Patrick på Suburbia drar hela storyn om den senaste trademark-striden: den om uttrycket “Web 2.0” i samband med konferenser. Kort (( läs Patricks postning och fr a alla länkningar till de olika “ronderna” han gjort)) så handlar det om att det stora förläggarförlaget runt Tim O’Reilly sedan länge har haft konferensen Web 2.0 Conference. Tom Raferty skapade en konferens som fick namnet Web 2.0 half-day conference. Det gillade inte bolaget CMP som samarrangerar den förstnämnda konferensen och skickade ett “cease and desist”-brev till Raferty som självklart bloggade om det vilket gav O’Reilly och hans partners det hett om öronen.

Om vi bortser från de juridiska turerna (att CMP har namnskyddat Web 2.0 Conference) så är det fortfarande komplicerat. Självklart är det flagrant lika namn – Rafertys konferens skulle självklart av många tagits för en konferens kopplad till den ursprungliga. Det var knappast något som han inte tänkt – snarare gissar åtminstone jag att han tänkt sig lite snålskjuts på den ursprungliga konferensen kändisskap. Samtidigt är uttrycket Web 2.0 numera välkänt och ofta använt i allehanda sammanhang där ny teknik för webben omtalas. Det innebär att det är svårt att hävda ett ägande av detta som enskilt varumärke: det är generellt och åtminstone i Sverige skulle det vara svårt att skydda det. Detta innebär att Raferty knappast gjort ett varumärkesintrång i tekniskt-logiskt perspektiv. Å andra sidan kommer Raferty att klart sno en hel del från O’Reilly-konferensens brand ((Ett trademark är det juridiska, ett brand är själva varumärkets kärna, känsla och kommunikation med mottagaren)).
Det ska bli intressant att följa striden dock.