har ett gäng riktigt kreativa idékläckare (kolla deras “Skipintro says”). Nu har de, tillsammans med stylelabs och Duval Guillaume E skapat sajten Materazzisays.com där du kan skriva egna pratmanus åt Zizous baneman Materazzi.
Ett kul sätt att söka folk på:
Put your words in Materazzi’s mouth – and maybe you’ll be our new copywriter.
(tips från Coolz0r)
Staten och Radiotjänst siktar in sig på en “framtidssäkrad TV-licens”. Det vill säga att i princip att ägare till datorer, handdatorer och 3G-mobiler potentiellt kan avkrävas TV-licens.
I den nya lagen står det att en tv-mottagare som är avsedd att ta emot program ska betala tv-avgift, även om utrustningen kan användas för annat ändamål.
Kulturdepartementets taleskvinna Filippa Arvas-Olsson försöker att undvika det hela genom att göra en märklig logisk kullerbytta:
I dagsläget tror jag inte att en dator med enbart internetuppkoppling skulle komma att betraktas som en tv-mottagare, eftersom alla kanalerna inte är öppna för internet.
Den argumentationen håller tyvärr inte eftersom inte alla kanaler som sänds via det digitala nätet heller är öppna – en del sänds regionalt, andra kräver specifika abonnemang. Precis som på nätet. Alltså kan man lugnt tänka sig att förslaget faktiskt innefattar nyare datorer som är kopplade till internet. Vilket framförallt kommer att få stora konsekvenser för företag med många nya datorer, med många handdatorer med WiFi och hela 3G-utvecklingen får ett annat perspektiv. Dyrt kan det bli. (N24.se)
Suburbia skriver också om det nästintill vansinnigt huvudlösa förslaget.
Om det är lite si och så med att betala för tv-licensen i dagsläget så stärker knappast beslut som dessa viljan hos allmänheten att betala för något som man exempelvis genom att välja dator framför tv gjort ett aktivt val för att slippa – av ideologiska eller ofta rent ekonomiska skäl.
Patrick påpekar att det är en stor kostnad som också kommer på studenter och liknande personer som sett möjligheten att slippa en kostnad på nästan tvåtusen per år.
Den grundtanke som den nya teknikneutrala lagen har som grund – att etermedia (public service) ska bekostas solidariskt av allmänheten (användarna) är obsolet i en mediavärld där många kanaler blir mer och mer nischade, fler och fler finansieras genom prenumerationer eller reklamförsäljning. TV-avgiften blir en skatt på utrustning som hindrar utvecklingen och möjligheterna för nya kanaler att starta. En strikt lagtolkning kommer innebära att folk inte väljer att satsa på ytterligare prenumerationer på webb-TV och liknande eftersom man redan betalar för public service.
Lagen är också ignorant mot det faktum att medborgaren ser sig själv mer som konsument än som solidarisk delägare i olika offentliga organisationer – fler och fler uttrycker en önskan om att själv få betala för det man verkligen använder. Den nya lagen ökar inte valfriheten utan förminskar den både direkt och indirekt.
Fräckt sätt att kolla besökssiffror – VisitorVille är som ett SimCity. Få en känsla av hur besökarna rör sig med staden som bild för din sajt.
JWT köpte i juni reklamplats på Huffington Post – en av de bloggar som är mest namnkunniga och med postningar av personer kända i andra sammanhang.
Since the Internet gives consumers choice, we know people will watch only video that is worth their attention and will share only content with a friend if it is truly entertaining. We’ve selected seven spots created by JWT that will run on The Huffington Post from June 17-24.
Comcast har råkat ut för ett rejält PR-bakslag och det är nätet som används mot dem. En student som haft stora problem med sin internetuppkoppling hittade en reparatör sovande på soffan, i kö till sitt eget företags support. Studenten, som verkar plugga marknadsföring eller nåt liknande, filmade det hela och la upp det på YouTube: A Comcast Technician Sleeping on my Couch.
Comcast insåg att “shit had hit the fan” så de gjorde allt för att rätta till kundens missnöje. Lite sent om man säger så… (via N24.se)
Guardian är helt klart en av de internationella tidningar som satsat hårdast på en digital utveckling. Nu skapar de G24 – en daglig pdf-tidning att ladda ner. G24 är en edition med nyheter från deras Internetedition.
“Increasingly, readers are demanding editorial content tailored to the time and place of their choosing, rather than to artificial deadlines dictated by old print production schedules. G24 – which will draw heavily on the continuously updated website – will be a perfect quick read for the journey to work, or home in the evening.
British Telecom kommer att vara den största sponsorn under premiären. (The Guardian via SvD: Martin Jönsson om reklam och medier)
Jag satt och testade runt lite på nya Jettasajten och början, där det handlade om att designa sin egen bil kändes “det här gjorde ju Volvo för flera år sen”. Ok, då handlade det mest om att byta färg och fälgar men ändå – själva idén känns knappast nydanande.
Däremot är “Watch Safe Happen” onekligen lätt surrealistiskt. Kolla din dyra bil (jag lyckades piffa upp bilen till trettientusen dollares) krascha med mer eller mindre galna föremål. Välgjord animation och humorn känns såklart CP+B. En fortsättning på deras reklamfilm “Safe Happens“. Och då inser jag att det är rätt bright själva upplägget: att låta en $31k Jetta kraschas mot diverse föremål är riktigt… galet. Frågan är: säljer det? Egentligen?
Ett problem är att Jetta försöker att vara individuellt customizing men samtidigt har man fastnat i “paket”-tänkandet vilket gör att vissa saker inte går att välja utan att välja bort något annat. Det bilföretag som lyckas att slita sig loss från “pakettänkandet” kommer att bli det bilföretag som får flest early adopters att gilla märket.
Lätt sexistisk interaktiv viral kampanjwebb om solskydd: OOOOOOUCH.COM
Svenska North Kingdom fortsätter att gå från klarhet till klarhet med The Vodafone Journey som är en fortsättning på Vodafone Future Vision som kom för några år sedan.
Urban på Uppkopplat har fått nytt jobb och därför kommer bloggen att ändra karaktär. Tyvärr säger jag som ansett den vara en av de bästa svenska bloggar om internetmarknadsföring och sökmotorsmarknadsföring. Läs mer om hans idéer inför framtiden på Uppkopplat » Från sök till bokbranschen.
Ett antal filmer på nätet visar hur människor använder sig av Mentos mintkarameller för att skapa fontäner av dietläsk (oftast Diet Coke). Det är spektakulärt och rätt geekigt. Snyggast är filmen med två män i vita rockar som skapat en sorts “fontänsymfoni”: Extreme Diet Coke and Mentos Experiment. Enligt Mentos kan det finnas närmare 800 filmer runtom på nätet (flest kan man självklart hitta på You Tube respektive på Google Video). Mentos är glada för uppmärksamheten och deras marknadschef för den nordamerikanska marknaden menar att värdet av det hela borde vara närmare $10 miljoner. Om det är sant är det hälften av Mentos hela årliga reklambudget.
Diet Coke ‘experiment’ gives Mentos a surge in publicity (via Mymarkup)
Det visar sig att Mentos vill anlita de som skapade Extreme-filmen för att använda i sin marknadsföring. (Realtid.se)
Jag antar att Coca Cola är måttligt roade ((Något som Coca Colas Susan McDermott också uttrycker i sin lakoniska kommentar till WSJ: “We would hope people want to drink (Diet Coke) more than try experiments with it.”)) av att Mentos tänker använda deras varumärke för att göra reklam för sitt eget.
Hela Mentos-grejen känns som om företaget alltför mycket lyssnat på buzz marketing-evangelisterna och tror att viral marknadsföring alltid är bra för ett varumärke. Problemet blir att man väljer att rida på en våg av något som inte har med produktens kärnvärden och ursprungliga funktion ((McDermott menar samma sak som mig när det gäller Coca Colas oönskade delaktighet i buzzen: “craziness with Mentos … doesn’t fit with the brand personality” of Diet Coke”)) att göra – Mentos är mintkarameller som ska stoppas i munnen. Inte i Diet Coke-flaskor. Det var aldrig meningen och frågan är vad Mentos förväntar sig att det här ska ge långsiktigt.
Mentos marknadschef har ett märkligt sätt att räkna. Visst kan man i rena mediaköp och uppmärksamhet räkna som han gör – problemet är att de inte har någon kontroll över det hela och att varumärket inte nödvändigtvis kommuniceras enligt givna premisser och därmed ökar uppmärksamheten inte nödvändigtvis positiv varumärkesigenkänning.
Rent estetiskt är det också relativt motbjudande bilder av sprutande brun dryck. Jag tror tyvärr att Mentos inte kommer att tjäna något på det här – snarare kan det i längden skada varumärket.
Bråket mellan Google och svenska mediebyråer fortsätter. Google har valt att försöka få till dialog men parterna står långt ifrån varandra. Google vill att svenska medieköpare ska följa en internationell praxis medan fr a mediebyråerna men också Sveriges Annonsörer håller hårt på att allt ska ske enligt den praxis som byggts i Sverige, där mediebyråerna exempelvis får ungefär fem procents kick-back (i.e rabatt på sökordsköpen) på sina medieköp. Det Google gör nu är att istället skapa en trappstegsmodell där stora inköp innebär återbäring. Men enligt de svenska mediebyråernas branschorganisations VD är det något som kommer att göra att många mediebyråer inte tjänar något alls.
Jag skulle uppskatta att 75 procent av mina medlemmar aldrig kommer i närheten av den lägsta nivån. Nivårerna är helt enkelt inte anpassade för den svenska marknaden.
(IDG.se)
Problemet som mediebyråerna verkar ha missat är att Googles förändring också handlar om att skydda sitt eget varumärke – att se till att deras kärnverksamhet inte skadas. Det faktum att många sökordsannonser helt enkelt haft låg relevans innebär självklart ett hot gentemot Googles dominerande ställning: när användarna, dvs. de konsumenter som annonsörerna vill nå, uppfattar att sökmotorn hellre ger relevanta träffar för annonsörerna än för användaren kommer de att sluta att använda just den sökmotorn. Idag är inte antalet träffar eller hur stora index sökmotorerna har det som de kan konkurrera med utan hur “smarta” och relevanta de kan vara – helt enkelt hur användbara och effektiva deras algoritmer är gentemot deras sökindex. Mediebyråerna skyddar sin traditionella kick-back men väljer uppenbarligen att blunda för det faktum att deras modell i längden kan sänka användningen av en sökmotor som Google – och därmed har de förstört sina egna kunders investeringar.
Min uppfattning är att internet knappast är möjligt att hantera utifrån några som helst traditionella system och praxis – det är ett nytt sätt att förhålla sig – både som användare men också som annonsör och reklambransch. Det vi också ser i övriga branschen är att systemet med kick-backs helt enkelt håller på att bli obsolet. Våra kunder kräver full insyn. Bara misstanken om att ett mellanled får för stora kick-backs förstör förtroendet för hela branschen.
Group M, en grupp mediestrateger knutna till WPP, har visat siffror att onlineannonseringen kommer att gå om printannonseringen redan år 2007. (Brand Republic). Samma sak gäller för TV-reklam enligt strategigruppen Digital Strategy Consultning. Mot slutet av årtiondet kommer internet vara en större reklamkanal än TV i Storbrittanien. Gruppens VD Danny Meadows-Klue ser bland annat den ökade användningen av Internet bland stora delar av befolkningen, liksom det faktum att internetmediet är interaktivt och då ofta också reklaminsatserna:
En publik som aktivt söker sig fram till en kampanjsajt för en bil är så mycket mer värd än någon som passivt översköljs av tv-reklam.
Han ser också såväl ett behov såväl som möjligheten att nå högre effekt genom att låta reklamen utgå från en mer strikt målgruppsstyrning och en genomtänkt – “smart” – optimering av när, var och hur reklamen sänds till en konsument. (Dagens Media)
Det jag ibland kan känna mig frustrerad över är att många kunder väljer att tänka Internet som en relativt ointressant sidogrej i mediemixen. Tyvärr förlorar många svenska konsumentvarumärken en möjlig fördel genom att inte vara fullt lika hungriga som stora multinationella företag när det gäller att skapa relationer via webben. Jag tror de siffror som de båda grupperna släppt, självklart utifrån det värde de själva tror sig kunna få ut av det, är viktiga. Onlinedelen av reklamkakan rusar mot den punkt där dess kritiska massa helt enkelt kommer att skapa en oerhört stark utveckling.
Sveriges Annonsörer spår att onlineannonseringen kommer att gå om TV-reklamen på svensk mark redan om två år. (Resumé)
Jag har skrivit en liten drapa om den senaste fildelningsdebatten och fr a efterföljande diskussion om bredbandsskatt på min andra blogg deep|edition: Om fildelning och ett demokratiskt underskott.
…och?
Sveriges konsumentråd har anmält både Hemglass och Karamellkungen till KO för deras reklam riktad direkt mot barn. På internet. Tillsammans med forskare vid institutionen för media och kommunikation vid Lunds universitet har Sveriges konsumentråd undersökt företagens hemsidor och olika communities. Det lobbyisterna vänder sig emot är att reklamen är byggd som underhållning: genom onlinespel och tävlingar. Jan Bertoft på Sveriges konsumentråd förklarar:
Reklamen är till för att skapa en relation med barnet tidigt och ämnad att ändra eller grundlägga ett beteende genom att vara barnets kompis. Det är allvarligt det livsmedelsföretagen håller på med om man försöker påverka barn att konsumera mer ohälsosam mat.
Undersökningen skulle vara till för att “mäta den kommersiella påverkan mot barn, men också att ha en grund för lobbying och debatt.” – samtidigt väljer lobbyorganisationen att anmäla två av de granskade företagen. Anledningen är, enligt Bertoft:
Reklam på internet ökar dramatiskt, men ser ofta ut som underhållning. Barn har extra svårt att känna igen vad som är kommersiell påverkan. För att få en tydlig praxis vill vi ha en rättslig prövning och KO-anmäler därför två webbplatser.
(Dagens Media och pressreleasen hittar du hos Newsdesk)
Det är onekligen märkligt val av företag att anmäla. Av 93 webbplatser borde det finnas andra företag som använder sig av minst lika “förtäckt” reklam riktad till barn. Onekligen är det storleken som spelar roll – att ge sig på de stora bovarna skulle kosta för mycket.
Diskursen visar också på ett problem med olika marknadsföringslagar – de hinner inte med den tekniska, och därmed den innehållsmässiga, utvecklingen. Förtäckt reklam behöver inte vara förtäckt på nätet – oavsett om det handlar om underhållning eller spel.
Wackå har listat ett antal svenska företagsbloggar (via Beta Alfa). Samtidigt är det många som vill föra fram bloggande som en positiv sak för företagande: företaget Apsis menar att
Förutom alla de uppenbara fördelarna med att blogga – möjligheten att driva regelbunden trafik till sin sajt, att dela med sig av sitt kunnande, att bygga lojalitet och att ge ditt företag en personlig röst – har också bloggen en spännande förutsättning: Den kostar dig nära nog inget. Mer än tid, alltså.
Onekligen en mager lista trots att bloggformatet inte kan sägas vara speciellt nytt. Kan det vara mediernas oerhört starka negativa vinkling av bloggar som ligger bakom detta? Och tyvärr visar Apsis synnerligen grunda analys att de inte satt sig in i bloggosfären. Och att de glömt bort ett viktigt faktum: tid är pengar även bland företagen.
Patrick på Suburbia drar hela storyn om den senaste trademark-striden: den om uttrycket “Web 2.0” i samband med konferenser. Kort (( läs Patricks postning och fr a alla länkningar till de olika “ronderna” han gjort)) så handlar det om att det stora förläggarförlaget runt Tim O’Reilly sedan länge har haft konferensen Web 2.0 Conference. Tom Raferty skapade en konferens som fick namnet Web 2.0 half-day conference. Det gillade inte bolaget CMP som samarrangerar den förstnämnda konferensen och skickade ett “cease and desist”-brev till Raferty som självklart bloggade om det vilket gav O’Reilly och hans partners det hett om öronen.
Om vi bortser från de juridiska turerna (att CMP har namnskyddat Web 2.0 Conference) så är det fortfarande komplicerat. Självklart är det flagrant lika namn – Rafertys konferens skulle självklart av många tagits för en konferens kopplad till den ursprungliga. Det var knappast något som han inte tänkt – snarare gissar åtminstone jag att han tänkt sig lite snålskjuts på den ursprungliga konferensen kändisskap. Samtidigt är uttrycket Web 2.0 numera välkänt och ofta använt i allehanda sammanhang där ny teknik för webben omtalas. Det innebär att det är svårt att hävda ett ägande av detta som enskilt varumärke: det är generellt och åtminstone i Sverige skulle det vara svårt att skydda det. Detta innebär att Raferty knappast gjort ett varumärkesintrång i tekniskt-logiskt perspektiv. Å andra sidan kommer Raferty att klart sno en hel del från O’Reilly-konferensens brand ((Ett trademark är det juridiska, ett brand är själva varumärkets kärna, känsla och kommunikation med mottagaren)).
Det ska bli intressant att följa striden dock.
“Oj. Det här med RSS verkar vara nytt!” N24.se har hittat en “ny” teknik: RSS ger hjälp i nyhetsjakten och Så hittar du intressanta nyhetsflöden. Jomenojdå…
Jag ironisk? ;). Det man ändå kan sluta sig till är att mainstreammedia fått lov att inse att bloggarna är något mer än “dagböcker på nätet”
Researchers “moderblog” ((Även om Bold var avstamp för Researcher så har Adland fungerat som inspiratör och mentor för Researcher. Dabitch aka Åsk Wäppling har hjälpt till med glada tillrop, idoga försök att fixa kodbuggar och allmänt varit en fantastisk människa. Det Researcher är idag har sin grund i Adland mer än någon annan sajt.)) Adland har fått lov att byta domän till den ursprungliga commercial-archive.com. Det har visat sig att Norton och diverse andra “ad-block”-system helt enkelt fimpar domäner som har “ad” och sedan några bokstäver efter – vilket innebär att ad-rag.com helt enkelt inte fungerat för många användare. Dabitch är en smula irriterad och berättar hela historien. Det intressanta är att det visar sig att man kan köpa sig ur diverse såna ad-block-system… Nice work liksom.
Dab meddelar att gamla domänen fortfarande fungerar, och att man helt enkelt fått lov att vända på kuttingen och peka ad-rag-adresser till commercial-archive, istället för som tidigare: tvärtom.
Johan Kinnander på Google Sverige förklarar sig oförstående till Sveriges Annonsörers bojkottsupprop. Han menar att Google försöker att skapa den transparens som har saknats på sökordsmarknaden:
Jag vill att slutkunden ska få bästa priset. Vårt system är öppet och innebär att inte en massa mellanhänder kan tjäna pengar. […] Det behövs en riktig öppenhet. Det pratas om den. Men vi visar den.
Det hela blir än mer underligt, anser Kinnander, då Google redan kommit överens med ett antal mediebyråer och att systemet är europeiskt, vilket gör bojkotten till ett rent slag i luften. (Dagens Media)