Residence-chefredaktören Kjell Häglund anklagar Alexandra Pascalidou för att använda spökskrivare i sina Metro-krönikor. Det hela utvecklar sig till ett veritabelt krönikekrig i Dagens Media där Pascalidou förklarar Dagens Media och Häglund som sexister och rasister
Jag trodde att Dagens Media var en seriös publikation. Inte en tidning som publicerar lögner och illvilliga fantasifoster. Inte en tidning som trycker sexistiska, rasistiska påhopp. Jag misstog mig.
(sic!).
Häglund, vars research i det hela bygger på sin svägerskas berättelse om en 25-åring som ska ha skrivit för Pascalidou, försöker att göra någon sorts halv pudel. Han gråter en skvätt över den stackars spökskrivaren som “blivit indragen” (av Häglund själv) i ett mediadrag, försvarar sig med att det är en “intressant fråga”. Häglund försöker också att skyla över sin raljerande förstakrönika genom att måla upp Pascalidou som smart PR-kvinna (men sämre skribent).
“Alexandra Pascalidou är en driven entreprenör som slagit mynt av sitt kändisskap. Strategiskt har hon under lång tid placerat krönikor i gratistidningar, från Metro och Vår Bostad till ST Press, […] Och för att man ska kunna maximera omsättningen på den här typen av krönikor – ett utmärkt sätt att försörja sig om man har ett känt ansikte men inte skriver tillräckligt bra för de stora drakarna – så är nästa steg enkel företagsekonomi: man skaffar sig underleverantörer.
I slutänden får även drakarna nys om historien och det blir då Pascalidou som får sista ordet.
Och? Var i ligger det intressanta i att någon eventuellt använder en spökskrivare. Det Häglund, vars tidning är känd för att ge oerhört kassa dealar för skribenter, gör är att skapa en ointressant och traditionalistisk syn på “sanning” och på skribenters ärlighet.
Själv spökskriver jag många saker, till många olika personer. Men det hela bygger alltid på deras grundtankar, på vad de vill säga. Hela PR-branschen handlar om detta – att sälja en kunskap men aldrig att sälja en (principiell) åsikt till uppdragsgivaren (okej ibland är det väl nästan så också). Om nu Alexandra Pascalidou använder sig av “underleverantörer” av text så bygger det på att hon driver sina teser. Jag tvivlar starkt på att hon släpper igenom texter som hon inte står för till 100 %. Att hennes försvar är grymt patetiskt och likt FI byggt på svaga guilty-by-association-argument gör det hela rätt sorgligt men förändrar inte att Häglund är (verkar) vara ute och cykla. Han är ute efter att sätta själva hantverket som det viktiga i kommunikationssamhället istället för att inse att i en värld där miljarder bokstäver skrivs varje dag är det åsikter och analys som är det viktiga. Att vara skribent innebär möjligen en fjärdedel av hantverk – resten handlar om kunskap att hitta guldet i sandlådan. Häglund menar att det hela är tvärtom.
Vore jag ägare av Residence skulle jag ta en fundering över en chefredaktör som uppenbarligen tycker det är viktigare hur en spik slås i, istället för värdet av det som byggs.
Kjell H skriver mail:
“Hej, att Residence betalar dåligt är en ren lögn. Jag vet att skribenter som inte fått fortsatt förtroende hos oss hävdat att de slutat pga dåliga arvoden (när det i själva verket var vi som sade upp samarbetet med dem pga bristande kvalitet), och att sådana uppgifter lätt får spridning, men sanningen är den motsatta: vi betalar klart över genomsnittet för kommersiella magasin. “
Så bra då. Fortfarande kvarstår själva grundfrågan – varför är det viktigare med vem som slår i spiken än vem som skapar ritningen och viktigare än vad som byggs?
Kjell Häglund anser mig ha ett horn i sidan på Residence. Det bevisat med att jag stavat hans namn fel. Det är ändrat nu.
“Det är så oerhört många läsare som förstått vad jag skrivit att jag kostar på mig att bortse från just din oförmåga, som – i kombination med att du kosekvent stavar fel till mitt namn, angriper Residence arvodesnivå utifrån ett falskt rykte osv – verkar bygga på en avog inställning från början.
Onekligen intressant att herr Häglund anser att texten angriper Residence när han redan fått chansen att påpeka att det hela inte stämmer. Och att han konstant undviker själva sakfrågan utan istället anklagar Researcher.se för inkompetens.
Jag gjorde en sökning över när Residence förekommit på Researcher.se för att se om jag varit avog. Kan inte riktigt se var Häglund hittat bevis för att jag skulle ha förutfattade negativa meningar om Residence.
På den utmärkta sajten Knuff.se kan man kolla vad andra bloggar skriver om “affären”.