Category Archives: Strategy

Plockdump

Red Bull ska slå KFC:s rekord i att skapa världens största utomhusannons berättar Realtid.se. På fälten runt Heathrow och Gatwick ska loggan svepa ur kycklingvingarna ur Guinness Rekordbok.

En intressant analys gör Pia Gripenberg i Världsmarknadens mobiljättar har mycket att lära av lillen Iphone. Men hon glömmer att iPhone inte har en “pek och tryckskärm” utan en skärm som helt styrs av rörelser på den. Det är ungefär lika revolutionerande som när man visade sin soptunna.

Idag beräknas ungefär 80 % av all skickad e-post vara spam. Om utvecklingen fortsätter kommer det handla om närmare 99 % om några år. Problemet är antagligen störst för de seriösa marknadsförare som försöker att använda e-posten som en riktig marknadsföringskanal.

En oerhört intressant artikel från CIO där Sven Hamrefors får lägga ut texten om omvärldsanalys inom företagsvärlden. Läsvärd minst sagt: Från Business Intelligence till intelligent bissniss

Dagligvaruhandeln blir mer och mer komplex att förstå sig på: dels ökar Lidl starkt samtidigt som fler och fler väljer premiumprodukter. Det hela börjar att likna hur konsumenter inom mode fungerar: att blanda billigt och dyrt i en egen personlig mix. Läs lite siffror runt DVH: Lillen Lidl tar sjumilakliv och Billig matkasse är alltmer värd

Att “snygga människor” säljer är väl en gammal sanning som konstant bevisas, oavsett feminister och andra politiskt korrekt personers försök att falsifiera det hela. Nu senast är det Magnus Söderlund på Handels som gjort en undersökning, vilken refereras här: Sant att skönhet säljer. Problemet är helt enkelt att den skönhet som bevisats sälja är den skönhet som den som utformat undersökningen anser som skönhet:

Hälften av deltagarna fick se en variant av annonsen med en vacker kvinna, den andra hälften en med en kvinna som var mindre attraktiv.

Så beviset är bevis på att skönhet bygger på en sorts social överenskommelse om vad som är vackert. Inte att skönhet ad hoc faktiskt säljer.

Länkdumpar

Demografi, målgrupp och hur man misslyckas? Martin är stenhård i sin analys av SVT:s satsningar på “ungdoms-TV”: Ungdomarna vill inte ha ungdoms-tv och bränner vidare på med MMS-statistiken som visar att tittandet på SVT är mindre än någonsin: SVT under en tredjedel av tittartiden

Bilbranschen har problem med sin miljöprofil men en del varumärkeskonsulter menar att de bör vara försiktiga med att bli för mycket klimatinriktade i sin kommunikation: Miljön viktig som image. Jag tror att konsulterna inte har riktigt rätt.

Martin Jönsson berättar om den amerikanska radiokanalen som väljer att ta bort reklamen och satsar på sponsring och produktplacering för att undvika att bli ett offer för reklamtröttheten: Och nu blir det reklamradio – utan reklam. Frågan är om det blir bättre av det?

BoR:ed om Åke, kläder, kooperationens kundtänkande och doftsensationer

Pash förklarar att Åke i Norrlands Guld-reklamen är lika norrländsk som Pontus Gårdinger: dvs inte alls.

TBFKEM har hittat en slogan som inte riktigt är klockren:

Vi har kläderna du behöver för att göra ett bra jobb

Den tatuerade mamman förfäras en smula över att Nike använder doft som marknadsföringskanal.

Det hon iofs refererar till är knappast nytt och inte heller speciellt upprörande – att använda dofter är ju faktiskt inarbetat redan idag i såväl bilbransch som inom matbransch. För att inte tala om den rätt halvmytologiska åsikten om att man bör använda sig av nybakade bullar när man ska sälja sin bostad. En person som jobbar mycket med tänkandet runt att använda fler sinnen i varumärkandet är Martin Lindström och hans företag BrandSENSE.

Björn Wallin har försökt att hyra släpkärra inom kooperationen och fått vara med om en riktig katastrof när det gäller att skapa trovärdighet och relation runt ett varumärke. Jösses.

Ibland är inte allt samma sak

Det intressanta med nyheten om att Blocket lägger till en videouppladdningstjänst är dels att det faktiskt finns någon sorts mening med det – att kunna spela in en video på det man vill sälja (tänk er själva hur jobbigt det blir att inte köpa den där gulliga katten nu…). Dels att Dagens Media inte verkar tänka i de banorna utan skriver

Köp- och säljsajten Blocket är den senaste i en lång rad av nätaktörer som startar en funktion för uppladding av videoklipp.

Jamenvafan… det är en jävla skillnad mellan de sajter som skaffar en uppladdningstjänst för att folk ska ladda upp vad som helst och Blocket som har en idé bakom som förbättrar deras grundkoncept. (Dagens Media)

Farbror Freij, Miami och några skyltar

Stockholms Trafikmyndigheter har fått spel på Miamis kampanj för Sveriges Dykbransch. ‘Farbror Freij’ på Trafikkontoret menar att det gerillabyrån från Göteborg att

Antingen har de gjort en fuling eller också är de inkompetenta.

Gustaf Rydelius på Miami Guerilla Advertising förklarar att det helt enkelt var en chansning.

Det hade blivit en lång byråkratisk process. Det var enklare att sätta upp dem först och sen ta ner dem om det inte var okej.

Och Resumés reporter ställer en slutfråga som är rena goddag yxskaft:

Är inte kampanjen misslyckad då?

(Resumé)

Visserligen är jag en smula biased när det gäller Miami eftersom det är mina kompisar men jag kan inte hjälpa att jag ändå funderar över två saker:
  • Om det varit en Stockholmsbaserad byrå typ Ogilvy eller Storåkers, som knappast alltid väljer att söka alla tillstånd, så undrar jag om Farbror Freij på Trafikkontoret ens vågat att öppna munnen.
  • Har man någon gång gått i Stockholm, eller ens försökt att köra bil där så blir uttalandet om att Stockholm är restiktivt med skyltning lätt löjeväckande.

Däremot är det en intressant diskussion generellt – hur ska man förhålla sig till laglighet och tillståndsgivande när det handlar om gerilla? Själv menar jag att man så långt som det är möjligt bör söka rätt tillstånd eftersom det annars alltid finns ett stort risktagande när det gäller varumärkets värde. Å andra sidan – det finns också inom vissa målgrupper och för vissa varumärken en omvänd situation – det ger ett högre värde för varumärket om man vågar göra något som inte är tillåtet. Vi har sett ett antal exempel på såna kampanjer, både stageade och riktiga. Saatchi&Saatchis sprängning i vattnet mitt i Köpenhamn som är en viral för Quiksilver, droga5:s graffitti på flygplan etc.

Problemet med de som frankt nu förklarar att det a) är fel att inte söka tillstånd b) menar att kampanjen inte ger något är att de inte ser saker kontextuellt: vilken är målgruppen, vilka traditionella medier läser de (och kommer dessa media att skriva om kampanjen). Vidare glömmer de att gerilla handlar om korta inhopp – det stora värdet ligger i att få buzz runt kampanjen. Det handlar om överraskning – vilket innebär att man ibland inte kan vänta eller låta myndigheterna styra exekutionen. Och det är i detta som även Resumés reporter visar sin okunskap i marknadsföringsfrågor ((vilket tyvärr inte längre förvånar någon – varken när det gäller Resumé eller Dagens Media.))eftersom han ställer frågan om kampanjen är misslyckad.

Storytelling som egen nisch

Att ljuga ihop en historia är knappast något nytt men i marknadsföringsgrenen “storytelling” menar Erik Nissen Johansen att det finns ytterligare saker att göra. di.se har gjort en lång intressant artikel om honom och hans byrå Stylt Trampoli som skapat en egen nisch i att skapa historier runt varumärken.

Alla projekt börjar med ett manus, en historia. Dramaturgin bygger på något som folk vet, tror sig veta och känner igen.

Mer vatten under broarna

Den stora snackisen inom planningvärlden (den är iofs inte så stor – 75 medlemmar nu i APG) är Carlsbergs strategi för sina båda varumärken Ramlösa och Vichy Nouveau. Jag skrev om det igår och Jonas har en lite annan åsikt: han menar att det handlar om endorsed branding. (Planning.se). Jag själv funderade imorse vidare på det hela och insåg att jag glömt en aspekt som kan riska Carlsbergs starka ställning just genom att de har två varumärken: genom att de ställer samman Ramlösa och Vichy Nouveau försöker de bli marknadsgeneralister och riskar den relevans som framförallt Ramlösa har som marknadsspecialist och hög relevans för sin specifika målgrupp. Å andra sidan är det ett val som företaget redan gjort genom att linjeutvidga Ramlösa med en mängd smaksättningar som därmed generaliserade varumärket.

Man kan lugnt säga att Ramlösa/Vichy Nouveau-grejen är en av de stora snackisarna inom reklambranschen just nu. Björn Mellstrands konservativa varumärkeshjärta gör ont: En konservativ varumärkesvårdare funderar

Vatten bara vanligt vatten

Carlsberg väljer att försöka ta ett grepp om mineralvattenmarknaden genom att låta Ramlösa bli huvudvarumärke med Vichy Nouveau som ett undervarumärke. (Dagens Media). I Helsingborg är det upprörda känslor och däribland hos Cronert som jobbat med Ramlösas varumärke i tjugo år.

Indirekt så lurar man konsumenterna och förtrollningen med Ramlösa kommer att försvinna.

Det känns till viss del som om Kjell Cronert talar en del i egen sak. (Expressen)

Nina på Reklamchock! skriver också om det och tänker rätt:

Mitt förslag är att man fimpar Vichy helt och hållet, och låter Ramlösa vara bubbelvatten. Genom att addera fler smaksatta vatten till varumärket ökar man bara saliensen, och kan bli ännu mer kategoridominant. Dessutom spar man marknadsföringspengar. Så dum är inte den mänskliga hjärnan att man inte klarar av naturellt källvatten och smaksatt bubbel under samma varumärke (IKEA kan ju göra både sängstommar och äggkoppar) så länge man berättar det på ett smart sätt.
De flesta problem kan lösas med lite mer reklam.

Jag tror dock att Nina springer lite snabbt. Gissningsvis håller Carlsberg på med operation-utfasning-av-varumärke något som inte är ovanligt när man börjar jobba med brand portfolion och rensar upp i den – så det som kan tyckas vara dual branding handlar snarare om att bit för bit förflytta ett varumärke ut ur bilden (en brand migration).
Dumt? Det tycker ett gäng kommentatorer på Dagens Media – men de missar att Carlsberg lever i en situation där de både måste sköta varumärken och samtidigt se till att inte minska försäljningen. Vad göra? Ramlösa har en position och Vichy Nouveau har en helt annan. Det ena har “naturligheten” som kärnvärde medan det andra har en mer “lyxig vardag-kärna”. Att ta bort Vichy Nouveau från hyllorna skulle antagligen göra ett stort tapp för Carlsberg eftersom Ramlösa positionerat sig i ett dyrare segment och därmed väljas bort.
För det som många missar i sitt uschande och fyande är att konsumenten fungerar på ett sånt sätt – vi vänjer oss vid positionerna och istället för att köpa Ramlösa med Vichy Nouveaus smaker så skulle många välja något annat till vardagsvatten (kanske Loka eller EMV). Att istället fimpa båda varumärkena och lansera ett nytt gemensamt är inte heller bra eftersom det skulle innebära att man under en initial fas riskar hela sitt vattensortiments konsumenter.
Vi har lärt oss att man så långt som möjligt ska ge fan i varumärken. Och det är till viss del sant. Men det är också så att en marknad förändras, mognar och det innebär samtidigt att många söker en högre kvalitet på det som de vardagligen nyttjar – alltså har Ramlösa chansen att efterhand ta både lyx- och vardagspositionen – förslagsvis genom en smart line extension.
Så min gissning är att Vichy Nouveau och Ramlösa kommer att finnas på etiketterna under ett halvår ett år, och efterhand kommer Vichy Nouveau-varumärket att minska både som närvaro och som varumärke.
Det är faktiskt billigare än att göra “lite mer reklam” ;)

Kändisar genom reklam istället för tvärtom

Både Nissan och Microsoft väljer att skippa celebvertising och istället satsa på mer starka personligheter – och komiker – i sina senaste reklamkampanjer. Samma sak har Pepsi valt att göra. Det hela bygger på tanken att skapa spinn runt reklamen på nätets bloggar. Är det slutet för Spears, Knowles och andra kändisar inom massmarknadsreklamen? Det tror inte Frank Cooper på Pepsi:

I absolutely do not think the celebrity era of advertising is gone; consumers remain fascinated with celebrities. What there isn’t is a blanket rule. The idea is to deliver something with depth and substance.

(New York Times)

Saker som är

En mediagata som är mindre känd är den i Berlin. Men The Economist kan berätta om gatan som på ena sidan härbärgerar Bild Zeitung och på den andra tidningen TAZ. Checkpoint Rudi.
Enligt KI:s CCI-mätningar så har konsumenternas tilltro till konjunkuren sjunkit i januari. (di.se)
Det kan ju ha att göra med att det just är… januari…
Enligt Resumé ska företaget Rimmel fundera på att byta ut “sitt” ansikte Kate Moss mot en yngre modell. Vilket därmed innebär att företaget går helt på tvärs mot den rådande trenden när det gäller toppmodeller: de blir äldre.
ABC gör en genomgång av Super Bowls reklamfrenzy: It’s the Super Bowl of Advertising, Too

Apples strategi: digital underhållning

Pete Mortensen på Cult of Mac-bloggen dissekerar Apples idéer bakom iPhone:

Where’s the growth in the smart phone market? Not by trying to get people to trade in their BlackBerry tomorrow, let me tell you. It’s in convincing the millions of people with fairly commodity cell phones and an iPod that what they really want to do is trade in both for an iPhone.

Rätt. Och fel. Dels är det redan till viss del gjort – Sony Ericsson har varit relativt framgångsrika med att initialisera sitt Walkmankoncept i nya mobiltelefoner. Dels handlar det om priset – eftersom Apple inte vill kannibalisera på sina egna iPods verkar iPhone bli både dyr och än mer isolationistiskt hållen. Det motsäger att man faktiskt kommer att lyckas att nå användare som redan äger iPod och en telefon.

Leander Kahney har också ett vettigt argument för Apples val när det gäller att stänga in användarna: användarvänligheten. Och citerar Jobs själv:

You need it to work when you need it to work. Cingular doesn’t want to see their West Coast network go down because some application messed up.

Leander påpekar också att de flesta användare faktiskt bara använder en liten del av telefonens originalpotential. Det tyngsta argumentet är ändå att Apple faktiskt valt att släppa striden mot Microsoft:

The pundits are obsessed with the old Apple-versus-Microsoft battle for the workplace. But Jobs conceded that to Microsoft a decade ago. Jobs has got his eyes on the exploding digital entertainment market — and the iPhone is digital entertainment device extraordinaire.

(Wired News)

Trend: Klimat och miljö

Anna Serner menar att svenska företag totalt missade hela miljö- och klimatfrågan:

inget företag hade nerver nog att bygga sitt varumärke runt denna självklara framgångsfaktor.

Hon fortsätter med att ge tips till klimatnegativa branscher som elektronik- och resebranscherna. (DN Ekonomi tipstack till JAO)

Värdesmässigt har hon helt rätt, det företag som väljer att satsa på att vara klimatneutral (buzzordet för dagen) kommer att vinna. Däremot är jag inte säker på att konsumenten ännu är synkad i att tänka mycket på klimat men att samtidigt se att det måste få genomslag i hennes eget handlande. Det läget är amerikanerna i nu, svensken är ännu inte där.

[Postningen kommer att uppdateras.]

Telemarketing har sig själva att skylla – och politikerna

1,3 miljoner svenskar har anmält sig till NIX-registret vilket innebär att telemarknadsföringen måste förändra sig. Bland annat satsar fler företag på att ringa sina befintliga kunder. Och enligt Swedma och DM-nämndens Axel Tandberg så fungerar branschens självsanering rätt bra. Ett problem visar Sveriges Callcenterförenings Johan Tengelin på: att politikerna är snabba att stoppa kommersiella spelares möjligheter men politisk reklam inte omfattas av NIX.

Politikerna begränsar den kommersiella yttrandefriheten men sin egen begränsar man inte.

(DN – Ekonomi)

Jag har förut sagt det och jag säger det igen: till stor del får telemarketingbranschen skylla sig själva. Istället för att verkligen använda den potential som telefonen är, har branschen valt att satsa på kvantitet och därmed fått konsumenterna emot sig. Hade man varit smart hade man sett till att telemarketing byggt upp en metodik som byggde på respekt för konsumenten. Så tyvärr, branschen förstörde för sig själva genom att sätta “vem som helst” vid telefonerna för att köra “hard sell”.
Däremot är den sista delen mycket intressant – och intrikat: att politikerna anser att sin egen marknadsföring är “samhällsinformation” och därmed inte går under NIX-reglerna. Problemet i detta är att politikens marknadsföring lånar mer och mer av den ordinära kommersiella marknadsföringen, vilket gör att man skapat ett dubbelmoralistiskt system.

Användargenererad reklam ett hot eller en möjlighet?

Det senaste årets värsta buzzword är antagligen “user generated”. Nu börjar också de idéer som vissa företag använt som en sorts relationsmarknadsföring att omskapas till företagsidé. Företag med Web 2.0-namn som Spot Runner, PayPerPost, PayPerClip, Current TV, BrightCove, BrandWizard, Google’s AdSense for radio and newspapers, precis som YouTube och MySpace kan distribuera och ge konsumenterna möjlighet att skapa reklamen för företagen. (Brandweek)

Chris på AdJab tillhör dem som ser användargenererad reklam som en verklig möjlighet för företag och som ett reellt hot mot reklambranschen:

There’s a crisis they’re facing in a new media world where consumers sometimes create better ad messaging, companies are looking for specific tasks to be performed as opposed to all-encompassing media planning and the tools to do all of that are cheaper than ever before.

(AdJab)

Varför vara oroliga? Inte speciellt om man som byrå väljer att bygga kampanjer på en strategisk plattform. Vilket åtminstone jag anser vara fullständigt nödvändigt för att på lång sikt få full effekt av ett varumärke, och de investeringar som kunderna gör i sin marknadskommunikation.
Snarare se hur vi kan använda oss av den nya mediemöjligheten och möjligheten att, precis som flera redan gjort, använda det i att stärka relationerna med personer som gillar varumärket.
Jag tror också att användargenererat material inte kan användas överallt, diskussionen runt användargenererat innehåll liknar i mångt och mycket den under ’97-’99 lätt feberaktiga tron att en webbsajt kunde omskapa ett företag. Fr a så handlar det om att kunna kontrollera flödet. Att släppa kontrollen över företagets profilering innebär att man har få möjligheter att styra kommunikationen och varumärkets imageuppfattning – det räcker med att vi vet att buzz och WoM är både möjligheter och hot, som vi inte kan styra.
(Ett längre paper om user generated kommer framöver.)

Integrerade maskrosfrön av media

En mycket vettig och genomtänkt översikt av framtiden för medier och medieformaten har gjorts av Beta Alfa i hans postning Det virusvåras för maskrosmedier. Jag citerar några bitar – gå dit och läs:

[…]Lösgör nyheter från mediet — gör dem till sociala objekt.
Etikettera sedan varje nyhet med etiketter som berättar vad det faktiskt handlar om.
Först där efter kan man välja vilka mediearenor som nyheten skall bli en del av. Det kan vara nyhetsflöden, webbtidningen, bloggosfären, videovärlden eller kanske allihop.
Jag ser bilden av en maskros framför mig. När frön från maskrosbollen sprids med vinden — helt utan fysisk kontakt med blomman — men som slår rot överallt i gräsmattan — med en mental kontakt med blomman — en länk.[…]Problemet är att få ekonomi i sina frön. Jag tror att dessa frön antingen får marineras i annonser — eller så skall dessa frön ses som satelliter. Lockbeten till mervärde, det skall löna sig att bjuda på mer om man besöker källan. Kanske är det sammanfattningarna och ingresserna som skall spridas med vinden. De intresserade klickar sig tillbaka till moderskeppet. Därmed får man även enbart de mest intresserade besökarna och kan erbjuda en allt mer nischad och dyrare annonsering.

Beta Alfa startar en sorts teoretisk grund för att använda sig av “bits and pieces” inom marknadsföringen. Det som är viktigt för att få det att fungera måste vara ett starkt övergripande koncept som i sin tur är skalbart, vars essens bygger på en sorts lagerprincip.

Bingo för PReklamen

PR-byrån JMW har släppt sin första reklamkampanj för Party Bingo ((bingo räknas bli 2007 års poker. Fr a är det på nätet som bingo kommer att växa och då fr a hos kvinnor som enligt entreprenörerna inom spelbranschen söker mer sociala spel. (Ekonominyheterna: Bingo på nätet). Ett bevis är att kvällstidningarna väljer att varna för spelet: Nya bingotrenden högrisk för kvinnor)). Och förklarar att de nu, liksom många andra PR-byråer, gör ren reklam för en kund med att:

Vi på JMW har länge missionerat värdet av integrerad kommunikation och att det är idéer, budskap och affärsnytta som vi ska utgå från; snarare än vem som ska göra vad och om det är PR eller reklam som ska användas för att lösa kommunikationsproblemet.

(JMWs blogg)

Jag kan personligen skriva under värdet av integrerad kommunikation men funderar om det till slut inte blir generellt en sämre marknadskommunikation om pr-byråer gör reklam och reklambyråer sköter kunders pr-konton. Snarare tror jag att vi ser en nödvändighet med att samarbeta i lösa nätverk av byråer för att nå effekten hos ett integrerat koncept.

Länkdumpar

Vi tror det finns en ganska tydlig affärsnytta. Det kan attrahera kunder som tycker att det här är viktiga frågor. Ett tydligt exempel är de oerhört många positiva reaktionerna från våra kunder på att vi inte säljer äkta päls.

DI.se: CSR är bra för affärerna

#341- “It’s simple really: I want you to come up with something that’s never been done before; something that touches hearts and minds all around the world. Oh, and I need it by 11 tomorrow morning.”
(Agency, Marketing Director to Creative eam)

Jag vet inte om jag tipsat om det tidigare men strunt samma: AdVerbatims är jävligt läckert.

I USA har Nielsen undersökt hur hushåll med en PVR tittar på tv, rapporterar Adage. Och det är alarmerande siffror för tv-kanalerna. Hela 40 procent av det total a tittandet är på inspelad tv och knappt hälften ser på reklamen.

Resumé – TV-kanalernas värsta fiende

Admetas produkt är ett system, som inte är statistiskt till skillnad från konkurrenternas, utan bygger på artificiell intelligens. Det innebär att genom att se mönster “lär sig” annonskampanjen konsumenters beteenden genom att studera mångfalt mer data än sedvanliga system, vilket leder till mer effektiva kampanjer.

Ekonominyheterna – Annonsörernas bästa vän

The thesis of “Citizen Marketers” is that a solitary citizen today with a blog or podcast has a substantially better chance of influencing the public’s perceptions of billion-dollar corporations than ever before. With a voice, a vote and a vocation, tens of millions of Americans are involving themselves in the cultural lives of business. Social media are enabling the fusion of pop culture with traditional marketing, and it’s causing all manner of disruption.

Church of the Customer Blog: Previewing

Viral marknadskommunikation är en strategi som uppmuntrar personer att på eget initiativ sprida ett fördefinierat meddelande i sina nätverk och på detta sätt åstadkomma en exponentiell spridning och exponering. Spridningen är virusbetingad i bemärkelsen att den är epidemisk och exponentiell, samt att den sker mellan människor i olika möten – inte för att den har med verkliga virus att göra.

Send this to a friend [pdf] via Beta Alfa 2.0

While a celebrity alone won’t sell a product, the “right” celebrity may help grab the attention of some consumers who may have otherwise not noticed a product. On the other hand, choosing the “wrong” celebrity or sports figure may have a negative effect on the consumers’ perceptions of the brand or product. A new report by leading consumer and retail information company The NPD Group, sheds light on those celebrities that consumers like seeing in ads and those they don’t.

NPD: Who’s hot and who’s not in celebrity advertising via Leslie

Anna Serner och konsumenter, teknik och företag som inte förstått

“Den intressanta politiska debatten förs inte längre på DN Debatt.”

Det här är något av det insiktfullaste jag läst på länge:

Vi lever i en tid då de som har makten, i myndigheter och i företag, inte har en susning om den teknikanvändningsrevolution som pågår. De enda grupper vuxenvärlden som har börjat förstå internets möjligheter är media och politiker. Övriga grupper, inklusive min egen grupp, tjänstemän som arbetar med strategiska framtidsfrågor, har hört talats om bloggar, men förstår inte sprängkraften i det, förstår inte att det faktiskt kan förändra det sätt på vilket vi arbetar och interagerar med varandra.

Den riktiga politiska debatten, den intressanta politiska debatten förs inte längre på DN Debatt. Vill jag få veta vilka sakfrågor som diskuteras, och få andra perspektiv på dem, så går jag in på knuff.se.

Jag har tillräckligt med självinsikt för att förstå att jag tillhör de gamla världen. Men jag hänger i varje fall med så pass bra att jag förstår att världen förändras, och att våra förklaringsmodeller och glasögon behöver anpassas, för att vi skall förstå omvärlden, och för att vi skall kunna påverka omvärlden. Om inte fler analytiker och beslutsfattare försöker förstå informationsrevolutionen så kommer vi att bygga Maginot-linjer inom alla möjliga verksamheter.

(The Blogger Formerly Known as Ensamma Mamman editerat citatet med tillagd länk)

Detta är fascinerande när man jobbar med strategier och koncept för konsumentprodukter. Kunden kan ha en förutfattad mening om vad som är inne – men inte ha något hum om vad det handlar om. Och jag tror att det finns alltför många reklamare som ännu inte riktigt har koll på den bredd som bloggandet handlar om, hur en community socialt fungerar och väldigt få som ens känner till Second Life och än mindre varit inne för att förstå känslan.
Alltför ofta får man förklaringen “men det hinner man ju inte!”. Men det är något som faktiskt ändå förväntas av oss – eller åtminstone borde förväntas av oss: hur skulle den personen, som anser att han eller hon inte hinner med att ta reda på vad som faktiskt händer inom den värld där målgrupperna finns, reagera om hans eller hennes bilmekaniker förklarade att “nej, du vet – man hinner ju inte hänga med vad som händer på bilfronten” när man kommer in med sin nya bil på service?

Länkdump2

Helena, kulturstudent i London skriver om immaterialrätt och idéstölder i sin postning: Om intellektuell äganderätt, apor och Kent och Morian fortsätter
via diskussionen.

Ju mer produkten som livsmedelskedjan säljer är lik din egen, desto mer måste livsmedelskedjans varumärke för produkten skilja sig från ditt varumärke för att förväxlingsrisk inte ska föreligga.

DI fortsätter att tipsa företagare om varumärken (di.se)

Mediebyrån OMD skriver om den lätt excentriske men geniale (enligt mitt förmenande) franske branding gurun Rapaille: Använd reptilhjärnan.

CBC har gjort en podcastingserie om The End of Media.

Om du bloggar: läs Probloggers gamla postning 3 factors to consider before starting a blog. För tillfället är fortsättningen intressant för min del maintaining blogging momentum”. Och läs också The biggest lie about blogging (via Beta Alfa).

En lärdom att dra: hur man ökar försäljningen med hjälp av genomtänkt re-design av sin webbplats. Läs MyTravel Redesign increases online Booking Conversion by 20% (via Användbart)

Min holländske bloggarkollega Coolz0r skriver en dråplig historia om How not to start a social network apropå AOLs totalt misslyckade försök att både vara hypercensor och bygga ett fungerande användarnätverk.

Trygg Hansa lämnar hockeyn

En ny era i sponsring? Jag vet inte men Trygg Hansas val att lämna den traditionella passiva sponsringdelen ((Ett av argumenten från försäkringsjätten är att de numera syns mer i print och i TV… och om de räknar med att nå många med den fullkomligt urusla TV-reklam som Le Bureau producerat åt dem så borde de nog tänka en gång till…)) och istället satsa på ett mer cmr-inriktat och aktivt sponsrande är onekligen intressant.

Vi kommer att fokusera på våra livbojar och reflexvästarna för förskolebarn i stället. Vi vill ligga närmare vår kärnverksamhet så att kunderna verkligen har nytta av det i stället för att vi träder in i någon annan värld.

(Resumé och Dagens Media)

Det är också vågat om man ser till den undersökning som S-Comm gjorde på uppdrag av Resumé när det gäller värdet av sponsringen på tränartröjorna inom hockeyn. Nitton miljoner på tre år. Samtidigt håller jag med Elias på Money:

Fattar faktiskt inte varför det inte blivit ännu mer diskussion kring det här.
Har inte riktigt tänkt klart kring om det är helt jävla genialt. Eller helt jävla idiotiskt. Det är ju något alla reklamare och strateger utan att blinka skulle gjort för 1000 år sedan, men samtidigt är ju hela samhället överbelamrat med irrelevant (ej kopplad till vare sig kärnvärden, målgrupp eller mål utan bara ren exponering) sponsring av båtar, bilar, konserthus och golfbanor.

Problemet är möjligen att ett sånt här sätt innebär att man bortser från den samhällsnytta sport ändå har – att sponsring av a-laget kan ge möjligheter till en bred ungdomsidrottslig satsning inom ett lag. Att satsa på reflexvästar för daghem är mer att gå in och konkurrera, eller egentligen rädda något som borde ligga på det kommunala ansvaret. Det höjer också frågan om reklam till barn – och om kommunen, som en kommersiellt objektiv entitet faktiskt ska tillåta att saker sponsras av privata företag och därmed skapas en tidig relation mellan barn och logotyp. Jag är inte så säker på att det är rätt väg att gå.