Alex Barn har gjort en jämförelse mellan fördelar och nackdelar med marknadsföring med hjälp av RSS respektive email. Han har samlat argumenten för och emot – exempelvis att email kan vara störande om inte opt-in fungerar. RSS är opt-in per definition.
Faktiskt oerhört bra och ingående lista av argument. (Email v RSS, let us move on… via Adverblog)
Google och Yahoo!:s framgångar med att kunna ge reklamköpare tillgång till rätt mottagare genom nyckelordssökningar har gjort andra reklamsäljare avundsjuka. Genom att använda cookies, numeriska sajtvärden och andra tekniker ska nu surfaren exponeras för reklam som är vald utifrån dennes intressen (vilka sajter som han/hon besökt).
Pinjärsajter i detta är sportsajten ESPN och liknande, och de använder sig av företag inom både data-mining och beteendevetenskapsbranscherna. Det finns ifrågasättanden från grupper som värnar om den personliga integriteten men argumenten för tekniken handlar om att det de facto är en fördel för konsumenten. (USATODAY).
En sån här teknik hade varit omöjlig att få igenom innan 11 september 2001. Nu behöver inte företagen vara lika oroade av de röster som försöker att värna om personlig integritet och de grupper som bjuder motstånd mot övervakningssamhället. Stater runt om i världen, demokratiska stater, stiftar lagar som innebär en stor omvälvning när det gäller vad som får avlyssnas, sparas och användas. De lagar som följt i bakvattnet av Homeland Security Act i USA och “kriget mot terrorismen™” har inneburit att länder som Kina och Cuba inte längre är ensamma om att övervaka medborgarnas minsta steg.
Om konsumenten/medborgaren förut levde i en Huxleyansk skenvärld, där hans och hennes liv styrdes genom innehållet i media går världen nu mot en mer Orwelliansk tid där övervakningen är mer direkt och meveten. Bättre eller sämre? Jag vet inte: förr försökte man övervaka tankarna, nu övervakas vad vi säger och gör.
Helvetica eller Arial. Det krävs ett tränat öga för att se skillnad. Själv fick jag 8 av 10 rätt. Hur klarar ni det? arial or helvetica?
Den som tror att all reklam är densamma – titta på ArcBuster.com och inse att japaner har andra kulturella preferenser.
Här är ett solklart exempel (film – wmv) på när man använder en alltför iögonfallande grafisk representation och därmed missar att det är en produkt som lanseras…
Själv kommer jag ihåg att tjejen hade en röd blus, en kjol som… tja… satt väldigt bra och så vidare. Telefonen gick visst att snurra lite hur som. Men vad det var för märke har jag ingen aning om. (via Faced).
…och hur man undviker dem. Rebecca Blood hittar en bok från trettiotalet vars tips och tricks är minst lika aktuella idag som någonsin. Robert H. Thouless “Thirty-eight dishonest tricks which are commonly used in argument, with the methods of overcoming them” innehåller “varje trick i boken” för marknadsförare, hästhandlare, politiker och andra vars uppgift är att övertyga, skapa känsla för något eller bara sälja skiten.
Diversion to another question, to a side issue, or by irrelevant objection–Dealt with by refusing to be diverted from the original question, but stating again the real question at issue.
(Thirty-eight dishonest tricks // via what’s in rebecca’s pocket)
Norska Leone och hennes pojkvän Tommy är miljömedvetna. De skulle nog platsa i miljöpartiets politiskt korrekta vänsterfalang. Det är bara det att deras egen sajt som ska hjälpa miljöarbetet inte direkt kan ses som politiskt korrekt: Fuck for forest är en sajt där användarna ska kunna skicka in sin egenproducerade porr och sedan betala för att se andras produktioner. Sajten är väldigt ful och lite tröttsamt miljömuppig med guppande tuttar och etnochic.
“…porrindustrin är den största kommersiella maskinen och […] det måste vara möjligt att styra de kommersiella krafterna tillbaka till naturen. Att liksom använda oss av fiendens styrka, deras kapitalistiska idéer, till något bra.”
Projektet är tänkt att bli ett multikonstnärligt forum framöver, allt med inriktning mot en bättre miljö. Och alla pengar doneras vidare till Världsnaturfonden. I Holland, eftersom den norska delen vägrade ta emot pengarna. (Källa: Bon/19)
En tävling om att designa en pall som får plats i ett Fed-Expaket omonterad fick ett antal bidrag. Hos CITY Magazine kan man se videon som är ganska rolig. Vissa bidrag har gjort det lätt för sig, andra har tänkt till. Mer tävlingar åt folket! (Tipstack dabitch)
Hos The Sect of Homokaasu och deras The Rasterbator kan vem som skapa gigantiska rastrerade bilder. Man skickar in sitt original och får sedan en pdf-fil tillbaka där bilden är rastrerad och uppdelad i bitar för att enkelt kunna skrivas ut.
Snott från Medialab
Hans Villius lär ha sagt att han inte kan beställa en sillmacka utan att folk omkring honom tror att andra världskriget brutit ut på nytt. I tider då all teveproduktion låter som reklamradio, oavsett om det handlar om dokumentärer, nyhetsinslag eller dokusåpor; forcerat tal, eviga upprepanden i traileranda och flåshurtigt tonfall, är Villius med kollegan Häger kanske det bästa exempel på skillnaden mellan bra och dålig infotainment. En färsk avhandling från Uppsalahistorikern David Ludvigsson påvisar nämligen att de båda herrarnas ambitiösa tevearbete under 30 år har betytt mer för svenskarnas bild av historien, än Guillous, Englunds och Lindqvists samlade litterära verk. Men så hade Häger och Villius en unik känsla för formatet: “Bilden får aldrig bli enbart en illustration i ett tv-program”, uttalade sig Häger nyligen. Vem kan leva upp till det idag?(Källa: SvD)
Enligts MTV och Kairos Futures nya ungdomsstudie “Nordic Youth” står pengar högst på listan över saker svenska ungdomar värderar här i livet, tätt följt av “att vara inne”. Glada nyheter för företag och ekonomijournalister som ser de trendsäkra svenskarna som en viktig testmarknad av köpstarka livsstilskonsumenter. Oroande nyheter enligt SvD:s Lars Berge som kopplar samman dem med ökat bruk av antidepressiva mediciner och andelen självmord bland svenska ungdomar. Pengar och “att vara inne” kan mycket väl tolkas som att kidsen är giriga och osäkra, på väg att knäckas under konsumtionshetsens ok. Men som Berge avslutar:”…det här handlar förstås bara om siffror. Förhoppningsvis säger de inte mer om verkligheten än Dow Jones slutade ner med 0,1 procent.”(Källa: SvD)
Under 4A’s Advertising Week som hålls i New York i september kommer bland annat Tony the Tiger, mjölkmustacher och California Raisins att tävla om att bli upptagna i reklamens Hall of Fame.
Det är förbipasserande i korsningen 50e gatan och Madison Ave, framför klassiska DDB:s kontor (som tillsammans med TBWA/Chiat och Young & Rubicam fortfarande är kvar på den klassiska reklamgatan), som ska avgöra om Duracell-kaninen tillhör klassikerna eller om slogans som “Look Mom, no cavities” står sig lika bra som “Whassup?”. Men också vi andra har chansen – Yahoo! kommer att skapa en microsite för eventet och på advertisingweeknyc.com kan man också rösta.
Finalister i slogantävlingen är:
“A diamond is forever” (DeBeers);
“A mind is a terrible thing to waste” (United Negro College Fund);
“Be all you can be” (U.S. Army);
“Don’t leave home without it” (American Express);
“Fly the friendly skies” (United Airlines);
“Friends don’t let friends drive drunk” (U.S. Dept. of Transportation);
“Got milk?” (California Milk Processor Board);
“It takes a lickin’, but it keeps on tickin'” (Timex);
“Just do it” (Nike);
“Let your fingers do the walking” (Yellow Pages);
“Look Ma, no cavities” (Crest);
“Melts in your mouth, not in your hands” (M&M’s);
“Reach out and touch someone” (AT&T);
“Sometimes you feel like a nut, sometimes you don’t” (Almond Joy/Mounds);
“Tastes great, less filling” (Miller);
“Think different” (Apple);
“Time to make the doughnuts” (Dunkin’ Donuts);
“Whassup?” (Budweiser);
“We try harder” (Avis);
“When you care enough to send the very best” (Hallmark Cards);
“Where’s the beef?” (Wendy’s);
“You deserve a break today!” (McDonald’s);
“You’ve come a long way, baby” (Virgina Slims);
“Can you hear me now?” (Verizon Wireless);
“The ultimate driving machine” (BMW);
and “We bring good things to life” (General Electric).
I “moderna ikoner” ska följande göra upp:
California Raisins,
Coppertone Girl,
Charlie the Tuna,
Energizer Bunny,
Keebler Elves,
Aflac Duck,
Ronald McDonald,
Juan Valdez,
Chiquita Banana,
Master Lock,
Kool-Aid Pitcher,
Merrill-Lynch Bull,
Mr. Clean,
Tony the Tiger,
Jolly Green Giant,
Pillsbury Doughboy,
Trix Rabbit,
McGruff Crime Dog,
Speedy Alka-Seltzer,
Morton Salt Girl,
Mr. Peanut,
Seat Belt Dummies (!),
M&M Characters,
Wise Owl,
Smokey Bear
and Michelin Man.
(Adweek)
På Advertising Slogan Hall of Fame finns det tidigare slogans och taglines som ses som klassiska.
Den klassiska tidningen Life, känd för sina fotoreportage, omslag och Tidningen som ägs av Time Inc. har lagts ner och återfötts minst tre eller fyra gånger. Henry Luce startade den 1936 och var veckotidning fram till 1972. Sedan 2000 har varumärket använts för att publicera välskrivna böcker som placerat sig högt på de viktiga listorna.
Life – The Weekend Magazine är tidningens nya namn kommer att finnas som supplement till olika dagstidningars helgeditioner, bland annat Chicago Tribune, Los Angeles Times, Philadelphia Inquirer och Miami Herald. I oktober räknar Time Inc. att Life finns i närmare 50 dagstidningar och med en upplaga på tolv miljoner. Inriktningen blir på redaktionellt innehåll, porträtt av intressanta personer och självklart: bilder.
(HoustonChronicle och Media Daily News)
“To encourage high professional standards in photojournalism and to promote a free and unrestricted exchange of information”
World Press Photo har en klar vision. Deras arbete bygger på utställningar och tävlingar där bilden talar.
Håll landet rent-kampanj har lanserats i USA. De har kombinerat attraktivitet och skräp. Målgrupp är tonåringar och unga vuxna: den grupp ansedd som mesta nedskräpare. Reklamen kommer finnas på bussar och busshållplatser, liksom att radiospottar kommer att fortsätta kampanjen.
(Mediapost Out to Launch)
3 väjer inte för hot om stämning. De kör vidare med sin reklam riktad mot Tele2.Comviq (se den första omgången här). Det här är nästa provokation. Hela branschen väntar på att Tele2.Comviq ska ta upp handsken och göra något kreativt mot 3.
The Spec Spot är en portal för medlemmarnas egna reklamfilmer. Och där alla andra kan poängsätta filmerna. Det är också en samlingsplats för frilansare och andra inom branschen. Go check it out. (Tips: Ad-rag)
Enligt experter är det just vid hyllan som tre fjärdedelar av alla köpbeslut tas. Proctor & Gamble kallar det “sanningens ögonblick”, när konsumenten står vid hyllan och väljer vilket av varumärkena de ska köpa. Saatchi & Saatchi skapar en speciell byrå: X, som ska jobba just med point of sales, sales promotion och allt däromkring.
Framförallt är det genom olika digitala media som affärer och stormarknader kommer använda för point of sales:
“German retailer Metro’s “future store” near Düsseldorf, IBM said last week it would soon test the Everywhere Display, which can project marketing images and information onto any store surface.”
(International Herald Tribune//Tips från Ad-rag.)
Det här är helt fantastiskt. Titta på dessa inredningar och inse hur våra barn kommer att äcklas över våra ljusa väggar… (Eurobad ’74)
Sen dök sajten upp på Boing Boing ett par dagar efter den var postad här.
Auckland City kommer att bli mindre kinky efter att stadsfullmäktige beslutat att utomhusreklam ska undergå kontroll innan man får sätta upp dem. Deras förklaring är att alltför många trafikanter blir störda av eventuell naken hud. (New Zealand News)
“Advertisers still focus sponsorship dollars toward 18-to-34-year-olds, ignoring the fact that the Baby Boomers still think of themselves as the Woodstock Nation and control most of the cash.”
Som bevis finns Norah Jones och filmen “O Brother Were Are Thou” som har haft försvinnande små marknadsföringsbudgetar men slagit stort. Tyvärr är attityden liknande när det handlar om Internetannonsering och kanske än värre: inom branschen – både reklamköpare och de på byråerna som fastnat i ett printtänkande och ser Internet som något ointressant och möjligen som ett tillägg till den “riktiga” marknadsföringen.
“Things are even worse in the area of email marketing. For all of the public hand-wringing over spam, what’s been ignored in the media, and–my guess, in conversations between agency and marketer–is that email is amazingly effective.”
Detta har bland annat olika kreditkortsföretag visat: USA Platinum Card, ett företag med fler stämningar än Martha Stewart men också mer webbtrafik än VISA (-332% feb 2004) och Mastercard (-110% feb 2004). Tillsammans. Även de två stora kända drar mest webbtrafik via sina mailkampanjer, men de har också träffar via sökmotorer och att människor går direkt till deras sajter, USA Plat. har nästan enbart trafik genom sina email-kampanjer.
“here is the point: rather than run from email and condemn it as the tool of spammers and con artists, study what is working for those with stronger stomachs. Find out why people will flood to an unknown brand instead of ones that have spent billions on brand identity because of the power of an email offer. Ask yourself: What do they know that you don’t?”