Att skriva en webblogg handlar om att hitta en lagom nivå mellan marknadsföring, journalistik och personlig relation med läsaren. Åtminstone om man skriver den som många av oss gör – om ett område där vi också har vår utkomst.

Olika problem kommer alltid upp och frågan är: hur ska man tackla dem? Hålla tyst eller vara ärlig?

Robert Scoble har valt att ärligt säga vad han tycker om Microsofts produkter – och genom att han utgår från sig själv som konsument och inte anställd på företaget så kanske det hela snarare är en fördel för företaget:

“If he [Robert Scoble] was just some corporate flunky, spewing marketing hype, he’d never have written something like that. But in writing about the negative aspects of Microsoft products, and getting the right people at Microsoft to understand and do something about them, he builds credibility with his readers. And that only makes him more effective at his job, evangelizing Microsoft’s products.”

Microsoft har visat sig vara medvetna om möjligheten tidigare. Tyvärr har flera företag i Sverige missuppfattat möjligheten att faktiskt ta vara på sina anställdas skrivklåda. Svenskt näringsliv är ett exempel, SVT förbjöd med förklaringen att det stred mot journalistens opartiskhet. Internationellt har bland annat Troutgirl blivit avskedad på grund av sin blog. Blogger, numera ägt av Google, har en egen faq om hur man bör göra för att inte få sparken på grund av att man bloggar. (About Product Weblogs via CorporateBloggingBlog)

Blogsåpan på Svenskt Näringsliv fortsätter. Nu säger Johnny Munkhammar upp sig efter det att hans chef, Ebba Lindsiö, har förbjudit medarbetarna att ha egna bloggar. På hans blog (munkhammar.org) finner man följande:

“Apropå uppgifter i media. I olika medier florerar just nu en mängd påståenden om denna webblogg och mitt arbete. Om detta kan jag i nuläget säga två tydliga saker: Denna blogg kommer att fortsätta och jag kommer att ha mycket spännande och intressanta arbetsuppgifter framöver.”

Och kommunikationschefen på Svenskt Näringsliv tar nog priset i löddrigt mörkande:

“- Johnny Munkhammar är en fri debattör och vill vara en fri röst och det är inte självklart att hans åsikter sammanfaller med Svenskt Näringsliv. Han får ha sin blogg så mycket han vill. Han slutar för att få en bättre plattform.

(Resumé)

Stalinistiska stilar finns även inom SN. Först SVT och nu Ebba “Stalin” Lindsiö. Eller är hon oroad för att namnet på hennes plastikkirurg ska läcka ut?
Det som fascinerar extra mycket är den oerhörda ignorans både ett företag som SVT och en intresseorganisation som Svenskt Näringsliv visar. Hellre tar de en rejäl förlust i varumärkesvärde och i PR än att låta sina anställda uttrycka sina åsikter under yttrandefrihetens lagstiftning.

Munkhammar går till Timbro.

Enligt honom själv har blogförbudet inget med det hela att göra.

– Nej, det är en en medieanka. Det har pågått diskussioner en längre tid. Jag går inte från någonting, jag går till någonting, säger han.

(Dagens Media)

Mediaanka. Kvack kvack. Det intressanta är att både SN och Munken i sådana fall varit riktiga amatörer på att berätta det. Och ingen av dem är speciellt amatöristiska. Det anas en pr-hit för Munkhammar.