Förutom att spendera helgen och måndagen till pitch har jag också återgått till mina gamla teologiska strider och diskuterat med diverse mörkermän och tillika kvinnor (min åsikt ja…) som anser att kyrkan inte ska välsigna homosexuella. Det är intressant också ur PR och marknadskommunikationshänseende att läsa (och delta i) debatten. Och efter ett par dagars mediaskval, där slutligen mannen bakom listan: Yngve Kalin mötte Karin Långström-Vinge i en direktsänd debatt i SVT kan man konstatera att den stora förloraren i det långa loppet är Svenska kyrkan.

De som är emot offentlig välsignelse av homosexuella partnerskap alienerar sig ännu mer gentemot Svenska kyrkan i stort.
De som är för välsignelse av offentlig homosexuella partnerskap men som inte är insatta i själva kyrkomötesbeslutet anser att de präster som skrivit på Kalins lista är kyrkan och därmed förlorar varumärket Svenska kyrkan i värde även i den gruppen.
De som är för välsignelse av homosexuella partnerskap och även insatta i själva beslutet anser att Svenska kyrkan borde göra något åt den grupp präster som obstruerar mot demokratiska beslut inom kyrkan, och att biskoparna är alltför tysta i frågan och även i denna grupp försvagas förtroendet för Svenska kyrkan, och även om varumärket är starkast i denna grupp förlorar det i värde.

Svenska kyrkan, vars varumärke skulle kunna rendera ett eget white paper, behöver ta tag i sitt varumärke på riktigt. Det som hittills gjorts är otillräckligt. Ett varumärkesarbete handlar inte om att göra om en logotyp – det handlar om att genomgripande sätta in kärnvärden i sin målgrupps kontext – och kommunicera dem. Det som sker är fr a att ingen tar kommandot över kommunikationen. Kyrkan är en PR-mässig katastrof och det i en organisation vars produkt handlar om ett budskap.

Andra listor – för kyrkomötets beslut finns hos: Walentine och (för präster) på IKT.