Design Observer beskriver i artikeln When Design is a Matter of Life or Death den arkitektoniska mishap som Citicorpbyggnaden utsattes för av byggnadsingenjören William LeMessurier och arkitekten Hugh Stubbins. Några felräkningar och saker som verkat ovidkommande visade sig i efterhand tillsammans skapa en farlig situation, där byggnaden kunde ramla ihop om den utsattes för hårda vindar. Det hela innebar ett etiskt dilemma för LeMessurier: skulle han hålla tyst, ta livet av sig eller berätta och ta smällen att ha räknat fel? Han gjorde det senare, vilket innebar att man kunde förstärka byggnaden och därmed rädda både materiella värden och antagligen många människoliv. Och genom att faktiskt ta sitt ansvar och lösa det problem han själv varit med att skapa fick han och Stubbins ett gott namn:
His exemplary courage and candor set the tone. As Arthur Nusbaum, the building’s project manager, put it, “It started with a guy who stood up and said, ‘I got a problem, I made the problem, let’s fix the problem.” It almost seemed that as a result everyone involved behaved admirably.
Och hur många gånger är det inte problem som uppstår i såväl designprojekt som reklamkampanjer som vi antingen kan vara tysta om, eller stå upp för vår egen kvalitetskänsla och säga: “Det blev lite fel men jag vet hur vi ska lösa det.” Eller som Michael Bierut på Design Observer skriver:
We designers call ourselves problem solvers, but we tend to be picky about what problems we choose to solve. The hardest ones are the ones of our own making. They’re seldom a matter of life or death, and for maybe for that reason they’re easier to evade, ignore, or leave to someone else. I face them all the time, and it’s a testimony to one engineer’s heroism that when I do, I often ask myself one question. It’s one I recommend to everyone: what would William LeMessurier do?
Så sant. Och jag kan själv frustrerat gnissla tänder när projektledare liksom försöker låta eventuella problem blåsa över istället för att tillåta mig och andra att lösa dem direkt. Jag tror att kunder hellre ser att vi erkänner våra misstag och rättar till dem än att känna osäkerhet inför om något verkligen är fel eller rätt.
